Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:30, 29 oktober 2010 i kategori Fest, Klädsel
Fråga: I ett nytt uppdrag som jag har får jag inbjudningar till olika typer av fester. Visst vet jag att det finns särskilda klädkoder och har läst om dessa här och på nätet, men något jag sökt efter utan att finna är hur jag ska förhålla mig till min hembygdsdräkt. Enligt vad tanterna hemma säger kan jag alltid ha den på tillställningar, allt från begravningar till fina fester.
Nu är jag bjuden till en smokingfest och tänker att hembygdsdräkt borde passa där, men vad gäller för sådana dräkter? Det är sannerligen ett listigt plagg om det passar det mesta …
Svar: Hembygdsdräkt är formellt rätt till alla högtidstillfällen. En vanlig klädkod till formella firanden är mörk kostym, eller kanske högtidsdräkt lika med frack. Till båda går det utmärkt bra och är helt korrekt med hembygdsdräkt för både män och kvinnor, om bjudningen förknippas med någon högtid. Bröllop, dop, konfirmation, begravning (då tillbehören tonas ner), mottagandet av utmärkelser, nationaldagsfirande och liknande är rätt tillfällen för hembygdsdräkt. Men hembygdsdräkten är om inte direkt fel ändå inte ett bra val till en regelrätt bal eller en middag med dans.
Smokingen är av tradition (även om den inte har mer än dryga seklet bakom sig) den lättsamma festklädseln, informellare än frack. En smokingmiddag är ofta inte ett högtidstillfälle utan innebär mer glam än ståt, kanske man kan säga. Är det en bjudning med den muntration som kallas sällskapsdans är det klokt att ha vanlig smokingklädsel. Hembygdsdräkt kan bli knepig att hantera elegant; huckle, knätofsar och vadmal är inte det mest smidiga när övriga virvlar runt i smoking respektive aftonklänning.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:30, 29 oktober 2010 i kategori Fest, Människor emellan, Presenter, Skål och tal, Socialt vett
Fråga: Jag fyller jämna år och ska ha fest hemma i mitten av november. Det kommer mycket folk och det blir sittande bord med minst tre rätter och ett band som spelar. Det blir trångt men förhoppningsvis ger det en trevlig stämning. Vad är god etikett i sammanhanget? När hälsar jag välkommen och vad ska jag mer tänka på?
Svar: Ska du vara ordentlig och formell går det till ungefär så här på din fest: först anländer gästerna, med presenter förmodar jag. Du måste ta emot varje gäst hjärtligt och välkomnande och helst packa upp varje grej efterhand. Ställ upp gåvorna på ett separat bord och se till att det är namn på respektive givare. Där kan du ha nytta av någon hygglig medhjälpare som kollar att varje sak får sin “avsändare”.
Eller också, vilket är det troliga, hinner du inte packa upp varje mottagen gåva direkt och utropa något glatt utan ställer dem ouppackade men fortfarande med en namnlapp för givare, på ett särskilt bord. Bäst är i så fall att du säger i ditt välkomsttal att du gläder dig åt att få packa upp alla vackra paket nästa dag (du säger inte det självklara att du skriver ett kort till varje givare och tackar för presenten veckorna efter kalaset).
Gästerna får en drink och pratar med varandra. Under den stunden håller du inte något tal, och skålar inte heller med dina gäster. När alla har kommit och minglet känns färdigt går ni till bords, och du har den äldsta/äldste gästen som bordspartner.
En liten stund därpå när alla har förrätt på tallrikarna och vin i glasen ser du till att äska tystnad. Du reser dig och håller ett kort välkomnande tal där du säger ungefär att det kan inte finnas något roligare än att få fira sin födelsedag i sällskap av utvalda underbara vänner osv och avslutar talet med att säga “skål och välkomna”. Är du ena halva av ett par, då ni två i så fall är inbjudare gemensamt, kan den andra halvan hålla välkomsttalet.
Du ska som värdperson se till att skåla med alla gästerna, parvis eller eventuellt bordsvis om de är för många för att du ska klara av var och en.
Några gäster kommer kanske att hålla tal till dig, och då måste du tänka på att vara tyst, under tiden se på talaren som har ansträngt sig att få ihop sitt tal, inte äta eller dricka medan talet pågår. Så borde alla gäster göra, men det är pinsamt många som struntar i att en hyllning till festföremålet pågår, och fortsätter att äta, prata eller rentav gå ut och röka/mobilprata under talen. Sådant beteende visar bara vilken självupptagen ouppfostrad person man är.
När dansen börjar ska du först dansa med din bordspartner, därefter med den du har placerat på din andra sida, och så med så många av dina gäster som möjligt. Tyvärr kan du som värdperson inte lägga beslag på den roligaste gästen för resten av kvällen, du ska försöka umgås med alla.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 29 oktober 2010 i kategori Fest, Presenter
Fråga: Jag undrar över följande:
När vi bjuder gäster på mat får vi oftast en flaska vin i present av dem. Är det då meningen att vi ska öppna den direkt och bjuda på det vinet, eller ska vi som vi oftast gör, tacka för det och säga: den här sparar vi till något senare tillfälle?
Svar: Det märks att kalassäsongen pågår för fullt – den här frågan kommer med allt kortare mellanrum till spalten, vinpresenten utgör uppenbarligen ett bekymmer. Flera gånger genom åren har jag besvarat den och tar nu ett krafttag för att förklara hur det är med vin, choklad och andra gåbortspresenter, i förhoppningen att kunna vägleda alla mottagare av nämnda trevligheter.
Formellt är det så att man som värdperson förutsätts ha skaffat tillräckligt med dryckjom av den sort som passar till den mat man bjuder på. Alltså är presentvinet att betrakta på samma sätt som en bok i present, den läser man ju inte under aftonen utan lägger någonstans och säger förtjust till givaren “så roligt det ska bli att få läsa den”. Vinflaskan tackar man likaledes förtjust för men öppnar inte utan säger “det ska bli härligt att dricka den här så småningom”.
Chokladasken öppnar värdpersonen traditionellt generöst och bjuder på – eller ställer diskret undan, exempelvis om asken är för liten för att räcka till alla gäster.
Blommorna ställs genast i vas och placeras på framträdande plats, alltså inte i köket, på balkongen eller hatthyllan. Andra presenter, föremål, konsumtionsvaror ställs undan sedan de tackats för.
Är kalaset informellt, lättsamt och drickande råkar bli ymnigt kan det hända att värdpersonens vinförråd sinar. Att då fylla på med presentvinerna går för sig, om man inte kan förmå gästerna att gå hem istället.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 10:10, 28 oktober 2010 i kategori Människor emellan
Fråga: Jag är en man med ett fast handslag när jag hälsar – utan att det gör ont för den jag hälsar på – och undrar hur hårt man ska ”klämma” när man hälsar på kvinnor? Inte sällan har många ett rätt löst och ”passivt” handslag. Vem ska rätta sig efter den andre?
Svar: Vill du trycka kvinnors händer hårt för att markera att här kommer det en viking?
Eller vill du ha ett fast handslag för att den där lösa handskakningen som en wettextrasa är så trist?
Det finns inte, tro mig, någon mätmetod för hur hårt ett korrekt handslag ska vara. Däremot finns det alla möjligheter att begagna sunt förnuft, allmänt vett och lite vanlig medmänsklighet, vilket sammantaget ger ett bestämt, kort och trevligt handslag som varken krossar småbenen i den andras hand eller känns som slappmjukis.
De med vad du så målande kallar ”passivt handslag” får tåla att tas i hand lite fastare än vad de själva kan åstadkomma. De med viljan till ett mycket hårt handslag får träna på att ta i hand lite mindre mäktigt.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:30, 28 oktober 2010 i kategori Människor emellan, Socialt vett
Fråga: Jag var nyligen ute på en bar med några goda vänner. Till sällskapet anslöt sig några personer som jag inte tidigare haft kontakt med. Efter hälsningsfraser och några inledande resonemang om väder och dylikt, vänder sig damen i det nya sällskapet till mig och frågar högt inför alla andra ”Hur gammal är du?”. Jag svarar inte på frågan eftersom jag tyckte att det var ohyfsat att ställa den typen av fråga till en person som man inte har någon relation till. Efter en stund ställer hon frågan igen – varpå jag svarar ”Det var väldigt vad du är intresserad av detta!” och jag tillägger lite syrligt för att få tyst på personen i fråga: ”Jag är född 1955.”
Min fråga till dig: Är det hyfs eller ohyfs att ställa frågan om ålder i ett sällskap där man inte har upprättat en personlig relation?
Svar: Man frågar inte om andras ålder. Det är grundregeln. Vuxna kan fråga barn och tonåringar upp till 20-årsåldern om deras ålder. Andra åldersfrågor avstår man från. Många vill inte berätta hur gamla de är, som om ålder vore pinsamt. Därför ska man låta bli att fråga!
Personligen talar jag gärna om hur gammal jag är, 70 år, eftersom det är en betydelsefull orsak till den erfarenhet som gör det möjligt för mig att svara på frågor till spalten.
Hon som frågade dig om din ålder betedde sig alltså olämpligt. Du svarade ungefär som jag skulle ha rått dig att göra. Du kunde också ha sagt “det minns jag inte exakt” eller “hoppsan vilken fråga, hur gammal är du?” vilket inte hade varit vidare vänligt, men den nosiga frågan förtjänade inte heller något gulligt svar.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 28 oktober 2010 i kategori Människor emellan, Måltider, Socialt vett
Fråga: Jag hade några nära vänner på middag, de kom på fredag och skulle övernatta till lördag. En av de inbjudna meddelade innan att någon mat för hennes skull inte behövde ordnas med eftersom hon gick på en speciell diet till vilken hon skulle medföra egen förtäring. Jag lagade mat för övriga och frågade henne i köket om hon inte ville ha något alls att äta, vilket hon inte ville till en början, men under tillagningen ändrade hon sig till lite sallad vilket jag ordnade.
Jag fortsatte laga den mat som övriga skulle ha, då stod hon och provsmakade de övrigas mat. Jag frågade då igen om hon ville ha en liten portion men nej. Maten blev färdig och då önskade min bekanta lite stekt kött till salladen, samma sort som övriga fått men som det nu inte fanns mycket kvar av, jag skrapade ihop lite som var kvar och tog någon liten bit från de andras portioner som ännu inte var serverat. Inte nog med detta utan plötsligt ser jag min bekanta stå på knä framför kylen, hon undersöker vad som finns längst in och frågar om hon kan ta av det som står där. Jo visst det gick bra. Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera det hela, det känns lite sniket att säga nej inte får hon ta av det som finns i kylen men samtidigt blev jag lite irriterad över att hon dels tog sig friheten att leta efter det som passade och att hon faktiskt sagt att hon inget skulle ha, hon hade i förväg ätit sin dietmat i köket medan jag lagade mat. Vad skulle jag gjort och hur ska jag göra nästa gång? Detta är en person som ofta håller diet och kommer att besöka mitt hem flera gånger.
Svar: Men vilken tråkig gäst du hade! Hu! Beklämmande med den brist på hyfs som hon visade.
Du inser förstås att hon uppförde sig helt fel, och du var generös och hygglig som inte nekade henne ”intrånget” i den mat du hade beräknat till övriga. Det såg väl så gott ut att hon inte kunde låta bli.
Men att oombedd rota i värdpersonens kylskåp, det gör bara en illa uppfostrad och alltför nonchalant person. Det är svårt att säga ifrån i sådana lägen, men kanske kunde du ha sagt ”oj då, vad är det du letar efter, jag har min egen ordning i mitt kylskåp så säg till ska jag se om det finns” – men en så självupptagen drulla hade väl inte fattat det heller.
Ett sätt, tror jag, är att du nästa gång hon ska komma, uttryckligen ber henne beskriva exakt vad hon tänker äta, så att du är beredd på det, även om det är segt för dig att hålla på med det. Men se till att det finns minsta möjliga i kylskåpet. Göm alla godbitar på balkongen!
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:30, 27 oktober 2010 i kategori Bröllop, Inbjudningar, Socialt vett
Fråga: Jag och min trolovade står inför bröllopsplaneringens hitintills största utmaning – inbjudningslistan. Vi försöker i planeringen att leva upp till att det är just våran fest, och att den ska vara så som vi vill. I detta upptäcker vi att i många fall vill vi bjuda specifika personer, men utan deras respektive. I vissa fall handlar det om att vissa gäng förmodligen skulle ha roligare med varandra än med sina respektive, där de som då saknar en
partner slipper komma ensamma.
I något fall vill vi bjuda någon vars partner utövar synnerligen dåligt inflytande på personen i fråga och där alternativet är att inte bjuda den närstående alls. Det kan också helt krasst kokas ner till att vi har ett av budget och lokal satt tak på antalet gäster, och att vi vill klämma in så många som möjligt av de som faktiskt står oss nära, snarare än att fylla ut med gamla kollegors partners som inte har, har haft eller kommer att ha något med oss att göra.
Vi har också båda erfarenhet av att vara den medbjudna på bröllop och att man kan känna sig ganska utanför.
Dessa funderingar till trots är det ändå kärleken som firas, och visst vore det kanske konstigt att gå på en kärlekens fest utan sin älskade? Vad säger du, du o fyrtorn av klarhet i det sociala trasslet? Vi behöver både råd och formuleringar.
Svar: Tack för din vänliga karakteristik av mig – jag befarar att du kan komma att ändra den uppfattningen efter mitt svar.
Du och din tillkommande måste göra klart för er vad bröllopet är, tror jag. Grunden är vigseln, där två personer lovar varandra inför en myndighet och vittnen att leva tillsammans i trohet resten av livet. Festen efteråt är förgyllningen på det stora löftet.
Många brudpar vill ha sin bröllopsfest exakt på sina egna villkor, vilket vanligen betyder att gästernas eventuella partners inte bjuds med därför att brudparet inte känner dessa eller inte uppskattar dem. Eller inte har plats för dem. Då, menar jag, börjar den förgyllning som bröllopsfesten är, att flagna något. Då blir festen en självupptagen manifestation för brudparet som ställer sig och sina känslor högt över sina gäster, och i någon mening använder de som bjuds som ett slags hyllningskör, en uppvaktning för att markera brudparets storhet. Brudparet är ändå alltid i fokus, förstås, och gästerna ska bjudas för att ha trevligt, inte enbart för att genom sin närvaro förhöja brudparets glans.
Om ni tror att någon medbjuden partner inte skulle ha trevligt på er fest så är det inte er sak att låta bli att bjuda just den personen. Det får paret avgöra, inte ni. Om någons partner har dåligt inflytande på den andra hälften, låt bli att bry er om deras inbördes relation, eller låt bli att bjuda någon av dem. Om gamla kolleger har tråkiga eller för er ointressanta partners, bjud dem med sina tråkigheter – eller inte alls.
Alltså: bjud par tillsammans, eller avstå från att bjuda de personer vilkas partners ni två inte vill ha med på er bröllopsfest. Visst, det är ”kärleken som firas” men inte på bekostnad av andras samhörighet. De som har markerat att de hör ihop genom att bilda en pargemenskap ska bjudas som par. Sedan kan en i paret tacka nej, det går för sig. Men det går inte för sig att den ena väljs bort av er som inbjuder.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:30, 27 oktober 2010 i kategori Barn, Måltider, Socialt vett
Fråga: Idag när jag var på restaurang märkte jag och mitt sällskap att ett par en bit bort bytte blöja på sin bebis vid bordet. Som tur var åt vi inte precis just då för vi hade ännu inte fått maten vi hade beställt. Men att byta blöja vid bordet nära andra ätande gäster kan väl inte anses passande? Kan man inte alls sätta sig in i hur det upplevs av övriga gäster när man gör så?
Ingen av personalen på stället såg detta, annars hade man kanske hoppats på att de skulle ha sagt till dem. Hade jag i efterhand kunnat upplysa personalen om vad som hänt? Som det var nu gjorde jag ingenting utan försökte bara tänka på annat så att jag inte skulle tappa aptiten. Dessutom var en dam i mitt sällskap på besök i Sverige och det vore ju hemskt om hon nu kanske tror att alla här beter sig på detta viset på restaurang.
Svar: Milde tid! Du kunde i det läget ha sagt till blöjbytarna ”ursäkta men vi äter här och blöjbyte passar sig inte”. Eller ännu bättre, ha försökt skaffa personalens uppmärksamhet för att säga till blöjbytarna att förflytta sig till någon ostörd vrå för det säkert nödvändiga blöjbytet. Att säga till personalen i efterhand – ja visst, men det hade ju inte hjälpt situationen.
Det är otroligt vad en del tillåter sig. En annan fråga-svar angående barn på krog har nyligen diskuterats i min spalt, och förvånande många bland kommentatorerna tyckte att barn får bete sig hur som helst även på en fin restaurang, de är ju barn. Naturligtvis, tillägger jag, men det ursäktar inte att barnens föräldrar beter sig illa. Blöjbyte och stort klet är inte barnens fel, däremot de vuxnas som medför barn dit där de inte hör hemma, eller inte förmår se till att barnen inte stör och förstör för andra med samma rätt att vistas på restaurangen.
En publik plats, som en restaurang, är inte ens eget badrum eller bostad. Man kan inte bete sig på det publika stället på samma sätt som vore det privat. Att byta sitt barns blöjor där andra äter är absolut inte godtagbart. Eller ens ursäktligt. Det är enbart gräsligt.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 27 oktober 2010 i kategori Människor emellan, Socialt vett
Fråga: Jag funderar över att ibland berättar någon om en upplevelse som den personen har haft, och då kontrar någon i sällskapet med att den har varit med om något liknande. Detta kan då uppfattas som om att den personen skryter, eller vill överglänsa. Jag ser det mer som att man vill skapa kontakt; – Jaså var du med om det, jag var med om något liknande.
För mig är detta ett sätt att visa intresse och att man har liknande referensramar. Men en del blir så otroligt irriterade, och kan diskutera det efteråt.
Vad tycker du?
Svar: Det du beskriver är vanligt i samtal och kan ha olika sidor, som du också antyder. Den ena är att visa sympati för det som just har berättats. Den andra är att försöka ta uppmärksamheten från det som just har berättats genom att själv berätta något antingen liknande eller ”värre”.
När man berättar något som man har varit med om, och genast möts av en annan redogörelse i samma art minskas ju ens egen berättelse. Det kan vara skönt om det handlar om något som man har uppfattat som otäckt eller på annat sätt negativt. Men det kan också ta bort ens egen betydelse och det kanske inte alls är vad man önskar.
Situationen i sig måste avgöra vad som är lämpligt att besvara någon annans berättelse med. Det finns inga ”regler” för detta – annat än de gamla vanliga som heter hänsyn och vänlighet. Att medvetet ta uppmärksamheten från en annan person är inte vänligt och absolut inte artigt. Samtidigt kan en annan persons erfarenhet vara bra för den berättande. Som alltid måste ens egen klokskap och taktfullhet få avgöra hur man ska bete sig i ett samtal.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:30, 26 oktober 2010 i kategori Barn, Bröllop
Fråga: Vi har planer på att gifta oss till sommaren och vi kommer att önska oss en fest utan barn. Detta främst för att ingen av oss anser att man ska berusa sig tillsammans med barn och vi vill kunna bjuda på vin och dylikt till maten. Dock sitter vi i en mycket knivig sist med vår snart ettårige son. Alla vi känner som vi kan tänka oss att ”låna ut” honom till över så lång tid kommer ju att vara bjudna till vår fest. Hur ska vi göra?
Vi funderade på att låta honom vara med en tid under festen och be hans faster (som erbjudit sig) att ha ansvaret för honom och sedan åka hem lite tidigare och ta med honom då. Samtidigt känns det lite fel att säga åt våra gäster att de inte får ta med sina barn och sedan ha vår son med på festen. Vad tycker du?
Svar: Visst ska ni ha ert eget barn med på ert bröllop! Det kan ingen säga något om även om inga gästers barn är medbjudna.
Att ha ett barnfritt bröllop är klokt när det bjuds alkohol som riskerar att förändra de vuxnas beteenden tillräckligt för att barn ska bli förskräckta. Sonen kan med fördel tas om hand av sin faster, men inte behöver hon åka hem med honom tidigare? Försök ordna ett litet trevligt sovutrymme för honom i angränsning till festlokalen. Där kan kanske faster växla med någon annan hygglig person, rentav en barnflicka-pojke som får betalt, och se till honom.
Magdalena Ribbing
Mest kommenterade