Lyckönskningsgensvar?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:00, 13 februari 2012 i kategori Socialt vett

Fråga: Min fråga gäller visad vänlighet på vänner och bekantas högtidsdagar. Ett par av mina vänner glömmer alltid min födelsedag medan jag i min tur alltid kommer ihåg att gratulera både dem och deras barn på rätt datum. Nu har jag dock börjat tröttna. Är det sniket av mig att upphöra med gratulationerna eller ska jag fortsätta som förut med alla hågkomster utan att få något tillbaka? Jag förstår att somliga är vimsiga och upptagna, men detta är ganska nära vänner och ingen gillar väl att bli bortglömd?

Svar: Vänligheter ska inte ges med en förväntan på motsvarande trevlighet. Ett lyckönskningskort skickar man för att man vill lyckönska någon, inte för att själv få ett likartat kort omsider. Man kan aldrig räkna med att få vänligheter, sådana ska komma som glada överraskningar.

Vill du gratulera dina vänner med ett kort på deras födelsedagar, så gör det, helt säkert är det uppskattat att du kommer ihåg dem. Men det är ju ingen som kräver av dig att du ska göra detta, så börjar du ”glömma” dessa födelsedagar är det knappast ett problem för någon. Sniket är det absolut inte! Kanske blir de som du har gratulerat år ut och år in förvånade över att gratulationskortet plötsligt uteblir. Men då får de väl fråga, och du får tillfälle att säga att du inte trodde att de brydde sig om att bli gratulerade av dig eftersom du inte märkt något motsvarande för din del.

Magdalena Ribbing

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Jag har verkligen fått tänka om när det gäller ”hur födelsedagar ska firas numera” Jag älskar att skicka vykort med ett grattis eller ett litet paket med en enkel men fyndig överaskning i o de jag är nära vänner med brukar alltid uppvakta mig på min födelsedag. Men jag har verkligen fått tänka om o inse att det tyvärr inte betyder nåt för många andra. Det känns bara fel att skicka ett grattiskort till nån som inte ens ids bemöda sig om att komma i håg en själv när man fyller år. Numera skickar jag bara till de allra närmsta vännerna o har nästan slutat att fira mina egna födelsedagar för att ingen ändå har tid att komma förbi o fika. Det verkar bara bli ett nytt krav i deras välfyllda liv . synd för att uppvakta varann kostar så lite men betyder så oändligt mycket för den som blir uppvaktad som kanske inte har egen familj.

Tänk vad bra det är med Facebook! Jag har aldrig blivit så firad som jag blir nuförtiden. Än sen om det bara är ett opersonligt ”grattis på födelsedagen” från en bekant, det är ändå en kort stunds vänlig tanke. Och det är jättebra om man har svårt att komma ihåg födelsedagar att få en påminnelse, sen kan man ju skicka ett papperskort om man vill göra det lite mer avancerat.

@ Cajsa: Okej, då är vi överens. Jag misstolkade dig, trodde du menade att det är barnsligt att gratta när man blir vuxen. Du har helt rätt i att det är barnsligt att bli sur om någon glömmer ens födelsedag. Och Nilla har också rätt: Den som aldrig grattar en på ens födelsedag men alltid finns där för en som vän tänker jag inte blir sur på bara för ett uteblivet grattis.

Bodil skrev det bästa inlägget tycker jag. Folk är väldigt olika vad gäller gratulationer och måste så få vara. Själv har jag inget som helst intresse av att varken bli gratulerad eller att gratulera även om jag skulle bli ganska förvånad om inte mamma ringde. Vänner skulle det inte falla mig in att gratulera före facebooks tid.

Däremot vet alla att jag alltid finns där för dem. Att jag kan lägga ner rätt mycket tid när det behövs. Jag blir glad om någon gratulerar mig, men hoppas alltid att det inte innebär att jag måste återgälda. Det är inte så jag gör. Och var och en måste få vara på sitt sätt. Gratulera gärna om du tycker det är kul men man kan inte kräva något av andra.

@Cajsa, 07:12, ”Människor över 75…” Är det till att vara fördomsfull, eller bara begränsat livserfaren när man klumpar ihop någon halvmiljon människor så enkelt?

Nej, HR, det är inte barnsligt att bli glad över lyckönskningar. Det är när man tar illa vid sig för att en del glömmer bort jag tycker att det blir barnsligt.
Facebook är jättebra, där får man en bra påminnelse. En del av mina vänner är mycket känsliga om man glömmer deras uddafödelsedagar. Det gör mig trött.

@ Cajsa: Jag är själv 39 och faktum är att alla mina närmaste vänner minns min födelsedag. Jag får inget kort och det varken förväntar jag mig eller önskar jag mig. Men de hör av sig, det kan vara ett sms, ett mejl, på Facebook, ett telefonsamtal. Jag har aldrig känt att det är något barnsligt över det, tvärtom känner jag mig glad och ödmjuk över att jag har vänner som kommer ihåg (eller skaffat sig någon sorts elektronisk påminnelse) och hör av sig.

Jag tycker det är lite barnsligt när en person som fyller 37 år blir ledsen för att alla vänner inte uppmärksammar det. När tiden för barnkalas är slut så kan man inte förvänta sig att någon mer än den närmsta familjen gratulerar. Det är bara en bonus om andra gör det. Människor över 75 kan däremot bli sura om man inte hör av sig (släkt). Det är nog en liten återgång till barndomen.

anonym 21:05, den tolkningen är du nog ganska ensam om, så det behöver du nog inte oroa dig för. I de allra flesta fall är det väl bara kul att få kort, förutsatt att man gillar avsändaren och hon/han inte är någon stalker.

birthday.se skickar ett mejl och påminner om de födelsedagar man själv väljer att man vill komma ihåg.

  1 2 3
Senare inlägg Tidigare inlägg