Dödsannonskrav?

Fråga: Såg i en dödsannons för ett tag sedan att familjen inte ville att man skulle skicka blommor till begravningen eller skänka pengar till någon välgörenhetsfond som cancerfonden eller dylikt. I stället ville man att pengar skulle sättas in på familjens bankkonto avsett för byggnation av familjens sommarstuga. Väl magstarkt tycker jag, eller har jag fel?

Svar: Enligt min uppfattning har du inte fel. Men det är intressant att man i ännu en dödsannons ber om ekonomiskt tillskott till familjen. Kanske är det en ny trend? Jag hoppas att så inte är fallet.

En liknande fråga har varit uppe under hösten, där gällde det att sätta in pengar till den avlidnes barn. Så kan man göra om barnen saknar försörjning, vilket inte var ovanligt förr men nog är mer sällsynt idag. Att be om pengar till sommarstugan är, hoppas jag, unikt. Pinsamt är det hur som helst och det skulle jag tro att de flesta anser.

Magdalena Ribbing

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Ja herregud. Folk tar ju alla chanser att sko sig i tid och otid. En dödsannons borde väl räknas som otid.
Jag tycker det är osmakligt med allt tiggeri från höger och vänster. Pengar till barn vars föräldrar dör tillhandahåller staten och livförsäkringar. Jag hade skämts ögonen ur mig ifall min morsa hade tiggt extrapengar för oss när pappa dog i cancer när jag var 10 år.

OSMAKLIGT! OETISKT!, GIRIGT!

Tråkigt att alltmer av det vi människor gör för varandra skall kopplas till pengar. Att de flesta vill ta med eller skicka en blomma till begravningen är ju vedertaget. Likaså att anhöriga undanber sig blommor och ber att motsvarande belopp i stället skickas till välgörenhet. Det är värdigt och på en rimlig ekonomisk nivå. Att däremot be om pengar till ombyggnad av sommarställe är groteskt.

Ja, det som är lösryckt ur sitt sammanhang kan låta väldigt illa. Om det här är normalt i andra kulturer, varför ska vi då döma? Kan tänka mig att sådant var vanligt förr hos fattiga familjer.

MR är ”kategorisk och dömande”, ja. Denna spalt handlar om etikettsregler, uppfostran och ritualer. Då finns det ofta rätt och fel. Många kommentarer här handlar om att alla ska kunna göra som de vill så länge de har goda skäl. Men umgängesregler fungerar inte så. En begravning är till för att hedra den döde. Att be om gåvor till välgörenhet är att visa den döde aktning genom att uppmana till oegennyttiga gärningar i hans/hennes namn. Att be om gåvor till släkten är att sätta egennyttan först. Även om den döde skulle ha velat detta så tillhör det inte ett gott uppförande.

MR är lika kategorisk och dömande som vanligt. Kanske var sommarstugan den avlidnes livsprojekt och hans/hennes sista önskan var att det skulle slutföras? Då vore det en fin gest att delta i, och respektera, denna önskan. Att be om pengar till efterlevande, minderåriga barns utbildning etc känns också högst rimligt, en bortgången förälder hade säkert hellre sett släkt o vänner bidra med det som föräldern inte längre kan bidra med, som tex barnens försörjning, än dyra blommor som slängs på kyrkbacken direkt efter begravningsakten. Man ska akta sig för att döma innan man vet hela bakgrunden!

Det lät ju förskräckligt osmakligt. Skulle jag aldrig skriva eller skänka pengar till. Ogilla!

Girigheten vet INGA gränser….. något osmakligare tiggeri får man leta efter!

Koden i bilden är ett grovt klavertramp ett av de värre inom branschen. Groteskt att just Magdalena Ribbing inte värjer sig mot DN:s It-lurngar. Folk med dålig syn har svårt att se de förvrängda tecknen somskyms av meningslösa streck och fula mönster. Vet hut lymlar!

Marit! Den närmaste släkten underrättas troligen om dödsfall i telfon. Med de närmaste kan man resonera om ekonomiska bekymmer som släkten kanske hjälper varandra med. Dödsannonsen är till för att informera alla andra. Jag vet faktiskt inte namn och adress till alla fars bekanta. Han har inte berättat hela sitt livs historia och inte efterlämnat någon namnlista. Jag tycker inte det var ”konstigt” men groteskt opassande i en dödsannons. Svensk karl är jag själv och tänker min själ inte skaffa mig någon!