@ psykologen. Fast håll dig till din profession, psykologi, och lämna psykiatrin till psykiatrikerna.

@lw: För min egen del reagerar jag så att om en vilt främmande människa hejar på mig (i hissar och annorstädes) så utgår jag från att de försöker flirta med mig. Livet blir mycket trevligare så! Och ler man och hejar tillbaka blir det lätt till en flirt även om det inte var tänkt så från början.
(Okej då, ibland tänker jag att ett hej i hissen nog bara är menat som vanlig eller kanske till och med tankspridd vänlighet… Min poäng är att livet i allmänhet blir så mycket trevligare om man inte utgår från att folk är störda när de gör nåt man inte väntar sig!).

Precis som några andra berättar om har jag också råkat heja på ett par riktigt välkända personer som jag mött i lite oväntade sammanhang. Först efteråt insåg jag att det inte alls var mina egna bekanta utan att jag känt igen personerna från media. Men båda personerna log vänligt och sa hej tillbaka. De är nog vana vid att vilt främmande personer tror sig känna dem. Att bara säga ett vänligt hej innebär inte att man tränger sig på. Att däremot försöka inleda diskussioner eller ännu värre, att passa på att häva ur sig oförskämdheter är urfånigt och omoget. Om man är motståndare till monarkin är det väl bättre att driva frågan politiskt i stället för att bära sig åt som ett fån inför en person som inte har något att säga till om när det gäller de politiska beslut som avgör vårt statsskick.

Det är knappast fel eller slarvigt att skriva ”dom” när man citerar talspråk, som här var fallt.Slappna av, språkpolisen, eller kanske snarare Var mer uppmärksam!

I övrigt står det väl var och en fritt att skriftligt meddela sig med kungahuset, varför vänta tills man (aldrig) möter dem i en hiss? Skicka brev vetja, eller mejl, ni som har synpunkter på kostnader och annat.
Har man det jobbet /den uppgiften som de har tycker jag de har rätt att förvänta sig att åtminstone inte bli chikanerade av allmänheten. Men det är kanske en from förhoppning.

HansFS. Nej självklart är jag inte för monarkin, nu när den inte ens lever upp till några krav på att leva som föredömen och stå för goda ideal, vilket ju har varit grunden för dess existensberättigande under lång tid (eller i allafall ingjuta en chimär av detta, nu försöker de ju inte ens längre.) När nästa person till kronan är ättling till en totalt outbildad gyminstruktör, och nästa sessa in spe har ålat runt i herrtidningarna, så är hela konstruktionen så löjeväckande att det saknar motstycke. Att om man får chansen att komma så nära dessa personer att man kan tilltala dem då upplysa dem om att vi är många (snart majoritet när äldsta gardet inte finns bland oss längre) som tycker deras livsstil är parasiterande och att de inte utför något av värde, är att göra dem en tjänst. Jag tror faktiskt inte att de vet om hur föraktade de är av en allt större del av oss andra, pga sin livsstil (som de kan ändra om de vill bli mer uppskattade som människor). Jag tycker faktiskt det är en medborgerlig plikt att upplysa dem om detta, på ett rakt och lugnt sätt givetvis.