Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:00, 31 maj 2012 i kategori Klädsel, Sorg och begravning
Fråga: Min dotters farfar har gått bort och vi ska på begravning i början på juni. Dotterns pappa och jag är skilda, men jag ska följa med som stöd både för honom och dottern, då vi har en nära kontakt. Vad jag ska ha på mig har jag koll på, svarta strumpbyxor, svart kjol, mörkt olivgrön blus och svart snyggare kofta borde väl funka?
Men vad sätter man på en sjuåring? Inte svart som dominant färg väl?
Svar: Den klädsel du beskriver för din del kan fungera, ännu bättre om du har en vit eller grå blus under den svarta finare koftan. En sjuåring ska absolut inte kläs i svart. Förr på traditionella begravningar var det vanliga för flickor upp till tonåren år att ha vitt med ett svart band i midjan. Detta behövs inte i dag men har din sjuåring en kjol i blått eller vitt eller pastellfärg kan det passa med en vit eller ljus blus eller tröja till. Svart är alldeles onödigt, som sagt.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 31 maj 2012 i kategori Människor emellan
Fråga: Fick just ett sms från en f d kollega som jag inte har hört av på nästan ett år. Vi umgicks lite då men när vi inte längre hade en naturlig kontaktyta i form av gemensam arbetsplats rann umgänget ut i sanden. Nu skrev f d kollegan att hon tyckte att jag tog avstånd från henne och ville ha en förklaring. Hur bemöta det? Tacksam för tips.
Svar: Tråkigt läge. Som jag tolkar din fråga är din f d kollega sur för att du inte har hört av dig. Är det så verkar din f d kollega lägga kontaktbördan helt på dig. Har hon försökt ringa-mejla-sms:a dig under denna tid?
Bara om hon har försökt få kontakt och du inte har svarat alls har hon anledning att fråga dig varför, och då kanske du har ett skäl, exempelvis att du har haft fullt upp privat och jobbmässigt och inte hunnit med något därutöver, eller vad det nu kan vara. Eller om du vill bli av med henne som vän, sms:a att du uppskattade den kontakt ni hade som kolleger en gång men att du nu när ni inte är kolleger längre tyvärr inte har tid med fortsatt umgänge.
Annars, om varken du eller hon har tagit kontakt med varandra, kan du ju helt enkelt sms:a till henne och säga att du inte alls har önskat ta avstånd från henne, men förmodade att hon hade mycket att göra eftersom hon inte hörde av sig. Det finns faktiskt inte så få människor som förväntar sig att andra alltid ska söka upp dem medan de själva inte ska behöva ta något initiativ.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:00, 30 maj 2012 i kategori Inbjudningar, Människor emellan, Socialt vett
Fråga: Mina svärföräldrar anser sig vara ”förnäma.” De umgås ofta i kretsar där det krävs att man behärskar sociala normer väl. Jag har en annan bakgrund men har försökt att böja mig efter deras önskemål i flera år. Klär mig vad som anses ”normalt” och propert och har tränat på bordsskick med mera. Ändå blir jag ofta utesluten från deras fina middagar då flera av deras bekanta är inbjudna och min sambo blir bjuden men inte jag. Jag tycker det är en väldigt tråkig inställning då jag och min sambo varit förlovade i flera år och jag kommer från en familj där alla alltid är välkomna.
Nu ska jag ha en formell tillställning på en dyr restaurang då jag tar en akademisk examen. Jag har bjudit in mina svärföräldrar och skickade ut inbjudningskort där det klart och tydligt stod ett klockslag och adress till restaurangen och att det är en examensmiddag som vi bjuder gästerna på, och ett o.s.a datum. Mina svärföräldrar svarade att de kommer. Nu en vecka innan bjudningen har min svärmor blivit bjuden till en annan person på mottagning samma dag och tid som min examensmiddag och hon räknar med att gå till den bjudningen. Hon har meddelat min sambo att han ska ändra tiden för vår bjudning för att hon ska kunna gå på båda tillställningarna. Hon har inte talat med mig.
När jag fick reda på detta så blev jag oerhört ledsen och arg. Jag försöker verkligen att bita ihop och göra dem till lags och följa deras sociala normer. Men när jag bjuder, då existerar inte etikettregler och sociala normer. Att hon sedan vill komma så mycket försent för en annan fest som hon fått reda på långt i efterhand efter att ha tackat ja till min känns väldigt oförskämt och gör mig ledsen. Hur skall jag tala om för henne att hennes beteende inte är acceptabelt?
Eller är det okej att bete sig på detta vis och förväntas jag som värdinna tillmötesgå min gäst?
Svar: Vilken illa uppfostrad svärmor du har! Att bjuda sin son utan hans fästmö på middagar eller andra tillställningar är totalt fel och riktigt dålig stil, så gör inte en människa med normal hyfs. Inte heller en person som anser sig behärska så kallade sociala koder. Du har helt rätt som anser att din svärmor har en tråkig inställning – inte bara tråkig utan direkt pinsam.
Nu har du bjudit dina svärföräldrar, generöst nog, på din examensmiddag och din svärmor har inte bättre koll på vad som är acceptabelt och god stil än att hon medvetet tänker komma försent minst en timme. Du behöver inte alls tillmötesgå henne. Be din sambo, han är ju hennes son, att säga att hon naturligtvis har sin rätt att prioritera ett annat kalas. Han kan lägga till att ni två accepterar att hon avstår från din fest. Föredrar hon den andra bjudningen så ska hon lämna återbud till dig nu, då slipper ni ju utgiften för hennes kuvert.
Är din beskrivning rättvis så beter sig din svärmor oförskämt och sorgligt ouppfostrat. Den som uppför sig rätt är du som anstränger dig att anpassa dig, och som bjuder din svärmor på din examensfest trots hennes tråkiga fasoner mot dig.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 30 maj 2012 i kategori Måltider, Socialt vett
Fråga: Jag kämpar med att lära mina barn normalt fint bordskick, t.ex. påminner jag ofta om att inte prata med mat i munnen.
Inte minst för risken att sätta maten i halsen. Ibland råkar jag ut för att närstående vuxna pratar oavbrutet med mat i munnen
när barnen är med.
Jag vet inte hur jag ska hantera detta. Ska jag säga till personen och i så fall genera densamme inför barnen
eller ska jag ta det i enrum? Eller räcker det med att fortsätta prata med barnen om hur jag förväntar mig att de ska agera vid
matbordet.
Svar: Ett bra bordsskick har man nytta och glädje av hela livet. Jättebra att du lär dina barn att äta snyggt.
Men när dina närstående vuxna avviker från det du lär dina barn kan du knappast säga till om detta i andras närvaro utan att vara ohövlig.
Men du kan göra två saker: Först förklara efter måltiden i ensamhet med dina barn att X pratar med mat i munnen, men det är inte så bra, så det ska barnen låta bli. Sedan vänligt säga till X när ingen annan hör på och förutsatt att ni verkligen är just närstående, att du kämpar med bordsskicket för barnen och du skulle bli så glad om X inte pratade med mat i munnen, eftersom du håller på att lära barnen att det inte är korrekt. Sagt i en vänlig ton till en som är närstående borde det inte tas illa upp – det är ju bedrövligt och oaptitligt med mat-i-munnen-pratare men dessa vet inte alltid om det.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:00, 29 maj 2012 i kategori Barn
Fråga: I februari fick vi en underbar liten dotter och när hon föddes var hon ”normallång” och hon växer som hon ska enligt sin tillväxtkurva.
Problemet blir när vi träffar folk som har inte sett henne tidigare som säger ”vad stor hon är!” och att hon inte ser ut att vara bara 3,5 månader. Detta gör mig ledsen, även om jag förstår att det är väl menat. Och kommentarerna handlar ju om hennes storlek och inte om vad hon kan för sin ålder.
Jag är själv rätt lång och fick höra detta under hela min uppväxt, att hur stor jag fick uppleva hur omgivningen krävde mer ”mogna” handlingar av mig än det som motsvarade min ålder. Jag skulle naturligtvis vilja att hon får slippa det!
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta; jag har försökt att inte kommentera detta, ignorera, och vid ett tillfälle mumlade jag nåt om kurvor.
Finns det nåt bättre sätt?
Svar: Alltför många är obetänksamma och inser inte hur deras kommentarer kan uppfattas. De tror att de är vänliga och att de säger något fint, att en stor baby är välnärd och ser ut att må bra. Men att det är avsett som beröm hindrar inte att en relativt nybliven mor kan känna kommentaren som ett påpekande om att babyn är lite större än normalt, alltså lite ovanlig, och det kanske man inte vill.
Så ta det för det första som ett vänligt beröm, och orkar du inte göra det så säger du vänligt till den kommenterade personen: ”ja, visst är hon perfekt, precis enligt längdkurvan”.
Kommer det någon mer ogenomtänkt kommentar om storleken säger du ”hon brås på mig, det där fick jag höra hela min uppväxt men jag blev inte kortare för det”.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 29 maj 2012 i kategori Socialt vett
Fråga: Jag har aldrig i mitt liv druckit kaffe och tänker inte heller börja. Men de flesta människor dricker ju kaffe, vissa ganska mycket till och med. Eftersom jag inte dricker kaffe har jag ju inte heller kaffe hemma i skafferiet i normala fall. Inte heller brukar jag dricka mjölk. Min fråga är: måste jag alltid ha kaffe och mjölk hemma, så att mina kaffedrickande vänner och bekanta kan få sin ”drog” (ironi) när de hälsar på mig?
Jag tycker det är konstigt att man förväntas bjuda på kaffe även om man inte dricker det själv. Inte brukar väl judar servera fläsk åt sina icke-judiska vänner, eller vegetarianer bjuda på kött, eller nykterister servera alkohol? Visserligen avstår jag från kaffe enbart för att jag tycker det smakar illa, inte av några religiösa eller etiska skäl. Men jag har på känn att folk skulle reagera ifall jag bjöd in till fest och bara serverade goda fruktjuicer eller lemonad. Är det bara jag som är konstig, eller finns det några etikettsregler kring det här?
Svar: Du måste inte bjuda på något som du inte gillar själv. Som värdperson är det du som bestämmer. Samtidigt är det ditt åtagande att skapa bästa möjliga trevnad för de gäster du bjuder. Och kaffe är en så vanlig sällskapsdryck att uteblivet kan det nog kan förvåna en aning.
Enklast är väl att ha en burk frystorkat kaffe hemma och en liten förpackning med mjölk som har lång hållbarhet. Då får de kaffesugna vad de vill ha och du beter dig som en generös värdperson.
Passar inte det förslaget så tycker jag att du vänligt ska säga till de som tänker gästa dig ”välkommen, bara så att du vet dricker jag inte kaffe och inte mjölk heller, men jag har jättegoda teer, som du säkert kommer att gilla.”
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:00, 28 maj 2012 i kategori Bröllop, Klädsel
Fråga: Jag har en fråga angående klädsel på bröllop. Jag är indiska och är således van vid att kvinnor bär ett klädesplagg som kallas sari vid festligare tillfällen såsom bröllop. Jag är själv bjuden till ett bröllop nu i sommar och har några frågor angående klädkoder och saris. Till vilken klädkod kan kvinnor bära saris på svenska bröllop? Är det ens korrekt att bära en sari på ett svenskt bröllop?
Svar: Sari är ett vackert plagg som för den med indisk bakgrund passar till alla slags klädkoder på bjudningar. Det blir perfekt att du har en festfin sari på bröllopet, korrekt och stiligt.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 28 maj 2012 i kategori Dop
Fråga: Jag har ett litet dilemma angående min nyföddes blivande namn. Vi har länge gillat ett namn och nu skulle vi vilja ge vår nyfödda det, helst som tilltalsnamn. Problemet är en bekants femåriga barn har samma namn. Namnet är inte vanligt förekommande nuförtiden men inte heller påhittat. Min bekanta bor utomlands och vi träffas någon gång per år när de är hemma på besök. Jag talade om för henne att vi hade det namnet som förslag och hon blev väldigt upprörd, lite spydig, och vill hålla namnet för sig själv. Det känns obekvämt, ska vi välja ett annat av våra namnförslag i respekt till henne? Känns tråkigt att mitt barn ska gå undan för hennes fåfänga. Jag tror dock att vår vänskap kan ta slut om vi väljer namnet. Jag vet att ingen har ensamrätt på namn, men vad säger egentligen ”hyfset”?
Svar: Ojojoj! Låter fasligt pretentiöst av din bekant! Skulle du inte kunna ge ditt barn det namn du vill på grund av att någon som du ser någon gång per år har givit sitt barn just det namnet? Vad är det mer som du inte får göra? Klä ditt barn i något speciellt som denna väns barn har? Med all sympati för att föräldrar betraktar sina barn som underverk, vilket de är, förstår jag inte hur man kan inbilla sig att det namn man ger sitt barn därmed är förbehållet endast detta barn. Som du skriver har man inte ensamrätt på förnamn så länge man inte har konstruerat namnen själv och det har du ju inte. Kanske skulle det vara opraktiskt om namnet är mycket ovanligt och barnen är kusiner eller föräldrarna bästa vänner så att mötestillfällena naturligt blir väldigt många.
Säg till din vän att du har övervägt det här noga men inte ser något problem i att två barn med fem års åldersskillnad och med små möjligheter att mötas har samma förnamn.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 26 maj 2012 i kategori Människor emellan
Fråga: En av mina närmsta vänner som jag brukar gå ut med på helgerna blir alltid väldigt full. Personen är en långt över 20 år och borde ha lärt sig sina gränser, men är inte alltför sällan väldigt påverkad redan vid 23-snåret. Det är pinsamt eftersom man alltid får ta hand om personen och framförallt be om ursäkt inför sina andra vänner. Men att säga ”du, du blir alltid pinsamt full” känns inte helt rätt heller (speciellt inte eftersom jag dessutom är ganska mycket yngre).
Självklart är det inte hälsosamt att bli så full så ofta så det känns som att man borde säga något av den anledningen också. Så min fråga är: vad ska jag göra?
Svar: Det är bättre att en nära vän säger till om fylleri än att det tigs bort.
Du kan när din vän inte är påverkad och ni är ensamma ta upp ämnet och vänligt säga ungefär ”du vet ju att du dricker för mycket när vi är ute, och det är inte vidare kul varken för dig eller mig, så jag tänkte föreslå att jag hjälper dig att säga nej till för mycket alkohol när vi går ut.”
Det kan hända att vännen blir sur och förnekar det överdrivna drickandet, det brukar de som är alkoholister, eller på väg dit, göra. Men då får du ha några exempel till hands på hur du har fått ursäkta din vän och hantera pinsamma situationer, och om igen säga att du gärna hjälper din vän att hålla sig rimligt nykter. Det kan du ju göra genom att du ser till att sitta/stå bredvid din vän och diskret uppmana “inte mer” eller något annat, ni kan ju komma överens om ett kodord kanske. Eller att ni är överens om att du har hand om även din väns pengar när ni går ut, och därmed kan hindra för mycket drickande.
Är det riktigt illa med vännens drickande tycker jag att du ska säga det rent ut. Föreslå att din vän skaffar professionell hjälp innan det är försent. Ta reda på några sådana telefonnummer och erbjud dig att ringa och beställa tid, och att gå med dit.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:00, 25 maj 2012 i kategori Människor emellan, Socialt vett
Fråga: Har en fråga om uttrycket “Känn dig som hemma”, för när man är gäst hos någon finns ju oskrivna regler hur man skall bete sig, men om man säger “Välkommen, känn dig som hemma”, vilka friheter ger man gästen som den inte hade innan?
Och vad betyder egentligen uttrycket, och hur kom det till?
Svar: Uttrycket du frågar om är säkert gammalt, gästfrihetens grund är att den som gästar ens hem ska känna sig välkommen och välkommen är den som inbjuds att bli en i familjen, känna sig som hemma.
Men när någon säger ”känn dig som hemma” till en gäst så betyder det vanligen ändå inte att gästen ska lägga sig i värdpersonens säng, eller rota ut det godaste i kylskåpet och barskåpet, parkera sina bara fötter på soffbordet eller annat sådant som man kan tillåta sig i sitt eget hem.
Frasen ”känn dig som hemma” kan signalera att gästen har frihet att sitta för sig själv och hålla på med mobil-dator-tidning eller annat utan krav på att samtala. Eller att gästen gärna får medverka i hushållssysslorna, alltså inte enbart vara en uppassad besökare. Eller både friheten att slippa vara underhållande och få hjälpa till med vardags- eller festbestyren. Massor av olika slags “känn dig som hemma”-detaljer finns förstås, jag ger bara några exempel.
Att uppmanas att känna sig som hemma medför ändå att ta hänsyn, ha förstånd nog att inte ta för sig i något som helst övermått, att naturligt hjälpa till, att vara gäst men också ett slags tillfällig familjemedlem.
Magdalena Ribbing
Mest kommenterade