Förningsfråga?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:00, 9 februari 2012 i kategori Inbjudningar, Måltider

Fråga: När vi bjuder in vänner till lunch eller middag får vi ibland frågan från gästen: ska jag ta med någonting? Det handlar i princip alltid om en ”enkel” måltid, inget snofsigt. Jag blir fortfarande lite handfallen inför denna fråga. Under min uppväxt var det aldrig så att man hade med sig något när man var bortbjuden, utom givetvis en blomma eller liknande, så detta är något jag är ovan vid. Det här kanske är något som är olika i olika delar av landet och förmodligen i olika kulturer.

Vad jag undrar är vad man egentligen menar med frågan? Förväntar sig gästen att jag skall be dem ta med något, till exempel något att dricka eller liknande, eller frågar man bara för att vara artig? Oftast har vi ju redan planerat allt, och förmodligen redan handlat också.
Är jag själv oartig som inte frågar när jag själv blir bjuden?
Det händer ju ibland att vi har knytkalas i vänkretsen, men då framgår detta väldigt tydligt.

Svar: En gång i tiden var det regel att gästerna medförde god mat, förning, till bjudningar. En gammal sed, och som du skriver, en vanlig fråga. Med den avses det du anar; att gästen undrar om exempelvis dryck bör medföras. Förr var en bjudning oftast en bjudning i meningen att inbjudaren bjöd på allt – numera är bjudningar ofta lättsammare i meningen att gästerna kan ombes ta med vinet eller ost exempelvis.

Frågan är okej att ställa. I grunden är den artig, man förutsätter som anspråkslös gäst inte att bli bjuden på allt utan erbjuder sig att medföra någon del av måltiden om så önskas. Detta för att visa att man är glad över inbjudan och beredd att medverka med något som inbjudaren inte själv klarar av. I dagens jäktiga värld förekommer ofta att någon gäst medför en dessert till exempel för att underlätta – men det ska inte göras om gästen inte har frågat först om det passar, annars finns risken att värdpersonen också har gjort en dessert och så blir den ena eller andra över.

Alltså: inte någon ovänlighet att fråga – och gästerna tror förmodligen inte att inbjudaren redan vid själva inbjudan har handlat, som du skriver.

Om du tycker att det känns obekvämt att fråga om du ska ta med något, så avstå. Det är inte oartigt och inte fel.

Magdalena Ribbing

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Hej, jag förstår att denna fråga är vanligt. Som jag själv är tycker jag väldigt mycket om att ha inbjudningar samt helt apropå inbjudningar. Av erfarenhet vet jag att jag gillar att göra spontana inbjudningar. Oftas blir folk väldigt glada, en del säger ( åh vi måste bjuda tillbaka) i detta fall brukar jag ofta svara det låte roligt, fast känn er inte stressade av det, vi tar det någongång i framtiden. Oftas brukar jag se att gästen eller vännen blir lugna av det. När det gäller ifrågan om gästen eller vännen ska ta med sig något brukar jag oftas svara. Ja , ta med ert bästa festhumöret, så fixar jag resten. Annars om jag brukar ha grillats på sommaren, då brukar jag säga till gästerna att ta med eget kött eller annat gott de gillar att grilla. Eftersom man vet inte vad folk äter eller kan äta. Kulturen är ju så stor. Sen brukar jag säga jag fixar resten. På så set kan man undvika massa missförstånd samt inte behöva ora sig att man trampat i klaveret. detta är mina tips eller råd.
SuzyQ111

När jag var student blev jag alltid glad när folk erbjöd sig eftersom jag utan deras bidrag inte skulle haft råd att bjuda så ofta. Det kändes jättekul den dag jag kunde säga att det inte behövdes, inte för att jag misstrivts med att mina vänner tidigare bidragit – inte alls, det var jättetrevligt av dem! Men för att det är roligt att kunna vara generös.
Men samtidigt har Linda här nedanför helt rätt!! Nu stressar jag hem efter jobbet, kommer innanför dörren klockan halvsju och kastar mig över spisen för att hinna bli klar något så när innan middagsgästerna kommer – åh vad glad jag är då över kompisen som erbjöd sig ta med dessert! Och precis som Linda säger, kompisen känner sig också glad över att ha kunnat vara till hjälp.

Jag undrade med förr varför alla frågade om de skulle ta med sig något o jag sa allltid nej tack. Men så började jag fråga om de tänkte på något speciellt o då sa folk att jag tar gärna med mig en salllad eller mina hembakta bröd eller jag har en jätte god dipp jag brukar göra eller liknande.

Så ändrade jag mig o när folk frågar så brukar jag ibland säga att kan inte du ta med din goda hemmagjorda aoili den hade blivit som pricken över i på middagen. Eller jo snälla kan inte du ta med några av dina goda kakor som du brukar baka eller liknande. Folk brukar bli glada över att dels bli uppmärksammade för sina specialiteter och middagen blir trevligare o mer lättsam när ”alla” är delaktiga.

Det samma är när de förr frågade om de skulle hjälpa till med något när de kom över på middagen o jag sa alltid nej o sprang där o stressade ihop det sista. Nu kan jag be om hjälp eller tacka jag för hjälp för att folk vill hjälpa till o inte bara stå där o titta på någon som ”jobbar” när man skall ha en trevlig middag ihop.

Jag har precis som tidigare inlägg förstått det som att gästen undrar om jag glömt köpa grädden eller ngt liknande. Frågan ställs då om gästen ringer ungefär när den åker hemifrån. Det händer att jag glömt sakert dessutom och då är det super att de frågade… Om man är extremt ordenligt och ganska sur så kanske man kan bli förolämpad över att någon antyder att man glömt en detalj. Men jag brukar bara bli glad! (Meningen är väl såklart att man sedan erbjuder sig betala utgiften om det är ngt dyrare än ett gräddpaket. När jag var liten och vi åkte på släktmiddag var det inte sällan ngt som inbjudaren kommit på att det behövdes extra av när vi frågade :) )

När jag var student var det alltid en självklarhet att ta med sig något när någon bjöd. Det kunde vara dricka, snacks eller bullar. Nu för tiden känns det onödigt, när jag har råd att bjuda på riktigt och brukar därför bara svara att ”det enda som du behöver ta med är ett glatt humör”. Inte för att jag har sura vänner utan för att det stod alltid på lapparna inför utflykterna i skolan och det verkar många känna igen och blir ännu gladare av!

Här fick jag mig en tankeställare. Jag frågar alltid om jag skall ta med mig något när jag blir bortbjuden. Det har aldrig fallit mig in att någon skulle kunna ta illa vid sig av det eller fundera på vad jag menar. Jag har så klart inte för avsikt att göra någon obekväm…

Är svaret nej tar jag så klart med mig en blomma/någon fin choklad/någon flaska vin eller liknande.

Bland oss studenter ska man i regel ta med egen dricka. Det skulle bli väldigt dyrt att bjuda alla på det och att räkna ut vad folk vill ha. Värden kan bjuda på snacks och/eller mat. Frågar man om man ska ha med sig något så kan värden i värsta fall svara nej men ändå förutsätta att man har egen dricka. Det är nästan självklart. På vår korridor brukar vi också ha väldigt fina knytkalas där var och en bidrar med mat.

Jag kan nämna hur jag själv resonerar. Är uppvuxen längst ut på Värmdö utanför Stockholm, och det är närmare 1,5 mil till närmaste affär. När vi skulle ha gäster ringde de alltid samma dag som bjudningen var och frågade om de skulle ta med något, vilket i praktiken (för oss och våra bekanta iallafall) innebar ”Har ni glömt att handla något? Vi kan köpa med det på vägen eftersom ni har så långt att åka, och vi ändå ska samma väg.” Det var alltid förargligt att upptäcka när man står och förbereder maten att grädden blivit sur/det saknas litet smör/bakplåtspappret var slut/etc och en halvtimmes bilresa skulle både kosta mycket och förstöra tidsplanen.

Detta är en tradition jag tagit med mig efter att ha flyttat in till stan, åtminstone på mindre formella bjudningar, och det brukar vara uppskattat

Man frågar för att vara artig och hjälpsam. Och det kan ju vara så att värden har glömt handla någon detalj som han kommer på i elfte timmen. Nu frågar man ju inte den här frågan i elfte timmen, men om man nu ställt frågan och värden minns det så vågar han ringa och be dig om den lilla tjänsten.

Dina gäster frågar om de ska ta med sig något ? Det tycker jag är trevlig och omtänksamt. Har FS problem med att höra sådant? Om de inte frågade överhuvudtaget så skulle du nog undra varför inte frågar de om något angående bjudning. Att folk har så svårt med kommunikation , att säga med ett leende: Tack , det var snällt att fråga men du är välkommen utan att behöva ta med dig något. Jag blir glad att du kommer som du är och det gör att folk blir glada och säkert kommer med en vacker bukett till dig.

Senare inlägg Tidigare inlägg