Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 22 januari 2013 i kategori Dop
Fråga: Jag brukar kunna fråga mina föräldrar om det mesta inom vett och etikett området, de har bra koll men något de faktiskt inte kunde hjälpa mig med är om man som förälder brukar ge sitt barn en doppresent eller är det bara gudföräldrar och övriga dopgäster som ger detta?
Svar: Doppresent behöver föräldrarna inte ge sitt barn, om det inte finns en tradition i familjen att en dotter får ett litet smycke (det har funnits en ganska vanlig sådan i form av en liten fyrklöver av guld med barnets namn graverat, men den har jag inte sett på länge!) och en son kunde få en liten silverbägare eller ett par manschettknappar (inte heller det tror jag är vanligt idag).
Man ger förstås sitt barn precis vad man vill, men som sagt, det finns inte någon etablerad tradition att föräldrarna ger en dopgåva till sitt barn.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 14 september 2012 i kategori Dop
Fråga: En bekant är bjuden på dop av ett människobarn + lunch efteråt. Min bekant är kompis till barnets pappa. Han (min bekant) har ny flickvän sedan några månader tillbaka som människobarnets föräldrar inte har träffat än.
Kan han fråga om flickvännen får följa med eller vad ska han göra? Inbjudan är riktad bara till honom.
Svar: Ett dop av ett ”människobarn” – jaha, inte ett fartyg! – är vanligen en utpräglad familjehögtid, inte en social tillställning som en middag med dans. Det är inte vidare lämpligt att be att få ta med en relativt ny och för övriga obekant partner till en sådan tillställning.
Att din bekants kompis inte har träffat nya flickvännen ännu tyder på att hon och din bekant inte har det som jag kallar etablerad relation, såsom förlovad, gift, sambo, och därför inte naturligt kan följa med. Föreslå din bekant att bjuda hem barnets föräldrar så småningom, för att lära känna den nya flickvännen, så att hon blir medbjuden nästa tillfälle.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 28 maj 2012 i kategori Dop
Fråga: Jag har ett litet dilemma angående min nyföddes blivande namn. Vi har länge gillat ett namn och nu skulle vi vilja ge vår nyfödda det, helst som tilltalsnamn. Problemet är en bekants femåriga barn har samma namn. Namnet är inte vanligt förekommande nuförtiden men inte heller påhittat. Min bekanta bor utomlands och vi träffas någon gång per år när de är hemma på besök. Jag talade om för henne att vi hade det namnet som förslag och hon blev väldigt upprörd, lite spydig, och vill hålla namnet för sig själv. Det känns obekvämt, ska vi välja ett annat av våra namnförslag i respekt till henne? Känns tråkigt att mitt barn ska gå undan för hennes fåfänga. Jag tror dock att vår vänskap kan ta slut om vi väljer namnet. Jag vet att ingen har ensamrätt på namn, men vad säger egentligen ”hyfset”?
Svar: Ojojoj! Låter fasligt pretentiöst av din bekant! Skulle du inte kunna ge ditt barn det namn du vill på grund av att någon som du ser någon gång per år har givit sitt barn just det namnet? Vad är det mer som du inte får göra? Klä ditt barn i något speciellt som denna väns barn har? Med all sympati för att föräldrar betraktar sina barn som underverk, vilket de är, förstår jag inte hur man kan inbilla sig att det namn man ger sitt barn därmed är förbehållet endast detta barn. Som du skriver har man inte ensamrätt på förnamn så länge man inte har konstruerat namnen själv och det har du ju inte. Kanske skulle det vara opraktiskt om namnet är mycket ovanligt och barnen är kusiner eller föräldrarna bästa vänner så att mötestillfällena naturligt blir väldigt många.
Säg till din vän att du har övervägt det här noga men inte ser något problem i att två barn med fem års åldersskillnad och med små möjligheter att mötas har samma förnamn.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 6 mars 2012 i kategori Bröllop, Dop, Inbjudningar, Klädsel
Fråga: Vi ska bjuda in till dop och i samband med detta ska vi vigas. Efteråt kommer vi ha en lunchbuffé och lite mingel.
Behöver vi ange klädkod på inbjudningskorten eller kan man strunta i det?
Svar: Egentligen behövs inte klädselangivelse, Gästerna bör förstå att de ska klä sig på nivån Kavaj, utan större urringning eftersom det är dagstidsbjudning, och inte i jeans och tröja eftersom det är ett högtidligt tillfälle!
Men allt fler i dag verkar helt beroende av klädkoder. De förefaller ha behov av att någon överförälder säger till dem exakt vad de ska klä sig i: “du ska ha på dig skor och strumpor och byxor och kavaj eller kjol och jacka och det ska vara rent och helt och finare än du brukar ha på jobbet …” osv.
Befarar du att gästerna är så pass osäkra kan du skriva ”Fin vardagsklädsel” – det bör blir klart för dem att de ska undvika den enklaste vardagsdressen men inte heller klä sig i baraxlad galaklänning.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:00, 29 februari 2012 i kategori Dop, Inbjudningar
Fråga: Vi har kompisar som precis fått barn och skall ha ett barndop med både släkt och vänner. Dessa kompisar träffar vi inte speciellt ofta då de bor en bra bit upp i Sverige. Varken jag eller min sambo känner för att åka 70 mil för att gå på ett barndop. Kan man tacka nej? Och om vi nu måste gå så måste vi ha barndop där vi bjuder både släkt och vänner när det blir aktuellt??
Svar: Man har absolut rätt att tacka nej till ett barndop, precis som till alla andra inbjudningar! Det finns inget tvång att närvara. Skriv eller ring eller mejla ”tack för inbjudan till dopet, tyvärr kan vi inte vara med på grund av avståndet, men vi skickar varma lyckönskningar till (babyns namn) och er!”
Ni måste inte alls själva ha barndop med en mängd gäster, egentligen är dopet en utpräglad familjetillställning och inte det stora kalas för alla bekanta som numera är rätt så vanligt. Man väljer som dopbarnsförälder precis hur man vill ha det, enbart den närmaste familjen, eller fler gäster.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 15 september 2011 i kategori Bröllop, Dop, Människor emellan, Socialt vett
Fråga: Jag undrar ibland vad som är rimligt att man ska lägga sig i, bry sig om eller vad man ska kalla det? Har en bekant vars dotter är förlovad med en kille som har religiösa föräldrar. Hans föräldrar vill ha stort kyrkbröllop, men det vill inte bruden. Dom är fortfarande förlovade, väntar barn denna månad och enligt dotterns mamma vill hans föräldrar ha dop i kyrkan. Då säger barnets mor att då får pappan gå ensam till kyrkan med barn och sina religiösa föräldrar.
Själv skulle jag inte vilja vara frånvarande när mitt barn ska döpas. Klarar hon det? Men inte mitt bekymmer.
Min åsikt är att det är det förlovade paret som ska bestämma om dom vill ha kyrkbröllop, stort/litet, eller borgerlig vigsel + att de unga föräldrarna tillsammans ska bestämma hur dop/namngivning ska gå till och inte föräldragenerationen, varken hennes eller hans. Föräldrar får finna sig i sina vuxna barns beslut, tycker jag.
Har jag rätt eller fel?
Svar: Visst är det de två som ska gifta sig som ska bestämma hur de vill ha det – förutsatt att inte deras föräldrar betalar kalaset, då måste de självfallet också få ha inte bara ett ord med i laget. Annars kan de inte bestämma om arrangemanget utan ska vara tacksamma gäster, som övriga.
Samtidigt är religionen så enormt betydelsefull för många troende att de faktiskt inte förstår hur man kan leva utan den, och därför vill de absolut överföra sin tro på alla andra – missionera kan det kallas.
Som jag ser det ska föräldrarna till den blivande fadern inte lägga sig i hur deras son och svärdotter vill ha sitt bröllop och dop.
Det framgår inte av din fråga om den blivande brudgummen har någon egen synpunkt på bröllop och dop och det är svårt för en son att säga till sina föräldrar ”jag struntar i er tro” vilket ju blir effekten av att han gör tvärtemot deras önskan. Men det kanske går att hitta en kompromiss, döpa barnet i hemmet och kombinera med vigsel eller något sådant.
Jag förstår av ditt mejl att du som bekant med fästmöns förälder diskuterar detta, och du säger givetvis det du anser, men jag hoppas att även fästmöns föräldrar låter sin dotter ta egna beslut.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 10:30, 21 april 2011 i kategori Dop, Presenter
Fråga: Hur kommer det sig att barn kan få en liten silversked i faddergåva vid dop? Varför är det traditionellt sett just en sked?
Svar: Silver har sedan urminnes tider varit en värdemätare, den som ägde mycket silver var rik. Att ge ett nyfött barn silver var en grund till barnets välstånd i livet. En sked, eller en bägare, har gamla anor, kanhända för att de har symboliserat något som man kunde samla in i. Att en baby får en sked kan ju lätt också förklaras med att barn börjar äta med sked, inte gaffel. Men det finns också en förklaring att barnet vid dopet fick nattvardsvin i en silversked. Det var givetvis förr i tiden.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:30, 15 februari 2011 i kategori Dop, Klädsel
Fråga: Jag förknippar svart slips med begravning även om det just nu även är modernt att ha på fest (och det kan väl vara okej).
Men är det okej att ha svart slips på dop?
Svar: Svart slips till vit skjorta är traditionell begravningsklädsel och tolkas som sådan av de flesta i generationen över 30.
Svart slips till skjorta i tydlig kulör är en modefråga. Försiktighet tillråds med svart slips just för dess stadfästa symbolik. Till dop är det klart olämpligt.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:30, 4 februari 2011 i kategori Dop
Fråga: Jag och min man är bjudna på barndop hos släktingar. Att hitta på en doppresent är inte lätt!
Kan det anses opassande att vi ger en flaska vin eller hellre champagne för lagring att öppnas vid 18-årsdagen eller något annat festligt tillfälle. Dessutom en blombukett till föräldrarna, är det lämpligt?
Svar: Vin eller sprit är inte den bästa doppresenten, enligt min uppfattning. Jag vet att det förekommer att man ger dopbarnet en årgångsbutelj för senare bruk, men det är tveksamt ur många synpunkter sett (väldigt fördröjd presentglädje, förvaring, attityd till alkohol bland annat). Mitt förslag är en klassisk svensk barnbok, som barnet kommer att ha glädje av om några få år. Det är en bra och klok present.
Föräldrarna behöver inte få blommor när man som gäst är med på en dopmottagning.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:30, 20 oktober 2010 i kategori Barn, Dop
Fråga: Hur gör man när man inte längre vill vara gudmor? Kan man säga att man ångrat sig eller vad gör man?
Barnets föräldrar hör av sig ofta med någon sorts förväntan på att jag ska vara en aktiv del i deras liv. Jag tycker de behandlar mig nedlåtande och har tröttnat på det. Allting handlar om dem och deras familj och jag som inte själv har några barn förväntas anpassa mig helt och fullt till deras liv och deras planer, vilket stjäl stora mängder energi.
Det känns som om vänskapen tagit slut och det vore väl inte mera med det om det inte vore för den lilla förvecklingen att jag är gudmor till deras barn?
Svar: När man accepterar uppdraget att vara gudmor-gudfar (fadder) är det egentligen ett livslångt och frivilligt åtagande. Du vill inte ha besväret att vara gudmor, och känner dig kanske utnyttjad eller som du skriver, nedlåtande behandlad. Då måste du klargöra detta för ditt gudbarns föräldrar vilket kommer att effektivt sätta stopp för er vänskap.
Kanske är det ändå bättre att du säger nästa gång föräldrarna har av sig, ungefär ”som mitt liv ser ut nu så har jag begränsat med tid för mitt gudbarn, tyvärr, så kan vi ta en time-out ett tag framöver?”
Det ger dig möjlighet att återta kontakten.
Du kan också säga nej till de flesta förslagen om att mötas, och bli en mer likgiltig gudmor, en som är mer frånvarande i familjesituationen. När ditt gudbarn blir större och kan träffa dig utan föräldrarna kanske du kan återknyta kontakten med barnet. Det skulle kunna bli till ömsesidig glädje för er båda, men du slipper den flitiga kontakten med föräldrarna.
Men vet du redan nu med bestämdhet att du aldrig vill ha mer med gudbarnet och dess föräldrar att göra, så säg det, ungefär ”jag är ledsen, men det har gått snett för mig med kontakten med er, så jag måste få avsäga mig mitt gudmorsskap, hoppas att ni förstår detta”.
Du kan då få föräldrarnas godkännande att avstå från det du en gång åtagit dig. Det är inte säkert att du därmed formellt befrias från det hedersuppdrag som det är att vara gudmor, om du finns inskriven i barnets dopattest. Om dopet skett i Svenska kyrkan bör du kontakta församlingen där barnets döptes för att få ditt gudmorsskap upphävt.
Magdalena Ribbing
Mest kommenterade