Föddfråga?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:16, 16 maj 2012 i kategori Människor emellan, Socialt vett

Fråga: Jag är en tjej med utländsk bakgrund som tydligt framgår av utseendet. En fråga jag ofta får av personer jag knappt känner eller nyss har träffat är ”var kommer du ifrån?” Jag är född i Sverige och pratar felfri svenska och känner mig lika svensk som Ikea. Jag undrar om de har rätt att fråga mig om mitt ursprung fastän jag inte har tagit upp det och de knappt känner mig.

Svar: Det är en återkommande fråga till min spalt, det du beskriver – och jag blir varje gång lika bestört över människors fantasilöshet, över deras oförmåga att föreställa sig vad deras frågor kan ställa till med. Men man kan inte säga att andra inte har rätt att fråga inom rimliga ramar. De kanske rentav tror att de visar artigt intresse. Helt säkert frågar de allra flesta av något slags vänlighet, och förstår inte vad de faktiskt säger.

Du kommer aldrig att klara dig från frågorna, det verkar beklagligtvis ligga i människans natur att vilja ta reda på andras ursprung. Vill du inte svara som det är: “mitt ursprung är xxx men jag är född i Sverige” så du kan helt enkelt säga ”jag är född och uppvuxen i Sverige” (eller den ort som du bott/bor i) och så byter du genast samtalsämne, vilket borde få andra att inse att de ska sluta fråga.

Om de då ändå fortsätter att fråga, typ ”jamen du kommer väl från något annat land” så svarar du lika lugnt ”jag är alltså född i Sverige”. Det vore konstigt om frågandet skulle fortsätta – gör det ändå det så säger du ”varför frågar du om detta?”

Då måste frågaren säga ”jamen du ser inte svensk ut” och då kan du fråga tillbaka ”hur ser en svensk ut?”

Men förmodligen slipper du detta möjligen snälldumma frågande efter den repliken.

Magdalena Ribbing

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Det är så jobbigt för läsförståelsen med alla grammatikfel. Två av de värsta är sammanblandningen av de/dem och var/vart. Här kommer en liten språklektion i all välmening.

Nr 1. ”De” är subjektpronomen och ”dem” är objektpronomen. På samma sätt är ”vi” subjekt och ”oss” är objekt. Byt ut ”de” och ”dem” mot ”vi” och ”oss” vid osäkerhet. Då förstår man genast vilket som är rätt och problemet löser sig.

Nr 2. ”Var” uttrycker befintlighet och ”vart” uttrycker riktning.
- Varifrån härstammar jag
- Var befinner jag mig för närvarande
- Vart är jag på väg

Enkelt eller hur?

Det värsta jag hört i detta sammanhang är ”Är du adopterad?”.

Jag ar saker att de flesta menar val med dylika fragor. Dock, ar detta nagot som ideligen paminner de med utlandsk bakgrund att de i grund och botten ar olika, att de inte ‘hor till’ Sverige. Att hantera fragor om ens bakgrund ar jattelatt i princip, men inte efter att samma fraga stalls dag in och dag ut, sarskilt nar man ar 7-8 ar gammal och bara vill passa in. Jag ar uppvuxen i Sverige, men kande mig pa grund av detta (och av andra skal) aldrig nagonsin hemma i Sverige. Bor sedan lange i Storbritanannien, dar det ar helt otankbart att helt rakt ut fraga t.ex. en fran indiskt ursprung ‘var de kommer ifran’, savida man inte kanner dem ratt val. Kanner mig mera hemma har an jag nagonsin gjorde i Sverige. Sa till svar till de som undrar ‘hur farligt kan de vara’ med dylika fragor; det ar svart for dig att forsta om det inte har drabbat dig sjalv, dag in och dag ut, ar in och ar ut. Manniskor ar saker nyfikna, men fa svenskar (som ser ut som svenskar!) inser hur krankande denna fraga kan verka, da den stalls i fel samanhang.

ntressant i sammanhanget är också definitionen av hemstad. Landade på Arlanda i helgen och där var det väggdekorationer med olika personer under banderollen ”Welcome to my home town”, följt av information om personen. Förvånades faktiskt över att även icke infödda stockholmare, t.ex. Lena Philipsson, hälsade oss välkomna till sin hemstad. För mig är hemstad/hemort den plats man är född och uppvuxen på. Om någon frågar mig om min hemstad/hemort svara jag alltid att jag kommer från XX men bor i YY, min nya stad kan aldrig bli min hemstad, men det är kanske jag som har en för snäv definition av begreppet? (Eller så är min önskan att flytta tillbaka till hemorten större än vad jag kanske vill erkänna?)

Frågan kan ju också komma sig av ett uppriktigt intresse, man kanske reser mycket eller talar många språk och gärna pratar om det.

Jag är, precis som FS, född och uppvuxen i Sverige men med ett utländskt utseende. Jag stör mig inte på att folk frågar vart jag kommer ifrån, för mig är det en nästan standardfråga som alltid kommer upp när man träffar nya människor. Jag brukar då svara med min hemstad (för det är ju ändå det de flesta menar med den frågan). Ibland händer det dock att vissa människor inte accepterar mitt svar utan kanske då fortsätter med saker som ”nej men vart är du född?” eller ”nej jag menade vart du kommer ifrån _egentligen_”. Det anser jag är betydligt mer tröttsamt…

Och om man bor utomlands under längre eller kortare tid så får man också samma fråga jämt, jämt, jämt. Det är väl inte så farligt, folk är intresserade. Jag får samma fråga både i Sverige och i andra länder eftersom inte heller jag ser så svensk ut och har ena föräldern från ett annat land. Så länge attityden är intresserad och vänlig är det helt okej tycker jag! Jag frågar också varifrån folk är, ibland pga dialekt, ibland pga utseende, ibland pga … ja inte vet jag. Ärligt talat, snart slutar jag läsa här för jag får intryck av att folk blir kränkta för minsta lilla pluttgrej! Snart vågar man väl inte öppna näbben när man träffar folk!

Det är bästa att inte fråga om någonting alls och sluta umgås och ta kontakt med folket. Människor har blivit så dryga och tykna och lättstötta att det är bäst att låta bli överhuvudtaget.
Vad menar FS att folk får for sig när dem frågar i all välmening?

Jag känner en adopterad kille med tydligt ”icke-svenskt” utseende. Dessutom har hans adoptivfar rötter i ett annat europeiskt land, så efternamnet är ovanligt. Han avdramatiserar allra oftast sina ”etniska särdrag” genom att presentera sig vid föredrag, anställningsintervjuer, etc ungefär: ”Jag heter NN, adopterad från X och pappa kommer från Y.” Så vet alla, och ingen behöver fundera. Funkar utmärkt. Klart att man inte ska berätta mer än man vill, men varför göra det till en principfråga? Då blir det ofta bara en större grej av det hela.

Många frågar säkert utav nyfikenhet utan att tänka på att det kan vara en känslig fråga, men det är också lätt att läsa in mer i någon annans frågor än vad som fanns där från början. För ett tag sedan frågade jag en ny bekantskap var han kom ifrån, och insåg när jag såg hans blick att han kopplade frågan till sitt ordentligt mörka skinn. Jag omformulerade snabbt som attan frågan till det jag egentligen hade menat, nämligen: ”kommer du härifrån XX” (staden som vi var i). Jag var nämligen ute efter insidertips om staden!

1 ... 8 9 10 11 12
Senare inlägg Tidigare inlägg