Nia kund?

Skrivet av Magdalena Ribbing 07:00, 23 september 2009 i kategori Människor emellan

Fråga: Läser Magdalenas spalt med högt intresse, och måste säga att det en väldigt bra och lärorik spalt.

Jag jobbar i en butik och brukar säga ni till kunder i butiken. Jag är ganska ung (20-års åldern) och har som uppfostran att säga ni i lite mer formella situationer.
Frågan blir helt enkelt: är det okej att ”nia” människor i butik oavsett ålder?

Svar: Tack för dina vänliga ord om DN.se/etikett!

Din fråga: många, i synnerhet de som är äldre än du uppfattar niandet som tråkigt och inte alls med den hövliga ton som avses. Mest praktiskt är att låta bli att använda direkt tilltal. Du kan till dess du hör kunden säga du eller ni uttrycka dig utan vare sig ni eller du. Det går lika bra att säga “är det här en färg som passar?” istället för att säga ”vill du ha rött eller blått” . Ganska snabbt kommer man in i vanan att prata utan att dua eller nia. När den du pratar med har sagt du eller ni så svarar du med samma tilltalsord.

Magdalena Ribbing

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Det är du som gäller!
Alla människor äter, sover, arbetar, älskar. Det är alltså ingen skillnad på människor. Att nia någon är att gå tillbaka till 16- och 1700-talet under feodalväldet.

MAGDALENA SVARAR: Piggis och Puhbjörn med flera som engagerar er så förvånande intensivt i mitt efternamn: för er information är jag folkbokförd med det namn jag har sedan födseln, nämligen Magdalena Ribbing. Under många år hade jag som efternamn både mitt eget och min mans namn, när jag gifte mig tillåtet som helt efternamn, alltså inte tilläggs- eller mellannamn. Eftersom jag har använt övervägande endast mitt eget namn är det numera registrerat så av alla myndigheter, vilket både min man och jag tycker är praktiskt.

Piggis & Puhbjörn:
.
Då måste det ju bli typ ”Magdalena Ribbing, fru Hempel”? Men vänta nu — var har vi hört den föut…? :-)

knyttan, 04:08, 7 okt: ”Att många människor fortfarande niar visar ju att det uppenbarligen finns ett behov av denna form i talet.”
.
Vadå ”många människor fortfarande niar”?!? Det larviga är ju att INGEN(*) ”_fortfarande_ niar”, utan obildade småfjantar har börjat med det IGEN. Före ca 1988 var det ingen j*vel som niade någon som jag någonsin hörde. (Se för övrigt Nationalencyklopedins definition i länken ”Webbsida” bredvid mitt namn nedan. Tack Lars!)
.
En ”ni-reform” BEHÖVS INTE , helt enkelt; ett språk BEHÖVER INTE mer än ett personligt pronomen i första person singularis. Och det har vi, sedan Du-reformen genomfördes på sextiotalet.
.
.
(*): Ja, OK: Utom kanske blåhåriga tanter på Östermalm, och de stackars satar i den därstädes belägna saluhallen som har olyckan att regelbundet behöva ha med dem att göra. De kanske har kört på med ”ni” hela tiden… Men de är nog snart utdöda.

Det är helt otroligt hur mycket kommentarer det finns om detta med att nia! Så länge man kan säga du till vem som helst, t o m kungen, då kan man behålla sin illusion att en är lika go som en annan. Fast visst är det en illusion, eller hur?
Sverige är fortfarande ett klassamhälle. Bara för att man kan säga du till chefen, betyder inte att man är broder med chefen.

Monika,
själv litar jag mer på Nationalencyklopedin än på både filer och romaner. Slå upp ”Ni-tilltal”.

Lars, de gamla svenska filmerna och romanerna är nog mer representativa för hur man talade med varandra än Kalles helt ur luften hämtade idéer om att ”ni” alltid var en förolämpning eftersom man bara använde det till pigan.

Monika,
att tro att gamla svenska filmer visar hur det var i Sverige förr är väl ungefär lika intelligent som att tro att amerikanska filmer visar hur det är i USA nu.

Ibland undrar man om niarna vill att man ska bli förbannad.

Ibland undrar man om niarna vill att man ska bli förbannad.

  1 2 3 ... 44
Senare inlägg Tidigare inlägg