Fråga: Min älskade sambo och jag ska snart gifta oss och vanligtvis ska ju detta vara en tid av glädje. Visst, ett viss mått av stress ingår ju alltid. Men på det stora hela har det varit en lycklig tid. Men det är ett stort moln på min annars så ljusblåa himmel och det är svärmor. Jag har blivit uppfostrad till att inte alltid vräka ut mig allt som inte jag håller med om och speciellt inte när det inte rör mig personligen. Tyvärr verkar inte svärmor ha fått samma uppfostran. Hon har nu haft ett antal synpunkter kring det mesta gällande vårt bröllop och hon accepterar inte ett nej. Hon har tydligt uttryckt sitt missnöje kring en del av våra beslut, ett flertal gånger och jag börjar tappa så smått tålamodet.

Nu är min fråga, är det ouppfostrat av mig att nu börja säga emot? Det här är väl egentligen kanske en relationsfråga, men jag tycker även att det hör till vett & etikett. Är det okej att bara vräka ut sig kring saker som man inte har att göra med och är det ok för mig att nu uttrycka mitt missnöje gentemot henne?

Svar: Du ska inte ta en konflikt med din svärmor, det ska din sambo göra med sin mor. Det rimliga är att din sambo uttrycker sig vänligt men bestämt, ungefär ”tack mamma för ditt intresse, men det här har XX och jag bestämt oss för och så blir det”. Tjatar svärmor fortfarande efter detta så får hennes son meddela sin mor följande “tack mamma, det är vi som gifter oss, inte du”.

Magdalena Ribbing

Jag tycker att frågeställaren, oavsett om hon väljer att gå på bröllopet eller inte, ska fundera över sitt behov av att markera sin ståndpunkt. Det går alldeles utmärkt att ha en åsikt utan att markera den för folk som inte tycker likadant. Jag tycker t ex att köttindustrin är djupt oetisk och äter därför aldrig kött, men tar mig heller inte friheten att pådyvla min åsikt på folk som inte bett om den. För vad vinner man på det? Fler ovänner, möjligtvis, inget annat.
/Hedda

Jag erkänner att jag är lite ambivalent i frågan om vigsel av samkönade par. Mina grundvärden säger nej men mitt förnuft säger ja.
Oavsett detta skulle jag aldrig demonstrera mitt, eventuella, ogillande för bröllopsparet, det tillkommer inte mig att ha synpunkter på hur de väljer att markera starten på sitt framtida liv.
Jag förstår inte riktigt hur frågeställaren tänker när hon undrar hur man kan markera sitt ogillande på ett vänligt sätt utan att såra och samtidigt tacka ja till invitationen. Antingen tackar man ja till inbjudan och deltar som på vilket annat bröllop som helst eller så tackar man nej med motiveringen att tyvärr så är jag upptagen den dagen.
Såra på ett vänligt sätt är en paradox, det går inte.
Thomasine

Väldigt besvärlig fråga det där. Jag har själv funderat över hur jag skulle agera i motsvarande situation. Jag har inga starka känslor mot homosexualitet, men är djupt övertygad om att enkönade äktenskap går över gränsen. Jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra om två homosexuella som jag gillar skulle bjuda till bröllop. Det skulle inte kännas bra att gå på bröllopet, eftersom bröllopsgästerna bör vara helt välvilligt inställda till arrangemanget. Det skulle inte heller kännas bra att vara frånvarande, eftersom jag troligen skulle träffa brudparet efteråt. Jag gissar att jag skulle tacka nej med hänvisning till tidigare uppbokning och inte säga ett ord om mina egna åsikter till brudparet.
Både människo- och principvän

Magdalena Ribbing – du är en IKON i folkvett. Du lär folk vanligt hyfs, helt enkelt.
Tack för att du på ett korrekt sätt (dock med en underbar sälta) upplyser om korrekt uppförande, även i denna svåra fråga, som för de traditionella och konservativa måste vara en extremt hög tröskel att gå över.
Anna

Tack för att ni formulerar det så bra. Politiska kampanjer ska hållas borta den dagen två människor väljer att visa sin kärlek till varandra för världen.
Jenny

Texten nedan ger något att tänka på för den som skrev ursprungsinlägget. Jag utgår från att personen i fortsättningen och alla med liknande åsikter även kommer att undvika släktingar och vänner som t ex skilt sig, eller varit otrogna eftersom det är emot äktenskapets natur…
 
”So let me get this straight – Larry King is getting his 8th divorce, Elizabeth Taylor is possibly getting married for a 9th time, Britney Spears had a 55 hour marriage. Jesse James and Tiger Woods are screwing EVERYTHING, yet the idea of same-sex marriage is going to destroy the institution of marriage?? Really? REALLY??”
//Anonym

Jag är själv gay och gift men jag kan ändå sympatisera med kvinnan ifråga. Trots att vi påstår oss vara så öppna så är vi ändå så snara med att fördöma de åsikter som inte passar in. Kvinnan skriver inte varför hon ogillar likakönade äktenskap så det kan bero på allt ifrån religion till att hon bara ogillar paret ifråga. Som jag tolkar det så verkar hon inte ha några problem med att det finns homosexuella i familjen utan det är just själva bröllopsakten. Om hon hade ogillat dem konstant så hade hon ju knappast försökt hitta ett bra sätt att förmedla sin åsikt. Och trots att jag är gay och därmed helt rätt i tiden så finns det massor med saker jag ogillar av div anledningar och jag skulle inte tycka om att tvingas omvärdera mina åsikter bara för att en majoritet tycker annorlunda, eller bli upplyst om hur dum jag är. Som jag ser det så måste man acceptera för att bli accepterad vilket många idag inte verkar förstå. I det här specifika fallet så tycker jag att kvinnan skall stanna hemma och ge en bra ursäkt till sin frånvara men också få ha rätten att tycka det hon vill.
Maleandro

MR har så rätt, det är bara att utebliva. Det engelska uttrycket i fri översättning:  ”Jag tänker ingalunda hedra denna sammankomst med min närvaro.” Låt din man gå i stället om han vill det & hitta på något riktigt roligt för dig själv den dagen!
Deborah

Magdalena,
Som regelbunden läsare av din spalt tackar jag dig för alla kloka svar, din fingertoppkänsla för det mänskliga och humana inställningen till medmänniskor.
Frågeställaren bör kyla ner.
Adela

Jag är själv homosexuell och gift sedan drygt åtta år och jag hade verkligen betackat mig för att ha någon närvarande vid vårt bröllop som varit där bara för att markera sin ovilja och protestera mot homoäktenskap. Frågeställaren har ju rätt till sina egna åsiketer och bör därför tacka nej till inbjudan men jag anser däremot att hon definitivt bör tala om varför hon inte vill gå. Då vet man åtminstonde var man har varandra. Det finns inget värre än falska människor som ler en mitt upp i ansiktet men snackar skit så fort man vänder ryggen till. Så för allas trevnad, tacka nej och var ärlig med dina åsikter.
Philip

Tack för ett bra svar! ndrar liksom en tidigare kommentator, hur ska frågeställaren göra i framtiden, när det har blivit vardag för de båda makarna? Ska hon aldrig mer umgås med dem, utan överlåta det till sin man?
Man väljer inte sin läggning. Jag tycker att det är fantastiskt att kyrkliga vigslar numera är öppna för enkönade par. Jag önskar det blivande brudparet all lycka och välgång.
”Annalisa”

Varför i hela friden skulle man gå på ett bröllop som man inte accepterar? Och väl där påpeka att det är fel? Vad gör just din inställning så viktig att den behöver uttryckas till brudparet på (eller inför) deras fina dag? Ni har väl träffats förr och den här sortens intolerans brukar verkligen framgå tydligt, de vet säkert redan att du inte tycker deras kärlek är värd lika mycket som ett heterosexuellt pars kärlek. Från Magdalenas kommentar om mannens öppnare attityd kan man tyda att frågan blivit nedkortad. Det hade varit intressant att läsa hela frågan. Gissningsvis tycker din man att din inställning är genant och vill säkert inte att du ska såra hans släktingar med onödiga kommentarer eller tråkig attityd. Om inte det räcker som skäl så kan du tänka på att ditt fortsatta umgänge med resten av släkten antagligen påverkas rejält av ett dåligt beteende under bröllopet. Gör som Magdalena säger: gå inte dit! Brudparet och deras gäster får en mycket trevligare tillställning då.
Charlotte C

Om man inte tycker att bröllopet är en bra idé (av vilken anledning man än har) så ska man inte ge uttryck för det på ett bröllop. Att stanna hemma är nog inte alltid den bästa idén om ens frånvaro kan tolkas som något fientligt. (Nu försöker jag bredda diskussionen till att handla om alla möjliga skäl till någon inte tycker att ett specifikt äktenskap mellan två specifika personer bör ingås, oavsett sexualitet). Om man inte tror sig kunna uppföra sig trevligt så bör man tacka nej. Om man klarar av att vara artig så tycker jag man hellre ska gå och fira sina vänner.
Nika

Magdalena, tusen tack för ditt humana och classy svar på denna fråga!
MVH Caroline

Bra svar på frågan! Jag kan inte låta bli att fundera på hur frågeställaren gör i framtiden? Ett bröllop varar trots allt bara en dag. Men sedan då? Ska hon vägra umgås med sin mans släktingar/vänner? Jag tycker att det är sorgligt när folk sätter sig på höga hästar och dömer ut andra. Det här pa
ret har ju inte begått något lagbrott. Världen skulle vara bra trist om alla var likadana, olikheter berikar. Så tycker jag, i alla fall!
Med vänlig hälsning Mari

Insändaren vill markera ”utan att såra bröllopsparet” – tror insändaren att hon deltar i ett teoretiskt seminarium?? Hur kan man tro att ett sådant markerande inte ska såra??? Har hon ingen förmåga till inlevelse i andras känslor?
// Margit

Jag vill bara bara, som regelbunden läsare av spalten, säga tack för ett bra svar på denna fråga! Och för att kommentarsfunktionen inte öppnades för frågan. Jag har svårt att förstå varför frågeställaren känner ett behov av att markera sin ståndpunkt här. Och jag uppskattade ditt svar att i det fall man känner ett behov av att göra det så gör man bäst i att avstå från att närvara.
Att markera sin ståndpunkt på ett vänligt sätt och utan att såra är nog i det här fallet i stort sätt omöjligt.
Hälsningar,
Sassa

Fråga: Vi har blivit inbjudna till ett så kallat ”gaybröllop” på min mans sida av släkten. Kalla mig gärna konservativ men jag anser att äktenskapet är något som är förbehållet mannen och kvinnan. Hur markerar jag min ståndpunkt på ett vänligt sätt utan att såra bröllopsparet?

Svar: Det bästa är att du tackar nej. Din man kan ju gå på bröllopet utan dig. En bröllopsgäst som har behov av att som du skriver, markera sin ståndpunkt mot den aktuella vigseln, gör bäst i att avstå från att närvara.

Du har din uppfattning och den har du rätt till. Men de två som ingår sitt lagliga äktenskap ska också respekteras, liksom svensk lag ska respekteras. Och då bör inte den med en syn motstridig den som manifesteras i denna vigsel närvara.

Så tacka vänligt nej, skriv eller säg att du är förhindrad, och låt din man som såvitt jag förstår av ditt mejl är mer tidsenlig och tolerant, gå ensam på bröllopet. Det är både korrekt och rimligt i denna situation. Det är inte heller sårande för dessa två som gifter sig att du är frånvarande. Vem vill ha en protesterande gäst på sitt bröllop?

Oavsett vad du skulle säga eller göra för att  som du vill, markera din ståndpunkt ,skulle det framgå att du är emot vigseln, och då ska du inte heller närvara. Man måste inte gå på ett bröllop, till skillnad från vad många tror. Man har sin fulla rätt att tacka nej. Gör det.

Magdalena Ribbing

Detta inlägg behandlar en fråga som vi erfarenhetsmässigt vet brukar betyda många överträdelser mot vår kommentarpolicy. Därför är kommentarsfunktionen avstängd redan från början. Vill du kommentera ämnet i inlägget får du gärna mejla till etikett@dn.se. De kommentarer som håller en vettig ton presenteras allteftersom här.