Fråga: Jag har blivit inbjuden att övervara ett pars förnyade bröllopslöften. Det har jag aldrig varit med om förut och vet inte hur etiketten ser ut för detta. Klädsel är kavaj och det blir buffé efteråt.

Min fråga gäller om jag bör ha med en present till paret? Jag har sökt information på internet och bland mina vänner men inte hittat något svar. Det verkar vara en ganska ny företeelse och inte så många som vet hur etiketten ser ut. Vet månne Magdalena hur jag ska bete mig för att det ska bli rätt?!

Svar: Att förnya sina vigsellöften är som du skriver nytt och det finns inget etablerat regelverk kring det. ”Brudparet” kan inte förvänta sig att deras släkt och vänner ska ge presenter för att lyckönska dessa två på grund av att de lovar varandra något som de redan lagligt har avgivit löften om inför en myndighet och vittnen.

Men denna moderna markering av att ”vi tänker fortsätta hålla ihop” kan ju vara ett tillfälle att fira, om man tycker så, som med den fest du är bjuden på. Presenten behöver inte vara något annat den gåbortspresent som du förmodligen ändå skulle ge men du kan ju välja något i hjärtform, något litet föremål, som symbol för den kärlek som inbjudarna har behov av att manifestera igen inför sina vänner.

Magdalena Ribbing

Fråga: Jag var på en nära släktings bröllop. Det var tydligt i inbjudan att jag var gäst.
Brudparet hade ordnat festlokal, musik, buffé och dryck, även välkomstdryck, men hade ingen personal som serverade. Detta är kanske inte så ovanligt men när vi kom fram till festlokalen högg brudens mor tag i mig och gav mig två flaskor bubbel, och bad mig servera välkomstdryck till de andra gästerna. Även en annan släkting fick uppdraget att hjälpa till att servera. Vi var båda de yngsta närvarande, och vi blev lite förvånade men eftersom det var bröllop sa vi bara javisst, och hjälpte till. Vi blev lite irriterade dock eftersom det anmärktes på vår förmåga (eller brist på förmåga) att servera på ett tillräckligt ”snyggt” sätt.

Vi var ju båda gäster, ingen har någonsin jobbat som serveringspersonal, och vi fick frågan när vi kom till lokalen för att själva få en välkomstdryck. Senare blev vi även (och några andra yngre gäster) ombedda att hjälpa till att städa.

Vad ska man göra i en sån här situation? Det enda rätta var nog att hjälpa till men det kändes mindre roligt att bli utsedd både till personal på plats, samt att få kritik för något jag ju inte var anställd att göra.

Svar: Det låter lite tråkigt, det du berättar, men jag kan – med erfarenhet från frågorna till min spalt – ändå tänka mig ett slags förklaring: brudens mor var förmodligen jättestressad och du som nära släkting blev en räddning för henne, tillsammans med den andra släktingen.

Brudmödrar är inte så sällan riktigt uppvarvade och oroliga för att allt inte ska bli perfekt. Nu fanns ingen personal och du som nära släkt fick i uppdrag att bistå med ihällande av dryck. Serveringspersonal är en annan sak, det blir man inte om man hjälper till att servera en dryck.

Och jag kan inte tycka att det var så gräsligt, knappast så betungande heller, att brudparets närstående hjälpte till att servera dryck till övriga gäster. Däremot är det just gräsligt att någon klagade (det var väl inte brudens mor, hoppas jag, även om det är illa vem som än gjorde det!) på serveringssättet, det gör inte en normalt hyfsad person.

Men visst hade det varit bättre att du hade ombetts i förväg att hjälpa till – även jag har varit med om liknande situationer flera gånger: ”Magdalena du kan väl vara hygglig och hälla upp vinet, jag hinner inte själv” – och det har jag aldrig tyckt illa vara. Egentligen är det en heder att ges det förtroendet.

Det riktigt trista är att du och några andra yngre gäster tillsades att städa efter festen – däri finns en grad av ogästvänlighet, om man inte kommit överens i förväg om detta. Städningen ska inte gästerna åläggas försåvitt de inte är närmaste familj med festföremålen.

Fast nu är ju detta gjort och det är klokast av dig att glömma det, du vinner ingenting på att klaga vare sig hos brudens mor eller inför andra, det skulle bara få dig att verka ohjälpsam och självupptagen, och det är du säkert inte.

Magdalena Ribbing

Fråga: Jag och min fästman gifter oss om ett tag och har börjat fundera på bordsplaceringen.
Vår stora fundering gäller huruvida vi ska ha ett traditionellt honnörsbord med föräldrar eller inte.
Under normala omständigheter hade det varit självklart för oss, det som försvårar beslutet är att min fästmans föräldrar genomgick en skilsmässa för ett par år sedan.

Det var en väldigt infekterad skilsmässa. Och fortfarande är det väldigt infekterat mellan mina blivande svärföräldrar, de kan inte träffas utan att bråka och ägna sig åt pajkastning. De vägrar att komma till gemensamma familjehögtider om den andra parten kommer (naturligtvis undantag för bröllopet) och den kontakt de har består av bråk och ältande.

Vi är helt enkelt oroliga för att ett traditionellt honnörsbord skulle placera oss bokstavligen i skottelden och att vi inte skulle få en fridfull och rolig fest.
Är det under rådande omständigheter okej att avstå från ett traditionellt honnörsbord och istället placera syskon eller brudfölje där?

Svar: Det är egentligen otroligt att vuxna människor beter sig som du beskriver, så att ett barns bröllop riskerar att förstöras på grund av att två vuxna personer inte kan uppföra sig normalt efter en skilsmässa.

Bäst vore att din fästman satte sig ner med sina föräldrar, en i taget, och förklarade för dem vilken katastrof deras beteende skulle bli för bröllopet. Om de kan avge en seriös försäkran om att uppföra sig som vuxna, normala människor så är det kanske det klokaste lösningen. Att placera dem vid andra bord skulle kunna uppfattas av andra gäster som en markering från brudparet mot brudgummens föräldrar.

Dessutom: brudgummens föräldrar sitter ju inte bredvid varandra vid honnörsbordet – på brudens andra sida sitter hennes far, och han har brudgummens mor som bordsdam, på brudgummens andra sida sitter brudens mor och hon har brudgummens far som bordspartner. Det är alltså fyra personer mellan dessa brudgumsföräldrar och det gör att de knappast kommer åt att gräla med varandra, det blir för långt avstånd, de kan knappast komma på idén att luta sig förbi bordspartner och brudpar för att komma åt att gräla med varandra.

Ingen begär att de ska krama och samtala med varandra, däremot att de ska vara normalt hövliga, säga goddag och låta bli att vara otrevliga mot varandra.

Är det inte möjligt att få dessa omogna personer att lova att bete sig hyfsat så är lösningen den du föreslår, att avstå från honnörsbord och placera brudparet tillsammans, kanske vid ett eget bord (det förekommer att brudparet sitter ensamt och har två stolar framför sitt egna bord för gästerna att komma fram till och slå sig ner och prata en stund) eller ett honnörsbord med brudföljet, tärnor och marskalkar. Då får de stridande brudgumsföräldrarna sitta långt från varandra vid andra bord och ha brudens föräldrar som bordspartners ändå.

Det kommer som sagt att noteras, men kanske är situationen känd av övriga gäster så att de förstår orsaken. Viktigt är att berätta om den icke traditionella placeringen i god tid för brudgumsföräldrarna för att de ska förstå varför de placeras så, vilket ju är mest pinsamt för dem själva.

Magdalena Ribbing