Skrivet av
Magdalena Ribbing 00:00, 28 februari 2010 i kategori Etikettspalter, Människor emellan
Är ett mörkhyat barn ett chokladbarn? Det blev en väldig diskussion på nätet om denna fråga. En ljushyad mor vars barn har mörk hy var urtrött på alla som definierade barnet i termer av choklad. I mitt svar till henne undrade jag hur man tänker om man kallar någon annans barn för chokladbarn, även om man menar att vara vänlig. Mängder av kommentarer vällde in, många totalt oförstående för att chokladbeskrivningen skulle vara olämplig, andra med förståelse för den sårade moderns känslor. En med barn adopterade från Afrika hade valt dem ”på grund av deras vackra färg”. Någon kallade sitt mörkhyade barn för Kakao. Och jag refererade en läsare som svarade när andra frågade om de adopterade mörkhyade barnen: ”Vi har valt dem för att de syns så bra mot snön” – naturligtvis ett sätt att huta åt frågeställaren.
Vi är olika i vår syn på våra medmänniskor. En del sätt är sämre än andra. Yasmine skrev apropå diskussionen om ”chokladbarnet” att människor som tillhör majoriteten tror att de har rätt att uppföra sig hur som helst:
–?Jag är uppvuxen med den ständiga frågan som även många andra fått utstå miljoner gånger om: ”Var kommer du ifrån?” Och när man säger Stockholm: ”Nej, var kommer du ifrån egentligen.”Den sista frasen, som är jättevanlig, är faktiskt direkt kränkande så som den formuleras. Jag är född här. Jag kommer egentligen härifrån. Vi är många och blir allt fler. Det är numera helt naturligt och inte särskilt avvikande statistiskt sett att ha rötter i något annat land. Det är översitteri att tro att man är snäll, trevlig, originell eller har rätt att ständigt påminna folk om att de inte ser ut som man ”borde” se ut enligt normen.
Yasmine har förstås helt rätt. Aldrig så välmenande ”åh vilken fin (brun-gul-röd) färg” om den som är född med färgen i,fråga är lika med utpekande, ett avskiljande, från vad den välmenande tror är vanligt och så kallat normalt.
Man ska inte definiera andra i termer av färg. Det finns andra berömmande ordalag (endast sådana ska förmedlas angående andras utseende), exempelvis ”Åh så söt!” ”Vad du är vacker i dag!” ”Du ser underbar ut!” ”Ditt barn är helt bedårande!”
Men inte något om chokladfärg, mahogny, guld eller annan omskrivning – och inte heller grötfärgad som exempelvis jag är och själv skrev i mitt svar för att påvisa det orimliga i att beskriva andras medfödda hudfärg. Det blev en del, förmodligen grötfärgade, sura över. Minsann.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 13:45, 26 februari 2010 i kategori Fest, Presenter
Fråga: Jag har en liten fråga som jag och min älskade fru inte är riktigt överens om. Det gäller när vi har fest och gästerna har med sig flaskor av vin istället för en blomma eller annan present.
Jag hävdar att eftersom vi bjuder skall vi stå för vinet. Min fru tycker att vi mycket väl kan använda det nytillkomna vinet till middagen. OBS! Inget knytkalas.
Svar: Ofta förekommande fråga som verkar vara i behov av svar – igen.
Du har rätt. Fruar har ofta rätt men inte just denna gång. Inbjudaren förväntas vanligen ha skaffat tillräckligt med vin av rätt sort för den mat som bjuds (om inte annat sägs redan vid inbjudan). Medfört presentvin är som böcker, tackas för och ställs undan.
Fast skulle inbjudarnas inhandlade förråd råka sina så visst kan man öppna en presentflaska!
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:05, 26 februari 2010 i kategori Människor emellan
Fråga: Jag ser allt oftare hur framförallt äldre människor i pensionärsåldern och andra s.k ”äldre och klokare” människor hostar/nyser i sin egen knutna näve. Det här uppfattar jag som minst sagt äckligt, men även ohygieniskt och ett nonchalant beteende av folk som borde veta bättre. Även om jag inte skall ta i hand med personerna i fråga, så utgör det en smittorisk och det känns inte heller så fräscht. Jag tycker att man borde ha bättre hyfs och veta hur man bär sig när man är i en sådan respektabel ålder.
Är det ohyfsat eller otrevligt att be den knytnävshostande personen att hosta i armvecket istället? Tar folk till sig sådana här ”tillsägningar” eller uppfattas det bara som dåligt hyfs ifrån min sida?
Svar: Människor beter sig på olika sätt. En del tycker att det är obeskrivligt äckligt att snyta sig i en pappersbit eller tygbit när man kan fräsa ut snoret på gatan eller i naturen. Andra menar att bacillerna dör så snabbt att det enda rätta är att hosta i sin egen hand även om man därefter tar andra i hand. Några kanske inte uppfattar sina egna baciller som otrevliga. Många har inte förstått att det är hyfsat att inte fördela sin hosta med mera till omgivningen.
Till dess att ett samstämt beteende finns för alla, eller en stor majoritet, får man stå ut med att inte alla gör på samma sätt. Så vill du ta obehaget av att, föralldel vänligt, säga till den knytnävshostande att du för din egen hälsas skull – och andras – vore tacksam om hostan hamnade i armvecket, gör det! Du kan få en oförstående sur min, men det kan också kanske få hostaren att tänka så att det blir en armveckshostning nästa gång.
Hyfsat är det inte att påpeka andras fel. Det kan ändå vara nödvändigt någon gång.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 26 februari 2010 i kategori Presenter
Fråga: Jag är bjuden till en förlovningsfest där en av mina bättre killkompisar, med släkt och vänner, vill fira att han har förlovat sig. Ska jag köpa en present till paret? Hur mycket ska den rimligtvis kosta på ett ungefär? Jag tänker mig 300 – 500 kr, dvs. lite mer än en middagspresent men mindre än en bröllopsgåva. Låter det rimligt?
Svar: Förlovningsfester i meningen att fästparet bjuder släkt och vänner på kalas är en ny företeelse som därför saknar vedertagna traditioner. Enligt de informationer jag har om detta slags bjudning är det inte vanligt att gästerna har med sig någon ståtligare gåva. Så du behöver inte ge en förlovningspresent, du kommer förmodligen att behöva ge en bröllopspresent så småningom. Men vll du ändå ta med en förstärkt “värdinne”-present kan exempelvis en flaska champagne vara ett förslag, om de nyförlovade inte är nykterister.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 00:00, 26 februari 2010 i kategori Måltider
Fråga: Vem är det egentligen som ska fråga/berätta om eventuella matkrav (vegetarian o.s.v.) vid en middag? Är det värden/värdinnan som ska fråga vid inbjudningstillfället eller är det gästen som har ansvar att berätta i god tid?
Svar: En ofta återkommande fråga – jag tar upp den igen här eftersom problemet uppenbarligen är så vanligt.
Den som har uttalade matproblem ska säga detta redan vid svaret på en inbjudan, eller skriva det, ungefär så här ”tack, det ska bli trevligt att få vara med, jag vill bara genast säga att jag är skaldjursallergiker/inte äter kött/är glutenintolerant/xxx; passar det att jag tar med en egen rätt så gör jag gärna det.”
Vanligen svarar inbjudaren att det inte behövs men det kan ju finnas krångliga allergier eller matkrav som man är osäker på att klara av. Då säger man glatt ”ja, gör du det så vet du att du tål det, jag är inte säker på att jag kan kan garantera dig rätt mat”.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:10, 25 februari 2010 i kategori Inbjudningar, Klädsel
Fråga: Undrar vad man ska ha på sig när det står “festklädsel”. Har fått höra att det är frack utan ordnar. Kan det verkligen stämma?
Svar: Nämen! Skulle inte den inbjudare som har en frackbjudning skriva Högtidsdräkt, eller Civil högtidsdräkt, eller Högtidsdräkt u.o utan istället skriva Festklädsel? Nej! Det vore i så fall ett präktigt missförstånd av den som inbjuder.
Festklädsel är en av de många larviga klädkoder som okunniga inbjudare använder istället för att precisera gästernas klädnivå i en av de fyra vedertagna klädselangivelserna, i fallande skala Högtidsdräkt, Smoking, Mörk kostym, Kavaj.
Ring och fråga den vimsiga inbjudaren vad som menas!
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:40, 25 februari 2010 i kategori Måltider
Fråga: Denna spalt är en säker källa att vända sig till när tillvaron synes full av frågetecken.
En fråga som behöver ett svar är: När man avslutat en måltid, lägger man ju besticken bredvid varandra lite på sned mot höger sida på tallriken (som tjugo över fem).
Gaffeln skall ligga med den kupade sidan ner mot tallriken. Detta signalerar väl till serveringspersonal/värdinna att man ätit klart?
Nu har jag fått veta att man egentligen skall vända den kupade sidan på gaffeln upp istället?
Vad är egentligen rätt?
Svar: Helt rätt med bestickens placering efter avslutat ätande. I ett privathem bestämmer värdpersonen när måltiden är färdig, det är hon/han som vet om det finns mer mat att bjuda eller om det är dags att resa sig från bordet. Där spelar bestickplaceringen mindre roll, även om det är korrekt att lägga dem på urtavleposition tjugo över fyra.
På krogen däremot visar den placeringen av besticken att gästen har avslutat sitt ätande av den aktuella rätten, även om det finns mat kvar på tallriken eller uppläggningsfaten. Det är signalen till personalen att gästen inte vill ha mer av just den rätten.
Gaffeln lagd med den kupade sidan uppåt ser prydligt ut men det sägs att detta samtidigt riskerar att skrapa porslinet.
Om gaffeln läggs med den kupade sidan mot tallriken blir det enklare för personalen att duka bort tallriken, eftersom besticken vid avdukning av flera tallrikar läggs på den översta tallriken så att knivarna skjuts in under det hålrum som bildas vid gaffelskaftets nedre del mot gaffelklorna.
Men uppriktigt sagt, vem sitter och stirrar på om bordsgrannarnas gafflar ligger med den kupade sidan uppåt eller neråt? Det är faktiskt en bagatell.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 25 februari 2010 i kategori Allmänt
Fråga: I morgonrusningen på t-banestationen där jag bor ser jag ofta folk som på olika sätt undviker att betala för sig. Folk hoppar över spärrar eller manipulerar ljusstrålen i spärren så att de kan gå igenom utan att dra något SL-kort. Detta gör mig fruktansvärt förbannad och vissa mornar – när jag själv inte är på mitt allra soligaste humör – har jag varit nära att springa efter och diskutera detta med personen i fråga, och då ställa frågan varför han/hon ska åka gratis när vi andra villigt betalar för oss.
Kanske ska nämna att flertalet av de personer som beter sig på detta sätt på intet vis ser nödställda ut; det är kostymnissar på väg till välbetalda (?) jobb runt Östermalmstorg/Stureplan i Stockholm och andra som i varje fall har råd med dyra märkeskläder och/eller accessoarer. Jag betalar självklart för mitt SL-kort under de vintermånader som jag nyttjar tunnelbanan, och så gör alla som jag känner.
Hur kan man hantera detta? Kan man på ett trevligt men undrande sätt fråga hur de anser att SL ska ha råd att köra/underhålla kollektivtrafiken om folk inte betalar för sig?
Svar: Det är lätt att bli upprörd när man ser missbruk av olika slag. Men du kan inte hejda det slags stöld du beskriver. Risken att man i så fall själv råkar illa ut ska inte underskattas. Om du tror att det är en säker situation kan du diskret påpeka för den tjuv som det faktiskt är fråga om, att det krävs betald biljett för transporten. Du kan också säga i hövlig ton ungefär “hoppsan, jag tror att du glömde betala”. Men se till att du inte är ensam vid tillfället. Även de du kallar kostymnissar kan få ett utbrott. Knytnävar har de flesta.
Ett annat sätt att försöka få dina medmänniskor mer laglydiga är att du på ditt jobb eller i sällskapliga sammanhang tar upp ämnet lite i förbifarten och säger att det är trist att så många låter bli att betala, och hur uselt du tycker att det är. Alla förstår inte vad de gör när de plankar eller snattar, de tror att de personligen kan besluta om andras tillgångar. De måste inte vara skurkar, en del är enbart korkade.
Och du kan ju hoppas att smitarna åker fast. En och annan gör ju det. Om det kan vara dig till tröst.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:30, 24 februari 2010 i kategori Måltider, Socialt vett
Fråga: När jag och min man bjuder goda vänner på middag – med kanske tolv personer runt bordet, så funderar vi på diskandet!
Det handlar inte om några formella middagar – utan vi lagar mat och bjuder hem ett gäng vänner en lördagskväll.
Vi har ett ganska stort kök, och ett stort matbord men inget separat matrum. Hela sällskapet brukar bli sittande i köket hela kvällen.
Men hur gör man med undanplockandet och diskandet?
Jag brukar duka av och ofta också plocka in en del disk i diskmaskinen. Men trots det brukar diskbänken svämma över så att det ser ganska stökigt ut i köket – där vi alltså alla sitter.
Min fråga är nu: kan man också sätta igång diskmaskinen – alltså medan gästerna är kvar, och vi alla sitter kvar vid bordet i köket och snackar?
För att sen kunna ladda i en omgång disk till från den översvämmade diskbänken.
Eller är det tabu att dra igång diskmaskinen när gästerna är kvar? Förvandlas då hela middagen till något som man bara vill klara av och få överstökad? Man vill ju absolut inte att gästerna ska känna sig i vägen, eller som att man bara vill ”utfodra dem” och nu genast vill diska.
Diskmaskinen är ganska tystgående. Men det hörs förstås ett svagt brus i köket när man kör igång den.
Svar: Balansen mellan stökigt kök och disktristess är inte lätt. Att avstå från att sätta igång diskmaskinen är ändå mest vänligt och artigt. Kan du och din man ta ett par minuter och trava porslin och sätta in glas i diskmaskinen som förvaring, och låta resten stå så är det mer gästvänligt, kletet till trots. Är det outhärdligt kan du lägga ett par rena handdukar över de värsta högarna.
En god vän med minikök och stor gästfrihet har ett par plastbackar som hon ställer ner använt porslin och glas i och lägger en handduk över. Alla vet att det är disk i backarna men den försvinner ur bilden på ett bra sätt.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 10:07, 24 februari 2010 i kategori Människor emellan
Även gående, inte bara bilar, bussar, tåg och T-bana, har det extra svårt denna snöfyllda ishala vinter. Många vädjar till Hyfs & stilspalten om hjälp att göra andra uppmärksamma på detta. Går man i sällskap på en trottoar måste man inse och se att andra kan behöva utrymme och därför maka åt sig för den som vill gå om eller är mötande.
En bekymrad stockholmsbo skriver: “Trottoarerna är halkiga av is och snö men framförallt är dom smalare på grund av snövallarna. Har vid flera tillfällen fått gå ut i snövallen eller lössnön för att släppa fram ett par eller en trippel som inte flyttat sig”.
Men snömängden och snöyran har också frambringat en akut vänlig gemenskap, som i varje fall jag har noterat ett par gånger: en hjälpsamhet att stödja en medmänniska på väg över gatan, lyfta upp en vagn eller rullator på bussen, en plötsligt artighet vid portar och dörrar som hålls upp för den som kommer efter.
Mer sådant! Det skapar ökad trevnad för allt fler, kostar inte något och är inte särskilt betungande.
Kan man hoppas att det kvarstår när tövädret kommer – någon gång?
Magdalena Ribbing
Mest kommenterade