Presentkrav?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 10 december 2012 i kategori Barn, Inbjudningar, Presenter

Fråga: Jag är 33 år gammal och allt fler människor omkring mig har skaffat barn. Detta gör att jag hela tiden blir inbjuden till barnkalas och liknande. Detta låter som ett litet problem, men helt plötsligt är jag omgiven en massa barn som ska födelsedagspresenter, doppresenter och en del julklappar. Med cirka 30 barn i bekantskapskretsen och släkten blir detta både dyrt och tidsödande.

Jag är inte heller speciellt förtjust i barn, vilket gör att jag hellre lägger mina dyrbara helger på annat än barnkalas. Kan man blankt säga nej till en sådan inbjudan? I och med att de flesta är nära vänner till mig, så är det svårt att komma med något undanglidande svar som: ”jag har tyvärr inte möjlighet att närvara” eftersom de då frågar vad som jag då ska göra.
Kan man bara säga att man inte orkar eller vill? Det är ju främst mina vänner jag vill umgås med, inte deras barn. Och ger verkligen alla presenter till alla sina vänners och bekantas barn när de fyller år, eller är det bara min bekantskapskrets som är ovanligt givmild?

Svar: Tyvärr skapas ibland alltför snabbt en vana att ge presenter, att uppmärksamma födelsedagar osv, som omsider blir en börda, både för givaren och mottagaren. Något slags gengäldande förväntas ju i allmänhet från mottagaren av presenterna.

Du har hamnat i den kostsamma och tidskrävande fällan att ge alla dina vänners barn presenter och det kan du inte fortsätta med, det blir alldeles för jobbigt med tiden. Så försök med att säga vänligt när du blir ombedd att komma till barns födelsedagskalas, ungefär ”jag har så mycket omkring mig till vardags att jag måste spara mina lediga timmar till att umgås mest med mina vuxna vänner – men tack för att ni tänkte på mig”. Går du inte på barnkalaset behöver du ju inte ge en present.

Och julklappar – nej, det behöver du inte alls ge till dina vänners barn, om du inte är gudmor till dem. Det blir också en stor obalans i givandet och mottagandet, du får knappast julklappar och födelsedagspresenter från alla dessa barn. Även om det inte handlar om att presenter ska kvitteras mot varandra kan det bli besvärande för den som ständigt tar emot, i princip föräldrarna till presentbarnen, att du ger och ger.

Så jag föreslår att du skickar ett fint julkort till alla barnfamiljer som du brukar ge julklappar till, och skriver ”I år avstår jag från presenter till alla barn och sätter istället in pengarna till Rädda barnen” (eller den organisation du vill stödja). Och så gör du det, hur lite eller mycket du vill.

Magdalena Ribbing

Barnfrihet?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 8 december 2012 i kategori Barn, Fest, Inbjudningar

Fråga: Vi har flyttat och har tänkt bjuda några av våra vänner på middag så att de kan se vårt nya hem. Då dessa vänner har mottagningar är alltid deras barn med och det blir ofta väldigt stojigt och stökigt med många barn och det har även hänt att saker i värdfamiljens hem har gått sönder, vilket man tydligen som barnfamilj måste räkna med.

Vi har inte har några barn och vårt hem är inte anpassat för barn och vi önskar ha en barnfri middag. Visst kan jag ta bort vissa ömtåliga saker, men vissa saker är svåra att ta bort, som akvarium på piedestal (tungt), golvlampor, tömning av vitrinskåp, större statyer, ömtåliga möbler etc. Samtidigt känns som om ska jag ta bort dessa saker blir vårt hem tomt och mörkt. Vi har egentligen inte heller plats att husera sju barn som ska ha mat.

Tyvärr antar jag att jag måste specificera i inbjudan att vi önskar barnfritt då många av dagens barnfamiljer anser att det är en självklarhet att deras barn alltid ska vara med. Så hur formulerar jag en inbjudan, som oftast i våra kretar skickas via e-brev, på ett trevligt och korrekt sätt? Skickar jag per brev kan jag enkelt adressera kuvertet till X och Y och inte X, Y med familj och hoppas att budskapet går fram.

Hur svarar jag på ett korrekt och trevligt sätt om någon familj frågar om de får ta med sig sina barn? Hur gör jag om någon familj ändå dyker med sina barn? Ska jag se till att förbereda med speciell mat (jag tror inte barn uppskattar vår ”vuxenmat”) och leksaker? Kan tillägga att vi inte har någon TV med DVD att sätta besökande barn framför. Hur gör jag om något ömtåligt olyckligtvis går sönder? Tar smällen och betalar för att köpa nytt eller kostnaden för en reparation? Vid en av bjudningarna då en möbel i värdfamiljens hem gick sönder ryckte barnets familj bara axlarna åt att deras barn haft sönder den.

Visst kan det kännas som enklast att strunta i att bjuda hem våra vänner, men vi känner samtidigt att vi, nu när vi äntligen har plats, vill bjuda tillbaka för alla de middagar vi varit på hos våra vänner. Att hyra lokal för en middag med några få vänner känns tråkigt då dessa lokaler ofta är för större sammankomster och att bjuda på restaurang känns fel då vi samtidigt vill visa upp vårt nya hem, även om det inte är anpassat för stojiga barn.

Svar: Om kulturen i umgängeskretsen är att barnen alltid är med så måste du precisera noga att de inte är välkomna till er. Det måste göras både elegant och finkänsligt, och jag tror att det bästa är att du mejlar till barnfamiljerna precis som det är, ungefär ”Välkomna, X och Y, på middag kl 19 dag datum till vårt nya hem – som tyvärr är ytterst olämpligt för barn, vilket gör att vi måste be era trevliga barn att stanna hemma denna gång”.

Pappersbrev adresserat endast till de vuxna skulle knappast innebära att dessa förstod att barnen inte var medbjudna. Barn tas med ständigt numera på det allra mesta, inte alltid till glädje för barnen som inte har kul på vuxenkalas och som ibland tvingas se sina nära vuxna bli olika de nyktra vardagsföräldrarna – även måttliga mängder alkohol påverkar och barn ska slippa se sina och andra vuxna smålarviga på grund av detta.

Om någon gäst ringer och säger att barnen måste få följa med så upprepa att det inte är möjligt denna gång. Men säg också att barnen är välkomna med sina föräldrar någon annan gång när det inte är andra gäster och barn där, så att föräldrarna kan hålla reda på sina barn. Om någon gäst dyker upp med barn till middagen trots allt, så får du ordna i köket med en barnplats och be en förälder sitta där med barnet/barnen. Ha smörgås och läsk till hands. Det är inte ditt ansvar att hålla reda på ett objudet barn, det får föräldern ta på sig.

Går något sönder på grund av ett vilt barn som du inte har bjudit med, så säg artigt till föräldrarna ”den här stolen måste skickas på reparation, tar du kostnaden?” vilket föräldern knappast kan säga nej till.

Föräldrar måste förstå att deras barn inte alltid är välkomna, tråkigt kan föräldrar tycka, men som du beskriver barnen i ert umgänge förstår jag att du inte så gärna vill ha dem i ert hem.

Man har faktiskt rätt att möblera sitt hem som man vill utan hänsyn till vännernas barn.

Magdalena Ribbing

Namnrättighet?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 16 november 2012 i kategori Barn

Fråga: Jag och min man väntar vårt första barn; en son. Vi skulle gärna vilja döpa honom till ett släktnamn på min sida där männen i många generationer hetat så, och jag har sedan jag varit liten haft det namnet som favoritnamn. Det är även det enda namn av alla namn som jag och min man har diskuterat hittills som vi båda två tycker lika mycket om.

Dock fick min bästa väninna en son före mig och valde det namnet. Hon visste att både att det var ett släktnamn hos mig och att jag hade tänkt ta det namnet om jag skulle få en son men hon valde det ändå. Hon sa dock att det gick bra att jag också tar det namnet, men jag känner mig dum om jag gör det.

Frågan är nu om vi också kan det namnet till vår son eller om det är oförskämt med tanke på att vi kanske borde kunna hitta ett annat namn av alla namn som finns att välja på? Våra söner kommer nog att umgås en del så visst blir det lite bökigt just i de sammanhangen men i alla andra sammanhang i livet skulle det ju fungera att de hette samma. Vad anser Magdalena?

Svar: Detta slags namnrättighet har varit uppe i spalten någon gång tidigare, men det var länge sedan och det tål att diskuteras igen.

Så varför i allsin dar ska din väninna, även om hon är din bästa sådan, få bestämma vad din son ska heta? Inte behöver du fråga henne! Hon frågade ju inte dig om lov att döpa sin son till ”ditt” namn.

Strunta fullkomligt i vad hon anser, och döp sonen till ditt släktnamn; när han och hans namne möts kommer de som kloka barn alltid gör att snabbt att finna en lösning på vad de ska kalla varandra. Hur många barn finns inte som har samma förnamn! Detta är inte ens i närheten av ett problem, anser jag, givetvis ska din son ha det namn du vill, utan minsta hänsyn till vad din väninna har döpt sitt barn till.

Magdalena Ribbing

Tantuppläxning?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 11 oktober 2012 i kategori Barn, Socialt vett

Fråga: Jag är förälder till en underbar och trotsig flicka på två och ett halvt år och har problem med främmande äldre kvinnor som gärna kommer fram och läxar upp oss småbarnsmammor.
Exempelvis kan det röra sig om att min dotter vägrar att ta på sig skorna när vi ska gå från biblioteket varpå en äldre dam dyker upp och berättar att jag inte säger till på rätt sätt. Det kan även vara kommentarer om att vagnen är felvänd och att det mår barnen dåligt av. Jag har även fått höra att vi unga föräldrar (jag är 31 år) inte kan något om barnuppfostran och förstör barnen. Jag tar väldigt illa upp av denna negativa kritik och tycker att den är oförtjänt. Som förälder vill jag mitt barns bästa och funderar mycket på hur jag kan uppmuntra min dotter att bli en lycklig och självständig person.

När jag pratat med vänner och familj om detta känner de flesta igen situationen med undantag för papporna – de brukar inte få höra sådana kommentarer.

Finns det något bra svar på tal till dessa tipsiga damer?

Svar: Att äldre personer gärna vill visa att de kan och vet bättre än ungdomar är väl känt, det gäller inte bara beträffande barnuppfostran utan i alla möjliga sammanhang. Man behöver inte alls ta emot kritiska synpunkter av främmande människor.

När någon kommer fram till dig och börjar leverera synpunkter på ditt barns beteende och vad du gör eller inte gör, så klipp snabbt av innan personen har hunnit säga så värst mycket. Säg raskt ungefär ”tack men det här klarar jag själv” – i ett tillräckligt bestämt tonfall kommer det att tysta den beskäftiga personen. Fortsätter kommentarerna ändå kan du kallt säga ”tack, det räcker” vilket är lite ohövligt men bör vara effektivt.

Men du kan också tänka på att de beskäftiga människorna förmodligen vill vara hjälpsamma, det är bara det att de inte förstår vad de gör när de närmar sig en obekant person och oombedda börjar ge goda råd. De är inte elaka, de försöker vara hyggliga.

Magdalena Ribbing

Barnkalaspresent?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:00, 28 september 2012 i kategori Barn, Fest, Presenter

Fråga: Har en liten kille som nyligen börjat på dagis. I och med det kan det hända att han blir bjuden på födelsedagskalas av sina nya vänner vilket kan bli trevligt för honom, men jag undrar hur det är med presenter?

Som vuxen kan man tänka sig att man tar med t.ex. blomma som tack för att man fick komma. Men hur blir det med barn? Vad kan vara rimligt att ta med?

Svar: Som jag läser din fråga undrar du om din son skulle ta med sig något till födelsedagsbarnets föräldrar? Det behövs absolut inte! Han har säkert med sig en liten födelsedagspresent till barnkalaset. Det räcker verkligen, inte ska han dessutom ha någon gåbortspresent till födelsedagsbarnets föräldrar.

Magdalena Ribbing

Barnfriformulering?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:00, 24 september 2012 i kategori Barn, Fest, Inbjudningar

Fråga: Jag ska ha fest för att fira min 50-årsdag och är osäker på hur jag formulerar mig i inbjudan. Mitt problem är att jag förstått att mina vänner sedan många år tillbaka tydligen tar för givet att deras så gott som vuxna barn också är bjudna (har inte skickat inbjudan än, bara informerat om datum, då de bor långt ifrån oss). Men jag vill inte att några barn kommer alls (mer än våra egna vuxna så klart), oavsett ålder.

Hur formulerar jag mig utan att trampa någon på tårna?

Svar: Nämen vad är det för dumheter att gäster förutsätter att deras barn är medbjudna på vuxenfest? Du får skriva i din inbjudan namnen på de som bjuds, förnamnen alltså, och sist på inbjudan lägga till en rad ”barn är inte medbjudna denna gång”.

Varför skulle barn följa med på ett femtioårskalas? Någon måtta får det väl ändå vara på föräldrars förhoppning att slippa ordna sysselsättning och middag för sina barn förbi barnvaktsåldern – och för den delen, även om barnen skulle behöva barnvakt så ordnar man som förälder sådan om barnen inte är uttryckligen medbjudna.

Magdalena Ribbing

Presentöverflöd?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 5 september 2012 i kategori Barn, Presenter

Fråga: Min svärmor träffar mina barn en gång per vecka. Var och varannan gång kommer hon då med presenter till barnen. Både jag och min man har sagt till henne att vi inte uppskattar att barnen får presenter varje gång de ses. Vi anser att barnen blir bortskämda (särskilt när de ses så ofta).

Jag känner personligen att hon använder presenter som muta eller för att samla poäng. Jag har försökt att i första hand låta min man ta upp detta med sin mor, men idag kom hon med kläder och böcker och då sa jag att det givetvis gick bra idag, men att hon inte får ge presenter varje gång och hon undrade varför (vilket vi ju redan har förklarat). Är jag oartig som säger ifrån? Jag tycker att det är lite respektlöst att inte ta hänsyn till vårt sätt att uppfostra våra barn.

Svar: Din svärmor tycker om att vara generös; det behöver inte tolkas som ett sätt att ställa sig in hos barnen. Det är inte oartigt att inte vilja att ens barn blir överösta med presenter – däremot är det oartigt att kritisera givaren. Att säga till någon ”du får inte ge dina barnbarn presenter” är ovänligt, men att säga ”vi kämpar för att hindra att barnen blir bortskämda med för många presenter” är en hållning som föräldrar mycket väl kan ha.

Du och din man har ju en bestämd uppfattning om gåvor till era barn, och då är det din man som måste förklara mycket bestämt, men vänligt förstås, för sin mor att han och du inte vill att barnen räknar med gåvor varje gång farmor hälsar på. Hon kommer nog att bli ledsen, det är roligt att få ge saker till sina barnbarn, och då måste din man ha en tydlig strategi för att trots detta förmå henne att avstå från presenter. Kan hon få ta med sig något en gång i månaden? Kom ihåg att det är välvilja som styr din svärmor!

Du och din man måste absolut ha en gemensam hållning till presentgivandet, ni måste bestämma er tillsammans för vad som är acceptabelt och hålla på detta, annars blir det förvirring och tråkig stämning. Men du som svärdotter ska inte ta på dig den konfrontation som det kommer att bli, det är både meningslöst och tråkighetsskapande. Det är din man som måste göra det.

Magdalena Ribbing

Babysvart?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:00, 4 september 2012 i kategori Barn, Klädsel, Sorg och begravning

Fråga: Jag ska på min mormors begravning och har fått veta att jag ska ha på mig en svart klänning då. Nu undrar jag vad det är för klädkod för min baby som är tre månader. Bör hon också ha en svart klänning, eller bör hon tvärtom inte bära svart?

Svar: Om du överhuvudtaget ska ta med ditt barn på begravningen behöver hon inte alls kläs på något särskilt sätt. Förmodligen har hon en vit tröja och vita sparkbyxor och det blir alldeles utmärkt.

Men om igen, det är inte alltid bra att ta med spädbarn på begravningar. Du måste i alla händelser vara beredd på att genast gå ut med babyn om hon börjar skrika eller gråta.

Magdalena Ribbing

Bröllopsbarn?

Skrivet av Magdalena Ribbing 08:00, 23 juli 2012 i kategori Barn, Bröllop

Fråga: Jag och min sambo gifter oss på en abonnerad herrgård i sommar. Vi vill ha ett barnfritt bröllop. Det är nämligen ingen av våra närmaste som har små barn, endast mer avlägset bekanta, och vi har knappt träffat dessa barn. En avlägsen kvinnlig släkting skulle få barn under sommaren, men är inte så nära att vi är bjudna till deras dop eller så. Trots att vi uttryckligen skrivit i inbjudan på ett trevligt men tydligt sätt att detta är en vuxenfest, svarade ovan nämnda avlägsna släkting med att ”vi och lilla NN” gärna kommer. Hon ville dessutom ta med sig sin svägerska (som vi aldrig träffat) som skulle hjälpa till att ta hand om barnet och gå iväg med det om det skrek. Detta med hänvisning till att barnet ammas och är för litet för att lämnas bort. När vi förtydligade att vi gärna träffar hennes barn en annan gång men inte nu, blev hon arg och har baktalat oss inför andra släktingar.

När mina barn var små och jag och min f.d. make blev bjudna på bröllop eller jubileum, brukade den som inte var släkt/god vän med festföremålen stanna hemma med barnen. Vid något tillfälle kom en mjölkpump väl till pass. Vid ett annat tillfälle åkte jag hem efter brudskålen. För oss var det självklart att ett spädbarn knappast skulle uppskatta tillställningen, samt att barnskrik och en massa spring in och ut skulle störa festen. Jag skulle aldrig komma på tanken att försöka påverka vilka som blir bjudna och inte på någon annans bröllop!

Tänker vi fel? Borde vi ha välkomnat spädbarn på vårt bröllop trots att ingen av oss egentligen vill?

Svar: Nej, du tänker inte fel, men det som du beskriver att din avlägsna släkting har gjort är helt fel. Du kan om igen mejla eller ringa henne och säga att du beklagar att hon blivit arg över att hon inte får ta med babyn men ni har ett barnfritt bröllop, och ingen annan får ta med sina barn.

Har man en baby eller småbarn som inte klarar av att ha barnvakt får man göra precis som du berättar att du gjorde med dina småbarn, att den förälder som inte är biologisk släkting med brudparet eller festföremålet, eller som är minst bekant, stannar hemma. Man måste inte till vilket pris som helst gå på ett bröllop.

Så bry dig inte om din självupptagna och oförstående släktings gnäll. Att hon baktalar er inför övriga släktingar återfaller på henne själv och hennes minst sagt ohyfsade beteende – att kräva att ta med ännu en person som hjälp! Nej minsann, så går det inte till i det goda hyfsets värld.

Magdalena Ribbing

Störandebarn?

Skrivet av Magdalena Ribbing 08:00, 19 juni 2012 i kategori Barn

Fråga: Ganska ofta när jag åker tåg eller flyger hamnar jag framför lite större barn som sitter hela resan och sparkar mig i ryggen och/eller fäller upp och ned sin bricka som sitter fast i mitt ryggstöd. Jag har svårt att ignorera det, särskilt när jag försöker sova. Min fråga till dig är om det är oartigt mot föräldern att vänligt förklara för barnet att jag skulle vilja att det slutar, eller om det är bättre att diskret säga till föräldern istället?

Svar: Du ska nog försöka ”känna in” situationen, som det kallas när man använder sitt förnuft och sin iakttagelseförmåga. Verkar barnet stort och klokt nog att förstå när den bakom- eller framförsittande säger vänligt ”hördu, min mat ramlar om du gör då där” eller ”skulle du kunna låta bli att sparka, för det gör ont på mig när du gör så”.

Verkar barnet för litet eller skrikigt för att ta in vänlig information så är det föräldrarna som ska meddelas att de bör hålla reda på vad barnet gör. Många föräldrar är tacksamma för ett påpekande, vilket deras barn förmodligen också har nytta av i framtiden. Men många kan bli sura och säga något löjligt som “jamen sådant får man ändå tåla”, allt för att just deras lilla barn ska få hålla på som det vill, och föräldrarna slippa göra något åt det.

Magdalena Ribbing

10 tidigare inlägg 10 senare inlägg