Fråga: En stillsam undran: jag följer med stort intresse din spalt och kan inte annat än beundra ditt sätt att klart och tydligt besvara stora som små frågor om etikett i ordets vidaste bemärkelse.
 
Däremot kan man lätt konstatera att vidsyntheten bland kommentatorerna ibland är något begränsad. Tonläget blir dessutom emellanåt väldigt uppskruvat.
 
Finns det någon nätetikett? Eller måste vi vänta till blogosfären har stabiliserat sig? Eller måste vi acceptera att brösttonerna blir så gälla? Det kanske har med anonymiteten att göra. Det gäller för övrigt inte bara din spalt.

Svar: Så uppmuntrande med dina vänliga ord om min spalt!

Det finns ett slags nätetikett, men den är ännu inte vedertagen på samma sätt som en del annan traditionell hövlighet, som att man ser den man hälsar på i ögonen, man stoppar inte kniven i munnen osv (en sådan nätetikett som har etablerats är i alla fall att man inte skriver med versaler – stora bokstäver blir skrik i nättext). Många känner till “rätt sätt” på nätet men inte alls någon majoritet. Och den anonymitet som nätet erbjuder gör att många som skriver där tillåter sig sådant som de aldrig skulle gjort om de vore synliga, kan man nog påstå.

Många som kommenterar det jag skriver gör det inte av intresse för den aktuella frågan utan för att vädra sina fördomar, ibland om min person, oftare om andra företeelser som de ogillar.

Och jag kan inte göra något åt detta. Antingen finns kommentarsfunktionen, som jag inte har något som helst inflytande över, eller så har spalten inga kommentarer. Nu är det ju kul med kommunikation, så kommentarerna stannar.

I bästa fall korrigerar kommentatorerna varandra, det händer ibland, som du kan se. Datorproffsen har lovat mig en ny funktion med snabba svar från mig till en del kommentarer, men än så länge har jag bara möjligheten att göra en “Magdalenas synpunkt” mer övergripande.

För den delen tycker jag att det är spännande att läsa kommentarerna, just för att de många gånger är så oväntade, jag vet aldrig i förväg vilken fråga-svar som ska väcka debattlystnaden hos läsarna! Och så får jag en ny inblick varje dag i – ja, vad det nu är, folksjälen kanske?
 
Magdalena Ribbing