Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:30, 31 januari 2011 i kategori Klädsel
Fråga: Om någon frågar mig skulle jag hävda att det är lackskor som är det rätta till högtidsdräkt i Sverige, det vill säga till fracken. Hur det är med mässdräkt eller folkdräkt vet jag inte och bryr mig inte om.
Om jag ska besöka säg en bal, doktorspromovering eller ett bröllop där det står högtidsdräkt på inbjudan ska jag då ha lackskor eller operapumps till fracken?
Svar: Operapumps är en relativt nutida beteckning för den klassiska form av sko som var obligatorisk till formell klädsel förr, släta låga lackskor med en infälld ripsrosett istället för snörning. Det är den traditionellt och formellt mest korrekta skon till frack och smoking, men den är ovanlig i dag. Lackskor av vanlig modell med snörning är vanligast. Skomodellen varierar inte avhängigt tillfället, har man de traditionella pumpsen använder man dem, har man snörskorna tar man dem.
Och har man inte lackskor av någon av ovanstående modeller tar man sina tunna, snygga, svarta och mycket välputsade snörskor även till frack och smoking. Det är som med fickuret, varken det eller lackskorna är nödvändiga till aftonklädsel, som blir lika nutida korrekt med icke-lackskor av tunnare slag och armbandsur av icke dykarmodell. Men den som har lackskor, operapumps eller snörmodell, och fickur av guld/gulmetall väljer säkert det alternativet.
Svar på den fråga du inte bryr dig om: lackskor brukas inte till folkdräkt eller mässdräkt.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:30, 31 januari 2011 i kategori Socialt vett
Fråga: Såg en bild i tidningen där politikern Jimmie Åkesson sittande tog i hand och hälsade på biskopen Eva Brunne som stod upp. Gör man så? Själv har jag fått lära mig att man alltid ska resa sig upp för att sedan ta personen i hand, spelar ingen roll vem personen är (Svensson som biskop). Eller var det kanske någon sorts protest från hans sida?
Svar: Nu har jag inte sett den bild du syftar på, men är det som du skriver så var det fel oavsett orsak, funktionshinder undantaget.
En man ska ställa sig upp när han hälsar på en man eller en kvinna. Det är normal hövlighet.
En kvinna kan om hon vill förbli sittande när hon hälsar på en man, eller en yngre eller jämnårig kvinna. Hälsar hon på en äldre kvinna ställer hon sig upp. Många kvinnor står upp och hälsar även om de inte “måste” därför att de uppfattar att det ser vänligt och artigt ut.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 31 januari 2011 i kategori Fest, Måltider, Socialt vett
Fråga: På min födelsedag höll jag en liten fest där jag bjöd på vin och hemlagade tilltugg. För att kunna umgås med mina gäster hade jag ställt fram allt ätbart så att gästerna fick plocka som de ville. De inbjudna var en liten skara nära vänner varav vissa aldrig träffats tidigare, allt var väldigt informellt och vi hade mycket trevligt.
Det enda som besvärade mig var att ett par av mina vänner parkerade sig vid matbänken och tog för sig så ohämmat av (det väl tilltagna) snacksutbudet att övriga knappt fick en chans att smaka.
Har du några tips på hur man hanterar denna situationen på ett smidigt sätt? Det känns ju inte särskilt trevligt att pika mina förvånande glupska vänner inför alla andra, samtidigt som jag vill se till att alla inbjudna får ta del av tilltuggen som jag slitit med att tillaga.
Svar: Det är inte alls ovanligt med precis det du beskriver.
Somliga gäster tror att bjudmat helt enkelt faller ner på bordet från något outtömligt förråd.
Somliga gäster förstår inte att de måste göra ett överslag av den mat som ställs fram och ta så mycket eller lite att det räcker i minst samma mått till alla övriga.
Somliga gäster tror att snittar/tilltugg är till för dem personligen att ensamma svepa i sig och att övriga gäster klarar sig utan (det gör de men de blir med rätta sura).
Somliga gäster är övertygade om att vinet är framställt för deras skull, inte för att delas med resten av sällskapet.
Somliga gäster behöver inte bjudas någon mer gång.
Som värdperson kan man inte säga till en gäst det man helst vill, nämligen ”sluta glufsa i dig, vi är fler som vill ha av det som finns!” Man får istället hantera situationen efter förstånd, exempelvis greppa tag i ett eller två fat som dessa somliga gäster är på väg att tömma, och säga ungefär ”hoppsan, jag måste fylla på de här faten ser jag” varpå man bär iväg dem och försöker se till att andra gäster får det som finns kvar.
Eller så säger man milt till glufsarna “dags att ta fram knäckebrödet och kaviartuben tror jag” – men frågan är om det biter.
Nästa gång du ändå bjuder dem du upptäckt är glufsare kan du ställa fram assietter med portionsupplagda tilltugg, men inte enbart till glufsarna tyvärr utan till alla gäster.
Ack ja.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 09:30, 28 januari 2011 i kategori Människor emellan
Fråga: Jag har ett rum i en studentkorridor, där vänner knackar på då och då. Om någon har en sjukdom som smittar, och personen kanske själv inte insett detta, hur kan man på ett vänligt sätt neka den att komma in i rummet?
Svar: Om jag förstår din fråga rätt är det en person med en smittsam sjukdom som du vill hålla borta från ditt rum. Du kan inte utan att förklara varför utesluta denna person, om det är uppenbart att andra får besöka dig.
Antingen måste du ha en skylt på dörren ”inga besök, infektionskänslig” eller något liknande. Eller så måste du faktiskt säga direkt till den smittande personen att du är rädd att bli sjuk och hellre träffas på annan plats, underförstått med möjlighet till större fysiskt avstånd mellan er, än i ditt rum.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:30, 28 januari 2011 i kategori Fest, Inbjudningar, Klädsel
Fråga: Jag har blivit inbjuden (avec/2 pers) till jubileumsfest och har några frågor gällande klädseln. Jag är frånskild och tar med mig en gift bekant man.
Jubileumsbanketten har klädsel: paraduniform/frack eller mörk kostym. Jag har tänkt ha en ärmlös utsvängd långklänning i siden och en tunn sjal. Min avec undrar om han kan bära smoking istället för frack eller mörk kostym? Om han klär sig i mörk kostym/smoking hur påverkar det mitt klädval, kan jag ha min långklänning oberoende?
Svar: Först: med det för mig i detta sammanhang nya och roliga begreppet “avec” (franska för “med”), används vanligen om starkare drycker till kaffet efter maten) menas högst sannolikt inte en annan kvinnas äkta man. Visserligen varierar vanorna i olika kretsar men det skulle förvåna mig om det förväntades att en kvinna medförde som sällskap en annans man vars partner stannade hemma. Tänk ett varv till på detta! Så dramatiskt är det verkligen inte att gå på fest utan manssällskap att du måste ta med dig någon som är etablerad partner till en annan kvinna.
”Paraduniform/frack eller mörk kostym” är frack eller paraduniform (stor mässdräkt) i första hand, men de män som saknar sådan klädsel kan komma i mörk kostym vilket inte påverkar kvinnornas klädsel, den är likafullt lång festklänning.
Din ”avec” kan inte ha smoking, däremot, det är en annan klädselnivå. På sina håll är mörk kostym och frack likställda med högtidsdräkt, men smokingen faller utanför.
Din medföljande mansperson kan alltså ha i brist på paraduniform eller frack ha mörk kostym men inte smoking, och oavsett detta har du lång festklänning – den du beskriver låter rätt.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 28 januari 2011 i kategori Socialt vett
Fråga: Jag har de senaste åren sett här i Stockholm, att en del vuxna kvinnor niger inför andra vuxna, både män och kvinnor.
Vet du, Magdalena, varför de börjat med det beteendet?
Svar: Detta vuxennigande är larvigt. Kanske är det idrottskvinnornas idoga nigande på prispallen som har skapat denna nya ovana? Att små flickor niger för vuxna är en sak, men att vuxna kvinnor niger för varandra och för män! är helt onödigt. Det är inte förväntat, innebär ingen extra artighet och ingår inte alls i vad som kan kallas vedertagen god stil.
Som jag har förstått det tycker en del vuxna kvinnor att det ser flickaktigt och gulligt ut att niga. Det gör det inte, enligt min bestämda uppfattning. När man niger försätter man sig i en underdånig position. Det är därför prinsessor niger för de kungliga med högre rang, alltså kungar och drottningar, men varken för varandra eller för prinsar, om jag ska ta ett tydligt exempel. Idrottskvinnorna behöver verkligen inte niga på prispallen, mer rätt vore att prisutdelarna bugade för den som presterat det som prisbelönas.
Ingen vuxen kvinna behöver niga för någon.
Gör hon det ska hon i alla fall veta vad hon gör. Det kan vara skämtsamt menat och då ska skämtet framgå för den som kvinnan böjer sina knän för, och för eventuella åskådare.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:30, 27 januari 2011 i kategori Människor emellan
Fråga: För tillfället går jag med kryckor, jag måste ha en lätt innesko för att kunna gå, barfota eller med plastöverdrag
fungerar inte. Idag finns så fina och tjusiga golv som inte tål att man går på dom, dessa golv finns såväl i privathem som i offentliga miljöer.
Jag har blivit nekad att få gå med inneskor. Kryckor är helt otänkbart. Har fått vända i dörren och gå hem på grund av att jag måste ha skor/kryckor.
Så nu frågar jag vad som gäller innan jag går någonstans och tro mig, golven vinner alltid! Nu stannar jag hemma, släkt och vänner kan jag låta bli att hälsa på, men att vissa offentliga miljöer är stängda för mig är inte okej. Hur ska jag göra?
Svar: Du beskriver något jättetråkigt och tyvärr inte helt ovanligt, nämligen att många sätter sin inredning före människorna som ska vistas i den. Du kan inte göra annat än det du redan gör: säga vid en inbjudan eller fråga om du vill besöka någon, som det är ”jag går på kryckor/måste ha inneskor, hoppas det är okej” och så rätta dig efter vad svaret blir. Det är synd om människor som har golv som är av siden eller silkespapper, eller vad det kan vara när golven inte tål normalt gående med inneskor. Du borde kunna gå med stöd av dem du besöker, och i dina inneskor. Jag har svårt att förstå att det skulle kunna skada dessa märkvärdiga golv.
Offentliga miljöer ska enligt lag vara anpassade för funktionshindrade. Man ska kunna vistas i allmänna utrymmen och offentliga lokaler även med kryckor, rollator och rullstol. Kontakta kommunen och be om hjälp.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:30, 27 januari 2011 i kategori Barn, Människor emellan
Fråga: Jag är en tjej i 30-års åldern, många runt omkring mig har fått barn. Det var en lång resa för mig själv att bli gravid, och jag fick verkligen ha mycket tålamod och överseende med folk som ideligen frågade när jag och min man skulle skaffa barn. Jag reser mycket men brukar höra av mig via mejl och SMS för att hålla kontakten med vänner.
Min fråga är: en del av mina bekanta (som jag ej har daglig kontakt med men ändå vill höra av mig till), är gravida. I min vänkrets har det funnits ett par olycksfall som sena missfall, plötslig spädbarnsdöd. Om detta skulle vara fallet hade det känts så förfärligt att käckt fråga om storken kommit än och förutsätta att allt gått bra, tänk om något har hänt på det halvåret vi hördes av sist?
Talar man per telefon eller i person kan man känna av läget på ett annat sätt. Hur formulerar jag mig bäst för att höra hur graviditeten fortlöper, gratulera till en graviditet jag hört om på omvägar etc.
Svar: Du är omtänksam och hänsynsfull!
Förr brukade man inte lyckönska förrän barnets fötts. I dag är det rätt att om någon glädjestrålande själv berättar om sin graviditet säga ”åh så roligt, så underbart.”
Har man av annan hört att en bekant är gravid kan man ställa en fråga: ”hoppas du mår bra och att allt är väl med dig”. Den som är gravid och får den frågan kommer att svara med att berätta, om hon vill göra det. Svarar hon bara “tack, allt är bra” så vill hon inte tala om att hon väntar barn, och då släpper man förstås ämnet.
Och så vet du ju av egen erfarenhet att man aldrig ska fråga om någon ska ”skaffa” barn eller är gravid eller varför inte. Det är sannerligen ingenting man frågar om.
I sammanhanget kan påpekas att även en man kan ha svårt för frågan om hans partner väntar barn, om han planerar att “skaffa” barn, varför han inte har barn och så vidare i den långa rad av oförsynta om än (korkat) välmenande frågor som alldeles, alldeles för ofta ställs till medmänniskor.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 27 januari 2011 i kategori Bröllop, Klädsel
Fråga: Jag ska gifta mig till sommaren och tänkte då ha på mig min frack som dock skulle behöva en ny skjorta och väst för att se riktigt fin ut. Med detta i sinnet begav jag mig till affären där min blivande fru redan köpt sin brudklänning.
Damen i affären menade dock att eftersom brudklänningen i fråga är crèmefärgad kan jag inte på några villkors vis bära en vit frackskjorta och väst eftersom det skulle få klänningen att se smutsig ut. Något förvånad (eftersom jag aldrig hört talas om denna nya naturlag) frågade jag om hon hade några crèmefärgade frackskjortor och -västar. Det hade hon förvisso inte, men hon menade att man kunde specialbeställa en frackväst i ett lite lätt mönstrat tyg i ”rätt” färgton och kombinera detta med en crèmefärgad smokingskjorta.
Jag tvivlar dock på riktigheten i detta förslag eftersom en frack i min föreställningsvärld är en atomisk helhet som inte kan varieras särskilt mycket, till skillnad från t.ex. en kostym som man ju kan kombinera med skjortor och slipsar av alla möjliga material och färger.
Det sista jag vill är naturligtvis att min blivande frus klänning ska se smutsig ut, men jag vet inte om jag riktigt litar på damen i affärens omdöme i frågan och föreställer mig att den snarare skulle se crèmefärgad än smutsig ut. Å andra sidan är jag inte heller säker på att jag är på rätt spår och därför hoppas jag nu att du kan hjälpa mig genom att svara på följande frågor:
Ser verkligen en crèmefärgad klänning smutsig ut bredvid en frack med vit skjorta och väst eller anses denna kombination på något sätt felaktig?
Om ja, kan jag i så fall ersätta den kritvita skjortan och västen med den ovan beskrivna crèmefärgade kombinationen eller är det då bättre att satsa på ett annat plagg än frack som tillåter mer variation i färgvalet?
Svar: Bra att du är så omdömesgill att du tvivlar på brudklänningsaffärsdamens ord!
Frackskjortan ska vara vit. Frackvästen likaså, om den inte har en god historia bakom sig och därmed en ursäktad svag patina. Naturligtvis ser inte brudens crèmevita klänning ”smutsig” ut i närheten av den vita skjortan/västen. Crèmefärgad frackväst med mönster är inte formellt korrekt. Rätt är en frackskjorta till frack, inte en smokingskjorta (prins Daniel hade en sådan utan stärkt skjortbröst vid sin vigsel, men detta är inte allmänt vedertaget även om säkert många önskar att det vore så).
Däremot undrar jag en aning över din fråga om “ett annat plagg än frack.” Det låter som om du tänker dig att vara klädd som du vill medan gästerna inbjuds en klädnivå som inte skulle vara högtidsdräkt lika med frack?
Förhoppningsvis har du och gästerna samma klädnivå. Det är klart bäst och mest korrekt att brudgummen har den klädsel som gästerna är anbefallda till. Högtidsdräkt: du och manliga gäster har frack. Mörk kostym: du och gästerna har stiliga mörka kostymer.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:30, 26 januari 2011 i kategori Människor emellan
Fråga: Jag brukar träffa en barndomsväninna då och då, inte så ofta. Vi strosar genom olika butiker och tittar på mode, sedan tar vi gärna ett glas vin på en servering.
Hon är sjukpensionär och lever mycket knappt medan jag har det ekonomiskt mycket gott ställt. Vem skall bjuda vem? Är det alltid jag som skall
bjuda henne eller skall vi turas om?
Svar: Som jag tolkar din fråga är den om det kan uppfattas fel för din väninna att bli bjuden av dig. Men du har råd att bjuda henne och vill göra det och då är det rimligt att du gör det, med tanke på omständigheterna. Hon vet ju att du vet hur ont om pengar hon har.
Säg glatt till henne “hoppas du vill låta mig bjuda dig, det vore roligt att få göra det” så känner hon sig inte i skuld till dig. Det är egentligen din attityd det handlar om, kan du skapa känslan hos henne av att hon bereder dig en glädje genom att du får lov att bjuda henne, så blir det inte pinsamt för henne. För visst blir du glad av att kunna bjuda din väninna på detta glas vin?
Insisterar hon verkligen på att få bjuda dig någon gång kan du tacka ja, för hennes självkänslas skull.
Är din fråga inte som jag tror, utan du vill veta om du kan förvänta dig eller rentav kräva att din väninna betalar varannan gång, så är mitt svar att det måste ni göra upp sinsemellan. Fast visst väljer du en kopp te eller något annat som blir billigare de gånger hon betalar?
Magdalena Ribbing
Mest kommenterade