Oförståelse?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 12 mars 2013 i kategori Människor emellan, Socialt vett

Fråga: Jag har en fråga om främlingar, helt obekanta som ser min son som har ett funktionshinder, och har åsikter om hur han beter sig. Min son kan vara lite mer högljudd än andra barn, och han har inte heller lärt sig de små subtila sociala signalerna som vi använder för att kommunicera med varandra.

Ett konkret exempel: vi är ute på stan, och min son måste gå på toaletten. Jag kan definitivt inte gå in på herrarnas, men han börjar bli för stor för att gå in på damernas. Mer än en gång har jag fått en kommentar om att så stora barn borde kunna gå ensamma in på herrarnas eller vänta utanför damernas. Men det kan han inte. Jag har inte lust att börja förklara där och då för en främling att ”Jo du förstår när han föddes…” Å andra sidan kan jag förstå de som undrar.

Det finns många liknande situationer, på bio, på restaurang, på museum – för att inte tala om när vi går och badar.

Hur jag ska bemöta detta?

Svar: Du ska givetvis ta med din son in på damernas, och när oförstående korttänkta kvinnor säger något om detta, så får du svara med en vänlig men kort fras, exempelvis ”vi har ett problem, om vi stör dig så kan vi vänta tills du går”. Vad sjutton gör det dessa kvinnor om en kille, barn eller ungdom, finns där på grund av att han har funktionsproblem? Vad ska kvinnorna göra som skulle vara så gräsligt om han såg? Hur byråkratisk och rigid får man tillåta sig att vara? Dumheter, säger jag.

Samma typ av fras – formulerad så att den passar dig – kan du använda i alla sammanhang. ”Ursäkta, vi har ett litet problem” – det bör förstås av de flesta.

Magdalena Ribbing

eller

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Skicka

Jag känner igen mig i din fråga. Min son har en funktionsnedsättning som liknar den du beskriver. Jag tar med honom in på damtoaletten då jag inte kan följa med honom in på herrtoaletten. Eller så går vi på handikapptoaletten om en sådan finns.

I omklädningsrum känner jag mig numera obekväm att ta med mig min son (nio år gammal), så vi planerar våra bad till tillfällen då även pappan kan följa med så får han ta med sig sonen. Kanske finns det någon pappa, morfar, farfar som kan tänka sig följa med när det behövs? På vårt badhus finns också ett enskilt omklädningsrum för funktionshindrade där man kan stänga om sig och byta om. Fråga, ibland finns det sådant även om man inte vet om det. Eller så kanske man kan kolla om man har möjlighet att söka stöd via LSS eller SOL för att kunna göra de här utflykterna? Jag vet att det inte är helt lätt att få igenom, men det kan vara värt ett försök för som du beskriver det nu är din son i gränslandet för om det är okej, och han blir ju inte yngre så även om det fungerar nu behöver ni ju hitta en annan lösning inom något eller några år om han fortfarande inte klarar av att byta om själv då.

Sammanfattning:
Damtoalett = ok
Damernas omklädningsrum = INTE ok

Anonym: Håller helt med, ibland finns det endast en handikappanpassad toalett, inga andra, var skall vi icke handikappade så i så fall gå om det inte är ok att vi använder den?

Men snälla! Att det sitter en handikappskylt på toadörren betyder INGET ANNAT än att toaletten, handfatet, dörröppningen utan trösklar mm är ANPASSAD för att tex rullstolsbundna ska kunna ta sig in och uträtta sina behov. Det betyder INTE att man måste ha ett funktionshinder för att få gå in på handikappanpassade toaletter. VAR har folk fått den vanföreställningen ifrån????

@Anonym 12.42 18 mars. Att ofta vara kissnödig kan BERO på ett handikapp. Det kan också bero på att man måste äta vissa vattendrivande mediciner för att man har en sjukdom. Sådan medicinering kan också skapa mycket kraftiga och snabbt uppkommande trängningar. Handikapptoaletten är en toalett som är ANPASSAD så att även personer med handikapp ska kunna använda den. Mycket ofta är den försedd med skötbord så att den också kan användas av bebisföräldrar. Den är dessutom genusbefriad. ALLA får använda en handikapptoalett såvida det inte finns restriktioner från ägaren till företaget, t.ex. att toaletterna är reserverade för kunder. Mycket ofta på små ställen, t.ex. caféer finns det endast EN toalett, som då ofta är handikappanpassad. Eftersom det där är meningen att kunder ska äta OCH dricka på såna ställen så händer det faktiskt att kunderna blir kissnödiga och behöver använda toaletten.

Nej det är inget funktionshinder att vara ständigt kissnödig men det kan kännas handikappande i vardagen att ständigt behöva befinna sig i närheten av en toalett. Det jag avsåg var att jag ofta använder handikappstoaletten då den så gott som alltid är ledig och aldrig råkat ut för något missbrukande av toaletten med ”fel” personer etc. Det har heller aldrig varit någon som väntar på sin tur när jag kommer ut så jag har inte tagit någon ”rätt” persons plats till handikapptoaletten. FS rekommenderades att använda handikappstoaletten tillsammans med sin son. Som jag ser det så försöker de flesta av insändarna här samverka och göra det så smidigt som möjligt i samhället. Tipsar om det bästa sättet.Och tack för tipset att inte inta vätska, tänk att jag inte tänkt på det…(obs ironi).

@Anonym, 12:42: Det kan det vara om man av någon anledning inte klarar att hålla sig. Jag kan inte det.

@Kajsa, 13:14, 16 mars. Att vara pissnödig ofta är inget funktionshinder, vilka dumheter att påstå något sådant! Det är möjligen besvärligt men det är en annan sak. Om man slutar att hälla i sig litervis med vatten, kaffe och annan vätska varje dag så slipper man problemet.

@Hmm 08.25 18 mars: KLOCKRENT!!!! Håller absolut med om detta.

@mamma med funktionshindrad dotter: Men snälla du, inte har väl någon påstått att det är ett privilegium att ha ett funktionshinder, det om något är väl att lägga ord i andras mun. Att det är en vardag som är klart mer ansträngade och kräver mer tålamod, omsorg och planerande är det nog ingen som ifrågasätter, att det också många gånger känns tungt och otacksamt likaså. MEN, oavsett så måste vi respektera varandra från båda håll. Att förringa andras upplevelse behov (middag/bio/bad/kyrkobesök etc) genom att säga att deras upplevelser är mindre värda för att ”mitt barn” har ett funktionshinder är inte respekt heller. Vi alla är olika och att vi alla har rätt till offentliga rum betyder inte att någon har mer rätt än andra oavsett våra våra olika fysiska och psykiska förutsättningar.

Pubertala pojkar i damernas omklädningsrum är inte ok då det får andra att känna obehag (min egen dotter har ett flertal gånger pratat om detta) och hon liksom din dotter har rätt till sin ”badtid” utan att känna obehag oavsett bakomliggande orsaker till att den pubertala pojken följt med in i omklädningsrummet.

Handikappstoaletter är där för att de kan användas med fördel av handikappade, men utesluter det att andra använder dem?

Känslan av att ”ha det sämst” eller ”ha det jobbigast” eller ”ingen förstår hur tungt det är” är inte alltid berättigande till att man vinner ”lidandets trofé” utan det är som det är, förutsättningarna, och vi får alla hjälpas åt att försöka i respekt och förståelse enas någonstans. Inte jämföra vem som har det sämst och därmed har rätten på sin sida.

  1 2 3 ... 12
Senare inlägg Tidigare inlägg