Fråga: Jag arbetar på en medelstor arbetsplats med en stor och trivsam matsal där personalen äter kaffefrukost och lunch vid långbord vilket ger ett trevligt tillfälle att koppla av och småprata. En arbetskamrat har emellertid en (o)vana som irriterar mig och flera andra mycket; hon tar alltid med sig dagstidningen och breder ut den bredvid sig för att sedan försjunka i den medan hon äter och sällan eller aldrig deltar i samtal. Förutom att hon ofta tar upp en extra plats med sin uppslagna tidning, så blir det lite tråkig stämning vid bordet och många samtal avstannar. Jag har blivit lärd att man inte läser en tidning vid matbordet om man sitter i ett sällskap.
Är det jag som är överkänslig?
Svar: Du är inte överkänslig. Vanlig hyfs är att avstå från tidnings- eller bokläsande eller läsande i I-phone eller mobil osv när man sitter med andra människor som man känner.
Du skulle kunna vänligt föreslå den tidningsläsande kollegan att hon slår sig ner mot änden av bordet för att inte ni andra oläsande ska störa henne. Men kanske är hon lite blyg och tar tidningen med sig som ett slags skydd för att slippa delta i samtal? Jag vet givetvis inte om det kan vara så eller om hon bara aldrig har fått lära sig hemifrån eller av någon annan att man inte låter sig vara totalupptagen med något egenfokuserat när man befinner sig i sällskap med andra som inte gör så.
Magdalena Ribbing



Varför i hela friden skulle det hämma de övrigas samtal? Dra in henne i samtalet istället då. Och vad i hela friden är det för unikt med att bläddra i en tidning under rasten? Och om hon brer ut sig tillfälligt så länge ingen behöver platsen, vad är det för problem med det? Att hon skulle vägra lämna plats till någon som behöver den har jag v’äldigt svårt att tro på. Och skulle hon vara så försjunken i läsandet att hon inte märker att någon behöver platsen, pröva att kommunicera. Och lite vidsynthet kanske. FS är inte överkänslig, men har fel inställning som anser att alla ska följa hennes mall. Man blir helt förbluffad över vilka bagateller en del kan reta upp sig på, men det är väl positivt att man inte har verkliga problem utan bara dessa petitesser.
Suck, 22:02, 27 december 2011. Anmäl Anmäl
MAGDALENA ÄN EN GÅNG: @Anna med flera: frågan handlar om en arbetskamrat: hon ”tar alltid med sig dagstidningen och breder ut den bredvid sig för att sedan försjunka i den medan hon äter och sällan eller aldrig deltar i samtal. Förutom att hon ofta tar upp en extra plats med sin uppslagna tidning, så blir det lite tråkig stämning vid bordet och många samtal avstannar.” Många, flertalet är det, kommentatorer menar är att tidningsläsaren har rätt att göra som hon vill. Visst. Men det är inte artigt eller vänligt att göra så som beskrivs; alltid ta med sig dagstidningen, breda ut den över en extra plats, hämma samtalet för övriga. Om igen påpekar jag att om flera läser tidningar under måltiden, om det är en accepterad vana att så sker, spelar det ju ingen roll. Men frågeställaren gör det tydligt att det är ett problem, andras samtal avstannar osv. Och då är mitt svar självklart: nej, det är inte trevligt att åstadkomma detta, och nej, det är inte vanlig hyfs att ensam läsa tidningen i andras sällskap, oavsett behov av pratpaus eller vad det kan vara – i så fall sätter man sig inte bland övriga. Samt nej, jag anser fortfarande inte att frågeställaren är överkänslig.
Magdalena Ribbing, 14:46, 27 december 2011. Anmäl Anmäl
Men lägg ner. Låt människan få läsa sin tidning om hon vill det! Är väl för böfvelen inte nobelmiddagen vid lunchbordet, eller?
Tina, 13:36, 27 december 2011. Anmäl Anmäl
MR är förvånad över att så många reagerat på hennes svar. Själv reagerar jag på svaret ”Du är inte överkänslig”. Det är ett svar som MR inte kan veta om det stämmer. Själv ställer jag mig undrande till hur det står till på arbetsplatsen. Att en grupp irriterar sig på en person på detta sätt tycker jag är en varningssignal att kanske inte allt står rätt till. Det behöver självklart inte vara frågan om vuxenmobbning men risken finns och då kan svaret ”ja, du är överkänslig” leda till att en person som kanske redan är utsatt kommer att bli mer utfryst? Men som sagt: jag kan inte heller veta om det är så det ligger till.
Anna, 11:34, 27 december 2011. Anmäl Anmäl
Vad är detta för trams? Var och en är fri att välja om man ska läsa tidning eller inte. Jag gör ofta så då samtalet med mina kamrater oftast inte är av intresse för mig men att jag fortfarande vill vara med på något hörn om något aktuellt ämne dyker upp! Alla kan inte pladdra på som i en hönsgård! Det är OKEJ att läsa vid sällskap!!
Passar detta inte den frågande så är denne fruktansvärt överkänslig!
Simon, 07:24, 27 december 2011. Anmäl Anmäl
Det kan också vara så att man inte får en syl i vädret i allt pladdrande (inte negativt menat) och resignerar emellanåt. Vissa av oss har ju också simultankapacitet tillräckligt för att klara både läsandet och pratandet. Skönt att folk inte har värre ”problem” än så här.
MKA, 23:06, 26 december 2011. Anmäl Anmäl
Pingback: Åh, nej, hur ska jag göra nu då? | Kulturchefen
Jag blir arg när jag läser frågan och MR:s svar. Jag är social och tycker om att umgås, men för att återhämta mig behöver jag stänga av det runtomkring mig. Det är helt ok för mig om folk sitter bredvid mig och pratar med varandra. Tycker t.o.m. att det är trevligt. Fram för mer acceptans för att vi är olika! Och blir inte livet väldigt falskt om våra handlingar hela tiden ska styras av att vi ska gå runt och vara trevliga??
Bra artiklar på temat arbete och ”socialitet”, lite annorlunda perspektiv men besläktat:
http://www.dn.se/ledare/signerat/hellre-kompetent-an-social
http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/trevliga-kollegan-inte-alltid-basta-valet?rm=print
Anna, 22:14, 26 december 2011. Anmäl Anmäl
Pingback: Var och en gör som man vill - Filppu FilosoferarFilppu Filosoferar
Kanske bästa ”medicinen” är att prata med henne under lunchen trots att hon läser en tidning? Det kanske är så att hon helt enkelt känner sig utanför. Då är det inte så konstigt om hon tar med sig tidningen. Om hon länt sig som en del av ”gänget” så hade hon nog inte tagit med sig tidningen utan istället längtat efter att prata.
TO, 05:36, 24 december 2011. Anmäl Anmäl