Kvinnosmoking?

Fråga: Det här är en lite hypotetisk fråga men jag har gått och funderat på det ett tag.

Jag vet att man som kvinna kan ha smoking till mörk kostym. Men är det någonsin rätt att bära frack, och vilken klädkod hade det i så fall varit?

Svar: Att en kvinna klär sig i utpräglad mansklädsel kan uppfattas av andra som ett slags utklädsel; i sammanhang där det inte anges maskerad eller utklädsel riskerar det att ses som respektlöst mot övriga, inte minst mot inbjudaren. Kvinnor har alltid klätt sig i mäns kläder men oftast för att dölja sin kvinnlighet och ge sig en annan identitet. Kvinnor i dag som har jeans eller kostym eller andra manliga klädedräkter brukar inte genomföra den maskulina klädseln totalt – personligen tycker jag att det verkar fasligt onödigt att kvinnor har slips till kontorskostymen, exempelvis.

Kvinnosmokingen som Yves Saint Laurent skapade 1966 var en variant av en regelrätt manssmoking, och tänkt för kvinnor på en lite finare bjudning, nivå mörk kostym. Men tänk dig att ett större antal kvinnor på en fest kommer i smoking – hur roligt är det? Och ingen kvinna kan ju kräva ensamrätt till smokingen.

Frack är inte en kvinnoklädsel utan en sällskapsuniform för män. Jag avråder bestämt från att använda sådan om man är kvinna, och inte heller passar den till någon etablerad klädkod. En kvinna som var bjuden till kungamiddag på 1990-talet kom i en mans frack, och väckte den uppmärksamhet som hon förmodligen eftersträvade. Men hon var inte korrekt klädd, på bjudningskortet stod att herrarnas klädsel var ”civil högtidsdräkt” vilket innebär frack, och damernas ”lång aftontoilette”, alltså lång festklänning. Den här kvinnans klädsel var helt enkelt utklädsel, i strid med den klädsel som var angiven.

Vill en kvinna inte klä sig i kvinnlig aftonklänning till en bjudning kan hon välja att ha festfina långbyxor till exempel, och en fin överdel, exempelvis en tunn sidenskjorta. Detta är inte dyrare än en frack, hyrd eller inköpt, och blir inte heller ett samtalsämne eller förolämpning mot övriga. Folkdräkt är ett alternativ, den passar till alla högtidliga tillfällen oavsett klädkod, men för kvinnor gäller även då en kvinnas dräkt, för män en mans dräkt.

En helt annan sak är det givetvis om en kvinna uppfattar sig som man och har en könsöverskridande identitet. Då klär hon sig som en man.

Magdalena Ribbing

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Yves St. Laurent var homosexuell och en av dem som skapade det trådsmala kvinnoidealet. Han vill se smala modeller, smala höfter och platt bröst. Så om han var på kvinnornas sida är diskutabelt…

Rekommenderar klassikern ‘Kropp och kläder’ av Broby-Johansen till alla som är intresserade av ämnet.

Karin: Som du naturligtvis förstår är det omöjligt att täcka in alla aspekter av ett så gigantiskt ämne i en liten kommentar. Mäns och kvinnors kläder har historiskt sett utformats olika i så gott som alla kulturer. I många stycken har utformningen av kläderna praktiska orsaker, t.ex. traditionell arbetsuppdelning mellan könen. Och sådana praktiska orsaker, samverkar med en massa andra faktorer. Det är också sociala, kulturella, ideologiska, religiösa föreställningar etc. som påverkar hur vi klär oss. Det innebär att män i vissa kulturer och och vissa sammanhang (t.ex. religiösa) klär sig i kjol. Hur gärna vi än vill tro oss vara solitärer i kulturens historiska flöde så är vi produkter av det, antingen vi vill det eller ej.

‘Capere necesse est’ skrev: ”Kvinnokläder, liksom manskläder, har sin historia långt bakåt i tiden. I många stycken beror olikheterna faktiskt på hur människans biologiska konstruktion ser ut hos män respektive kvinnor.”

Just det. Med hänsyn till den biologiska konstruktionen borde förstås män gå i kjol och kvinnor i byxor.

En person med skägg och penis går in på damernas omlädningsrum på ett badhus. Personen känner sig som en kvinna.
Är detta ok?

Könet bestämms av kromosonerna. Om en person mentalt anser sig ligga närmare ett annat kön än personen tillhör biologiskt ställer det till problem för den personen (och dens omgivning). Omgivningen bör då eftersträva att minska detta problem samtidigt som detta även gäller personen ifråga.
Om personen då klagar på att omgivningen ibland råkar använda det biologiska könet istället för det mentala könet får personen ha överseende med det.
Personen uppfattar sig som ett kön, vilket är personens rätt.
Omgivnigen (och naturen) uppfattar personen som ett annat kön, vilket är deras rätt.

Varför får vi inte välja att uppfatta personers kön utifrån det som det är, dvs kromosonerna?
Men, säger säkert någon, det finns ju personer med ett köns uppsättning av kromosoner och ett ennat köns uppsättning av genetalier (pga TDF).
Ja, då får omgivningen problem och om personen inte tydligt visar vilket kön personen tillhör får man gissa. En person med skägg i kjol kommer nog betraktas som en man. En person med kvinnliga drag och former i frack kommer att betraktas som en kvinna. Hur svårt kan det vara att förstå det?
Om man vill vara helt säker får man gå med ett plakat där man tydligt beskriver vilket kön man anser sig tillhöra. Omgivningen bör då rätta sig efter det (allt annat vore otrevligt). Men om en person med skägg och klänning går in på damernas omklädningsrum på tex ett badhus kommer säkert många damer reagera, oavsett om plakat medföljer.
Kan inte någon testa detta?

@Maja G
Trots att det inte är svårt klarar inte kvinnor av det :-)

Kvinnosmokingen skapad av Yves Saint Laurent var som Magdalena säger tänkt för kvinnor. Att bära med högklackade skor och feminina underplagg tar jag mig friheten att tillägga.. YSL var själv en erkänd homo men inte den sista att erkänna kvinnors rätt till kvinnlighet för det. Hans skapelser talar för motsatsen.

Maja G: ….utom när det gäller innebörden av vissa klädkoder… ;-)

Kvinnor i frack skulle väl orsaka höjda ögonbryn, men tänk om en man kom i aftonklänning? OBS utan att på annat sätt verka vara kvinna, så att säga. Det skulle nog orsaka större uppmärksamhet….

P.S Apropå kompetens – för att lyckas när man är kvinna måste man vara dubbelt så bra som en man – men det är som tur är inte så svårt!