Ingen vill betraktas som ohövlig. Det vore knappast någon fördel i något vettigt sammanhang. Ändå sprider sig i dag med vindens hast en riktig ohövlighet. Att den ofta är omedveten gör den inte mindre trist. Ohövligheten består i att ge sin mobil företräde framför närvarande människor.
Nutidens storprioriterade kelgris, den i sig oändligt praktiska mobila telefonen, används utan tanke på alla andra inom hörhåll som tvingas lyssna till pratandet. Men än värre är mobilprataren som inte klarar att lägga ner sin telefon oavsett vad som sker runt om och vilka som finns där. Vanliga exempel:
Person som betalar något och samtidigt pratar i sin medförda telefon utan att ge personen i kassan ett tack eller en blick.
Vuxen med barn i barnvagn eller bredvid sig pratar i mobilen trots att barnet skriker, gråter eller försöker få kontakt.
Kund som fortsätter att prata i mobilen medan försäljaren i butiken visar upp olika varor som förkastas eller accepteras med en huvudskakning eller nick.
Frisör- eller fotvårdskund som under ­behandlingen oavbrutet talar i mobilen.
Patient i väntrum på läkarmottagning, där svensk tystnad råder, pratar högt i sin mobil och hindrar övriga från den koncentration som kan behövas inför läkarbesöket.
Vad borde de omnämnda i dessa exempel ha gjort (utöver att självklart ha brytt sig om och tröstat barnet)?
Ägnat den eller de närvarande uppmärksamhet genom den enkla åtgärden att stänga av mobilen. Eller ha den på ljudlöst och ta enstaka viktiga samtal kortast möjligt. Eller säga till mobilpartnern ”kan du vänta ett tag” alternativt ”jag ringer upp dig strax”. Ingetdera är svårt, konstigt eller ovänligt.
De som möts av mobilpratare som inte förmår lägga undan mobilen i mötet borde säga ”återkom när du har pratat färdigt”.
I många situationer är mobilsamtalet viktigt. Men det får inte göra den fysiskt närvarande till en robot som utan ordkontakt ska bistå eller invänta mobilprataren.
Flertalet mobilister förstår inte sitt självupptagna beteende. Men besvärar man sig med att tänka en aning förstår man att det finns fler än man själv som har rätt till ens uppmärksamhet. Och att hövlighet är att inse att man finns i ett sammanhang med en hel del andra.
Den som förstår att stänga av sin mobila telefon i sammanhang där den inte måste nyttjas ter sig väluppfostrad, sympatisk, vänlig. Och hövlig.
Magdalena Ribbing