Slippa skräckberättelser?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:05, 5 mars 2010 i kategori Barn, Människor emellan

Fråga: Jag har hamnat i en situation där jag helt enkelt behöver få lära mig lite hyfs. Och vem kan det bättre än Magdalena Ribbing?

Jag är gravid och har upptäckt hur människor i min omgivning plötsligt förändrats. Nu är det fritt fram att tala om eländiga förlossningar, sena missfall och allt elände man kan tänka sig. Andra bara bestämmer sig för att det är okej att kommentera att min mage syns tidigt i graviditeten. Några frågar framfusigt hur mycket jag har gått
upp i vikt. Jag får också kommentarer om att jag borde använda broddar, sitta på fårskinnsfäll i bilen och så vidare.

Till saken hör att jag anser mig vara samma kompetenta kvinna som tidigare. Jag är fullt kapabel att ta egna beslut. Hur bemöter man dessa personer, som nog vill väl, men som plötsligt på något sätt degraderat mig fullständigt till att enbart vara min graviditet? Som det är nu reagerar jag ibland lite tvärilskt och det är absolut inte hövligt.

Svar: Ack, du är en av alldeles på tok för många som råkar ut för andras bedrövliga dumhet! Det är inte du som behöver lära dig lite hyfs, det är andra som ska hålla truten! För mig är det obegripligt att någon tillåter sig det du beskriver. Det enda du kan göra är att tvärt avbryta dumskallarna som talar om sina svåra förlossningar, missfall och annat elände, genom att så snart de börjar berätta säga ”ursäkta men just sådant vill jag inte höra nu” … och skulle dumskallen titta förvånat på dig och inte förstå varför, så gå därifrån. Markera! Genast! Människor får inte opåtalat överfalla andra med obehags- och skräckord på detta sätt.

Frågar någon hur mycket du har gått upp i vikt är det en annan sak, tycker jag, inte mindre fel men lite mindre gräsligt ändå, det kan ju ha att göra med något slags missriktat intresse, tror jag. Så då säger du ”det vet jag inte” och får du ytterligare en fråga om “jamen är det mycket eller?” svarar du vänligt ”vet inte, varför vill du veta det?” Då måste frågaren förklara sig och det är vanligen ganska omöjligt, så ämnet kommer att droppas. Förslag om fårskinnsfäll och broddar får du stå ut med, det är av omsorg och sådan kan man inte irritera sig på. Svara med ett artigt “tack för din omtanke” och byt samtalsämne.

Du är inte ”degraderad” till enbart gravid kvinna, förstås, även om du uppfattar det så just nu; det är bara det att miraklet, det nya livet i din kropp, säkert ses just som detta även för din omgivning – som tyvärr inte förmår uttrycka sig i vänliga berättigade ord utan tar till sina torftiga berättelser istället. De skulle säga en enda sak: ”Underbart!”
Det räcker.

Men dit har vi inte nått, och jag börjar tvivla på att vi någonsin gör det eftersom din fråga är en av många, många fler inom samma ämne.

Magdalena Ribbing

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Det skumma är väl att just graviditet får okända människor (ibland) att anse sig ha rätt att kommentera någons kropp eller situation. Om någon har amputerat bort ett ben så skulle inte jag gå fram och fråga hur det känns i stumpen, eller berätta att jag hade en kompis som inte kunde ha sex under resten av sitt liv pga amutation. Eller man kanske kan kommentera någon som uppenbart är gammal att ”ja du vet ju säkert att äldre ofta drabbas av inkontinens, du borde kanske tänka på att…”

Förlossning gör ont,men,.. om man redan under graviditeten förbereder sej,kanske besöker förlossningen o bekantar sej med hur det ser ut, läser böcker,tar reda på avslappningsövningar,inser att ur det onda kommer något ovärderligt fram,kan man lyckas med det jag lyckades med, att känna smärtan som något positivt trots allt ?
jag låg i 25 timmar med smärtor innan jag hade pärlan i min famn,men skulle kunna föda barn igen,igen,igen,jag fick ju det finaste i världen så det var det värt.

J.D, Vad väntar du dig här? Sverige i ett nötskal = gnällbältet. Vuxna förhoppningsvis hjärnförsedda medborgare gnäller självupptaget i kommentarsfunktionen om att dom ser att nån som röker i parken eller på busshållplatsen (hemska tanke) på avstånd / bakom en egen fönsterruta.
”ÖÖH jag klarar inte av, hatar, kräver förbud, blir sjuk, måste tvätta mina kläder – när andra syns och finns utomhus. Och dessa patetiska självupptagna gnällare ha både rösträtt och vara sveries framtid?

@Jenny P: Underbar kommentar!

Det kanske är på tiden att återinföra etikett(hur man för sig osv)på schemat i vanliga skolor. Hur ska personer som uppenbarligen aldrig fått lära sig vad som är ett normalt betéende kunna lära sina barn? Det blir ju bara värre och värre…..

Kanske ingen tröst i sammanhanget, men folk är precis lika oaktsamma när man råkat ut för något värre än en graviditet. Jag blev knivrånad i Namibia 2005, såklart en traumatisk upplevelse. Döm om min förvåning när människor i min närhet reagerade på detta genom att berätta egna skräckupplevelser, gärna ”värre” än mina, inkl. historier om andra rån som slutat illa och rån med ex. skjutvapen. Jag blev ju bara ännu mer rädd än tidigare! Förstod aldrig varför jag fick höra alla dessa historier.

Att vänta och föda barn är för många det största de varit med om. När tillfället är över för dem själva, och någon annan är gravid, kan de inte låta bli att berätta om egna erfarenheter. Jag har fött 3 barn och det har naturligtvis varit stora upplevelser. När någon i närmre kretsen väntar barn brukar jag gratulera och ärligt säga att jag är lite avundsjuk på allt det fina hon ska få vara med om, graviditet+förlossning+nyfödd. Krämpor/missöden som också ingått håller jag för mig själv.

Alla ni som gått igenom era graviditeter lyckliga, lugna och uppfyllda av miraklet inom er, som tagit varje opåkallat gott råd som en välsignad gåva, gett allt för att gå in i rollen som framtida mor, som vist insett att alla känslor ni känt under de välsignade 40 veckorna endast varit uttryck för era hormoner, och som med stoiskt lugn och glädje sett fram emot att klämma ut en 4 kilos kluns ur ett hål stort som en citron: GRATTIS! Fatta nu att alla inte är som er, och ta hänsyn till detta.

Det är underbart att läsa hur rättfram Magdalena Ribbing blivit i sitt språkbruk: ”det är andra som ska hålla truten”. Men det är rätt. Jag minns själv hur det var innan min fru och jag väntade barn. Då plattade en del andra barnföräldrar till oss på olika sätt. ” Ni ska få se hur det är” yttrade ett par närmast skadeglatt sedan de oberört sett på hur deras barn grisade ner vår soffa med choklad.

Jag har som utomstående fått observera detta fenomen på jobbet (kraftigt kvinnodominerat), och det verkar bero främst på att gravidbabblarna själva vill ha uppmärksamhet. De tar varje annan persons graviditet som tillfälle att återigen få dra sina historier, inte bara en gång utan så gott som varje dag. Verkar vara lite av en tävling i att bräcka varandras skräckhistorier – precis som med lumparhistorier…

  1 2 3 ... 5
Senare inlägg Tidigare inlägg