Flervärdspresent?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:15, 30 april 2012 i kategori Fest, Inbjudningar, Presenter

Fråga: Jo, jag fyller 40 och kommer att ha en födelsedagsfest tillsammans med två andra väninnor som också fyller 40. Vi kommer att bjuda både gemensamma och egna vänner. Nu undrar jag vad Magdalena tycker gällande presenterna? Naturligtvis skall ju de gäster som bara känner en av oss inte behöva ta med någon present till de övriga två.

Skall vi skriva något om detta på inbjudan, och i sådana fall, finns det någon bra formulering?

Svar: Presenter på ett födelsedagskalas är så pass självklara att det inte behöver verkar girigt med en formulering om dem på inbjudningskortet. Skriv ungefär så här:  ”Bästa presenten till oss är våra gästers närvaro på vår fest – och vill någon ge något därutöver så räcker det mer än väl med något till den av oss som du/ni känner”.

Magdalena Ribbing

Snörvelstörare?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 30 april 2012 i kategori Människor emellan, Socialt vett

Fråga: Jag har en fråga om snörvlande och hur man kan hantera sådant på ett lämpligt sätt. Jag vistas ofta på bibliotek och liknande ställen, där tanken är att man sitter tyst och arbetar, d.v.s. läser och skriver koncentrerat, under större delen av dagen. Inte så sällan händer det mig att någon eller några omkring mig sitter och drar upp snor i näsan, högt och ljudligt. Detta gör de inte bara en eller två gånger, utan mer eller mindre regelbundet under flera timmar.

Jag tycker det låter äckligt och dessutom stör det min koncentration. Ibland tänker jag att jag borde gå fram till snörvlarna och vänligt erbjuda dem en näsduk. Tyvärr fungerar jag inte lika bra i verkligheten som i fantasin. I verkligheten blir jag i stället irriterad och skulle ha ytterst svårt för att klämma fram vänliga ord och än svårare för att pressa fram ett soligt leende …

Ibland flyttar jag på mig och hoppas att snörvlarna ska vara färre någon annanstans. Andra gånger biter jag ihop och försöker koncentrera mig på mitt. Någon gång funderar jag på att stämma in i kören och därmed skapa en liten snörvelorkester … fast risken är att ingen skulle reagera, för det låter redan som en orkester. För närvarande vistas jag i England med den dåliga inomhusmiljö som antagligen framkallar snuva. Jag har inte något principiellt emot att man är snuvig – det är vad man gör med snoret som bekymrar mig.

Finns något bra förslag på hur jag skulle kunna få tyst på de värsta snörvlarna?

Svar: Frågor om hur man kan hindra andras snorande, snörvlande, harklande kommer då och då. Mitt svar brukar vara att vissa företeelser får man stå ut med, som att andra har något slags ovanor som man blir störd av. Man kommer aldrig att kunna uppfostra ett folk, en grupp eller ens en obekant individ till det beteende som man själv tycker vore lämpligt.

Snörvlandet kan vara fasligt irriterande, det förstår jag fullt ut. Däremot har jag inga bättre förslag än ditt eget, alltså att du vänligt stiger fram och erbjuder en näsduk ur ett paket. ”Jag hör att du har problem, varsågod” kan du säga, med ett milt leende. Du får träna på att få till en rimligt vänlig ton och inte ge efter för ditt behov av att vara sur. Eller ohövlig.

Kanske hjälper ditt erbjudande om näsduk i stunden, kanske blir effekten en trumpen min – men det är förmodligen ditt sätt som avgör vilken reaktion det blir. Kom ihåg att det är du som blir irriterad av snörvlandet, och det är alltså du som utber dig en förmån av snörvlaren, inte tvärtom. Tyvärr tror jag att många snörvlare håller på som de gör av något slags rutin jämförbar med att ha tics, ett närmast omedvetet upprepande av något som ökar koncentrationen eller skapar lugn.

Det går också att som alternativ lösning skaffa små öronproppar, sådana finns numera av ytterst behändigt slag, för utestängande eller dämpande av ljud från omgivningen.

Magdalena Ribbing

Bröllopsklädsel?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:12, 27 april 2012 i kategori Bröllop, Klädsel

Fråga: Jag är bjuden på bröllop på lördag och klädseln är kavaj.
Min fråga är om det är tillåtet att ha en klänning som slutar precis mitt på knäet framtill och sträcker sig till mitten av vaden baktill?
Eller bör klänningen vara längre?
Klänningen är ljust beige och då undrar jag om vita klackskor och vit väska går att ha till?
Eller ska jag helt enkelt ut och köpa nytt?

Svar: Till klädkod Kavaj är det korrekt med knäkort eller vadlång klänning, absolut inte hellång, så den du beskriver passar utmärkt. Om det är ljus beige färg behöver kanske en tillsats av stark tydlig färg i schal eller bolero eller liknande för att inte kunna misstas för vitt, som är brudens ensamrätt. Mörkare beige är okej.

Vita skor och väska kan du ha om du tycker det är snyggt, “förbudet” mot vitt gäller bara själva klänningen som inte ska kunna likna brudens vita. Annars kan beige i skor och väska förmodligen passa.

Magdalena Ribbing

Bottenskämt?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 27 april 2012 i kategori Människor emellan

Fråga: Jag är ensam tjej och mycket yngre än resten av styrelsen i en förening. Flera av dem kommer då och då med olika rasistiska så kallade skämt, typ ”Inte undra på att taxichaufförerna inte hittar hit, de har väl inga vägar i öknen”. Det är olustigt och jag vet inte vad jag ska säga. Hittills har jag inte sagt nånting, men det känns också fel, det kan ju verka som jag håller med. Har Magdalena något bra tips på hur jag kan bemöta rasistiska kommentarer, utan att stämningen för den skull blir helt hopplös?

Svar: Även för sin egen skull måste man säga ifrån när man hör det slags repliker som du beskriver. Det är inte alltid så lätt, men ska man behålla sin självkänsla och sina etiska begrepp får man stå ut med att andra blir småsura när man protesterar. Kanske är det fler i styrelsen som tycker som du, men inte har initiativ nog att försöka hindra det.

Så när dessa så kallade skämt kommer, säg lugnt ”hur då menar du?” och då får du nog som svar ett försök att förklara eller ett försök att skoja bort ämnet. I bästa fall upphör kommentarerna. Fortsätter den som sagt dumheterna att insistera trots din motfråga kan du lika artigt upprepa det du sagt “jamen hur då?” vad menar du exakt?”

Eller så säger du ”intressant, kan du redogöra för statistiken/forskningen/vetenskapen bakom det du säger, eller är det något du själv tror?”

Eller, om det är riktigt gräsligt, säg lugnt – det där lugnet är viktigt, blir du arg och rasande har den andra vunnit – ”du, det där är inte vidare demokratiskt, faktiskt inte okej för min del, kan vi byta ämne?” och om det inte hörsammas utan de så kallade skämten fortsätter, så säger du ”jaha, men då går jag härifrån en stund till dess att du är klar med det du håller på med”.

Och så går du undan en stund – det blir nog inte så lång tid, förhoppningsvis kommer andra i sällskapet att förstå hur dumt det är, det som tillåts pågå.

Magdalena Ribbing

Nykomlingsbjudande?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:17, 26 april 2012 i kategori På arbetsplatsen

Fråga: Min pojkvän och jag flyttar snart till Stockholm. Ingen av oss är svensk så det finns många nya saker att tänka på. Frågan jag har är: bjuder man på mat och dryck när man är ny på jobbet? Typ att man tar med någonting från hemlandet och bjuder på? Eller gör man inte så här i Sverige? Hur ska min pojkvän göra när han börjar inom fyra veckor?

Svar: Nej, det är inte svensk tradition att en nyanställd bjuder sina nya arbetskamrater på något ät- och drickbart. Någon gång kan ett företag med omtänksam kultur se till att den som är ny bjuds på lite bättre invigningskaffe för att lära känna sina kolleger. Men inte heller det är vanligt.

Blir det efter en tid någon form av gemensamt möte, som de flesta arbetsplatser har då och då, så kan din pojkvän fråga om det skulle passa att han tar med något litet ätbart från sitt hemland. Det låter som en väldigt trevlig tanke, men det är viktigt att det inte blir något stort och fint, utan något litet och gott. Svenskar är vanligen rädda för att andra ska vara mer generösa än vad de själva är.

Magdalena Ribbing

Ex-present?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 26 april 2012 i kategori Människor emellan, Presenter

Fråga: Jag har precis avslutat ett förhållande med min pojkvän, nu f.d.

Under förhållandet så fick jag en upplevelse i julklapp, av ett värde strax under tusenlappen. Den här upplevelsen är något som det var planerat
att vi skulle göra tillsammans, utomlands (d.v.s., han har betalat både för sig själv och för mig).

Vi utnyttjade aldrig de här upplevelsebiljetterna under förhållandet, och nu undrar jag hur jag ska förhålla mig till min julklapp efter att förhållandet har tagit slut. Kan jag ändå be honom om att få utnyttja biljetten själv (eller i sällskap med honom, om vi båda skulle känna oss bekväma med det)?

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till den här julklappen. Det känns dumt att be honom om något som det var meningen att vi skulle uppleva tillsammans. Å andra sidan hade jag inte gett tillbaka julklappen om den till exempel varit ett smycke.

Svar: När en relation avslutas brukar man försöka enas om vad som ska behållas av de gåvor av värde som man har givit varandra. Självklart skulle du ha givit din f d pojkvän tillbaka ett smycke eller annat föremål av värde – undantaget är kläder och väskor. Föremål av värde har man vanligen fått mot bakgrund av att relationen syftade till en gemensam framtid. Det är förmodligen mer ovanligt att man får – eller tar emot – dyrbarheter om förhållandet är avsiktligt kortvarigt.

Vardera parten i en avslutad relation avgör om och vad den andra får behålla, eller om det ska återlämnas. Att bara utan överenskommelse behålla det värdefulla som givits är fel och kan kallas girigt.

Din julklapp i form av en upplevelse har nog frusit inne när er relation har upphört. Men är ni fortfarande vänner föreslår jag att du pratar med din f d pojkvän om denna present. Säg att du gärna genomför den tillsammans med honom om det känns okej även för honom. Är det viktigt för dig att få denna upplevelse men han är ointresserad kan du säga att du kan tänka dig att använda din del ensam. Eller köpa ut hans del och ta med någon annan. Allt handlar om hur ni två uppför er gentemot varandra.

Magdalena Ribbing

Ölspillåtgärd?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:00, 25 april 2012 i kategori Socialt vett

Fråga: Härom kvällen var jag ute på krogen med vänner och bekanta, och lyckades mitt i ett samtal vifta till med armen så olyckligt att mitt näst intill fulla ölglas stjälper över en främmande person och stora delar av hens skjorta blev dyblöt av öl. Själv undkom jag med undantag för lite sidoskvätt. Det hela berodde inte på berusning utan vanlig klantighet.

Så fort det hände blev jag förfärad, bad tafatt om ursäkt ett gäng gånger, frågade om jag kunde göra något eller bjuda på något, och hjälpte givetvis till att torka upp. Till svar fick jag att inget gick att göra, och människan vars kväll var potentiellt förstörd var givetvis inte så munter över det som hade hänt.

Har sedan dess funderat på om jag hade kunnat hantera det hela på ett mer stilfullt sätt, och på ett sätt som kanske hjälper personen som drabbats lite mer. Borde jag erbjudit mig att betala för tvätt? Och efter alla ursäkter, låtsas man som att inget har hänt och sköter sitt, trots att man sitter precis intill varandra? Någon skämtsam kommentar om det som hänt känns inte riktigt på plats.

Svar: Tråkig situation, både för den du spillde på och för dig. Men sådant händer, och det är ingenting att ställa till någon stor scen om. Du gjorde vad du kom på i ögonblicket. Men du hade också kunnat erbjuda dig att betala skjorttvätten. Synd att inte den nerspillda personen ville acceptera ditt erbjudande om att bjuda på en drink eller något annat – det hade underlättat både för dig och den bespillda personen.

Har man bett om ursäkt och gjort vad man har kunnat, så sitter man kvar och beter sig som vanligt, det är inte världens katastrof. Och du har helt rätt, skämtsamma kommentarer kan man med fördel avstå från.

Magdalena Ribbing

Spaltfråga?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 25 april 2012 i kategori Människor emellan, Socialt vett

Fråga: Jag har med glädje sporadiskt följt denna spalt på dn.se under ett tag. Det är underhållande läsning och Magdalena  ger goda råd. Ibland brukar jag diskutera det ena och det andra i etikettsammanhang med kvinnliga släktingar som gärna hänvisar till vad du rått och avrått. Jag brukar säga att du inte är någon auktoritet mer än någon annan, vilket ibland orsakar aningen förhöjda röster i sällskapet. Vi är fortfarande vänner.

Nu har jag faktiskt ingen riktig etikettsfråga, utan istället kanske mer en åsiktsfråga som jag hoppas att du tar dig tid till att svara på.
Tycker du att folk, svenskar i allmänhet alltså, är alltför osäkra på sig själva? Som det verkar på många av de frågor du får är det så. Det frågas om småsaker och petitesser som bäst kunnat räknas ut på egen hand genom sunt bondförnuft och även har den s k gyllene regeln i åtanke. Är det olämpligt att berätta att man ska gå på toa?, Vilken färg på skorna ska jag ha när jag reser med tåg? eller Bör man tacka för att någon flyttar sig sedan man bett om det? Den typen av frågor alltså. Desperation i en självupptagen värld, eller något?

Svar: Så trevligt att du finner spalten nöjsam!

Men varför vill du ha synpunkter från någon som du inte anser är en auktoritet mer än någon annan? Vore det inte bättre att du frågade dina kvinnliga släktingar om deras uppfattning angående det du vill att jag ska resonera kring? Det kan säkert bli ett intressant samtal.

De exempel du ger känner jag inte igen – du har väl skruvat ett extra varv kring frågeställningar som du föreställer dig; jag kan inte erinra mig att någon har frågat mig varken om skofärg för tågresor, om det är olämpligt att berätta att man ska gå på toaletten (tvärtom är det jag som brukar framhålla att det är olämpligt att meddela både att man ska gå på toaletten och vad man avser göra där) eller om man ska tacka för att någon flyttar sig efter önskan om detta. Principiellt tycker jag inte att “folk” är osäkra, men många råkar in i, eller ut för, situationer som de inte behärskar, oftast på grund av bristande erfarenhet. Där kan jag bistå eftersom erfarenhet är just vad jag besitter.

Magdalena Ribbing

Servettkladdare?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:00, 24 april 2012 i kategori Måltider

Fråga: Jag har en fråga gällande servettanvändning. När jag har satt mig till bords lägger jag ju servetten i knät. Jag tycker att det är mycket obehagligt att inte vara ren runt munnen, både för min skulle och för andras, så jag torkar mig ganska ofta under en middag. Inte för att jag slabbar mycket, men ibland bjuds det på mat som kräver mer torkarbete. När jag torkar mig, vänder jag den smutsiga delen av servetten uppåt så att den inte kommer åt mina kläder. Problemet blir då att efter ett tag (detta händer inte varje middag) tar servetten slut. Kan man be om en ny servett eller låtsas man som ingenting? Hur beter man sig?

Svar: Men inte kletar du väl ner dig så mycket att en servett blir helt kladdig under en måltid? Hur äter du då? Eller vad är det för slags mat som gör att du blir så kletig? Spaghetti med köttfärssås? Taco?

Servetten används för att torka bort matkladd från mungiporna, och till det går det åt ett litet stycke av servetten, som du helt riktigt vänder inåt när du lägger tillbaka den i knät.

Om du nu råkar äta så att du kladdar ner en hel servett (det kan ju vara olyckligt små servetter!) så vet du ju detta om dig själv, och då föreslår jag att du har med dig pappersnäsdukar som du torkar dig om munnen med, och därefter knycklar ihop och lägger i en ficka eller din väska (som aldrig ska placeras på matbord).  Du kan inte be om en ny servett hemma hos någon, däremot på en restaurang.

Magdalena Ribbing

Utklädselprotest?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 24 april 2012 i kategori Fest, Inbjudningar, Socialt vett

Fråga: Jag har problem med maskerader. Jag älskar nämligen att anordna fester, och då brukar jag vilja ha maskerader. Men flera gånger har jag vänner som kommer outklädda, fast de vetat om maskeradens tema i flera månader i förväg. Jag brukar tänka att ”en gång är ingen gång” och förlåta tabben första gången, men när det händer upprepade gånger med samma personer så förlorar jag ju lusten till att bjuda in dem när alla andra gillar att klä ut sig och inte verkar ha problem med detta.

Jag har för övrigt inte alltid maskerader, utan jag kan ha något så enkelt som middag, och då dyker samma personer upp oftast lite för sent och utan att ta med sig något som tack för att jag bjuder på mat. Hur förklarar jag för mina vänner att jag inte tycker det är särskilt snällt eller artigt att fullständigt strunta i värdinnan, som de verkar göra?

Svar: En sak är att du vill ordna maskerader, och vill bjuda dina vänner på sådana. En annan sak är att många människor ogillar att klä ut sig och föredrar fester i vanliga kläder. Att anstränga sig och att tvingas kosta på delar till klädseln för att anpassa sig till något man inte uppskattar kan vara problem för en hel del gäster. Det gör inte att man är ursäktad för totalt bristande anpassning när man har tackat ja till en bjudning med ett tema.

De vänner du har som inte vill klä ut sig behöver du inte bjuda när du ordnar maskerader. Skulle de fråga varför de inte blivit bjudna så säger du mycket vänligt att du har noterat att de inte tycker om maskerader, och därför bjuds de inte till sådana.

Men att det är samma personer som regelbundet kommer försent och inte vill visa uppskattning genom den numera (tyvärr) närmast obligatoriska gåbortspresenten för att du ordnar en bjudning är trist. Det verkar som om dessa personer saknar insikt i det som brukar kallas vanligt hyggligt uppförande, eller social kompetens, och du har två alternativ: stå ut med att de de inte tar med en present till dig, eller sluta bjuda dem överhuvudtaget. Du beskriver ju en väldigt generös attityd mot dina vänner, du bjuder mycket ofta på fester som dina vänner gärna går på; det är rimligt att du förväntar dig något slags motprestation av dina gäster efterhand.

Magdalena Ribbing

10 tidigare inlägg