Kalastack?

Fråga: Jag undrar hur länge (hur långt efter tillfället) man kan och skall tacka för senast?

Svar: Förr i tiden när det var noga med exakta begrepp i sällskapslivet, kunskap om detta visade att man hade god uppfostran vilket ansågs önskvärt, så svarade man på en inbjudan inom en vecka efter det att man fått den, antingen man tackade ja eller nej.

Och på samma sätt tackade man för en fest eller bjudning inom en vecka efter det att festen varit. En skriftlig inbjudan besvarades alltid skriftligt och tacket för senast skickades likaså skriftligt, men man tackade då inte via telefon.

En inbjudan i telefon tackades för per telefon – eller så skickade man ett vykort eller liknande, det gick lika bra.

I dag har jag förstått att en inbjudare blir glatt förvånad om svar på inbjudan kommer utan påminnelse, och lika häpet förtjust om gästerna tackar för senast överhuvudtaget.

Magdalena Ribbing

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

@HR: Jag bor också i ett land där ”tack för senast” liksom saknas i vokabulären. Även på engelska har jag svårt att hitta en bra motsvarighet. Det är synd, för på svenska tycker jag det känns så lätt och avslappnat och ringa och fråga hur nån mår och säga att ”jag ville bara tacka för senast, det var jättetrevligt”. Om man inte känner inbjudaren särskilt väl blir det även ett naturligt sätt att föja upp, som kan leda till fortsatt umgänge., typ ”tack för senast, det vore jätteroligt att göra om det hemma hos mig.” Detta saknar jag verkligen.

Jag har faktiskt upplevt att ”Tack för senast!” används på samma sätt här i Sverige som vissa kommentatorer beskrivit att det används i Norge. Exempelvis efter konferenser och dagsmöten (inklusive fika och lunch) har många av de deltagande sagt ”Tack för senast!” till mig (och varandra) nästa gång de setts, även om det varit långt emellan tillfällena. Givetvis även efter fester, då har de sagt det till alla som var med, inte bara värd/värdinna. Kanske mer spritt på vissa håll än andra? Fast jag har upplevt det både i norra och södra Sverige.

”Takk for sist!” i Norge betyder att man minns när/att man sågs senast, eller om man inte känner varandra väl betyder det ungefär ”ja vi har ju träffats förr, det kommer jag ihåg” . Det sägs alltså till alla man tillbringat lite tid med i ett eller annat sammanhang, och kan inte direktöversättas med det svenska Tack för senast som ju mera riktas till den som man gästat eller på annat sätt har ngt att tacka för. En trivsam liten fras som fyller sitt syfte. Som svensk blir man lite förvirrad i början, om man inte bjudit vederbörande på något utan bara setts i ngt sammanhang. Men alltså skillnad mot vad man normalt menar på svenska.

Tack för senast är trevligt och hövligt. Jag bor i Norge sedan sju år och här tackas det för senast mycket mer än hemma, precis som ”lusen” påpekat, men här tackar man inte bara värden/värdinnan utan nästa gång man möter någon som man varit på fest med tackar man även honom/henne – även om det var ett år sedan. Gäller att minnas vilka av ens vänners vänner eller affärsbekanta man träffat med andra ord. Men mycket trevligt! Visar att någon har uppmärksammat att man existerar.

Jag tycker om den svenska traditionen att tacka för senast, tycker den är mycket trevlig. Bor själv i ett land där denna tradition inte finns och har därför lärt mig att inte förvänta mig tack för senast och har då upptäckt att folk visar sin uppskattning på andra sätt och med andra ord i alla fall. Så kanske att FS vänner, som inte tackar för senast enligt traditionell svensk sed, visar sin uppskattning på andra sätt? Och att FS, om FS är uppmärksam, kanske börjar lägga märke till dessa andra sätt att visa uppskattning, och satt FS då kan ha överseende med att de brister i just detta?
Bara en tanke.

Jag är kanske gammalmodig, men jag blir besviken när gäster inte tackar för senast. Jag ordnar lite större bjudningar någon eller några gånger om året. Senast bjöd jag en väninna som jag tyckte jag tappat kontakten med. Hon kom gärna och bad dessutom att få ta med sig en för mig okänd manlig vän. Båda kom och verkade ha trevligt med övriga gäster, men ingen av dem tackade efteråt. Jag avstår gärna den medförda vinflaskan och tar hellre ett tack för senast!

Att tacka för inbjudan i god tid och att tacka för senast anser jag hör till god ton och försöker att inte slarva med. En lördagskvällsbjudning kanske inte är lika viktig som en nyårsfest, 40 eller 50 årskalas eller bröllop. Men det verkar ha blivit allt mer omodernt. Jag tror fler tackade för mitt 40årskalas än 50-årsfest. Nåja jag ämnar fortsätta visa en så enkel vänlighet. Enklast är ju ett mail som bara tar ett par minuter att skriva. Men ett vykort eller telefonsamtal kanske uppskattas ännu mer.

I Norgen säger man -Tack för sist, när man träffar vederbörande nästa gång, även om det var länge sen.
Allra roligast är när det gått ett år eller så och det är första kommentaren man får.
Norge, Norge……..