En bekymrad fråga kom nyligen: ”Nu har det hänt igen, jag har varit på lite finare middag med placering, och fick ingen man till bordet för jag är singelkvinna, jag satt vid en kvinna istället. Är det rätt?”
Nej, det är inte rätt, men inte för att frågeställaren kunde kräva en man som bordspartner, utan för att det numera inte finns någon rimlig ”regel” beträffande gift eller ogift i det som kallas sällskapslivet.
Förr i världen var gift kvinna högre rankad än ogift. Välkänd är historien om författarinnan fröken Selma Lagerlöf (1848–1940), Nobelpristagare och ledamot av Svenska Akademien, på kaffekalas hos en prostinna i Värmland. Värdinnan trugade gästerna till kaffebordet, ingen tog täten enligt svensk blygsamhetstradition men till slut steg berömdheten Selma Lagerlöf fram. Då ingrep värdinnan: ”Ånej lilla Selma, fruarna först”.
Den seden är lyckligtvis totalt försvunnen, ingen vettig människa tycker att det är finare att vara gift än ogift. Det är bara enstaka dumma fruar i min spalt som surt frågar varför de inte placerats med en man när de faktiskt har medfört en sådan till festen! Som ett jaktbyte kanske? Som skulle ge dem rätt att sitta med ett annat sådant? Ack, så innerligt korkat! En bra placering när det är fler kvinnor än män är att placera alla kvinnor som inte kommit i manligt sällskap med män, medan de som har anlänt i manligt sällskap kan sättas med en annan kvinna.
Värden, om det finns en sådan, kan med fördel ha två kvinnor som bordsdamer, liksom värdinnan kan välja att omge sig med kvinnor som är hälfter i ett tvåkönat par. Aldrig placeringsutpekande av de kvinnor som kommit utan karl! Alla kvinnor längs en långsida vid bordet och alla män mittemot är en annan lösning.
Enkönade och tvåkönade par ska heller inte pekas ut beroende på sammanhanget. Ett icke försumbart antal förskräckande frågor har kommit genom åren angående placering av enkönade par vid formella bjudningar. Ska den ena av två i ett enkönat par räknas som ”fru” och den andra som ”make”? Mitt arga svar är nej! Varför skulle människors sexuella läggning framhävas vid bjudningar? Vanligtvis förekommer inte sexuellt umgänge under måltiden och gästernas erotiska preferenser saknar oftast betydelse. Följdfrågan om dansen efter middagen får samma svar: män dansar med den kvinna de haft som bordspartner oavsett intresse för deras sexualliv. Är gästerna övervägande enkönade uppstår knappast problemet.
Magdalena Ribbing
Välkommen
Som inloggad prenumerant på digitala paketet har du tillgång till hela papperstidningen. Till www.dagensnyheter.se



Jämförelsen middag – danskurs haltar lite tycker jag. Har jag och min man anmält oss, och betalat, för att gå på kurs så är det väl just dansa jag vill. Har varit med om att få stå över dans efter dans på en kurs just för att alla kvinnor inte ”medförde” egen danskavaljer, och det roade mig inte, eftersom syftet med en danskurs är just att lära sig dansa! Är man singel kan man ju faktiskt ha med någon annan man, t.ex. bror, kamrat eller dylikt.
Pingela, 07:49, 19 januari 2010. Anmäl Anmäl
”Vanligtvis förekommer inte sexuellt umgänge under måltiden” åh det var ett gott skratt jag fick!Magdalena du är bäst!!
Katerina Horova, 19:54, 15 januari 2010. Anmäl Anmäl
Karl-Martin och Jocke. Nä, jag håller inte med. Jag vill ha varannan man-varannan kvinna-placeringar. För att det trots allt är lite mer spännande att prata med någon av det motsatta könet – man anstränger sig mer för att vara trevlig och underhållande, och upplever att fler intressanta tankar att dela med sig av kommer flygande…
Och så tror jag faktiskt att man ALLTID kommer att känna, till viss grad. Till och med när man är 80!
Kommer ihåg när jag jobbade på äldreboenden, där det av naturliga skäl fanns nästan bara kvinnor både bland personalen och de boende (männen dör ju först, och vårdas ofta hemma av sina hustrur de sista åren av sina liv). Tanterna levde upp när det någon gång skulle komma en manlig präst, doktor eller trubadur dit! De ville sätta upp håret och ha rouge och läppstift, och de som inte velat prata på länge pladdrade plötsligt på som kvarnar och log och log..!
Catharina, 13:24, 9 januari 2010. Anmäl Anmäl
Vågar man föreslå att strunta i biologin och blanda människor som trivs ihop hej vilt? Uppdelning efter en konstruerad könsgruppering känns hopplöst gammal. Och skippar man styrdansen, till förmån för lite avslappnad dans till kul musik, slipper man det problemet också. Enkel och rolig fest utan pretentiös och föråldrad dogma?
karl-martin, 19:59, 8 januari 2010. Anmäl Anmäl
För det första förstår jag inte riktigt varför folk gör så stor skillnad på att sitta bredvid en man eller kvinna. Javisst, folk kanske vill ragga under middagen, men om man nu inte gör det (eller idkar sexuellt umgänge under middagen
så borde ju umgänge med någon av samma kön fungera minst lika bra. Särskilt med tanke på att de flesta har fler vänner av sitt eget kön än av det motsatta och följaktligen föredrar socialt umgänge med samma kön.
Jocke, 16:22, 8 januari 2010. Anmäl Anmäl
Men snälla Catharina, vad säger du ?
sylvie, 15:37, 8 januari 2010. Anmäl Anmäl
Anropar AnnaB, Maleandro och andra som bor i eller kommer ifrån katolska länder. Visst är det så, att ogifta kvinnor alltid har haft högre status i katolska länder än i protestantiska..? För att man vördar Jungfrun i den ogifta kvinnan där.
Men det kanske bara är ”den officiella” uppfattningen (Kyrkans)? Gifta kvinnor kanske ser ner på sina ogifta och barnlösa medsystrar där också, i verkligheten..?
Catharina, 10:21, 8 januari 2010. Anmäl Anmäl
@ Lars: Är du allvarlig? Då är det illa ställt…
Lukas, 08:42, 8 januari 2010. Anmäl Anmäl
”Enstaka dumma fruar…” Varför så nedsättande mot dem som har andra uppfattningar?
Gordon, 07:34, 8 januari 2010. Anmäl Anmäl
Håller inte med Isgrid, om det är stor övervikt av det ena könet förstår väl alla att det är omöjligt att alla skall få en egen bordskavaljer. Är det trettio damer odh fem herrar (som på vissa arbetsplatser t ex) så behöver ju ingen känna sig utpekad. Det är när det är t ex tio herrar och tolv damer som det blir ett bekymmer hur man väljer det fåtal som inte får en egen herre (eller dam, om det är män i majoritet förstås).
Fast en gång var jag på en tillställning med ett hundratal personer varav 10 damer. Vi satt vid varsitt bord med nio herrar att underhålla. Trevligt i början, men ju mer promillen steg, desto envetnare insisterade de på att dansa med sin bordsdam. Jag var´ganska trött efter den kvällen!
lilla frun, 19:29, 7 januari 2010. Anmäl Anmäl