Fråga: Arbetar sedan en tid på en arbetsplats där det tydligen hör till kutymen att gå ut på ett ”after work” flera kvällar efter arbetet och att fira tillsammans med ett glas öl, vin eller starkare varor. Stämningen brukar bli ganska uppsluppen efter en stund.

För min egen del är jag inte alls van vid detta och jag har försökt att undvika en hel del av dessa festkvällar genom att åberopa olika skäl eller rentav komma med vita lögner. Vad som stör mig mest är att det verkar nästan vara ett outtalat krav att dricka alkoholhaltiga drycker under dessa after work-kvällar.
Jag kan gärna ta ett glas vin, till och med en whisky vid festliga tillfällen men är restriktiv med vad och när samt hur mycket jag dricker. På tidigare arbetsplatser har ingen någonsin sagt ett knyst när jag har tackat nej till starkare drycker.
Däremot verkar det vara ett ”problem” på min nuvarande arbetsplats och jag har förstått att det hör i stort sett till den dagliga rutinen att avsluta dagen med krogbesök eller att dricka ett eller flera glas vin efter jobbet. För en vecka sedan frågade en arbetskamrat mig om det var så att jag tidigare i livet hade haft problem med alkohol, eftersom jag oftast inte drack någonting överhuvudtaget eller nöjde mig med ett alkoholfritt alternativ. Givetvis förnekade jag bestämt detta med tillägget att jag helt enkelt inte har för vana att fira arbetsdagens slut med vare sig krogbesök eller starka drycker.

Jag kan tänka mig att delta någon gång emellanåt men inte i den omfattning som är fallet där jag arbetar. När min arbetskamrat, som jag ovan redogjort för frågade mig, blev det den indirekta anledningen till varför jag väljer att skriva till dig. Jag vet inte riktigt längre hur jag ska hantera den här situationen utan att verka osocial, okollegial, osolidarisk, med mera. Jag skulle helst på ett snyggt sätt vilja förklara för dem att jag inte vill fira slutet av arbetsdagen med alkohol. Detta helst utan att det ska upplevas som att jag kommer med pekpinnar utan på ett snyggt sätt och ändå förbli respekterad för min inställning.

Samtidigt kan jag inte avhålla mig från reflektionen att har det gått så långt i inställningen till alkohol att, som i mitt fall jag blir misstänkt för att ha haft alkoholproblem bara för att jag säger nej? Hur ska jag agera?

Svar: Problemet på din arbetsplats verkar snarare än ditt restriktiva drickande vara dina kollegers rutinmässiga alkoholintag. Måste man dricka alkohol nästan varje dag efter jobbet på det sätt du beskriver är det nog dags att fundera över varför man gör det.

Det är möjligt att arbetet är av den arten att man behöver diskutera det utanför arbetsplatsen och då blir en sväng till kvarterspuben en enkel väg. After work-tanken är också att bygga gemenskap med arbetskamrater och därför är det bra att du är med åtminstone ibland.

Men det är högst märkligt att den som inte är med på detta frekventa supande ska behöva förklara sig. Varje ord som antyder krav på att andra ska dricka alkohol är helt åt skogen fel, förstås.

Kan du lättsamt säga ”jag tycker inte det är särskilt gott, faktiskt” när någon frågar?

Eller säga att du tyvärr inte har tid att hänga med var och varannan dag efter jobbet? Frågar dina kolleger vad det är som gör att du inte har tid kan du svara vänligt att du har ganska mycket annat som tar din tid. “Vadå”, kommer dina smådrulliga kolleger att fråga, och då måste du ju ha ett bra svar; tränar, kvällspluggar något, har släkt att ta hand om eller något annat.

Men jag tror faktiskt att du blir mest respekterad för en sanningsenlig förklaring, ungefär som du redan har börjat.  Säg att du inte vill dricka alkohol mer än vid enstaka tillfällen. Dina kolleger upptäcker snart att det inte innebär pekpinnar, bara att du har en annan attityd till ett dagligt drickande.

Viktigt är att du inte har minsta tonfall av kritik mot dina kolleger när du förklarar att du inte vill dricka alkohol. Du är tolerant mot deras vanor även om de inte ännu är det mot dina.

Den som tycker illa vara att någon, en vän, en kollega, inte är med på dagligt drickande är omogen och korttänkt. Eller försöker skaffa sig en egen ursäkt.

Magdalena Ribbing