Butiksmobilhyfs?

Skrivet av Magdalena Ribbing 10:54, 31 januari 2013 i kategori Socialt vett

Fråga: Jag gick in i en mindre butik häromdagen. Jag pratade samtidigt i telefon med en väninna. När jag kom in, hälsade jag vänligt på butiksbiträdet, som även hon pratade i telefon. Jag fick dock inget svar från henne, då hon verkade vara i ett intensivt samtal. Jag tittade på en cardigan och samtidigt hörde jag henne bakom mig säga i otrevlig ton: ”Kan du vänligen gå ut och tala utanför butiken. Jag pratar med min kollega och du stör när du pratar i telefon”. Jag blev paff av hennes ohövlighet och bad henne att upprepa; då sa hon det åter igen fast kortare och ännu otrevligare, samtidigt som hon pekade mot dörren. Jag lämnade självklart omedelbart butiken.

Nu undrar jag om det anses som ohövligt att tala i telefon i en butik? Bör man generellt lägga på luren när man går in i en butik mot respekt för personalen, oavsett om de är upptagna själva eller inte? För mig är detta i så fall någonting helt nytt, då jag betraktade situationen som helt och hållet butiksbiträdets misstag.

Svar: Gå inte tillbaka till den butiken.

I princip ska man inte ägna sig åt sina privata göromål som att tala i telefon, sminka sig, klä om sig privat i provhytten (förekommer!), kamma sig, privatprata länge med en medförd vän osv i en allmän försäljningslokal som en butik.

Men det biträde du beskriver saknar ju normal hyfs, och det är ingenting du kan göra något åt – låt bli att gå dit igen.

Många som arbetar i butiker har skrivit till mig och undrat hur de ska göra när den kund de ska hjälpa står och pratar i sin mobil, utan att ta notis om försäljaren. Att kunder pratar i sina mobiler medan försäljaren lämnar besked eller tar betalt eller har hämtat något är nog vanligare än den tråkiga situation du beskriver. Och det är samma eländiga nonchalans från kunders sida, alltså att betrakta andra som något slags möbel som man inte behöver bry sig om.

Magdalena Ribbing

Förvägsinbjudan?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 31 januari 2013 i kategori Bröllop, Inbjudningar

Fråga: Jag undrar vad som gäller med s.k. save the date-inbjudningar. Vi fick ett sådant i oktober för ett bröllop som äger rum i maj. Det känns som att man inte kan tacka nej till bröllopet då ”riktiga” inbjudan kommer (eller man kan ju alltid tacka nej, men kanske du vet vad jag menar) – man har ju vetat om det så långt på förhand.

Å andra sidan är jag inte nära bekant med paret och om någon av mina närmaste råkade ha bröllop/dop/studentfest vid samma populära tidpunkt skulle jag kanske välja att gå på den istället. Till saken kommer också att jag bor långt från festorten, det blir inte himla dyrt att resa men det är ett projekt med att åka tidigare från jobbet etc. Det känns ”fel” att tänka att det är besvärligt att ta sig till festen när man haft så lång tid på sig att ordna med ledigt och transport.

Sammanfattningsvis försöker jag inte säga att jag inte skulle vilja gå på festen, jag försöker bara fundera på frågor som kan uppkomma vid dylika save the dates. Har du någon syn på saken?

Svar: Visst kan du tacka nej när den formella inbjudan anländer – även om du har vetat sju månader i förväg att du blir bjuden på bröllopet kan du ju veckan innan inbjudan kommer ha fått veta att du måste åka på tjänsteresa, att du bryter ett ben och inte kan gå, att någon i din närhet blir sjuk och behöver dig, att det har uppstått något vad som helst som gör att du inte kan närvara. Det är inte detsamma som ett tvång att infinna sig när man får ett spar-detta-datum-kort, inte heller när man får en inbjudan.

Du tackar ja om du vill, har råd, tycker det är roligt att gå. Du tackar nej om du har något skäl, vilket som, att inte gå. Och du svarar vänligt på inbjudan förstås, oavsett om du kan gå eller inte, och anger för ett eventuellt nej-tack den orsak du har, om du vill vara snäll. Annars räcker ”tyvärr är jag förhindrad att närvara”. Det kan ju vara just avståndet, och din arbetstid. Inbjudaren ska absolut inte fråga dig varför du inte kan närvara! Har du en anledning som du kan ange så gör du det, för att vara artig. Men du måste inte!

Men vet du redan när spar-detta-datum-kortet kommer, att du vid tiden för festen kommer att vara utomlands eller av annat skäl inte kan närvara, så svara genast nej tack, det är hövligt och en hjälp till inbjudarnas planering.

Magdalena Ribbing

Brudnäbbsvitt?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:50, 30 januari 2013 i kategori Barn, Bröllop, Klädsel

Fråga: Finns det från förr någon bestämmelse hur brudnäbbars klänningar ska se ut med tanke på färger?

I min barndoms kyrka i Härjedalen var vi alltid och tittade på brudpar i kyrkan, och brudnäbbar hade aldrig vita klänningar utan det var klänningar med pastellfärger. Jag har för mej att det är endast bruden förbehållet att ha vit klänning, men jag har ju sett att på kungliga bröllop även brudnäbbar är klädda i vitt. De ska väl se ut som småbrudar.

Svar: ”Förbudet” mot vit klädsel vid bröllop är att bruden har ensamrätt till den helvita klädseln så att ingen annan ska misstas för just bruden den dagen. Det är alltså en artighet, en mycket vedertagen sådan. Men små barn i vita kläder är ju inte brudklädda och det går alltså bra – och är vanligt utomlands – att barnen i en brudnäbb är vitklädd. I svensk sed är pastellfärger vanligare, men vill man ha vitklädd brudnäbb är det inte något som strider mot god sed.

Magdalena Ribbing

Fördomsvän?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 30 januari 2013 i kategori Människor emellan

Fråga: Jag undrar hur jag ska handskas med en av min sambos äldsta vänner som vi umgås med flera gånger i veckan. Vännen är en charmig och intressant människa som jag tycker mycket om, men han har väldigt starka rasistiska åsikter som han uttrycker målande. Till saken hör att jag själv är muslim, men inte faller in i stereotypen, så han vet inte om att jag är det. Jag tycker att människors tro är en privatsak.

Vi har givande diskussioner om många gemensamma intressen, som jag innerligt uppskattar och inte vill vara utan – men när han tar till sin grova jargong om hur ”sån’t skit ska skjutas” med tydlig referens till människor av min tro gör det väldigt ont i mig.

Min fråga är – hur ska jag göra nu? Jag känner att jag gjort fel som inte från början ”avslöjat mig” och på så sätt fråntagit honom alternativet att uttrycka sina åsikter lite mindre brutalt och inte såra mig. Jag är orolig för att han kommer att känna sig lurad och bortgjord när han väl förstår att han trampat i klaveret och vet inte hur jag ska bete mig när den dagen väl kommer.

Svar: Förskräckligt! Vilken okunnig drulle du beskriver! Att ha och uttrycka fördomar av den arten är inte ursäktligt på något sätt. Jag förstår att det blir problem att först nu berätta om din religion, du vet att denna information kommer att genera denna vän. Men genansen är hans, inte din, det är han som beter sig bedrövligt. Så om du kan, säg nästa gång ”för din information är jag muslim, det verkar vara dags att berätta det fast jag egentligen inte tycker att någon har med min religion att göra.”

Då kommer förmodligen en häpen replik av den sort som är ganska vanlig hos detta slags personer: ”oj då, men jag menar inte sådana som du” och då kan du ju milt säga ”men vilka menar du då?” så får den intressanta charmiga vännen försöka förklara sina obildade uppfattningar.

Att din intressanta charmiga vän kommer att känna sig bortgjord som du befarar, är sannolikt, men det kan ju just därför få honom att reflektera, om det är möjligt för honom. Ingen människa har moralisk rätt att ens i överförd bemärkelse säga att alla med en viss tro, kultur, etnicitet ”ska skjutas”. Det är så uselt att det kan vara skäl nog att sluta träffa den som säger så.

Vill du fortfarande inte meddela att du är muslim kan du ju säga ”jag har vänner som du skulle vilja skjuta, så får jag be dig tänka efter vad du säger”.

Magdalena Ribbing

Dietrådgivare?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:00, 29 januari 2013 i kategori Människor emellan

Fråga: Många lägger om sin kost och kanske till och med går på diet. Några vill snabbstarta en ev. viktnedgång med att inta måltidsersättning vid vissa eller alla mål. Så till min fråga: det förekommer ofta att människor vill lägga sig i detta. Många kommer med (välmenande?) tips om hur man egentligen borde göra för att gå ner i vikt. ”Ät riktig mat istället” är en klassisk kommentar från en person som kanske aldrig har varit överviktig. ”Rör på dig och ät rätt så ska du se att kilona rasar”.

Det här kommer (tror jag) från en uppfattning som många delar om att alla människor är stöpta i samma form från början och de överviktiga har bara misslyckats med något (äta rätt och röra på sig). Då jag inte håller med om denna världsuppfattning och då den provocerar mig kan jag inte riktigt komma på något smakfullt svar som man skulle kunna ge ”det är bara att röra på sig”-sägarna. Folk (gärna på jobblunchen) vill så förtvivlat gärna lägga sig i vad andra äter, varför och hur och jag undrar om man verkligen måste hålla sig undan för att slippa sådana kommentarer? Eller vad säger man?

Svar: Det är gräsligt, detta beskäftiga, nyfikna iläggande i andras matvanor! Otaliga gånger har jag tagit upp det i spalten. Men det verkar vara djupt rotat hos somliga, detta att den kompetens beträffande andras mat som de inbillar sig ha ger dem rätt att kritisera-föreslå-kommentera.

Alltså än en gång: det är oförsynt, ohövligt och totalt fel att kommentera vad andra äter eller inte äter. Så gör man helt enkelt inte. Den som vill ha goda råd frågar själv, och det är där du kan komma med en kommentar som bör få tyst på trakasserierna – för det är ju faktiskt sådana det är frågan om, även om avsikten inte är just den. Du säger milt leende ”tack för ditt intresse – vet du, när jag behöver ditt råd så kommer jag till dig och ber om det”.

Inga ursäkter, inga förklaringar, inga redogörelser för nytta och onytta, ingenting utom ovanstående mening sagd med ett vänligt, och kanske en aning överseende, tonfall.

Magdalena Ribbing

Försäljartilltal?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 29 januari 2013 i kategori Socialt vett

Fråga: När jag går in i en affär för att leta efter något speciellt och inte själv hittar det jag söker utan måste be personalen om hjälp frågar jag alltid: ”Ursäkta, har ni…” och avser här ”ni” i den bemärkelsen ”ni som jobbar här i affären”, inte ”ni” som ett artigt försök att tilltala en äldre person (det brukar jag aldrig göra).

Men jag har alltid undrat över om jag gör rätt, eller om expediten troligtvis misstolkar det som att jag försöker vara artig men antagligen bara verkar fånig och ålderdomlig. Jag har funderat på att istället säga: ”Ursäkta, har du…” men tycker själv att det låter minst lika konstigt, och skulle kunna misstolkas som att jag tror att personen själv är ensam ägare till affären (vilket ju oftast inte är fallet). Eller har jag fel? Hur ska jag göra? Tilläggas bör väl att jag är 19 år och därför oftast träffar på personal som är åtminstone ett antal år äldre än jag själv.

Svar: Om detta är ett problem för dig – det borde det inte vara, med ett allmänt ”ni” i en butik avses så gott som alltid företaget, inte den enskilda försäljaren – så kan du ju lätt ändra din fras, och säga ”finns det xx” eller ”jag letar efter en grön xx”. Men som sagt, säger du ”har ni xx” så kommer ingen försäljare att tror att du niar honom eller henne, utan bara höra det du säger som ju i klartext blir ”har denna butik xx?”

Magdalena Ribbing

Gästdrullighet?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 28 januari 2013 i kategori Människor emellan, Socialt vett

Fråga: Jag har en fråga som kanske är löjlig, men ändå något jag funderat en del på.

Jag tycker om att ha det fint hemma och lägger stor omsorg både vid städning och inredning. Alla i min vänskapskrets/släkt är medvetna om detta och även för de jag är mindre bekant med är det ganska tydligt.  Vad jag tycker är tråkigt är att vissa gäster är totalt respektlösa inför detta. Till exempel har jag vid flera tillfällen haft besök av en gäst som flyttar runt saker på borden, riktigt mosar med soffkuddarna, flyttar fåtöljer och liknande.
När jag bjuder på fika dukar jag alltid med assietter och servetter, trots detta lägger denna kvinna alltid kakor direkt på bordet så det blir fläckar. Sitter vi i vardagsrummet brukar jag alltid sätta fram underlägg till eventuell dryck som serveras där för att skona bordens känsliga ytor från t ex varma kaffekoppar. Denna kvinna flyttar ivrigt runt koppar och glas utan att använda de underlägg jag förser henne med.

Jag har haft flera gäster som jag tycker är ohövliga hemma och därför valt bort att umgås i hemmiljö med, men med denna kvinna är det inte möjligt då det råkar vara min svärmor. Jag har försökt på alla sätt och vis med fina vinkar att visa henne till rätta men ingenting når fram. Fråga: När man är gäst i någons hem, är det då okej att bete sig så här?

Svar: Din fråga är inte löjlig. Den handlar din rätt att förvänta dig hänsyn och respekt, precis som du skriver. Du är som jag tolkar ditt mejl, mycket noga och mycket ordentligt med ditt hem. Det är din rätt att ha det som du vill i ditt hem – just för att det är ditt hem, inte dina gästers. De som besöker dig har ingen rätt att förändra något hos dig. Varje gäst med ett uns hyfs och god uppfostran vet att man inte flyttar möbler hos någon annan, inte ändrar på prydnadssakernas positioner, inte tar fram sådant som inte ställts fram osv.

Att lägga kakor direkt på ett bord är löjligt när det finns assietter. Att ignorera glasunderläggen är lika slafsigt. Det du beskriver om denna gäst ger intrycket av en tråkig självupptagenhet; hon utför det som råkar passa henne i ögonblicket. Och kanske hon har en omedveten lust att markera att hon inte tycker att det som du har är värt att vara försiktig med. Riktigt dålig stil! Eller så vill hon visa dig att det inte är viktigt enligt henne att ha det städat och välpolerat, och då saboterar hon medvetet ditt hem. Jämmerligt!

Du kommer inte åt detta med milda rättelseförsök, så nästa gång hon kommer på besök, gör lite förarbete som hindrar det värsta. Ta bort de fina prydnadskuddarna från soffan och lägg dit någon enkel sådan som inte tar skada av att klämmas och sittas på. Flytta tillfälligt undan de prydnadsföremål som går att ta bort.

Duka till kaffet med plasttabletter, alternativt varje gång hon ställer en kopp eller ett glas direkt på bordet, skynda dig att lyfta detta och lägga ett glasunderlägg under. När hon lägger kakor direkt på bordet håller du raskt fram en assiett och säger ”här är att lägga kakan på.”

Börja med detta slags åtgärder, vänligt förstås, inte aggressivt, säg ingenting mästrande utan gör bara små markeringar att du inte vill ha fläckar på bordet eller mosade soffkuddar eller ändrande av dina prydnadsföremål.

Kanske din självupptagna gäst säger något som ”oj så noga det var här då” eller ”varför gör du så här?” och då svarar du vänligt, vänligt ”jo, kära du, det är för att jag gillar mitt hem och inte vill ha fläckar på bordet” osv.

Magdalena Ribbing

Etikettspalten: Hyfs i cyberrymden

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 26 januari 2013 i kategori Etikettspalter, Socialt vett

Det små snabba meddelanden som heter sms, short message service, kan liksom mejl verka som muntliga samtal genom sin snabbhet. Men ett skrivet ord har en helt annan tyngd än ett talat. Säger man vänligt leende ”vilken buse du är” till någon som har gjort något man inte är helt ense med, kan det låta nästan gulligt. I skrift kan det upplevas på motsatt sätt. Den man talar med hör ett tonfall, ser gester och mimik. Ord som man läser uppfattas på annat sätt än man menat. Muntligt uttalade ord kan man själv korrigera, men de som skrivits finns kvar. Därför är det viktigt att inte skicka sms och mejl med anklagelser, hårda ord, gräl osv om de inte är väl övertänkta och helst har vilat ett par timmar innan de sänds.
Älsklighetsmeddelanden däremot kan skickas iväg på sekunden till den mottagare som man vet välkomnar dem!

Felstavningar förekommer på grund av snabbheten i tekniken mycket ofta i sms och även i mejl. Sådant accepteras av kompisar med flera utan knot. Men skickar man mejl till exempelvis en arbetsgivare är det bra med rättstavad text.

Att skicka privatmejl till andras arbetsdatorer är inte självklart, bäst är att skilja mellan mejl på jobbet och privat. Personliga meddelanden till en arbetsplats kan bli pinsamt för mottagaren, alla anställda får inte ta emot och skicka privata mejl. En privat mejlbox är bättre för personliga meddelanden.

Ofta kan det kännas som omöjligt att besvara alla mejl man får på sin arbetsplats. Det behövs inte heller när det gäller massutskicken, om det inte särskilt påpekas att svar önskas, som till en konferens eller bjudning. Reklam av olika slag behöver man inte besvara trots uppmaning. Däremot ska man faktiskt försöka svara på det som har en personlig fråga eller kommentar, med ett aldrig så kort ”okej” eller ”återkommer” eller ”tack”. Det är vanlig hövlighet. Särskilt med tanke på teknikens svagheter är det viktigt med en bekräftelse på ett mottaget meddelande.

Magdalena Ribbing

Dietinformation?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:00, 25 januari 2013 i kategori Måltider

Fråga: Jag äter en ganska speciell och strikt diet och funderar nu på hur jag ska göra när jag blir bjuden på middagar. För min egen del är det inget större problem då jag oftast kan äta ”min mat” innan jag går på middagen (och inte äta alls på middagen) eller äta delar av det som serveras som passar min diet.

Men hur gör jag för att inte såra värden som säkert planerat handlat och lagat fin mat för en trevlig middag. Ska jag redan vid inbjudan svara att jag gärna kommer men jag tar med egen mat eller att de inte behöver göra mat åt mig? Jag tycker ju inte att de ska behöva sätta sig in i min diet och laga speciell mat för mig.
Jag har trevligt på middagar utan att behöva äta men maten är ju ofta en stor del av det sociala umgänget.

Svar: Ditt problem är numera ganska vanligt, det har varit uppe i spalten många gånger men frågorna kring ämnet fortsätter att strömma in. Mitt råd till alla som inte kan äta viss mat är att upplysa om det redan vid inbjudan, ungefär ”tack, så roligt det ska bli, jag säger genast att jag måste hålla en viss diet så jag tar med en egen middagsportion/äter hemma i förväg och nöjer mig med bröd (eller vad det är) om det är okej för dig”.

Med detta sagt vill jag tillägga min glädje över att du inte som så många andra utgår från att en inbjudan främst innebär rätt till gratis mat som värdpersonen ska anpassa efter varje gästs behov eller smak. Man bjuds för att ingå i en gemenskap, och däri är det gemensamma ätandet visserligen en stor del men inte den viktigaste. Gemenskapen, det goda samtalet är överordnat kalopsen kan man säga.

Magdalena Ribbing

Babypresentinformation?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 25 januari 2013 i kategori Barn, Presenter

Fråga: Vi väntar vårt första barn i april och förbereder oss nu mentalt och praktiskt för detta. Jag och min man försöker leva miljömedvetet och hälsosamt, och vill gärna att detta skall gälla även vårt barn. Därför är noga med vilka produkter vi väljer till vårt barn, och undviker i möjligaste mån sådant som kan innehålla onödiga kemikalier. Tyvärr har vi upptäckt att baby/barn-prylar ofta innehåller allt från flamskyddsmedel till plaster och parfymer som kan avge cancerframkallande och/eller hormonstörande ämnen, något som vi gärna vill undvika att utsätta vårt barn för så långt det är möjligt. Naturligtvis går dessa ämnen inte att undvika helt och hållet, men vi försöker hålla nivån nere.

Nu kommer vi till vårt problem, som egentligen är ett lyxproblem. Vi antar, och ha också fått signaler om, att vi kommer att få presenter till barnet från släkt och vänner när barnet är fött. Detta är ju fantastiskt roligt och glädjande! Mitt dilemma ligger i hur jag bör hantera detta i relation till vår önskan om att minska mängden kemikalier och giftiga ämnen i vårt barns närhet. Naturligtvis förväntar jag mig inte att alla som vill ge vårt barn en gåva är lika insatta i frågan som vi, inte heller förväntar jag mig att allt de ger skall vara ekologiskt, vi är inga fanatiker. Men jag känner mig tveksam till att låta mitt barn använda exempelvis kläder med plasttryck, leksaker som kan avge farliga ämnen och så vidare.
Hur bör jag hantera detta?

Jag har försökt signalera hur vi tänker till dem vi umgås mycket med genom att berätta om de böcker vi läst. Men om jag känner dem rätt är det inte alla som uppfattar denna signal som att jag önskar att även de skall välja sina gåvor med omsorg. Bör jag vara ännu tydligare och säga rakt ut att jag vill att de är försiktiga? Hur mycket skall jag i så fall förklara om vad man kan tänka på? Hur skall jag gå tillväga för att signalera mina tankar till folk som vi inte umgås lika tätt med, men som kan tänkas ge en gåva till exempel i samband med dopet? Eller bör jag inte alls ”förvarna”? Bör jag tacka och ta emot, och sedan inte använda gåvan, eller bör jag bortse från min egen oro och använda gåvan av tacksamhet?

Svar: Det är inte så enkelt att få andra att tänka som man själv gör – jag föreslår därför att du blir mycket tydligare än du är nu, visavi släkt och vänner. Säg till dem du pratar med att ni har fokus på miljömedvetenhet, och att ni vill att barnet ska slippa xxx och yyy – räkna upp sådant som du vill undvika. Innan barnet har anlänt är det ju inte liktydigt med presentkrav, utan en information i ett samtal, precis som om du skulle berätta att du blivit glutenintolerant eller vad som helst som kan vara av intresse för dem du känner.

Det är nog enda sättet att få åtminstone färre farliga saker och kläder. Och det är inte oartigt att berätta vad man har för uppfattning om miljön. Skulle du ändå få ovälkomna saker till barnet så kan du försöka byta, eller bara avstå från att använda dem. Det måste inte givaren informeras om.

Magdalena Ribbing

10 tidigare inlägg