Nyniandenej?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 11 juli 2011 i kategori Socialt vett

Fråga: Jag har nu med något stigande ålder råkat på fenomenet att yngre människor, ofta butiks- eller restaurangpersonal, säger ”ni” till mig. Det gör mig alltid irriterad fast jag förstår att de gör det av någon missriktad artighet. Min fråga: anses det artigt att säga ”ni” till okända? När jag var barn på 60-talet sade man aldrig ”ni” till okända, Att tilltala någon i tredje person är inte bra, (”kan tant säga vad klockan är?” eller ”vill moster Anna ha mer kaffe?”), men ”du” funkar för mig. Ni-tilltalet är för mig lite nedlåtande och om jag minns rätt användes det mest till butiksbiträden och liknande.

Svar: Diskussionen om det nya ni-tilltalet har stormat i min spalt flera gånger. Det visar sig att många anser att det är artigt och trevligt att nia andra. Förvånande många vill också bli niade. Kanske känner de sig hedrade av det?

Jag tycker som du, att niandet är onödigt, till och med larvigt och dessutom är det sett ur formell etikettssynvinkel inte ett dugg artigt. Men det har blivit vanligt på sina håll, och kanske måste man förstå att det är artigt menat.

En gymnasist som niade mig idogt trots att jag sade vänligt ”jag blir glad om du säger du till mig”  svarade ”nej, det gör jag inte, jag går på Lundsberg och där lär vi oss att säga ni”. Då ringde jag Lundsbergs internatskola och frågade om detta var en regel där. Tyvärr är det så, fick jag veta, eleverna lär sig att säga ni till lärare och andra äldre. Det är beklagligt att ledningen för denna välrenommerade skola inte förstår bättre än att lära sina elever ett så irrelevant och omodernt för att inte säga felaktigt tilltal.

Även om de som niar dig inte är Lundsbergselever menar de väl. Du får, som jag, stå ut med det, och fungerar inte dina vänliga uppmaningar att dua dig så är det inget att göra. Du fortsätter att dua och några andra niar. De senare är ändå i minoritet och upphör i bästa fall så småningom med sitt niande.

Magdalena Ribbing

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Jag tilltalar folk med ”Ni” därför att jag själv vill bli tilltalad med ”Ni”. Om någon tilltalade mig med ”du” skulle jag tolka det som att jag ser gammal ut (något som flera kommentatorer har varit innne på).

Oavsett vad ”Ni” betydde förr, nu uppfattas det i alla fall negativt av en stor majoritet människor som är äldre än ca 30-40 år. Vill någon säga ”Ni” i alla fall är det inte mycket att göra åt. Men vi kommer att störa oss hur mycket ni än skriver här att ”det är artigt menat”. Det är fruktansvärt oartigt att säga ”Ni” när ni vet att det inte uppskattas. Och nu vet ni att det inte uppskattas. Säg ”Ni” i alla fall om ni vill, det är som sagt inte mycket att göra åt. Men glöm att det är ”artigt”.

@Kafpaŭzo, 22:51, jag håller helt med dig. Jag blir varken stött eller kränkt av att bli niad men jag vill slippa krånglet det medför att ha olika tilltalsord. Du är helt neutralt om man vill det.

Krut: ja jag menar både jämlikhet och jämställdhet. Från jämlikhet är inte steget så jättelångt till jämställdhet.

Babbelina: nej så skrev jag inte. Jag skrev att vi absolut känner till du-reformen! Vi har lärt oss att tilltala alla med du, det exotiska ”ni” förekom i en del äldre litteratur möjligen och kändes (och känns) väldigt ålderdomligt och uppstyltat.

Då har jag haft tur, för inte har jag någon överordnad som duar mig och förväntar sig ett Sie tillbaka.

@mK, du menar jämLIKhet? Eller är det olika könstillhörighet på professionerna du räknar upp? Annars förstår jag inte hur jämställdhet ska uppnås genom duande/niande.

Kat
I privalivet – ja, I arbetslivet – nej, inte alla gånger

Babbelina, jag tvivlar på att det handlar om att folk skulle känna sig kränkta. För mig är det en återgång till en gammal ordning, där varje människa skulle klassificeras och kategoriseras.

Den här personen står högt i rang, och den här står lågt i rang. Den här personen är viktig, den här är oviktig. Den här står mig nära, den här vill jag hålla på avstånd. Den här kan jag umgås med, den här ska veta sin plats. Den här personen är överlägsen mig, den här personen är underlägsen mig.

Jag känner verkligen inte någon som helst kränkning. Men jag vill inte ha tillbaka det gamla rangordningssamhället. Talet om respekt betyder att man placerar mig högre i rang. Jag vill inte rangordnas som överlägsen och viktigare. Jag vill slippa hierarkier som inte alls behövs. Det spelar ingen roll om det är jag eller den andra som hamnar på piedestalen. Det är rangordnandet i sig som hör hemma i en människosyn som stör mig.

Påståendet att niandet uttrycker respekt är lite motsägelsefullt. Det skulle betyda att man inte respekterar sina vänner, eftersom man duar dem.

  1 2 3 ... 14
Senare inlägg Tidigare inlägg