Ännu en fråga har kommit angående hur pengar till en gemensam present eller en gemensam transport ska fördelas:

“I flera umgängen som jag är en del av lägger vi ofta ihop pengar och köper en lite större present tillsammans när någon firar födelsedag eller bröllop och liknande. En del par tycks se sig som en enhet som bara betalar för en person. En annan variant är att flera lägger ihop och någon som är i ett förhållande lämnar sin överenskomna summa men sedan skriver med sin respektives namn på det gemensamma födelsedagskortet. Ett sista exempel: nyligen skulle jag och ett par åka en längre sträcka med bil. Det var deras bil och innan kom vi luddigt överens om att ”vi delar såklart på bensinen”. I slutändan stod jag för hälften och de två för hälften av bensinkostnaden. De är mina vänner och det är deras bil som slits osv. Men är det rätt?”

Nej, det är helt fel, svarar jag, och det gör jag i ampert tonläge.

Faktum är att jag blir arg över det bakomliggande i denna fråga. Den har varit uppe tidigare men det var ett tag sedan. Nu har den återkommit i olika varianter så pass många gånger att jag finner anledning reda ut begreppen på nytt. Kanske råder extra intensiva present- och skjutstider just nu?

Hur som helst gäller en enda regel när det handlar om att dela kostnaden för en present, eller för en transport, eller för ett kalas eller vad det än är som är en gemensam företeelse vars pris ska delas av ett visst antal personer. Den regeln, och det är sannerligen en regel, är att varje medverkande person är en enda individ, oavsett om individen bor ihop med någon annan som ska vara med och dela, har ett förhållande med någon, är en del av en tresamhet, är nära släkt eller vad som helst som kan anföras som skäl att inte betala individuellt. Alla är lika dumma och lika fel.

Enda orsaken att inte betala per person gäller barn som kan läggas till i föräldrarnas namn. De som saknar egen inkomst förväntas bara delta efter förmåga men finnas med på givarlistan. Den i sin tur ska skrivas med givarnas namn i bokstavsordning för övrigt, också en fråga som brukar ställas i sammanhanget.

Så det jag blir arg över är det fullständigt obegripliga oförstånd, förmodligen oftast snålhet, som gör att allt fler (frågorna om detta har ökat i antal) inbillar sig att när man är ett par betalar man för en person men att den som är singel betalar lika mycket som två. Tror verkligen de som bor ihop eller har ett förhållande att de är en enda enhet som äter och dricker som en enda person? Och sitter på ett säte i bilen? Att hälften av dem inte märks?

Visserligen har inte presenter med gästfriheten att göra, men det går inte att komma ifrån ett samband. Ett par som betalar för sig som en enda person tänker inte, har inget begrepp om normal hyfs, eller vilket är det värsta, sätter sin egen ekonomi före all solidaritet och generositet.

Samma sak är det med bjudningar, om man tänker efter. Följer man gammal sed att en bjudning medför en återbjudning så skulle singlarna alltid bjudas två gånger till varje par som varit på en bjudning hos singeln, om man vore noga och traditionell. Det måste man givetvis inte vara, men det är värt en tanke.

Nu kommer antagligen kommentarer om hur jag alltid förespråkar att par ska bjudas som en enhet, att en halva av ett par eller en person i en tresamhet inte ska sorteras bort av inbjudaren. Helt rätt, svarar jag i förväg, det är och förblir korrekt och rimligt att bjuda ett par osv tillsammans. Men det har ingenting att göra med fördelningen av kostnad för en present eller transport. Där är varje person en person, inte en halv.

Alltså: alla singlar, upp till försvar för individen! Betala hälften av det paren betalar! Lär er argumentet: “men nog är du och din partner varsin individ?” och framför det ihärdigt, vänligt men obevekligt. Låt inte paren åka snålskjuts på era pengar!

Säg om inget annat biter på snålisarna “vet du att girighet håller på att bli väldigt, väldigt omodernt?”

Just så är det. Oavsett Gekko.

Magdalena Ribbing