Ålderskomplimang?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 2 februari 2012 i kategori Människor emellan, Socialt vett

Fråga: Jag tar upp ett ämne som jag tyvärr tror är ganska aktuellt för äldre kvinnor, speciellt vi som sett bra ut som unga. Från och till får jag kommentaren: ”Du måste ha varit vacker som ung” eller ”du var ju så jättesnygg när du var ung” etc. Jag (och många med mig) upplever oss själva nu när vi kanske börjar närma oss 65+ som villebråd i det här fallet. Man tar för givet att utseendet är något vi för länge sen tappat intresset för och så är det ju inte alls. Jag upplever mig själv som en stilig person även om jag börjar närma mig 70.

Även uttrycket ”snygg för sin ålder” är ju onödigt och stötande. Jag tar alltid illa vid mig, det känns som om jag är personligen ansvarig för mitt åldrande och de spår de sätter.

Det här är inget annat än oförskämt och hittills har jag nonchalerat sådana påhopp. Ibland tror jag nästan att kommentarerna är menat att vara uppskattande så man ska få sola sig i det förgångna men de har ju inte alls den effekten. Nästa gång vill jag kunna ge ett svar, utan att verka bitter  eller direkt oartig. Har Magdalena något förslag?

Svar: Avsikten med dessa fraser är säkert att vara vänlig, snarare än den oförskämdhet som du tolkar in i dem. Du får beröm för att du ser så stilig ut – “fortfarande” minskar inte berömmet. I vårt utseendefixerade samhälle är det ju ytan som har betydelse. Din erfarenhet av livet, dina kunskaper, din erövrade klokhet och insikt är mindre intressanta än dina eventuella rynkor och ditt troliga gråa hår.

Så du kan nog ta för givet att du inte får negativ kritik utan en komplimang, föralldel lite osmidigt uttryckt.

Och att du skulle vara som du skriver, personligt ansvarig för ditt åldrande, är ju rätt. Du hade kunnat missköta dig med för mycket mat och rökande och solande och alkohol vilket alltid sätter spår. Du hade kunnat vara förgrämd och misstänksam vilket också syns i ansiktet. Du hade kunnat slarva med din frisyr och annat. Men nu har du tydligen inte gjort något av detta, och det du får höra om än i klumpiga ordalag är beröm för att du ser så bra ut.

Enklast för dig är att svara med ett leende och ett ”tack, trevligt att få höra detta”. Men vill du av någon anledning (som jag hoppas att du klarar av att behärska) snäsa till den som säger att du måste varit vacker som ung, så kan du säga ”oj då, jag som trodde att jag fortfarande ser hygglig ut.” Det kommer att föranleda den personen att generat svara ”jamen det är ju det jag menar”. Men då har ju du i alla fall fått ta fram din lilla pekpinne och det kanske hjälper dig att slippa fler utseendekommentarer från just den personen.

Magdalena Ribbing

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Jag tar en sådan kommentar som att jag är just det ”vacker för min ålder”. För inte tusan är jag vacker jämfört med en 20-åring längre. I dagens läge passar dock jag mig för att säga så till någon, för man har ju ingen aning om de verkligen är vackra för sin ålder eller bara plastikopererade…

Ja, förr var jag okysst och vacker… Nu är jag bara vacker.

@mm, jag har kanske uttryckt mig oklart, självklart måste man acceptera att man åldras men det är många som kommenterat här (jag tog dig som exempel) som utifrån kommentarerna att döma verkar tycka att FS överreagerar. Hon har väl rätt att känna som hon känner och tyvärr funkar det inte så att man slutar vara sig själv vid en viss ålder. Man ser sig ju fortfarande som kvinna även om begreppet ”kvinna” i medier osv oftast innefattar personer av kvinnligt kön mellan 18 och 45 som flera skrivit här. Själv ser jag tämligen ”vanlig” ut och varken yngre eller äldre än min faktiska ålder och har aldrig varit särskilt intresserad av utseende, jag menar många har det ju som hobby, kanske också FS. Jag tycker absolut att man kan skippa värdeladdningen i utseendet men att det finns en sådan värdering är inget jag hittat på, den bemöts man med överallt i samhället. Själv regerar jag mer på att folk tror att jag är idiot på datorer och annan elektronik för att jag är 50 än på hur folk tycker jag ser ut. När jag vill köpa ny mobil räcker de fram en hopvikbar för 300 spänn ;-) och då har de väl ändå utgått från utseendet. Så hur man vänder på det har man rumpan bak.

@Nina-nemo – det är väl snarare du som lägger in värde i utseende än vad jag och BB gör? Särskilt som du skriver att äldre inte ska behöva acceptera tidens tand. Hur menar du då?

Om jag ser en person med långt tjockt hår kan jag bli glad för hennes skull, särskilt som jag har tunn sandé; eller en vältränad personen: roligt för den. Varför ska vi inte kunna vara glada för vara kroppar och utseenden och skippa att det måste vara något värdeladdat i det? Ska tillägga att för mig är inte killar på krogen el flört något som jag ser som positiv utseendekomplimang, trots att jag är straight. Tror många tjejer speglas sig i hur killar reagerar på dem – och ja, då blir det väl en värdering – som det egentligen alltid blir angående attraktion – men det är ju tjejerna/kvinnorna själva då som låter sig värderas på det sättet.

Bland de vackraste personer jag vet är Helen Mirren, passerat 60 år och inga skönhetsingrepp.

Lika kul är det att höra att man ser jävligt bra ut för att vara morsa. Tack, tror jag.

@mitt-sjuttiotalist, 15:44, håller med dig om att en kommentar om ålder när man är 30 inte är samma sak som när man är 50, 60, 70 osv. Det är ett konstigt synsätt att äldre kvinnor ska acceptera tidens tand och överlåta åt 20-åringarna att vara snygga, som flera skrivit i kommentarerna. Det låter väldigt gammaldags. Sen tycker jag det är påfallande att alla genast börjar diskutera sitt eget utseende; mm 18:05″jag ser bättre ut idag” och BB, 16:52 ”jag ser ”snygg ut för min ålder” för att ta två exempel. Det visar hur viktigt utseende är för kvinnor och hur nära kopplat till det egna värdet som person det är. Tyvärr.

@mitt-sjuttitalist: BB förklarar bra vad jag menar. Och med ”svan” menar jag bara att jag att jag ser bättre ut idag, självklart också för att jag med åldern börjat tycka bättre om mig själv, inklusive ”skavankerna” – ser verkligen inte ut som en modell och har aldrig gjort det. Men jag tror det är lättare med utseendekomplimanger om man från ung ålder inte haft någon identitet i det; för mig känns det lite som grädde på moset som jag bara glädjer mig åt. Sedan ska man självklart alltid vara försiktig i utseendekommentarer, men jag tror de flesta menar något positivt. Och ska man inte kunna kommenterar en 80-årings kort från sin ungdom med ”Vad vacker du var!”, och istället inte säga någonting för att 80-åringen inte är lika vacker 40-60 år senare?

Hör precis som signaturen mm till en av dessa fula ankungar som, kanske inte blivit vackrare med åren, men blivit tryggare och bekvämare med mig själv som person. Eftersom jag aldrig varit ”filmstjärnesnygg” har jag heller aldrig hängt upp mig vid mitt utseende, så när folk säger att jag ser ”snygg ut för min ålder” tar jag det som den komplimang det faktiskt är. Jag gläds åt varje år som går och hur jag utvecklas som person. Har dock märkt att de som var väldigt snygga som unga har svårt acceptera tidens tand. När jag var yngre ville jag gärna vara jättesnygg, men efter att ha läst kommentarerna här är jag glad att jag inte tillhörde dessa!

mm: Nu förstår jag inte alls hur du resonerar. Du beskriver ju att du har blivit snyggare med åren, ”en svan”, som dessutom ser mycket yngre ut än vad du är. Är du i trettioårsåldern är du ju dessutom fortfarande ung. Du är med andra ord mitt i det som FS och ”de vackra kvinnorna” var själva en gång. Det är väl inte riktigt jämförbart.
Du får dina komplimanger i presens, medan FS numera får sina i imperfekt – det är också en skillnad. Att sedan få höra att man ser ung ut kan knappast anses vara negativt i vårt samhälle, där ungdom är idealet och anses vara eftersträvansvärt, vem vill inte se ut som en tjugoåring? (Det är i varje fall vad vi blir itutade att vilja.)
Frågan handlar väl snarare om vad man anser vara en ”snäll och ärlig” och positiv kommentar. ”Vad snygg/fin/tjusig du är”, tycker jag är en snäll och ärlig kommentar. När kommentaren kommer med en disclaimer som ”Du är snygg för din ålder” (vilket för mig är lite grann som ”du är snygg för att vara tjock/rödhårig/kort”) eller i imperfekt, ”du var ju så snygg när du var yngre”, tycker jag att den är lite mer tveksam.
Jag förstår inte heller varför det är så fult att vara lite fåfäng, och att vilja känna sig snygg, när man passerat ungdomsåren, vilket jag upplever att många kommentatorer anser? Det är ett lite snålt synsätt, tycker jag.

Jag blir helt paff när jag läser vissa kommentarer! Jag tror många har haft för stor identitet i sitt utseende eftersom de tolkar det så negativt. Jag tillhör själv de fula ankungarna som med glädje upptäckt att jag liknar en svan nu efter trettio och ofta blir tagen för att vara tio år yngre – det gör att jag bara blir glad av positiva utseendekommentarer och läser vare sig in att jag ser barnslig ut, verkar omogen el något annat. Jag kan ibland se att vissa personer måste ha varit vackra som unga pga ansiktsdrag, det betyder ju inte att de är vackra idag också, men på ett annat sätt. En vacker 20-åring klår mig med hästlängder och det ser jag som naturligt. Dock är det intressant att läsa vad Elisabet skriver. Men det är konstigt att vi som inte alltid känt oss så fina blir gladare av snälla och ärliga kommentarer, än det vackra folket. När jag tänker efter så har jag märkt att vissa äldre kvinnor som varit vackra har mycket svårare att prata om utseende och kan få något, nästan avvisande, i blicken.

  1 2 3 ... 7
Senare inlägg Tidigare inlägg