Fråga: Jag bor och studerar sedan en längre tid tillbaka i ett fjärran land på betydande flygavstånd från Sverige. Sedan en tid tillbaka har jag märkt att det blivit betydligt populärare än tidigare bland svenskar att åka hit på semester. Dessvärre är engelskkunskaperna i detta land något bristfälliga varför det som turist ibland kan vara svårt att göra sig förstådd med allt vad det innebär. Jag har efter mycket ansträngning nu lyckats behärska språket så pass bra att jag kan ta mig fram i de flesta situationer relativt obehindrat.

Jag har vid ett par tillfällen fått besök av både familj och vänner i olika omgångar och tycker självklart att det är jättekul att få visa dem runt i min nya ”hemstad” som jag har turen och lyckan att få bo i. Nu har det dock under det senaste året varit så att personer jag inte känner speciellt väl (ibland inte alls) har åkt hit på semester och genom gemensamma vänner och bekanta blivit tipsade om att jag bor här och kan ge dem råd om sevärdheter, bra restauranger med mera, och självklart gör jag det utifrån bästa förmåga.

Dock verkar vissa av dessa långväga gäster förvänta sig mer än bara tips och råd. De vill att jag ska följa med på museibesök, göra små utflykter, gå med ut på lunch/middag och så vidare. Ofta misstänker jag att det mer beror på att deras egen semester blir ”enklare” på så sätt snarare än att de faktiskt genuint uppskattar mitt sällskap.

Som student lever jag på en begränsad budget varje månad och har jag absolut inte råd att äta lunch och middag ute flera gånger på en vecka, än mindre har jag råd att betala inträdesavgifter till museer, konserter (som jag dessutom besökt tidigare) och så vidare. Ofta har ju besökarna sparat länge till sin semester och kan kosta på sig både det ena och det andra under denna men de verkar inte ha någon förståelse för att jag inte riktigt har samma förutsättningar.

Så som jag är uppfostrad är min privatekonomi min ensak och jag drar mig för att säga som det är, att jag faktiskt inte har råd, utan har istället försökt dra till med en liten vit lögn om att jag är för upptagen med studierna för att hinna guida dem runt i staden. Som  svar får jag då istället något i stil med ”Men som student har du ju frihet att disponera din tid som du vill, du kan ju plugga när vi åkt hem”.

Nu undrar jag hur jag på ett trevligt men ändå bestämt sätt kan säga till dessa personer att jag inte har möjlighet att vara deras privatguide trots att jag är student och tydligen anses ha hur mycket ledig tid som helst att förfoga över?

Jag vill ju absolut inte verka otrevlig då besökarna med största sannolikhet kommer berätta om sin semester för våra gemensamma vänner när de åkt hem igen och då säkert nämna vilken otrevlig och ogin idiot till gemensam vän de har.

Svar: Du är inte ensam om ditt problem med utnyttjande turister och resenärer. Men du har inte minsta anledning att lägga ut ett enda öre på uteätande, museibesök och liknande om du inte verkligen vill det själv. Vill dessa personer ha din hjälp ska de absolut självklart genast vid frågan om du kan följa med säga att de bjuder dig på krog och inträdesbiljetter och transporter.

Inte heller har du någon anledning att ägna obekanta eller avlägset bekanta din tid. Du har inte bjudit dit dem, de har rest till den stad där du bor, och det är deras sak att skaffa guide, tolk, turistinformation – detta är sannerligen inte ditt problem.

Så börja nu genast med att vänligt avböja allt som du inte själv vill göra med dessa turistsnyltare. Säg ungefär ”turistinformation finns på X-platsen, och jag kan rekommendera Y-krogen, och glöm inte att se Z-museet – själv har jag tyvärr varken tid eller råd att följa med eftersom jag pluggar och måste följa kursplanen”. Du kan gott påpeka det där med att du inte har råd, vad är det för gräsliga självupptagna människor som förutsätter att du ska bistå dem på din egen bekostnad när du inte ens känner dem?

Något mer behöver du inte säga – och de som är ohövliga nog att säga att du kan disponera din tid som du vill på grund av att du studerar kan du bemöta med iskall tystnad, varför i allsin dar skulle du försinka dina studier eller offra din tid på personer som du inte har något intresse av? Skulle dessa obekantingar ta emot dig på sin hemort och använda sin arbets- eller privata tid till att guida dig och bekosta krogar och museer som du ville besöka? Säger de något ofördelaktigt om dig till era gemensamma vänner så vet ju de som är dina vänner att du inte är sådan, och förstår säkert sammanhanget. Du kan ju mejla dem och antyda hur det har gått till, om du vill.

Din familj och dina egna vänner är en sak, men deras bekanta som inte är dina får klara sig själva.

Och det verkar vara hög tid för resenärer från Sverige att börja inse att de inte kan lämpa över sina semesterhjälpbehov på andra.

Magdalena Ribbing