Förnamnspresentation?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 2 juni 2012 i kategori Socialt vett

Fråga: Jag har en fråga angående hur man presenterar sig själv.
Jag och min pojkvän hade nämligen en diskussion om detta häromdagen.

Han har en tendens att hälsa med för- och efternamn när han presenterar sig för mina väninnor.
Jag har lite skämtsamt bett honom att bara säga sitt förnamn men då envisas han med att säga att han blev uppfostrad med att presentera sig med både för- och efternamn.

Anledningen till att jag föredrar bara förnamn när han hälsar på mina kompisar är att jag tycker att det blir lite opersonligt att hälsa med båda namnen. Dessutom kan jag tycka att hälsa med båda namnen kan man få en liten ”överklasston”.

Självklart tycker jag att man ska hälsa med för- och efternamn i andra sammanhang, mer professionella sådana. Men när man hälsar på vänner har jag som sagt var lite svårt för det.

Anses det som oartigt eller artigt att hälsa med för- och efternamn på en kompis nära vänner?

Svar: Det är mycket vanligt att även vuxna presenterar sig med enbart förnamn numera – och beställer bord på krogen och taxi osv i enbart förnamnet. Det är lite egendomligt, många har samma förnamn (och sådana blir mode i varje generation, många ges samma namn. Men det är ovanligare med samma förnamn och samma efternamn i kombination.

Meningen med att säga sitt namn är inte bara att man ska kunna tilltalas med detta namn utan att man berättar vad man heter – och man har både ett förnamn och ett efternamn.

För mig är det ganska ohövligt att någon presenterar sig med enbart förnamn, som om jag inte hade med efternamnet att göra. Det gör man i skolan kanske, men inte senare i livet, egentligen oavsett för vilka man presenterar sig.

Vuxna med känsla för hyfs och stil säger både sitt för- och efternamn. Tråkigt att behöva göra dig besviken men så är det. Din pojkvän gör precis som han ska, och det har inte med någon ”överklass” att göra utan med sunt förnuft, antingen det är vänners vänner eller i arbetssituationer.

Magdalena Ribbing

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

När andra presenterar sig med både förnamn och efternamn ökar chansen att jag ska minnas namnet och jag kan ofta på efternamnet se om vederbörande hör ihop med någon annan jag hälsat på. Presenterar andra sig enbart med förnamn ökar risken att de blir kallade fel namn när jag tilltalar dem. Att memorera många namn samtidigt kan vara knepigt.

Intressant att se hur ett slags förakt för ”mjukhet” slår igenom i vissa kommentarer. Är det måhända skrivet av personer som också längtar efter en ”stark ledare”?

Minns med förtjusning och viss nostalgi stora återkommande firmamiddagar med placeringskort. Där stod minsann efternamnet också och tur var det. Annars hade vi aldrig hittat rätt bord:-) Jag sparade alltid kavaljerens placeringskort som minne, hade bara förnamnet stått där hade det inte varit lika kul.

Det är som vanligt här. Många tvärsäkra uttalanden kommer från kommentatorer som verkar ha rätt begränsade referensramar, och litet svårt att se att situationer kan vara rätt olika. Empati verkar också saknas, eftersom ”jag tycker” är enda ledstjärnan.

Dagiskulturen har nu fått spridning långt in i vuxenåldern. Alla ska stå i centrum, Alla ska vara Lucia. Alla är lika bra, duktiga, vet allt och framför allt vet de allt bättre än föregående generationer. Intresset för hur andra människor ser på dem är minimalt. Andras namn är ointressanta ingen bryr sig egentligen om någon annan än sig själv.

Jobbar i växel. Mina favoritpresentationer är de som ringer från en annan stad och presenterar sig, likt, ”Hej, Det är Bertil i Mora!”. Jag blir lika glad varje gång. Även om jag samtidigt undrar om det är så att det faktiskt bara finns en enda Bertil i hela Mora. Men lite trevligt är det.

Oftast så minns man ju ändå inte namnet på den som presenterat sig då man är fokuserad på att själv få presentera sig, så förnamnet räcker bra vid informella tillfällen.

Det är många här som tydligen går in på en fest och bara lyssnar på hur andra presenterar sig för att veta hur de skall göra.
Är ni får eller?
Om den man presenterar sig för började säga sitt namn kan man göra som den gjorde med efternamnet. Men om man själv börjar bör man vara vuxen nog att fatta ett eget beslut.
Själv tar jag oftast med efternamnet om det är jag som börjar. Men det finns många fall där jag inte gör det. Det beror på om jag tror att någon har nytta av att veta mitt efternamn. Om man tex drar ihop ett vollyboll-lag på stranden räcker det med förnamn.

Vi tassar in i strumplästen och presenterar oss med förnamn.

Sverige är ett mjukt land där vi går på dagis hela livet.

Jag presenterar mig sgs. alltid med både för- och efternamn. Känns mycket märkligt att bara säga sitt förnamn när man träffar en okänd person. (Och då är jan ändå i 30-årsåldern, dvs. inte helt stenålders).
Mitt förnamn är ett dubbelnamn, men till skillnad från Sonora (nedan) så tycker jag inte det blir tjatigt att säga hela mitt namn; jag heter ju XX-YY ZZ, det är ju det jag ”måste” säga när jag presenterar mig.
Har aldrig tänkt på att det kunde uppfattas som nedlåtande att säga hela sitt namn när man hälsar. Jag tycker det är betydligt mer irriterande när en grupp människor envisas med att bara säga förnamnet då de presenterar sig.

1 2 3 4 5 ... 8
Senare inlägg Tidigare inlägg