Min fråga är om man kan komma ”tomhänt” till festen eller om man ändå bör ha med sig någonting?

Svar: Intressant att inbjudaren inte vill ha “presenter” men gärna pengar – sådana är väl också en present? Det är alltså föremål som inbjudaren inte vill ha. Är det en så kallad betalfest där gästerna ska ge en viss bestämd summa för att få vara med på kalaset?

Nåja, ge det önskade bidraget och kom tomhänt till kalaset. Finns inte ett bankkonto angivet så ta med kontanterna i en snygg liten ask med rosett om, så ser det ut som den present det är.

Magdalena Ribbing

Svar: Bäst och mest naturligt vore om din dotter och hennes pojkvän, som ju bor ihop nu, bjöd sina respektive föräldrar hem till sig. Det behöver ju inte vara mer än kaffe en söndagseftermiddag.

Enligt gammal etikett bjuder fästmannens föräldrar fästmöns föräldrar på middag för att de ska lära känna varandra. Men det finns en lika etablerad tradition att fästmöns föräldrar bjuder först. Det blir ”rätt” vem som än bjuder först. Kanske kan man numera säga att den som har mest initiativförmåga bjuder först.

Men som sagt, det vettiga vore att de två ungdomarna bjuder hem sina respektive föräldrapar så att alla får träffas. Förr fanns inte den möjligheten, då bodde man knappast ihop innan vigseln, åtminstone inte öppet borgerliga kretsar som är grunden till så mycket av gammal etikett – och den behöver man inte följa när den är otidsenlig.

Magdalena Ribbing

Jag upplevde situationen som mycket olustig eftersom jag tyckte att mitt tal inte tillförde något till festen utan bara drog ut på en oändligt lång (och i ärlighetens namn ganska tråkig) sittning. Sedan dess avstår jag gärna från att hålla tal då jag helst ser att sittningar inte skall vara för långa och att alltför många, alltför långa, och ofta ganska dåliga, inte sällan improviserade, tal skapar en dålig feststämning.

Nu gifter sig snart en av mina, sedan många år tillbaka, allra närmsta vänner och jag känner att jag gärna skulle vilja hålla tal, men jag är rädd för att hamna i en situation som den ovan, att mitt tal blir ett i mängden och inte tillför något. Hur kan jag undvika detta? Kan jag anmäla till toastmastern att jag gärna håller ett tal, men bara om det inte är fler än X tal totalt, kan jag stryka mig från talarlistan under sittningens gång om jag tycker att det har varit tillräckligt med tal, eller skall jag bara strunta i mitt tal?

Svar: Du beskriver perfekt den situation som uppstår på allt fler bröllop: alldeles för många tror att de måste hålla tal, de tror att ju längre talet är dess bättre och att talets längd är en mätare på hur mycket vän talaren är med festföremålet. Allt fler anser att de ska visa videos, spela musik, uppträda i halvtimmeslånga sketcher, toastmaster förmår inte sätta stopp, gästerna orkar inte höra på, middagen tar hela natten, det blir ingen tid till samtal eller dans och hela kalaset blir segt och tråkigt.

Inget tal borde vara längre än tre minuter men gärna kortare. Ett tal ska vara genomtänkt, inövat och vänligt. Ingen gäst vill höra om brudens eller brudgummens liv från första blöjan till bröllopsdagen. Ingen gäst är intresserad av hur rolig bruden var som fyraåring, eller att lyssna till en redogörelse för brudgummens olika kärlekspartners, resor, fadäser osv.

Så ta kontakt med toastmaster-madame, föreslå efter dina egna genomlidna erfarenheter att det sätts stopp efter tre minuter (kan göras på olika skämtsamma sätt) och att talarna är informerade i förväg om att de har allra högst tre minuter på sig. Då klarar de av att avbrytas efter den tiden, få rött kort och förmås sätta sig. Kan du och toastmaster-madame organisera detta kommer detta bröllopskalas att bli roligt, spänstigt, underhållande.

Du kan om du vill avanmäla dig från talarlistan under festens gång och du kan villkora ditt talande så att du avstår om talen blir fler än tio eller vad du tycker verkar okej.

Sist: det är jättebra att du tänker som du gör, vore alla så pass hänsynsfulla skulle många bröllopsfester bli mycket roligare!

Magdalena Ribbing

Hon svarade väldigt snäsigt och kort att hon jobbar på en av mataffärerna här.

Nu undrar jag, var det fel att fråga så? Om det var det så tar jag gärna emot förslag på hur jag ska fråga, jag måste tyvärr det emellanåt eftersom jag som sagt har lite svårt för att minnas ansikten.

Svar: Många människor har svårt att förstå en vänligt menad fråga som den du ställde, de känner sig förminskade och obetydliga – helt i onödan.

Men för att hindra en sådan känsla kunde du ha sagt ”visst har vi setts, jag har världens sämsta minne, men känner ju så väl igen dig” – då har du tagit skulden på dig själv, alltså inte att personen var så ointressant att du inte mindes, utan att du har så dåligt ansiktsminne.

Detta svarar jag av egen erfarenhet, jag har precis som du jättesvårt att minnas utseende och namn, vilket är tråkigt även för mig och åstadkommer mycket bekymmer. Men det är ju mitt fel så jag använder ovannämnda teknik att förklara att det är jag som har denna brist, och ber om hjälp mot den.

Magdalena Ribbing

Det handlar om struntsummor och personen ifråga tjänar mest på vår arbetsplats.

Svar: Strunta i det! Det finns snålisar som inte fattar bättre än att öppet demonstrera sin karaktärsbrist, och de brukar snabbt göra sig bekanta för detta. Vilket faktiskt inte gagnar dem på något sätt (det förstår de inte heller, kan ingå i karaktärsbristen). Och det är alltid mest pinsamt för snålisen själv.

Men de som firas på arbetsplatsen vet ju från andra insamlingar än deras att snålisen beter sig som han eller hon gör. Den “struntsumma” som du skriver, kanske ni samlar en tjugolapp var och snålisen lägger en tia, gör knappast någon stor skillnad för resultatet av insamlingen.

Magdalena Ribbing

Jag är bjuden på frackbröllop i sommar och har då nämnt att jag tänker ha den på mig; vilket har givit upphov till invändningar, att det kan man inte. Kan man inte det, är min fråga?

Vad man finner snyggt är tycke och smak, men är det ”fel”?

Svar: Hembygdsdräkt eller folkdräkt är etikettsmässigt helt parallell med klädkoden Högtidsdräkt.

Det är inte så ovanligt och det är korrekt och vackert med hembygdsdräkt till frackbröllop.

Helt rätt alltså.

Magdalena Ribbing

När de inte bråkar på nätterna ägnar de sig åt högljudda sexakter sent på kvällen eller tidiga morgnar, som väcker oss eller hindrar oss från att sova. Det är klart att det är kul för dem att de är sams, men det är så lyhört att det är som att befinna sig i samma rum.

En annan granne bad mannen i det störande paret att sänka musiken en natt, då hens bebis inte kunde sova, och fick då svaret att det minsann var hans rätt att få spela lite musik hemma. Det är bara det att föräldern bor på bottenplan och mannen tre trappor upp.

Så mina frågor är: kan vi göra något åt det här parets störande uppförande? Har vi någon rätt att göra det? Och hur i så fall? Helst av allt skulle jag vilja att de bara gjorde slut, tyvärr.

Svar: Det du beskriver är inte acceptabelt. Visst ska man ha rätt att prata, till och med gräla, i sitt hem, men med måttlig ljudnivå. Naturligtvis ska alla i ett flerfamiljshus ta hänsyn till varandra, en familj ska inte få tillåtas störa övriga på det sätt du återger. Jag förstår att det inte går att få bråkparet att ta reson. I annat fall skulle exempelvis flera grannar kunna samlas till en liten delegation som besöker paret och förklarar vänligt att det det finns gränser för oväsen osv. Men det låter på din beskrivning som om det handlar om fylleri, bråk och gräl långt över normalt beteende. Därför behövs kanske tillsägelser och krav på bättring från ansvarigt håll.

Är det ett hyreshus ska hyresvärden underrättas. Ni som är störda grannar får gå samman och ta itu med detta. Ni kan enas om att skriva upp när detta oväsen förekommer och vad det består av, och denna dokumentation skickas till hyresvärden.

Bor du i bostadsrätt finns en styrelse för den föreningen, och då ska den underrättas på samma sätt.

Magdalena Ribbing

Exempelvis så äter jag gladeligen min sushi med händerna, höjer upp skålen med den kinesiska nudelsoppan till hakan och sörplar i mig innehållet med hjälp av pinnarna, eller använder gaffeln för att putta upp den thailändska curryn på skeden som jag sedan stoppar in i munnen.

Är det accepterat att använda ett annat lands bordsvett om man äter deras mat på en svensk restaurang? Eller tycker Magdalena, likt många av mina vänner, att jag beter mig lite märkligt?

Svar: Det är frivilligt att ta hänsyn till sin omgivning. Tror man att man gör ett intressant intryck på andra genom att bete sig “lite märkligt” kan man ju hålla på med det. Man blir sällan hemskickad av det skälet. Men normalt i meningen korrekt, vänligt och artigt är att inta sin föda på det sätt som är minst besvärande för de personer man har i sin närhet.

Om du vill sörpla i dig soppan för att visa din insikt i kinesiskt bordsskick så är det ditt val. Extra artigt är det inte – förutsatt att sörplandet inte pågår i ett kinesiskt sammanhang där övriga också sörplar, av artighet.

Magdalena Ribbing

Svar: Du som värdperson skulle absolut ha hindrat din vän att dricka så mycket. Du kan ju med din vetskap om att han är alkoholist enkelt hålla ner tillgången på alkohol, säga att det finns inte mer vin.

Dessutom, och det är verkligen viktigt, skulle du ha hindrat honom från att köra bil. Det framgår att du bor mycket långt från Sverige, men även om lagen där du bor inte förbjuder alkoholpåverkade att köra bil är det inte ett skäl till att låta en berusad person sätta sig bakom ratten. Det handlar inte enbart om hans liv utan om alla andras som han riskerar. Du är ansvarig för att släppa iväg en alkoholpåverkad person som bilförare. Du kunde tagit bilnycklarna, eller på annat sätt hindrat bilkörandet, och du hade ju två gäster ytterligare som kunde bistått dig med detta.

Att din vän betedde sig illa på din bjudning tycker jag att du ska strunta i. Dina övriga gäster såg ju hur det var fatt med honom. En alkoholiserad person är ofta omedveten om sitt beteende och det är meningslöst att kräva en ursäkt i så fall. Vad är en ursäkt värd om den är framtvingad?

Någon så kallad etikettregel finns inte angående detta slags problem – bara en insikt om hyfs och stil, och den insikten saknar din vän när han har druckit för mycket.

Magdalena Ribbing

Min fråga gäller om jag bör ha med en present till paret? Jag har sökt information på internet och bland mina vänner men inte hittat något svar. Det verkar vara en ganska ny företeelse och inte så många som vet hur etiketten ser ut. Vet månne Magdalena hur jag ska bete mig för att det ska bli rätt?!

Svar: Att förnya sina vigsellöften är som du skriver nytt och det finns inget etablerat regelverk kring det. ”Brudparet” kan inte förvänta sig att deras släkt och vänner ska ge presenter för att lyckönska dessa två på grund av att de lovar varandra något som de redan lagligt har avgivit löften om inför en myndighet och vittnen.

Men denna moderna markering av att ”vi tänker fortsätta hålla ihop” kan ju vara ett tillfälle att fira, om man tycker så, som med den fest du är bjuden på. Presenten behöver inte vara något annat den gåbortspresent som du förmodligen ändå skulle ge men du kan ju välja något i hjärtform, något litet föremål, som symbol för den kärlek som inbjudarna har behov av att manifestera igen inför sina vänner.

Magdalena Ribbing

Jag sminkar mig dagligen, dock smakfullt och inte alls överdrivet eller kladdigt på något sätt. Men detta är ju ”mitt ansikte” och en del av den jag är.

Nu har min kära farmor avlidit och i veckan är det begravning. Mina föräldrar antyder att jag inte bör sminka mig på begravningen. Om
det krävs att jag går utan make-up gör jag såklart det, även om jag inte riktigt känner mig bekväm med det.

Men jag vill visa engagemang och respekt mot farmor genom att ”anstränga” mig. Självklart ingen festsminkning, men jag vill ändå se respektabel ut sista gången vi ses.

På tidigare begravningar har jag endast haft rouge, fyllt i ögonbrynen samt vattenfast mascara. Ingen ögonskugga, eyeliner, läppstift eller dylikt.

Vad säger Magdalena? Finns det några riktlinjer?

Svar: Det är inte fel att ha en diskret make-up vid en begravning – men inte knallrött läppstift, tydlig ögonskugga, mycket mascara. Begravningen är en högtid som inte kan jämföras med en fest, och närvarar man vid en begravning ska man vara nertonad, inte vara uppenbart sminkad.

Att dina föräldrar har bett dig avstå från smink kan ju vara därför att de tycker att du är lite för tydligt sminkad i vanliga fall. Din far är närmast anhörig och kan nog ha rätt att be dig avstå från smink just vid detta tillfälle.

Det handlar inte om att du vill visa engagemang visavi din avlidna farmor genom att anstränga dig med din sminkning, din farmor ser inte detta – men det gör alla andra som är närvarande. Bäst för dig är att tona ner din sminkning så mycket du förmår, som du själv klokt nog skriver i din fråga, även om du inte riktigt trivs med att vara “osynligt” sminkad.

Magdalena Ribbing

Nu har flera år passerat och han har flyttat ytterligare två gånger. Under den här perioden har jag sex- sju gånger frågat om jag inte ska köpa en spegel till honom eller åtminstone ge honom pengar för en ny spegel. Alla gånger har jag fått svaret ”Jag säger till dig när jag har köpt en. Jag litar på att du kommer att betala, så det är ingen stress”.

Nu är det så att jag har tröttnat på att fråga och jag är trött på att ha dåligt samvete för detta. Hur många gånger anses det att jag ska erbjuda mig att ersätta spegeln? Finns det någon tidsgräns för när denna ”skuld” försvinner? Sist men inte minst undrar jag också om jag helt enkelt kan ta och överlämna pengar eller en likvärdig spegel till honom med motiveringen ”jag är trött på att fråga” (fast lite artigare uttryckt)?

Svar: Du ska inte låta bli att ersätta det du har haft sönder bara för att det har gått lång tid. Du gjorde helt rätt som erbjöd dig att betala en ny spegel, och att din vän inte har klarat av att ta emot dina ersättningserbjudanden är tråkigt. Men det är inte en anledning för dig att på eget bevåg avskriva skulden.

Däremot kan du vid det här laget ge din vän pengar, så mycket som du beräknar att en ny liknande spegel kostar, och vänligt säga att nu vill du faktiskt göra dig oskyldig, så varsågod. Men säg ingenting spydigt, det är du som har haft sönder en sak, och du kan inte bråka med din vän som inte kunnat bestämma sig. En del människor är otroligt veliga.

Magdalena Ribbing

Svar: Det är en återkommande fråga till min spalt, det du beskriver – och jag blir varje gång lika bestört över människors fantasilöshet, över deras oförmåga att föreställa sig vad deras frågor kan ställa till med. Men man kan inte säga att andra inte har rätt att fråga inom rimliga ramar. De kanske rentav tror att de visar artigt intresse. Helt säkert frågar de allra flesta av något slags vänlighet, och förstår inte vad de faktiskt säger.

Du kommer aldrig att klara dig från frågorna, det verkar beklagligtvis ligga i människans natur att vilja ta reda på andras ursprung. Vill du inte svara som det är: “mitt ursprung är xxx men jag är född i Sverige” så du kan helt enkelt säga ”jag är född och uppvuxen i Sverige” (eller den ort som du bott/bor i) och så byter du genast samtalsämne, vilket borde få andra att inse att de ska sluta fråga.

Om de då ändå fortsätter att fråga, typ ”jamen du kommer väl från något annat land” så svarar du lika lugnt ”jag är alltså född i Sverige”. Det vore konstigt om frågandet skulle fortsätta – gör det ändå det så säger du ”varför frågar du om detta?”

Då måste frågaren säga ”jamen du ser inte svensk ut” och då kan du fråga tillbaka ”hur ser en svensk ut?”

Men förmodligen slipper du detta möjligen snälldumma frågande efter den repliken.

Magdalena Ribbing

Jag tänkte denna gång ha en knäppt kostym med mörkblå skjorta med röda knappar och en röd näsduk till. Ingen slips.

Är detta okej?

Svar: Nej, det är inte formellt korrekt. Du kan inte ha mörkblå skjorta oavsett knapparnas färg när det är en formell klädkod – vilket klädselangivelsen Kavaj är. Mörk färg på skjortor betraktas som fritidsklädsel och inte som gåbortsklädsel. Du bör välja en ljus skjorta, vit eller i ljusaste pastell.

Du ska ha slips om du vill vara formellt korrekt till en högtid som ett bröllop, även om jag personligen tror att slipsarnas tid långsamt är på väg att ta slut. Men än så länge är det slips som gäller om man vill visa respekt för inbjudare och medgäster. Bröstnäsduk kan du ha oavsett slips, och den kan vara vit om du vill, eller matcha slipsen, eller bara vara snygg ändå.

Magdalena Ribbing

Svar: Vid en formell middagsbjudning har kvinnor aldrig hatt eftersom kvinnor inte har hatt inomhus kvällstid. Vid en middag utomhus kan kvinnor behålla hatten på, utomhus blir det alltid en mindre konventionell bjudning.

Långa handskar kan kvinnor bära inomhus endast till klädsel frack; de tas då alltid av vid måltid, man äter aldrig med handskarna på.

Är det en mottagning eller cocktailparty kan kvinnor ha tunna kortare handskar men det är ovanligt i dag, högerhandsken brukar då tas av vid hälsande försåvitt inte samtliga har handskar.

Män har numera inte de korta vita glacéhandskarna till frack i svensk sed annat än som marskalkar vid högtidsceremonier eller till paraduniform.

Din fråga om när en kvinna tar av hatten inomhus går inte att besvara; är det en middagsbjudning har hon ju inte hatt, är det en lunch eller eftermiddagsbjudning har hon hatten på oavsett inom- eller utomhus. Men värdinnan har aldrig hatt i sitt eget hem, hatten markerar att man har gått ut från sitt hem.

Magdalena Ribbing