Fråga: Först och främst tack för en intressant spalt. Jag har gjort det till en vana att titta in varje morgon innan jag tar tag i dagen.

Det händer dock ibland att jag inte håller med dig, exempelvis när det gäller att blåsa på sin egen mat för att göra den tillräckligt sval att äta, eller när det gäller att man ska ta med sig tandkräm till övernattning. Ibland förefaller det tyvärr som att de svar du ger känns något föråldrade.

Därför har jag en fråga till dig som gäller just etikettreglerna. Varifrån får du svaren? Finns det någon regelsamling, eller handlar det om någon form av oskriven lag? Om det inte är nedskrivna regler, utan oskrivna sådana, tycker jag nämligen att det borde vara ”massans” beteende som avgör vad som är ett acceptabelt beteende, och att de ibland något (i min mening) föråldrade etikettreglerna borde vara mer dynamiska.

Med andra ord: om beteendet från folk i allmänhet inte stämmer överens med etikettreglerna, har då inte etikettreglerna fel?

Svar: Tack för ditt intresse och dina vänliga ord om spalten!

Som du förstår finns inte en etikettregelsamling som täcker alla situationer och är entydig, hur skulle den se ut? Däremot finns praxis, etablerat skick och bruk som jag oftast känner till eftersom jag dels är 70 år nu, dels har förmånen av att ha levt i helt olika miljöer som har givit mig en stor erfarenhet. De 50 000 frågor som jag har besvarat genom åren har också bidragit till min kunskap. När jag själv inte är säker på ett svar har jag experter på olika områden att tillfråga.

Mina svar baseras på vad som är vad som kan kallas erkänt god stil, inte på vad många vill att sådan ska vara.

Ett exempel: dagens brudar är så gott som alltid klädda i axelbara balklänningar även om de vigs i kyrkan. Det är inte god stil, även om det är vanligt.

Ett annat: ett stort antal människor stoppar gärna bordskniven i gapet även vid formella måltider. Det är inte etablerat gott bordsskick.

Ytterligare ett exempel: allt fler avstår från att tacka för gjorda tjänster, eftersom de inbillar sig att ett tack skulle försätta dem i underläge gentemot den som tackas. Det är helt fel, förstås!

Ingen av dessa mycket vanliga företeelser kan jag alltså rekommendera eller ”godkänna” eftersom frågeställarna vill veta vad som gäller i etablerat god stil, inte vad som kan vara okej för ganska många. Det skick och bruk som råder i ens egen umgängeskrets känner man ju till. Mina frågeställare vill veta vad som är just det formella, eller etablerade, goda sättet vilket är vad mina svar gäller. Ingen måste hålla med mig, alla har rätt till sin uppfattning. Jag också, faktiskt!

Sedan gör var och en efter eget tycke, naturligtvis. Jag ger svar, förslag, råd utifrån min erfarenhet – och passar svaren kan man tillämpa dem, vill man inte så avstår man. Det utövas ingen kontroll av någon etikettmyndighet, vilket en del kommentatorer verkar tro. För övrigt är ett av mina återkommande svar att det inte finns lagliga “etikettsregler” eller “etikettsbrott” utan bara brist på insikt eller hänsyn eller vänlighet, i vissa olyckliga fall en kombination av alltsammans.

Blåsandet på maten: du kan se i kommentarerna att du har sympatisörer, och du kan läsa mitt svar. Tandkrämen: frågan och svaret gällde mycket mer än bara tandkrämen, vilket du ser om du går tillbaka och tittar på den.

Magdalena Ribbing