Arbetskamratsgnäll?

Skrivet av Magdalena Ribbing 10:30, 21 juli 2011 i kategori Allmänt, Folkförbättring, Människor emellan, På arbetsplatsen, Socialt vett

Fråga:

En arbetskollega som jag jobbat med i snart fem år är ingen jag umgås privat med men jag måste ändå höra på dennes problem och allmänt negativa inställning. Egentligen har jag lust att uttrycka mig i mindre trevliga ordalag men vi lever ju i ett civiliserat samhälle så jag hoppar det.

Har du tips på ett bra sätt att lösa detta? Jag skulle kunna klara av att inte vara vän med personen på arbetet.

Svar:

Du kan säga till din negativa kollega så snart det blir trist att lyssna, ungefär ”du, jag vet att du har problem/att du ogillar xxxx/att du tycker att allt är fel, och det har jag förståelse för men faktum är att jag har ingen lösning på detta så tror du att vi kan tala om något annat?”

Eller ”jaha, tråkigt att höra, men jag kan inte hjälpa dig”.

Eller ”synd om dig, nu måste jag koncentrera mig på det jag gör, så tyvärr kan jag inte lyssna till dig”.

Magdalena Ribbing

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Håller med, ”svar orka”. Det är konstigt att några få personer kan påverka stämningen så mycket. Om alla istället tog ansvar för att skapa en positiv stämning, eller i alla fall avstod från negativism skulle mycket vara vunnet. Humor är jätteviktigt på en arbetsplats, kan man skratta tillsammans överbryggar det om personkemin inte stämmer med alla.
Allas trivsel är allas ansvar.

Många äldre är för fega för att byta jobb så de går kvar på samma jobb år ut och år in och gnäller. Många gånger får de inget nytt jobb heller så de har inget val. Arbetsgivarna blir inte av med dem heller. Det är tråkigt för det räcker med en gnällperson för att demoralisera en arbetsgrupp.

Har man inte roligare själv om man försöker vara positiv?!
Istället för att klaga på mörkret, tänd ett ljus.

Jag anser att den här spalten borde ägna sig åt rena etikettfrågor i stället för som nu ett allmänt tyckande om vad den ena eller andra borde ha sagt ellr bör säga i de mest skiftande situationer. Det är faktiskt omöjligt att ha en åsikt värd att publicera när man inte vet mer än vad FS skrivit och vad MR tyckt. Livet, arbetsplatsen, skolan, svärföräldrarna etc har betydligt fler saker att ta hänsyn till än vad som ryms i vad en FS skriver. Råden kan med bara lite otur bli rena klavertrampen.

Vad skönt det är att sitta ensam, så man slipper all negativsm. klaga på vädret klaga om politiken klaga på obama klaga på USA klaga på ekonomin, klaga på integrationspolitiken, klaga på mamma och pappa, klaga på kärlkrampen och hjärtflimmer klaga på fetma och hjärtinfarkten.on överallt klaga klaga klaga. Vad skönt det är att sitta vid fontänens porlande och inte höra ett dugg vad folk säger runt om på bänkarna.

Det värsta är de som ständigt gnäller om hur eländigt deras jobb är, och chefen likaså, men inte gör ett dyft för att ta sig därifrån. De har låtit så de senaste fem åren och kommer antagligen att låta likadant om ytterligare fem år. Har de ingen självinsikt alls?

Vore inte en bättre lösning att bara tacka vederbörandes negativa inställning med en positiv sådan? Släng allt personen gnäller på tillbaka till denne ur en positiv synvinkel, funkar alltid för mig :)

Anonym, oavsett vad det handlar om är det inte särskilt konstruktivt att snacka skit om andra. Om alla andra på en arbetsplats upplever samma sak, att en liten grupp ”skitsnackare” är påfrestande, handlar det nog inte om att alla andra är ”okunniga”. Eller rädda eller arga. (?!)Och för att ”se längre bort i horisonten” behövs det ibland bättre glasögon. Vem som ska rannsaka sig själv kan också diskuteras. Fel i organisationen löser man bättre med rak och öppen kommunikation än med skitsnack i smågrupper. Alla har skyldighet att bidra till en bra stämning på en arbetsplats och inte låta privata problem eller hormonsvängningar gå ut över andra.

Tröttsamt med gnälliga kollegor! Det bästa är dock att stänga öronen och inte lyssna. Försök sitta tillsammans med lite mer positiva människor på fikarasten!

Tror inte det finns så mkt att göra åt gnällspikarna. De har fastnat i gnället och det enda man kan göra är att se till att inte fastna där själv. Jobbigast är dock skitsnack om andra, då kan det vara läge att säga emot eller påpeka att man inte håller med.

Karins kommentar var hyfsat bra, men om gnället rör chefen, svårt att tackla! Bobbys var ett steg bättre, gnället kanske avser vederbörande och gnällspiken vet inte hur han/hon ska tackla det. Ännu bättre om det inte avser gnäll på insändaren själv är ”senor senilos” kommentar. Rannsaka dig själv,det är du kanske uppfattar som gnäll är fel i organisationen och du själv är okunnig i området. Man kan ju bli rädd, arg för de som ser längre bort i horisonten.

1 2 3 4 5
Senare inlägg Tidigare inlägg