Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 31 december 2011 i kategori Etikettspalter, Människor emellan
Kramas till höger och vänster, pussas och hurra och gapskratta – på nyårsafton ska alla vara glada och hoppfulla, enligt en vanlig uppfattning.
Men alla vill inte, kan inte vara glada. Alla vill inte krama vem som helst. Alla tycker inte att livet är roligt nog för ett gapskratt.
Måste man inte spela med i glädjen för att anses som trevlig?
Nej.
Det är fel att framhäva sin ledsnad eller besvikelse så att alla andra märker det när man är på fest. Men det är inte heller ett tvång att låtsas vara jätteglad. Den som inte kan gapskratta och se lycklig ut måste inte försöka göra det. Däremot ska den som är ledsen helst avstå från att hela tiden berätta om sin besvikelse eller sorg för alla andra, som då dras med i mörkret.
Men om man verkligen är djupt sorgsen? Kanske man då ska avstå från att gå på det kalas där man vet att alla andra är glada. Eller så går man dit med ambitionen att försöka vara tapper så att ens personliga sorg inte blir festens fokus. Vänner vet vanligen vem som är mycket ledsen och tar hänsyn till det. Och det kan finnas en hjälp i att vara bland andra om man är drabbad av sorg. Det är också skillnad på att vara dämpad av någon anledning och på att visa en dyster sinnesstämning och förvänta sig medkänsla från andra på en fest. I ett litet sällskap kan det vara mer rätt att inte dölja sina dystra känslor, förutsatt att övriga inte har förväntat sig en munter afton med klackarna i taket.
Den som inte vill pussa och krama andra behöver inte göra det, men ska inte fräsa till kramfolket utan säga något vänligt avvärjande som är tydligt men inte argt. Puss- och kramfolket vill vanligen inget ont utan visar vänlighet – och sådan kan man ju glädjas åt även om man föredrar den ofysisk.
Sedan är ju nyåret ännu obekant för oss alla. Det om något kan vara en tröst, med eller utan en kram.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 13:20, 30 december 2011 i kategori Socialt vett
Fråga: För några månader sedan var jag i ett sammanhang där kungen med sällskap oväntat dök upp och tog plats några bord bort. Det var ett ganska informellt sammanhang (scoutläger). När kungen sedan skulle gå reste sig i princip hela mitt sällskap, plus de andra borden, när han gick ut. Är detta kutym? Visst kan jag tänka mig att folk förr i tiden reste sig för kungen, men det var på den tiden när man reste sig för prosten och doktorn också. Vad hade varit korrekt i denna situation? Jag reste mig inte, ärligt talat blev jag ganska förvånad över det underdåniga sätt de andra visade.
Svar: Det är lätt att förstå din reaktion, i dag är man inte undersåte utan medborgare och ska inte behöva visa underdånighet vördnad inför överhet. Men just i fallet kungen är den man reser sig för inte individen Carl Gustaf, utan symbolen för nationen Sverige, statschefen, i en monarki lika med kungen. Jag skulle också ha ställt mig upp om kungen hade kommit in i ett rum – av respekt för nationen. Så gör man traditionellt i flertalet kulturer.
Svaret på din fråga är alltså att det korrekta vore att de som befann sig i rummet när kungen kom in hade ställt sig upp då, och likaså när han senare reste sig för att lämna rummet.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:00, 30 december 2011 i kategori Måltider, Presenter
Fråga: Min fråga gäller nyårsafton. Jag dukar med speciell duk, kanske också speciellt porslin, ställer fram lite tjusiga blomdekorationer som passar till mitt ”tema” för kvällen. Några gäster kommer med fina blomväxter. Eftersom dessa vackra blomster inte passar in i min dukning på matbordet, vill jag ställa dem någon annanstans. Var placerar jag dem utan att gästen tar illa upp. Jag vill ju såklart att de ska synas ändå, bara inte på bordet.
Svar: Det är helt rätt att ställa gästernas presentblommor på framträdande plats i hemmet – men du behöver inte alls ha dem just på matbordet. Det finns kanske ett annat bord, ett soffbord, en fönsterbräda eller någon annan plats där presentblombuketten kan ställas och synas.
Och får du krukväxter hör sådana inte hemma på ett matbord av både hygienisk och annan tradition, så då är det än mer rätt att ställa krukväxten på annat ställe än matbordet.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 30 december 2011 i kategori Måltider, Socialt vett
Fråga: Vi hade en middag med flera gäster hos oss och det inträffade något som jag funderat på mycket efteråt och som jag gärna vill höra Magdalenas synpunkter på.
Det första rör en fin konjak. Eller i alla fall dyr konjak. Som avec plockar jag fram en mycket fin konjak som jag sparat i väntan på en middag med den här gruppen, eftersom jag vet att flera av de närvarande är mycket förtjusta i just konjak och calvados. De flesta uppskattade konjaken efter förtjänst, men en person säger helt plötsligt ”kan du räcka mig punschen jag ska göra en guldkant” (en drink som består av hälften punsch och hälften konjak och är precis så eländigt som det låter). Jag blev ganska förfärad, han hällde alltså punsch i en konjak som förtjänade ett mycket bättre öde.
Först var jag ganska irriterad men när jag funderat en stund så slog det mig att egentligen ska det väl inte spela någon roll. För mig är ju konjaken förlorad om jag hindrat honom hade han ju druckit upp den ren och nu kunde han i alla fall få njuta av den på ett sätt som han kanske uppskattade. Men det gjorde ont att se den förstöras Men kunde jag ha stoppat honom? Han kunde ha fått en betydligt billigare konjak att blanda drink av och låtit någon som uppskattar konjak få hans “tilldelning”. Nu slutade det med en surmulen kommentar från mig i stil med synd på så fin konjak, men visst gör det du, om du vill.
Svar: Du kan göra parallellen med den utsökta oxfilén som gästen ber att få ketchup till. Du som värdperson bjuder på det bästa du har, det är helt rätt sett ur gästfrihetens synvinkel. Att en gäst enligt din uppfattning förstör det du bjuder på av mat och dryck får du inte kritisera, det vore att gå emot den heliga gästfriheten. Däremot kan du milt men ilsnabbt säga till gästen som är på väg att blanda ihop denna suspekta guldkant, ungefär ”ja men då har jag en konjak som passar bättre, vänta ska du få den.”
Det blir svårt för gästen att hugga i med dyrkonjaken då, men det gäller att du är uppmärksam och snabb, som sagt. Och som du själv konstaterar, åtgången av den dyrare drycken blir lika stor om gästen dricker den oblandad – men blandandet skär i ditt hjärta och det kan du kosta på dig att undvika genom att (obs. vänligt!) erbjuda en annan sort.
Avstå från att mer eller mindre underförstått klaga på gästens val av dryckesblandning. Hur diskret du än gör det blir det tydligt för gästen att du är missnöjd och det ska du helst inte vara som generös värdperson.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:00, 29 december 2011 i kategori Människor emellan, Socialt vett
Fråga: Man står bakom någon i snabbköpskassan som på det mest sävliga sätt lägger upp vara för vara på bandet (oftast en äldre person). Det liksom rycker i hela kroppen (speciellt om man är stressad) att börja ”hjälpa till”. Hjälpa till skriver jag inom citationstecken eftersom det mest är av egoistiska skäl för att komma fram snabbare. Är det okej att låna ut en hand och börja packa upp någon annans varor eller detta skulle ses som ”integritetskränkande”?
Svar: Du kan mycket försiktigt och vänligt fråga den som står före dig och tydligt visar svårighet att plocka upp varorna om du kan hjälpa till. Men du kan inte ens fråga om den före dig ”bara” är gammal och långsam. Eller bara långsam! Så himla hjälpsam får man inte vara att man tar risken att såra den som kanske är något sävligare än man själv. De flesta plockar upp sina varor så snabbt de förmår, och ganska få är intresserade av att någon obekant börjar gräva i deras varukorg.
I sammanhanget kan det passa att påminna om integritet även när det gäller att alltför tydligt intresserad kolla vad den framförvarande köper. Det händer att den som står bakom kommenterar eller bara stirrar på varorna som läggs upp på bandet. Inte alltid så lyckat, man kan ha köpt saker som man helst inte vill ha synpunkter på från obekanta. Eller bekanta, för den delen. Avstå från spontaniteter typ “oj så mycket godis” eller “den där xx har jag provat, den var väldigt salt” eller “jaså, det ska bli kalas till kvällen ser jag, haha, är man bjuden?”
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 29 december 2011 i kategori Människor emellan, Socialt vett
Fråga: När man kommer som gäst eller tar emot gäster: ska man vänta med att hälsa tills man fått av sig ytterkläderna eller börjar hälsningsceremonin redan innan?
Svar: I dessa bjudningstider blir denna fråga aktuell på nytt. Alltså: gammal sed och enligt många traditionella konventionella personer fortfarande det enda tänkbara var/är att gästen hänger av sina ytterkläder och därefter i klädordnat presentabelt skick går in i salongen och hälsar på värdfolket (och övriga gäster).
Detta kräver att värdpersonen befinner sig i sagda salong och tar emot sina gäster där, vilket förutsätter att någon annan, en husa, en betjänt, rentav ett tillsagt något äldre barn, öppnar ytterdörren, släpper in gästen, bistår med avtagande av pampuscher, galoscher och ytterplagg samt visar vägen till ovannämnda salong.
Så går det sällan till i dag. Värdfolket öppnar dörren, hälsar på gästen och förflyttar sig inåt (och häller upp en drink som gästen bjuds så snart som möjligt). Och det sättet är lika trevligt som gamla tiders formella mottagande. Är vädret snöigt, regnigt eller annat som gör att gästen känner sig mer bekväm med att ta av sina snöiga-regniga ytterplagg innan det numera obligatoriska kramandet vidtar, så blir det naturligtvis bäst.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:00, 28 december 2011 i kategori Människor emellan, Socialt vett
Fråga: Jag åker tunnelbana. Vagnen är inte full av människor. Jag läser en bok. En kvinna sätter sig mitt emot och börjar samtala högljutt i sin mobil. Jag har svårt att koncentrera mig på mitt läsande och frågar /ber och gestikulerar med min bok: “Å, snälla, kan inte du sätta dig någon annanstans?” Hon stack snabbt och jag hann således inte tacka henne för visad hänsyn.
Så kommer en ung man och slår sig ner ivrigt fingrandes på sin mobil. Jag frågar om han ska tala i telefonen varpå ordväxling startar oss emellan. Även kvinnan som reste sig och gick kom förbi och ansåg att jag var oartig och förolämpande osv osv. Jag nämnde ditt namn och den unge mannen frågade raskt och något kritiskt ”och hur gammal är hon?”
Så nu till frågan: Hur blir jag en bättre retoriker? Hur motiverar jag och framför att det är skillnad på mobilsamtal och ett samtal ansikte mot ansikte?
Eller ska man bara sitta tyst och gilla läget? Dessvärre är det ju inte så lätt att själv flytta på sig till annan plats då det säkert finns mobiltelefonanvändare där också.
Svar: Det du kan göra är att flytta dig, trots att du riskerar att även då hamna intill någon som stör dig. Den mobilpratande personen kan du inte hindra från att prata. Vad du hade för avsikt med att nämna mig förstår jag inte – tror du att jag har sagt att man inte får prata i sin mobil på tunnelbanan? Det har jag inte sagt, däremot att man ska ta hänsyn och inte prata högre än nödvändigt.
Du kommer aldrig att kunna hindra alla andra från att störa dig när du vill läsa eller tänka. Du kan bara vänligt vädja till dem att visa hänsyn. Säg diskret ungefär “vet du att du pratar väldigt högt?” Och du har alltid din rätt att byta plats när du tycker att andra stör dig på tunnelbana, tåg och buss. Du får i värsta fall flytta dig flera gånger. Alla andra som reser har samma rätt som du till både plats- och ljudutrymmet – ingen kan ensam kräva att det ska vara tyst, eller att andra ska avstå från det normala beteendet som idag är att prata i sin mobil var man än är, och om vad som helst, även sådant som andra borde förskonas från att ta del av.
Men som sagt, vänligt påpekande att mobilprataren har ett alltför högt tonläge går för sig. Jag tror inte att det hjälper så som den så kallade mobilkulturen ser ut för närvarande. Ändå kan man försöka. Det kan på sikt bidra till att människor tänker efter. Kanske, kanske.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 28 december 2011 i kategori Bröllop
Fråga: Idag fick jag reda på att min bästa och äldsta vän ska gifta sig (i smyg) på lördag. Jag/vi känner dem naturligtvis väl, är gudföräldrar åt varandras barn etc. Vi skulle gärna vilja åka till kyrkan och gästa själva vigselakten, som en överraskning naturligtvis. Kan vi göra det? Vad säger reglerna i detta fall?
Svar: Nej. Har man bestämt sig för att gifta sig i hemlighet och inte ber sin bästa vän övervara vigselakten så ska bäste vännen inte heller göra det. Du har fått reda på vigseln av någon annan, antar jag?
Har din vän själv berättat detta för dig, sagt att det är vigsel i smyg och inga gäster, men du anar, eller ännu hellre är säker på, att det skulle uppskattas om du/ni närvarade så är det en annan sak.
Har du inte fått reda på vigseln av din vän måste ju orsaken till detta vara att brudparet verkligen önskar sig en vigsel i hemlighet och då ska du inte gå dit.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 14:08, 27 december 2011 i kategori Klädsel
Fråga: Jag undrar varför smoking har blivit klädkoden för män på nyårsafton? Är det ett svenskt fenomen? Eller är det bättre att dyka upp i mörk kostym till exempel om det inte angivits någon klädkod?
Svar: Det är ju endast om inbjudaren anger smoking som klädsel som man klär sig i sådan. Annars är det inte aktuellt. Man kan absolut inte komma till en bjudning klädd i smoking om detta inte påpekats vid inbjudan. Att smokingen skulle vara klädkoden för särskilt många män på nyårsaftonen betvivlar jag, den klädseln är inte särskilt vanlig varken i det svenska samhället eller andra. I de översta lagren i samhället förekommer smoking oftare, liksom frack (högtidsdräkt) men det gör den inte till en allmänt brukad klädsel.
För övrigt är smokingen när den förekommer inte ett särskilt svenskt fenomen på nyårsaftonen, liknande kretsar där man påbjuder smoking den kvällen finns också i Storbritannien, Frankrike, USA med flera nationer.
Är inte “Klädsel: Smoking” angiven är mörk kostym rätt, om man ser det ur konventionell och formell synvinkel och festen är någotsånär stilig. Kanske någon annan kommer i smoking men finns den klädseln inte angiven på inbjudan så ska den inte heller användas. Mörk kostym borde också ha angivits. Men du vet ju själv vilka dina umgängesvänner är och hur de resonerar beträffande klädsel. Enklast borde vara att fråga inbjudaren, eller om det är kalas på någon offentlig lokal, höra med några övriga gäster.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:00, 27 december 2011 i kategori Presenter
Fråga: Jag har en granne som på ett mycket förtjänstfullt sätt utfört ett arbete i mitt hus. Han har erhållit ersättning för utfört arbete, jag ansåg att han begärde alltför lite men han ville absolut inte ha mer.
Nu vill jag visa en annan form av uppskattning då han under inga omständigheter vill ta emot monetär ersättning. Han har en sambo som jag också känner ganska väl.
Min planerade idé är att köpa ett antal oxfilébitar som inpackas under sedvanliga livsmedelshygeniska omsorger.
Min fråga är om jag ska köpa så pass många filébitar att de räcker även till hans sambo eller om det ska vara bara till honom för att enbart visa den avsedda uppskattningen gentemot honom som gåvan avses till?
Svar: Ja du, om detta är ett problem för dig så ta emot ett råd från en luttrad folkvettsexpert: ge inte den stackars grannen bara en portion av denna i sig inte helt lämpliga filépresent, utan se till att hans sambo också får tillfälle att delta i den tänkta måltiden. Vad betyder ”ett antal” – två skivor? I så fall ger du fyra skivor. Eller två stadiga bitar som räcker till två personer. Skulle sambon annars sitta där med wienerkorv medan han äter sin presentfilé? Knappast särskilt kul, skulle jag tro, för någon av dem.
Presenten är inte är helt lämplig eftersom den kräver något av mottagaren, nämligen att densamme själv ordnar med en middag, dessutom tämligen omgående eftersom det är färskvara, för att tillaga presenten. Det kanske inte är så uppskattat. Tänk efter om det kan vara bättre att ge något som dels är hållbart, dels inte kräver en insats av mottagaren; vin, olivolja, parmesanost om det ska vara en present i gourmetsfären.
Magdalena Ribbing
Mest kommenterade