Förslagsosvarande?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:00, 24 november 2011 i kategori Socialt vett

Fråga: Jag har skrivit en historisk bok, utgiven på eget förlag. Boken är sänd till flera filmbolag, bland dem SF, med frågan om det finns intresse att göra en film av den. Inget av filmbolagen har besvärat sig med att svara eller ens meddela att de mottagit boken. Är det meningen att man ska förstå av sig själv att ointresse föreligger? Eller ska man bara finna sig i att personer och institutioner inte svarar på brev? Vad säger vanlig artighet?

Svar: Vanlig artighet är att svara på en förfrågan oavsett vad svaret blir. Får man en fråga om intresse föreligger för en bok, ett projekt, ett manus, en idé så svarar den som tillfrågats men inte är intresserad att tyvärr finns inte resurser för närvarande till detta, eller vad det kan vara för orsak till att man tackar nej.

Men det är en mycket vanlig ovana, eventuellt är den särskilt svensk, att inte svara på det man inte tänker engagera sig i.

Förlag och institutioner liksom många privatpersoner brukar hävda att de får så otroligt många förslag och manus osv att de absolut inte hinner svara på sådant som inte intresserar dem. Chefer av olika slag har inte tid, och deras assistenter är upptagna med andra ärenden och hinner inte svara åt chefen med avböjanden av förslag.

Enligt min uppfattning är detta dumheter. Naturligtvis hinner  de flesta svara kortfattat hövligt på en förfrågan. Är man utsatt för sådana oändliga mängder frågor och förslag att det är ogörligt att man själv svarar så måste man kunna fördela svarandet på andra. Eller skaffa ett standardsvar, det finns säkert en datorfunktion som gör det enkelt att tryckar på en knapp som sänder iväg ett meddelande, ungefär ”Tack för ditt erbjudande som vi tyvärr måste tacka nej till. Vänliga hälsningar Företaget Chefen”

Men i likhet med alla som inte bryr sig om att svara ens på personliga inbjudningar, en trist drullighet som är vanlig vilket även noterats i denna spalt, anser väl ansvariga  som du skickat din bok till att de inte behöver höra av sig om de inte tänker använda ditt förslag och att du ska förstå detta av dig själv efter en tid av icke-svarande.

Bedrövligt. Oartigt. Slött. Fel.

Magdalena Ribbing

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Pingback: Klar Sikt | Självkänslan som saknas

Kp 08.07 Det beror på att ansökningarna ökat värre än en lavin, är det under 100 så är det litet, förut var det normalt. Bryr mig inte ett dugg längre att jag inte får svar, efter mycket mer än 200 ansökningar struntar jag blankt i svar eller ej. OBS jag söker i alla fall, givetvis. Sedan får arbetsgivarna tycka att ”det är sååå svårt att få tag i kvalificerad arbetskraft” Ha ha, sänk kraven och ta dem som finns!

@KP, 07:30, 25 november 2011
Jag tycker att du har fel. Tänk om någon skrev : ”att det begås allt fler våldsbrott kan eventuellt bero på den ökade invandringen”

Det är klart att den KAN vara så, men det är inte ok att skriva på det viset.
Likadant med ”EVENTUELLT är den särskilt svensk”. Det insinuerar att det är så och sen gömmer man sig bakom ”eventuellt”. Lite som när någon säger något dumt och sen lägger till ”jag bara skojar”.

Jag jobbar med tysk patenverksamhet. Vi får hela tiden frågor om olika uppfinningar och lösningar kan patenteras. Det mest går förstås inte, det är redan gjort eller så är det ren ”galenskap”. Vi svarar dock alltid på ALLA propåer, för en vacker dag är det inte ”galenskap” som skickas till oss utan något briljant. Då vill ju förstås vi att den patentsökande ska först vända sig till oss och inte till våra konkurrenter. Vi tror att om vi också ger vänliga nej så är det mer sannolikt att presumtiva partners återkommer till oss i framtiden med nya idéer..

Min personliga erfarenhet är att åtminstone arbetsgivare har blivit slöare med att svara ”nej tack”. För 20-25 år sedan var det självklart att få ett brev med ”tack för visat intresse, men tjänsten har tillsatts av annan sökande”, om det så bara gällde ett litet sommarjobb. Nuförtiden är det snarast regel att man struntar att höra av sig till den man inte tänker anställa. Det tycks ligga en attityd bakom som säger ”varför ska jag lägga ner en sekunds ansträngning på någon som jag inte har någon nytta av”, och denna attityd finns på många håll i samhället. ”Varför ska jag tacka/le/ge dricks/hjälpa/säga något vänligt åt en främling, som jag aldrig mer kommer att träffa? Jag får ju inte ut något själv av det?” (Tanken att man faktiskt själv blir glad av att vara vänlig mot andra föresvävar förstås inte.)

@Ann, 21:19: Obs! att MR skrev ”EVENTUELLT är den särskilt svensk”, så jag tycker inte du behöver bli sur på denna formulering.

Gör som jag brukar göra. Om jag inte fått svar av företag eller myndigheter inom ca 7-10 dagar skickar jag ett nytt mejl där jag säger att det måste blivit något fel därute i cyberrymden och att jag förstår att de inte fått mitt mejl. Sedan skickar jag ett nytt mejl. Hittills har det fungerat alla gånger. Man svarar snabbt med alla möjliga ursäkter som anledning. Sen att man överhuvudtaget ska behöva göra på det här viset kan ju diskuteras.

Jag håller med Ann, inte specifikt svenskt, förekommer i flera andra länder. Fast det ska sägas att jag inte har erfarenhet av att skicka in manuskript och dylikt, men andra liknande saker, eller bara enkla men viktiga e-mail. Fast å andra sidan, organisationen jag arbetar för är av sådant slag så vi får faktiskt ett och annat manuskript, och liknande. Såvitt jag vet är rutinen att alltid svara, och till och med skicka tillbaks tryckta manuskript om vi inte är intresserade. Och vi har extremt begränsade resurser.

Rättning: ”Som utlandsboende märker jag tvärtom att det i utlandet är mycket vanligt att även strunta i kollegors mejl” ska det vara.

Tråkigt att MR skriver ”det är en mycket vanlig ovana, eventuellt är den särskilt svensk”. Detta är helt taget ur luften. Som utlandsboende märker jag tvärtom att det är mycket vanligt att strunta i kollegors mejl om man inte har lust att svara. Däremot tycks det vara ”särskilt svenskt” att liksom MR prata negativt om oss svenskar.

  1 2 3 4
Senare inlägg Tidigare inlägg