Fråga: Någonstans på min (klass)resa från en bruksort i Bergslagen till Stockholms högre juristvärld fick jag lära mig att det sista i sopptallriken ätes med tallriken lutad från dig och inte mot dig, något som jag praktiserat tidigare utan ingripanden från omvärlden. Min fråga: 1. Var på den sociala stegen ändras principen för sopptallrikens lutning. 2. De flesta regler om vett och etikett vid matbordet har en praktisk bakgrund eller har formulerats av omtanke om övriga matgäster. Vad gäller ifråga om sopptallrikens lutning?

Svar: Sättet att inta sin soppa kan vara en markör för de personer som tycker att det är viktigast att visa hur etikettskunniga och fina de är.

Min uppfattning är att det korrekta bordsskicket handlar om att få i sig mat och dryck så ljudlöst och spillfritt som möjligt, och så att inte omkringsittande blir äcklade eller störda. Soppan borde man logiskt få i sig genom att skopa in den i skeden mot sig, och att luta tallriken mot sig för att få upp det allra sista, men ”finare” anses vara att skopa in soppan med skeden från sig och att luta tallriken ut mot bordet.

En gång har jag hört en möjlig förklaring till detta: för många hundra år sedan när de stora festmåltiderna i översta delen av samhället tillgick i herresätenas kyliga salar delade man med sig av värmen från soppan genom att föra skeden utåt istället för att rikta den enbart mot sig själv, likadant med tallriken. Kanske är det bakgrunden även om jag inte är säker på det. Någon annan förklaring har jag hur som helst inte. Ej heller vet jag var på den sociala stegen soppätandet eventuellt byter sida.

Men det jag vet är att den som äter soppan genom att skopa den mot sig, och som lutar tallriken mot sig ska få göra det utan att någon person med normalt vett och hyfs ens kommer på idén att intressera sig för detta. För den delen anser jag inte att sopptallriken behöver lutas alls, de där sista dropparna kan man låta vara kvar, så slipper man risken att de hamnar antingen på duken eller i ens knä.

Magdalena Ribbing