Läsarna tipsar om vardagsvänligheter.

– På banken: fyll i blanketterna innan nummerlapp tas, det kan gå fort att komma till kassan. Då tar köandet betydligt kortare tid.

– Ringer ni till telefonbanken med ett komplicerat ärende som ni verkar ta en stund att lösa, ring inte kl 22.55. Telefonbanken stänger kl 23, inga andra enheter (utom möjligen IT-avdelningen och spärrservice för kort) har öppet så dags. Vi får inte stänga själva, så övriga kollegor står vid dörren och stampar kl 23.15 och vill gå hem. Vi får heller inte betalt efter kl 23.15. Vi öppnar kl 0700, när som helst tidigare på dagen är en mycket bättre tidpunkt att ringa!

– Tugga gärna ur maten innan du ringer upp en telefonist. Om det går att undvika, hosta inte rakt in i luren. Växeltelefonisternas trumhinnor tar stryk av plötsliga höga ljud.

– Om telefonisten ber dig upprepa eller bokstavera något så är det troligen för att du hörs dåligt, pratar otydligt eller för att telefonisten inte känner till namnet/stavningen. Det blir bara längre/dyrare för dig själv om du blir förbannad och skäller ut telefonisten istället för att svara på frågan. Lyssna gärna på vad telefonisten frågar innan du svarar, eftersom ”ja” eller ”koppla mig dit” inte funkar som svar på ”vill du komma till växeln eller kundtjänst?” till exempel.

– Bli inte sur om du ombeds upprepa ditt namn/ärende. Undersökningar visar att vi inte ”hör” vad en person säger de första sekunderna av ett telefonsamtal. Det gäller särskilt om man har hållit på med något helt annat innan samtalet kom, ex. svarat på ett kundmejl. Vana telefonister och kundtjänstmedarbetare brukar ha strategier för att hantera det, men även de kan missa.

– Innan man ringer till ett företag och har frågor angående en faktura man fått är det bra att läsa informationen som står på fakturan innan man ringer. Ofta frågar folk vad fakturan gäller, fast svaret på frågan står på fakturan. Att man inte betalt en faktura i tid är inte handläggarens fel.

– Har jobbat på CSN, upphörde aldrig att förvånas över hur en del uppförde sig i telefonen. En del ringde från mobiler med en unge gallskrikandes i famnen och förväntade att man skulle uppfatta vad de sa, en del började i arg ton med att skälla på regeringen, andra vrålade bara rakt ut i ren frustration. Det var ju inte mitt fel. Mer respekt åt folket tack!

– Var nykter och ha uppgifter till hands när du ringer en kundtjänst/information. Jag studentjobbade under flera år på en utlandsupplysning. Exempel: någon vill ha tag i sin polare i Paris. –”Jaha, och vilken adress? ”– ”Han bor hos sin tjej där.” – ”Och vad heter hon?” – ”Ja, det vet jag inte”. Storhelger var värst.

– Kom snabbt till vad du behöver hjälp med och dra inte först ditt livs historia. Presentera dig själv med namn först och ha tillgång till ditt personnummer när du ringer en myndighet.

– ”Hej” och ”tack” är trevliga ord att höra även om det tar ett par sekunder extra. Frågar du om nummerupplysning, säg vilken stad du söker personen/företaget i, telefonisterna sitter över hela landet så det underlättar om du uttrycker dig mer specifikt än ”i stan”. Svara inte heller ”Stockholm” med en suck som antyder att det ju är helt självklart att du vill till huvudstaden och inte någon av Sveriges alla andra städer.
Får du frågan om du vill ha numret som ett sms så går det bra att svara ”nej tack”. Undvik fraserna ”inget jävla sms!” eller ”men koppla då för fan”.

– Skriv ner de felmeddelanden din dator ger samt vad du gjorde innan det blev fel, innan du ringer supporten.

– Mejla inte ut enkel information som bilaga istället för att skriva texten i själva meddelandet, det blir merarbete att få upp bilagan för ett par rader om klockslag osv.

– När du e-postar en kollega, skriv vad e-posten handlar om i ämnesraden, speciellt viktigt om man måste arkivera sina mejl för att eventuellt vid senare tillfälle gå tillbaka.

– Var trevlig mot telefonförsäljare! Om man är hundraprocentigt säker på att man inte är intresserad, säg det på ett trevligt sätt innan de hunnit dra sitt säljsnack: ”Tack, men nej tack. Jag är inte intresserad av ert erbjudande. Ha en bra dag!” istället för att bara lägga på eller börja svära.

– Gå med i Nix-registret – det fungerar mot telefonförsäljare. Bra för dem också, de slipper ödsla tid på dem som inte vill köpa. Generellt – var vänlig, de gör bara sitt jobb. Men tar de inte ett vänligt ”nej tack, jag är inte intresserad”, tycker jag det är okej att bara lägga på.

– Jag kan inte vara trevlig mot ett visst bolags påflugna säljare som ringer i tid och otid efter 9 på kvällarna, eller på söndagar. När jag talar om varje gång om att jag har hemligt nummer och att de inte får ringa mig så återkommer de ändå för att fråga om jag har hunnit tänka på deras erbjudande.

– Om gatuvärvare: Jag gillar inte att bli påhoppad men man måste förstå bakgrunden. Har själv jobbat på callcenter och där mäts rasterna noggrant, jobba, jobba, ring, ring, ta inte ett nej. Tacka vänligt nej. Skrik inte.

– Gatuvärvare skulle behöva lära sig lite om takt och inte störa folk som står och pratar med varandra, kanske i ett känsligt samtal.

– Den som jobbar i ett område där gatusäljarna är som flugor blir mycket snabbt väldigt trött på säljare som inte ger sig. Den som hoppar in framför dig för att stoppa din väg när du helt uppenbart pratar i telefon (har öronsnäcka och talar rakt ut i luften)

– Är inte hövlig mot gatuvärvare när de går fram till en när man sitter och äter sin lunch eller är upptagen i samtal med någon. Det är en sak om man blir tilltalad när man är i rörelse, men att gå fram till någon som sitter är direkt oförskämt. De som direkt kastar ur frågor av typen ”vad har du för elavtal?” ignorerar jag, för det har faktiskt inte de med att göra.

– Det finns ingen anledning att vara otrevlig mot gatuvärvare eller telefonförsäljare. De kan ha detta som sin enda försörjningsmöjlighet. Så är det för många ungdomar i dagens Sverige.

– Jag har extrajobbat som gatuvärvare för Rädda Barnen. Vi blev upplärda att inte ta ett första nej, utan att ge oss först efter det andra eller tredje. Jag kan verkligen förstå att folk inte orkar att ta den diskussionen, men att vara direkt ohövlig genom att säga något riktigt snäsigt och avvisande är inte så uppskattat. Tänk på att sådana som värvar eller säljer ofta bara är helt vanliga fattiga studenter som inte får andra jobb, eller folk som verkligen bryr sig om sin sak, inte onda utsugare som kan stjäla pengar direkt ur fickorna på folk.

Läsarna tipsar om vardagsvänligheter.

– Hälsa på den som sitter i kassan.

– Ge kassören uträtade, inte hoprullade/hopskrynklade, sedlar, det är ohyfsat att sträcka fram en knölig sedel och tar längre tid i kassan när personalen måste veckla ut sedlarna innan de kan lägga ner dem i kassalådan.

– Tips: människor i serviceyrken är inte dumma i huvudet bara för att de inte jobbar på kontor. Bemöt dem med respekt. Personer inom service gör precis lika viktiga uppgifter som alla andra.

– Lägg pengarna i kassörens hand, inte på disken. Lägg mynten först, och sedlarna ovanpå, så att inte mynten halkar runt på sedlarna.

– Kunden ska inte sträcka sig över hela kassan för att ta kvittot direkt från skrivaren. Kassan är kassörens utrymme.

– Betala inte med 500- och 1000-lappar på morgonen när butiken precis öppnat. Det krånglar till mycket, så försök att undvika det om du inte köper något för minst 400+/900+ kronor. Betala med kort eller lägre sedlar om ni handlar på förmiddagen!

– På varuhus, särskilt IKEA: hjälp kassapersonen att hitta alla streckkoder, stå inte helt passivt och titta medan den i kassan lastar av hela bohag eller kök på fyra vagnar för att kunna scanna varorna som lagts i botten.

– Säg aldrig i butiken ”Jag ska ha …” eller ”ge mig. Säg ”Jag skulle vilja ha/köpa…” eller ”Jag söker…” Det är mycket trevligare.

– Vill man ha en vara inslagen: vänta inte tills butiksbiträdet har lagt ner den i påsen.

– Sätt inte upp barn på disken när du skall betala. Risken är stor att de kommer att ha omkull och eventuellt förstöra någonting.
Låt inte barnen springa fritt i butiken om det finns minsta risk att saker kan gå sönder.

– Släng inte fram pengarna på disken. Räck över dem i handen.

– Fokusera på det du gör när du står vid kassan. Att svara i telefon, gå ifrån för att titta på något annat du får syn på, eller vända dig om för att prata med någon är oartigt både mot personalen och de som står bakom dig i kön.

– Tiden i kassakön halveras om man som kund lägger upp en vara i taget med streckkoden mot apparaten som registrerar varan.

– Var så förberedd som möjligt när du ska uträtta ärenden exempelvis i möbelvaruhus med manuell betjäning. En lapp med varans namn och artikelnummer som ges till försäljaren underlättar enormt.

– Som kund: tro inte att det kommer ta en evighet till kassan, gå inte emellan och försök tränga dig i kön med motiveringar som ”jag har jättebråttom”, ”det här är jätteviktigt”, ”det kommer ju ändå ingen på numret du tryckt fram”. Det gör andra köande irriterande eftersom de får vänta längre innan deras nummer trycks fram, och vi i kassan måste lägga tid på att förklara för en vuxen människa att man inte går före i kön.

– Som kassör: det underlättar för kunden att få växeln med småpengarna först i handen sedan sedlar, och inte som många gör tvärtom. Annars står kunden där och försöker balansera kronor på en hal sedel med händerna fulla av plånbok, kasse, kvitto och en växande kö bakom sig.

– Gå inte in i en butik fem minuter före stängningsdags om du inte vet precis vad du ska ha och var det finns.

– När man har provat en massa kläder/gått omkring med dem i handen, ska man hänga tillbaka dem där de hängde eller lägga tillbaka dem (och vika dem!) på bordet där de låg. Hänga inte in udda klädesplagg emellan helt andra kläder, det skapar bara förvirring för kunderna och väldigt mycket mer arbete för personalen. Plocka upp efter sig när man besökt en butik, allt från en inredningsbutik till en optiker. Att bara pilla på massa saker/prova en massa bågar och lämna bordet/hyllan efter sig som ett kaos är väldigt respektlöst.

– Är läkare på en akutmottagning i Stockholm, många patienter är trevliga och tålmodiga, men får dagligen utstå utskällningar för att väntetiderna är för långa. Jobbar så snabbt det går utan schemalagda raster och luncher. Patienter som får vänta länge säger ofta: ”Men jag som bara har en urinvägsinfektion (t ex), det går ju så snabbt, kan inte jag få gå före?” Alla blir prioriterade enligt hur akut/farligt sjuk man är, inte hur snabbt doktorn kan lösa fallet. Så, ha överseende med att en person med akut hjärtinfarkt alltid går före en person med ett utslag som funnits i tre månader, det kan man faktiskt gå till vårdcentralen med.

– Optikern blir väldigt glad om du fixar barnvakt när du ska dit. En synundersökning bygger på att både optikern och patienten ska kunna koncentrera sig.

– Är läkare på vårdcentral, vet att det är svårt att få tid osv, men säg inte när doktorn börjar runda av: ”förresten, jag har en prick här, kan du kolla, och patientens lillasyster som är med har hostat, kan du bara skriva ut hostmedicin?” Det är inte ”bara”, det bidrar till överarbete och förseningar för alla.

– Hos veterinären: Inga lösa djur i väntrummet. Låt inte medföljande barn pilla på datorer, rota i lådor eller springa in till personalens lunchrum. Skicka helst inte djuret med en granne som inte har en aning om vad djuret lider av och hur länge det varit sjukt. Säg till innan undersökningen om hunden ibland bits. Känn av när det är läge för småprat, ibland mycket trevligt men ofta frustrerande för en stressad veterinär att få djurägarens synpunkter på vargjakt, handläggningstider hos jordbruksverket, grannens katt Missan eller svamptillgången ute hos moster. Säg till när du bokar tid om flera djur ska undersökas.

Läsarna tipsar om vardagsvänligheter.

– Gäster på krogen ska avstå från att hjälpa till med avdukningen genom att ställa ihop tallrikarna i en hög, personalen dukar av enligt ett visst system. Däremot är det till hjälp om något är svåråtkomligt och gäster räcker fram det.

– Man går inte in och sätter sig på en restaurang utan att först kolla med personalen, bord kan vara beställda av någon annan.

– Man kommer inte fem minuter innan stängning och stannar kvar så länge man behagar.

– På en välfylld krog där man beställer vid baren uppskattas det om man tar med urdruckna glas tillbaka när man beställer mer.

– Barer skulle ha kölappar, bartendern klan ha svårt att se vem som väntat längst. Allra bäst vore om man kunde beställa via sms.

– På restaurang, och särskilt när man tillhör ett större sällskap: kom ihåg vad du har beställt.
Om du vill utrycka något negativt om rätten, vilket du självklart har full rätt att göra, gör det Innan du ätit upp den. Att försöka reklamera en biff som inte längre finns på tallriken är inte särskilt vänligt.

– På bensinmack med olika korvmenyer som sitter väl synliga och går att läsa på långt håll ska gästerna inte när de kommit fram till kassan börja med ”hmm… det skulle vara gott med en korv… få se, vad har ni för sorter…”. Ta vara på kötiden och bestäm er innan det är er tur i kassan.

– Gäster ska inte i garderoben klämma ner sin halsduk, mössa, vantar osv i ärmen. Detta hjälper inte då dessa ramlar ur och sen blandas med alla andra mössor nere på golvet vilket leder till att uthängningen tar 100 år när man ska fundera ut vems som är vems. Lämna över jackan i en hand och övriga grejor i den andra. Garderobiären vet vad som funkar bäst i hans/hennes garderob.

– Vid en hotellbokning: var så kort som möjligt med vad man har för önskemål, t.ex. ”Jag heter NN, boka 13 juni 2 nätter, 2 vuxna på hotell NN, betala kontant.”

– När man bokar en biljett/hotellrum/liknande och personen bakom disken frågar efter ditt efternamn, uppge endast ditt efternamn och inte ditt hela, t.ex. Anna Maria Svensson. Det förvirrar endast.

– På hotell/camping eller annat boende: om det står att incheckning är en viss tid så respektera det. 
Kommer ni tidigare kan ni bli stående och få vänta och vi i receptionen tycker inte det är kul att argumentera med varje gäst som kommer tidigt om varför deras rum/plats/stuga inte är ledig klockan 09.00 när utcheck är 11.00 och incheck 15.00. Planera dagen efter den incheckningstid som står i resevillkoren eller som ni fått information. Personalen måste hinna klart med allt innan ni kommer, mycket att förbereda mellan in- och utcheck.

– Har jobbat som hotellstäderska och tänker numera på att, om möjligt, bara använda en (1) papperskorg, inte röra till de handdukar jag inte använt och att inte sätta mig eller på annat sätt ”förstöra bäddningen” på den andra sängen de gånger jag får dubbelrum trots att jag reser ensam.

– Post: Fick ibland skäll för att jag delade ut bostadsbilagor. En del slängde tidningarna efter mig i trappuppgången (!). Detta trots att jag endast följde postlagen och delade ut adresserad post, om än oönskad av mottagaren. Kontakta avsändaren istället för att skjuta på brevbäraren. Underhåll av tröga brevlådor samt tydlig uppmärkning av vilka som finns på adressen underlättade något otroligt.

– Bibliotek: folk har inte alltid klart för sig vilka böcker de söker. Mycket vanligt är studerande som inte ens har kurslistan med sig och bara kommer ihåg att ”det var en biologibok man använder på komvux” eller så kan någon fråga efter  ”en bok de rekommenderade på teve häromdagen”. Ofta lyckas man ju få fram titeln, men det kan ta väldigt lång tid. Tänk om folk kunde lära sig att skriva upp!

– I T-banespärren: okej att vara kortfattad à la ”T-centralen!” men ”T-centralen, tack” är trevligare. Försök att känna av om spärrvaken också är pratsugen eller bara svarar för att inte vara otrevlig. Om du inte är både gudomligt snygg och charmig; ragga inte på spärrvakten!

– På bussen: har man redan giltig stämpel, håll då fram remsan med stämpeln väl synlig mot chauffören.
Har man inte giltig stämpel: lägg upp remsan, rättvänd, på stämpelbordet så chauffören enkelt kan stämpla.
Detta gör att stoppen tar kortare tid.

– I taxi: Säg till om du mår dåligt innan du sätter dig i bilen, ge föraren en chans att hålla koll på dig – ta fram en plastpåse, stanna bilen i tid eller på annat sätt skydda sig själv och bilen (och dig) mot en uppkastning. Betala aldrig med 500 eller 1000- lappar om inte resan går på 400+ eller 900+, växelkassan är mycket liten i taxi, för mycket kontanter är farligt.

– Om föraren upprepar din angivna adress och sedan säger området som adressen ligger i så gör föraren detta för att kontrollera att han/hon uppfattat rätt adress. Då behöver du inte visa vägen till området, föraren har koll.

– Bilförare: använd blinkers även om inga bilar är i närheten, det finns ofta cyklister som försöker läsa av det ni gör i trafiken. Sväng inte utan att blinka först.