Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:00, 29 juni 2012 i kategori Människor emellan
Fråga: Jag har en vän som jämt och ständigt ljuger om allt mellan himmel och jord. Ena dagen har han en si och så lång båt och andra dagen har han hus i varenda världsdel. De flesta i hans närhet är väl medvetna om att det han säger är lögner (att ta dem för sanning är nästintill omöjligt då de är alldeles för orimliga) och det uppstår alltid en dålig stämning när han börjar rabbla på.
Finns det något artigt sätt att påpeka att nog är nog eller är det bara att låta det vara?
Svar: Det är knepigt att försöka tysta personer som inte förstår att deras prat är påfrestande. Du beskriver något som låter som behov av uppmärksamhet, eller behov av att höja sin status i sammanhanget. Misslyckat, men kanske något som en psykolog skulle ta tag i, om det är så markerat som du uppfattar det?
Annars kan den som är nära vän till prataren diskret vid ett tillfälle där inga andra åhörare finns, säga något i den här stilen ”du vet ju att det där du brukar berätta om din båt/ditt hus inte är sant, och det fattar vi andra också, så jag föreslår att du slutar säga sådant, du gör det säkert på skoj men alla tycker inte att det är så kul, det är bättre att du berättar om verkligheten.”
Eller så står ni andra i sällskapet ut med denne väns förskönade overklighet, det kan ju vara något han inte kan styra, något psykiskt problem. Och det går väl att avbryta milt och snällt då och då, så att samtalet kan röra sig kring annat än ägande?
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:00, 28 juni 2012 i kategori Bröllop, Skål och tal
Fråga: Jag har en del funderingar kring skålande i samband med bröllop med frikyrkligt troende bröllopspar och gäster.
Vad betyder egentligen skål och att vi skålar med varandra? Exempelvis i samband med ett tal på ett bröllop.
Är det lämpligt att skåla för brudparet med cider i glasen på ett frikyrkligt bröllop? Jag vill inte väcka anstöt om så kan bli fallet? Med andra ord, är skålandet att betrakta som en profan ritual, eller kan den lika väl passa i ett troende kristet sammanhang?
Svar: Ursprungligen var skålen riktad uppåt mot de högre makterna för att åkalla deras hjälp. Senare har skålen använts för att hylla kung, härskare, präst, nationen, hjältar och andra förebilder. På senare sekler har man skålat för gästerna, för värdfolket, för kvinnan, för våren – för gemenskapen.
Begreppet skål – ordet på svenska är egentligen detsamma som något omslutande, jämför med ett skal – finns i många andra kulturer. På flertalet språk önskar man god hälsa när man skålar i vinet. På hebreiska skålar man till livet, exempelvis. Att önska god hälsa eller hylla livet genom att skåla för brudparet i cider är inte formellt fel. Men du kan ju undvika ordet skål om det finns risk att det väcker så kallad anstöt hos övriga, och istället säga ”jag höjer mitt glas och önskar brudparet lycka” – det vore konstigt om någon skulle kunna ta illa upp i någon kultur eller tro av det.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:00, 27 juni 2012 i kategori Fest, Människor emellan
Fråga: Vi är en grupp med gemensam verksamhet och brukar ofta ha fester hos en person som också är med i vår grupp. Jag tycker att det är hur kul som helst att på dessa fester umgås med andra människor. Problemet är att värden för festerna alltid umgås med alla andra men ignorerar mig. Detta gör att jag känner mig som en person som bara är bjuden för att ”man måste bjuda mig”. Jag tycker det känns obehagligt att vara på en fest om man inte riktigt känner sig välkommen. Å andra sidan vill jag inte isolera mig från alla andra genom att inte gå på dessa fester. Jag känner mig sårad men jag vill inte heller säga det rakt ut! Vad ska jag göra?
Svar: Det är kanske en fråga om hur du själv vill umgås. Talar du med de andra? Eller väntar du på att de ska börja tala med dig?
Har du försökt närma dig värden för dessa frekventa fester för att börja prata om något intressant?
Om du känner dig sårad för att en enda person, värden, inte pratar med dig, så kan du ju lugnt strunta i det, så viktig är han väl ändå inte att du ska behöva känna det som ett stort problem.
Om du uppfattar dig som ovälkommen för att ingen bryr sig om att prata med dig kan det vara en annan sak – och då måste du se till dig själv, vilken ansträngning du gör för att prata med andra. Eller prova med att erbjuda din hjälp till någon av festerna, att medverka med att hämta saker eller ställa i ordning eller något sådant som markerar din goda vilja. Visa dig generös mot värden så kanske det lossnar.
Är det helt hopplöst trots dina ansträngningar skulle du kanske försöka ta upp det med den ignorerande värden, exempelvis fråga om han tycker att det är svårt att prata med dig, och vad du kan göra åt det i så fall.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:00, 26 juni 2012 i kategori Presenter
Fråga: Det är rätt vanligt att man ibland tar med sig choklad till värdinnan när man är bortbjuden. Hur beter sig värdinnan lämpligen med denna gåva? Ska man bara tacka och lägga undan eller är det artigt att då det är läge (till exempel vid kaffet) att öppna och bjuda sina gäster på det man fått?
Svar: Denna fråga är en av de vanligaste i min spalt, och eftersom den återkommer så ofta förmodar jag att svaret behövs – inte minst i denna pågående kalastid.
Så här är det: en artig värdperson öppnar chokladasken och bjuder på den under kvällen, och de lika artiga gästerna ser till att inte äta upp all choklad!
Vore det en vinflaska som gavs i present skulle den däremot ställas undan. Orsaken är egentligen att vinet anses värdpersonen ha skaffat i tillräcklig mängd och av lämplig sort till den måltid som bjuds, och presentvinet ska därför ses ungefär som om det hade varit en bok, den börjar man ju inte läsa under bjudningen.
Men man tackar för vinet (eller boken) lika glatt som för chokladen – som ses som en extra tillförd lyx som gästerna ska få del av.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 09:47, 25 juni 2012 i kategori Etikettspalter, Människor emellan, Socialt vett
Det räcker inte att ta med en prinsesstårta när man gästar den som har sommarstuga.
Faktum är att det är bättre att avstå från att medföra någon tårta alls – om inte sådan särskilt efterfrågats.
Avståendet kan ingå i den hänsyn som är nödvändig när man gästar någon i sommarstugan. Som övernattande gäst, kanske inte bara en natt utan flera, kommer man tätt intill den eller de som man inbjudits av, man ser varandra i skymning, dagsljus och gryning, man delar hygienutrymmen och vardagsliv, och det kräver mer än en middagsbjudning som man lämnar efter ett par timmar.
Alltså kommer man inte objuden, och inte på egen inbjudan typ ”ja det verkar så härligt med er stuga, kan jag komma på torsdag och stanna till söndag?” Inte bra. Invänta en välkomnande inbjudan! Och när den kommer, säg inte ”ska jag ta med lakan?” utan förutsätt att sådana och handdukar ska tas med – sommarstugor är sällan värdshus med tvätterier. Men hörsamma om inbjudaren säger tydligt att lakan osv inte ska medföras, alla värdpersoner vill inte detta.
Frågan om vad som kan tas med i form av present ska också ställas: drycker? mat? något föremål till stugan? spel till barnen? Alltid bättre att fråga än att komma med en present som inte behövs eller passar.
På plats gäller medverkan i väl balanserad utsträckning hos inbjudarna i sommarstugan. Den gäst som slår sig ner i solstolen och förväntar sig uppassning blir inte populär. Men det blir inte heller den gäst som utan att fråga tar sig an olika hushållsgöromål – och allra minst den gäst som börjar ändra rutiner, möblering, diskarrangemang och annat med påståendet ”så här blir det mycket bättre”. Frågan ”får jag diska?” eller ”kan jag hjälpa till” är naturlig.
Och vanligen uppskattas den flernattsboende sommarstugegäst som soligt säger ”okej att jag handlar, lagar all mat och fixar disken under morgondagen?” Eller säger sig gilla att klippa gräs. Eller går och badar och tar med stugans barn.
Och klokast är den sommarstugegäst som har förstånd att bege sig hem när vänskapen och trevnaden består. Den gamla tumregeln är högst tre dagar – enligt ordstävet ”på tredje dagen luktar fisk och gäster illa”.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:00, 22 juni 2012 i kategori Måltider, Socialt vett
Fråga: Min man och jag tycker om att bjuda våra vänner på middag, oftast blir det i mindre sällskap. Vi brukar ställa fram maten på bordet och låta var och en servera sig själv från grytor och fat. Det fungerar bra tills vi bjuder gästerna att ta en portion till. Då händer det allt som oftast att de använder sina egna bestick till att ta mat med, eller till att skrapa av serveringsskeden med. Detta händer både när det gäller huvudrätt och dessert. Till exempel har det nu i maj-juni vid ett flertal tillfällen, när vi serverat glass och jordgubbar till dessert, hänt att gästerna använt sin egen sked till att skrapa av serveringsskeden i glassen med. Detta trots att jag alltid lägger fram dubbla serveringsbestick – för att förebygga att någon ska använda sina egna använda bestick!
Detta händer vid våra enkla middagar. Men jag har även varit med om att gäster på riktigt ”fina” middagar använt sig av sina egna bestick att ta till exempel glass med.
Jag undrar nu; hur kan vi som värd och värdinna förebygga att gästerna använder samma bestick i sin mun som de tar mat med? Och hur hanterar men situationen när man själv är gäst och någon av de övriga gästerna gör så?
Jag och min man tycker det är ohygieniskt och rent av äckligt och vill absolut inte äta av mat som någon haft sina använda bestick i!
Svar: Det är inte vidare trevligt, det du beskriver, men det är vanligt. Människor inser inte att de bestick de haft i sin mun kan vara bacillförande och bryr sig därför inte om att iaktta så enkla regler som att inte stoppa dessa bestick i sådant som andra ska äta. Ändå finns det skrivet redan på 1700-talet av USA:s förste president George Washington att man inte ska stoppa det bestick man haft i sin mun i den mat andra ska äta.
Men du kan knappast göra något åt det, tyvärr. Skulle du säga till dina gäster ”vi är tacksamma om ni använder endast serveringsbesticken när ni tar mat” skulle du genast betraktas som lite knäpp eller hygienhysterisk.
Tråkigt nog får du alltså stå ut med dina gästers slarviga och, tror jag, framförallt obetänksamma beteende. Du skulle också kunna ingripa milt när du ser att någon är i färd med att stoppa sin egen gaffel i grytan, säg då ungefär “här har du en bättre gaffel, ta den här”. Det är inte det allra trevligaste men du kanske kan anlägga ett tillräckligt älskvärt hjälpsamt tonfall för att inte dina gäster ska irriteras. Och hos andra kan du inte säga något!
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:00, 21 juni 2012 i kategori Människor emellan, Socialt vett
Fråga: Allt oftare tycker jag mig se skyltar som innebär ett förbud eller en uppmaning men där avsändaren håller en falskt ”snäll” och närgången ton. I stället för att skriva ”Hundar får inte vara i butiken” står det i entrén till ICA ”vi får tyvärr inte ta med oss våra hundar i butiken”. Vilka vi?
Nästan sarkastiskt är ”tack för att du inte röker här”. Det kanske jag visst gör! Eller inte alls hade tänkt göra.
Är det inte trevligare att skriva ”rökning förbjudet”?
Jag hade nog uppfattat det som mer respektfullt, trots den korta tonen.
Har jag fel?
Svar: Lite mild artighet skadar sällan, enligt min uppfattning. Den brutalitet som råder på många håll i dagens samhälle skapar ingen trevnad och underlättar inte gemenskapen.
”Rökning förbjuden” är klart men ganska ovänligt, ”Rökning undanbedes” en mildare variant och ”tack för att du inte röker här” är samma budskap inlindat i artighet, men lite onödigt, det går att uttrycka sig klart utan fånigheter, exempelvis ”Rökning är inte tillåten”.
”Vi får tyvärr inte ta med oss våra hundar” osv är lite larvigt, tyvärr:et indikerar något slags beklagande och det är knappast avsikten. Livsmedelshygieniskt är det fel att ta med sina husdjur i mataffärer så ”Hundar får inte vistas/medföras i butiken” är tydligt men inte aggressivt.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:00, 20 juni 2012 i kategori Människor emellan
Fråga: Jag bor i ett lägenhetskomplex i ett mycket varmt land. Jag och min sambo har för vana att ha sovrumsfönstret öppet en kort stund innan sänggående för att få en behagligare sovtemperatur. Tyvärr är vårt sovrumsfönster bredvid våra grannars balkong och våra grannar röker otroligt mycket. Sovrummet stinker varje kväll och vi väljer värmeslag framför passiv rökning.
Min fråga – kan vi göra något åt det här? Vi kan ju tyvärr inte be grannarna sluta röka men att deras redan hälsovådliga beteende ska drabba oss känns fel. I landet där vi bor är rökning väldigt vanligt och människor röker överallt – även inne på restauranger.
Svar: Denna eländiga rökning som förstör för så många, och dödar så många! Det enda jag kan tänka ut är att du pratar med dina grannar och kommer överens om en viss timme då de avstår från att röka så att du kan vädra. Med lite diplomati och finess kanske det kan fungera. Annars återstår ingenting annat än att byta bostad.
Hade du bott i Sverige så hade du ändå inte kunnat hindra dina grannar att röka på sina balkonger eller i sina fönster. Man kan bara vädja till andra att visa hänsyn – och det brukar bli bäst om man själv är vänlig och hänsynsfull.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:00, 19 juni 2012 i kategori Barn
Fråga: Ganska ofta när jag åker tåg eller flyger hamnar jag framför lite större barn som sitter hela resan och sparkar mig i ryggen och/eller fäller upp och ned sin bricka som sitter fast i mitt ryggstöd. Jag har svårt att ignorera det, särskilt när jag försöker sova. Min fråga till dig är om det är oartigt mot föräldern att vänligt förklara för barnet att jag skulle vilja att det slutar, eller om det är bättre att diskret säga till föräldern istället?
Svar: Du ska nog försöka ”känna in” situationen, som det kallas när man använder sitt förnuft och sin iakttagelseförmåga. Verkar barnet stort och klokt nog att förstå när den bakom- eller framförsittande säger vänligt ”hördu, min mat ramlar om du gör då där” eller ”skulle du kunna låta bli att sparka, för det gör ont på mig när du gör så”.
Verkar barnet för litet eller skrikigt för att ta in vänlig information så är det föräldrarna som ska meddelas att de bör hålla reda på vad barnet gör. Många föräldrar är tacksamma för ett påpekande, vilket deras barn förmodligen också har nytta av i framtiden. Men många kan bli sura och säga något löjligt som “jamen sådant får man ändå tåla”, allt för att just deras lilla barn ska få hålla på som det vill, och föräldrarna slippa göra något åt det.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:02, 18 juni 2012 i kategori Bröllop, Inbjudningar
Fråga: Jag och min sambo ska gifta oss och skickade för ca en sen månad ut vackra personliga inbjudningskort. Vi gjorde dock misstaget att skriva osa, vilket jag efter att ha läst din spalt inser att alla kanske inte känner till.
Vi har bjudit in ca 60 gäster men bara fått omkring 10 svar. Det är två veckor kvar av svarstiden men det är också två veckor kvar tills maten måste beställas. Hur ska vi göra för att få in svar? Det känns inte kul att ringa upp och fråga. Till saken hör att många har gett ett otydligt svar i stil med vad kul det ska bli med bröllop då man träffats på någon fest eller liknande.
Svar: Tyvärr är det enda du kan göra att ringa varje icke svarande person och vänligt sägas ”kanske har posten missat ditt svar, vi hoppas att du kommer på vårt bröllop” – och uppringande inbegriper de som svarat det flummiga ”vad kul med bröllop” istället för ett konkret ”ja tack, vi kommer gärna, det ska bli roligt”.
Jag beklagar, men du har inget annat val än att ringa dessa slöa eller okunniga personer som inte begriper och inte orkar ta reda på vad osa innebär. Om det kan vara till tröst är du långt ifrån ensam om denna situation!
Magdalena Ribbing
Mest kommenterade