Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Fråga om hyfs och stil

Vad säger vi?

Om sådant vi säger.

En lång rad fraser betyder inte sina ord. Färdiga fraser är ju så praktiska, man behöver inte tänka på att formulera något rimligt vettigt utan tar till ett par ord i en fras som i stunden kan vara meningslös eller rentav oavsiktligt otrevlig.

Med bara en sekunds eftertanke blir det lika lätt att säga de ord som har en bra innebörd. Ofta kommer frågor till spalten om de vanliga fraserna och svar på dem. Därför har jag samlat en del sådana med förslag till bättre svar än de vanligaste.

Frågan, en av de mest förekommande på svenska språket, ”vill du ha en kopp kaffe?” får i dag oftast svaret:
– Ja, det kan jag ta.
Vad betyder det? Orden blir fel för den som på riktigt uppfattar vad som sägs. Den som erbjuds en kopp kaffe säger sig ”kunna ta” – som en nådig vänlighet mot den som bjuder. Orden visar inte att man uppskattar erbjudandet utan att man accepterar det med en fras som kan uppfattas som nedlåtande.
Svaret borde vara:
– Ja tack.
Eller:
– Tack, gärna.
Eller:
– Det vore gott.
Ingen missförstår ju detta ”ja, det kan jag ta” men den som istället använder frasens sannolika innebörd ”ja tack” gör ett vänligt, positivt intryck, vilket i sin tur bidrar till ett bättre samtal.

I affären säger vänlighetsubildade försäljare numera efter avslutat köp:
– Ha en bra dag.
Det vanliga svaret i dag är:
– Ummm.
Vad betyder det? Även om det inte är avsikten låter det som att kunden struntar i denna vänlighet. Att önska någon en bra dag är ju en vänlig fras även om den är inlärd och inte fylld av uppriktig mening. Men svaret borde oavsett detta vara:
-Tack – och detsamma.
Eller:
– Du också.
Eller bara:
– Tack.
Kunden, kroggästen, frisersalongskunden med flera som säger ”tack” till försäljaren, serveringspersonalen, frisören, möts ofta av följande svar:
– Inget problem.
Det är ett modernt sätt att säga ”du har inte vållat mig särskilt mycket besvär” vilket naturligtvis är trevligt att få veta, ingen vill vara till mer besvär än nödvändigt. Men ett bättre svar är:
– Tack, det var bara trevligt (underförstått att hjälpa dig).
Eller:
– Roligt att du gillar xxx (varan som du köpt, måltiden som du intagit, din frisyr).
Eller om man vågar, det gammalartiga som kan ge ett extra leende just för att det är extra allt:
– Nöjet är på min sida.

Kunden som står framför den manuella disken i mataffären säger ofta ”ge mig ett kilo av xxx” eller ”jag vill ha xxx.” Det är att ge en order till den som står bakom disken vilket har påpekats åtskilliga gånger och är snubblande nära ”ta hit.” En hel del vuxna har behov av att kommendera sin omgivning – som inte behöver uppskatta det. Föralldel, det är svårt för den som råkar ut för ordergivningen att protestera, men det är inte ett skäl att fortsätta ett dåligt beteende. Kund och försäljare är jämställda och ska tilltalas hövligt från båda håll. Alltså säger man inte ”ge mig” eller ”jag vill ha” eller ”jag ska ha.” Och försäljaren säger inte ”här” när varan överlämnas utan ”varsågod.”
Rätt fras från kunden är:
– Får jag be om ett kilo av xxx.
Eller:
– Jag vill gärna ha xxx.
Eller för den som inte klarar av att vara extra hövlig:
– Ett kilo av xxx, tack.
Alla varianterna är bättre än ”ge mig” och ”jag vill ha.”

Men det spelar väl ingen roll om man säger si eller så, huvudsaken är att man gör sig förstådd och att det går undan? Fel. De små extraorden är guldmynten i samtalet, de skapar en god ton, en sympati som gagnar alla inblandade.

Magdalena Ribbing