Fråga: Jag har bekymmer med en väninna som avbokar våra träffar ungefär varannan gång av olika skäl. Hon har varit så här till och från i många år och jag har aldrig sagt till henne, jag har velat behålla vår relation som god men känner att jag blivit mer och mer irriterad på henne den sista tiden, det har byggts upp eftersom jag aldrig sagt något.

Hon lever ensam med barn vilket såklart måste vara tufft och jag har förståelse för att hon inte har så mycket tid över för vänner. Men av de sista fyra gångerna vi skulle ha setts – en gång för att fira min födelsedag – har hon avbokat. En gång för att hon ville fira sin syster i stället som visst skulle ha en sent påkommen fest och en gång för att hon hade glömt att skriva upp träffen i kalendern och därför blandat ihop två helger så att det blev knas. Att hon blev sjuk en gång och saknade barnvakt en annan vet jag inte ens om jag ska räkna, sån’t händer väl alla någon gång och jag vill vara schysst och förstående.

Hon har bokat av mig sent för att kusiner visst skulle komma på besök. Hon har sagt ett datum men menat ett annat, då åkte jag flera mil för att ses och blev stående själv väntandes på henne och fick ringa och fråga var hon var. Det finns massor med andra exempel på gånger hon avbokat mig utan att hon eller barnen varit sjuka eller något akut inträffat.

Numera ber hon knappt om ursäkt lägre för att hon missat att kolla sin kalender eller att hon avbokar mig, hon antar bara att jag ska tycka att det är okej. Det verkar inte som om min tid är lika viktig som hennes och jag känner mig mer bitter på henne än glad då vi hörs numera.

Hur hanterar jag detta på ett snyggt sätt?  Kan det vara läge att släppa vänskapen ett tag och inse att det inte fungerar, att vi är för olika? Har jag varit för mesig som inte sagt ifrån? Får man ställa in hur ofta som helst om det inte finns goda skäl?

Svar: När någon beter sig så som du beskriver med din väninna, vilket inte är helt ovanligt, finns det egentligen bara en sak att göra: låt väninnan ta initiativ till tid och plats, kom själv dit i rätt tid och kommer hon inte i tid så bege dig därifrån. Du ska ge henne en rimlig tidsmarginal, men den ska inte innebära att du får vänta längre än vad du bedömer är okej, och naturligtvis inte på att hon inte infinner sig alls.

Det är pinsamt självupptaget och oförskämt att göra som hon gör. Hon stjäl din tid. Som du skriver, viss förståelse måste man visa men inte hur många gånger som helst.

Så sätt ner foten, markera att du inte finner dig i hennes fasoner. Börja alltså med att låta henne bestämma när ni ska ses, och lämna platsen om hon blir alltför försenad. Nästa gång säger du till henne att vill hon träffa dig så får hon komma hem till dig, du har inte lust att utsättas för hennes nonchalans mer.

Magdalena Ribbing