Tårttid?

Fråga: Maken fyller 50 och vi har bjudit hem ett 15-tal personer på middag en lördagskväll. Först lite mingel med tilltugg och champagne, sedan sittande middag med förrätt, varmrätt och dessert.

Ska vi ha ”vanlig dessert” med passande dessertvin, och sedan kaffe och tårta, med avec? Eller ha tårta som dessert? Men vi har, vid andra middagstillfällen, preferensen att servera dessert för sig, med dessertvin och därefter kaffe, alltså inte kaffe till desserten. Men, till tårta är det ju gott med kaffe…

Har du förslag på hur vi på bästa sätt rundar av middagen med dessert/tårta/dryck?

Svar: Tårta som dessert! Absolut! Det är mycket nog med en flerrättersmiddag med dessert; att strax därpå äta tårta som en extra dessert kan bli besvärligt. Jag vet att det förekommer men det är som sagt mycket bättre att ha tårtan som dessert, med passande vin. Det finns ju lätta, eleganta tårtor som passar bra till efterrätt, mousse, frukt och liknande. Dessertvin är trevligt att bjuda till. Eller champagne!

Vill man ställa fram kaffekoppar på middagsbordet är det helt okej men enligt min erfarenhet är det bättre att gästerna får resa sig upp och ta kaffet någon annanstans än vid middagsbordet.

Magdalena Ribbing

Personalfestfin?

Fråga: Makens företag har bjudit sina anställda med respektive på en stor fest. Jag känner inte hans kollegor. Det blir middag med underhållning. Vilka kläder passar bäst då?
Jag har tänkt att maken klär sig i en mörkblå kostym och ljus skjorta samt slips. Jag själv är mycket för tajt och kort, gillar spets och bara axlar, men tycker att det inte passar riktigt.

Vad tycker Magdalena? Festen är i slutet av april månad.

Svar:
Det du föreslår för din mans klädsel verkar utmärkt, förutsatt att företaget är åt det strikta hållet. Är det en reklambyrå eller tidningsredaktion eller något som kan förmodas vara lite mer bohemiskt, kanske det blir för uppklätt med mörk kostym för din man. Då kan det bli bättre med snygga uddabyxor och en udda kavaj.

Du ska varken ha kortkort som är diskoteksstil, eller bara axlar som är fel annat än till smoking och frack. Din aning om att det inte passar riktigt är helt rätt. Välj en festfin kjol/klänning i knälängd med överdel som har kort ärm eller är ärmlös, men har axlarna täckta.

Magdalena Ribbing

Medgästnej?

Fråga: Min man och jag bjuder till fest i vårt hem.

Min syster vill gärna komma men är lite tveksam till att tacka ja efterson hon har sagt ja till att träffa en väninna samma kväll. Min syster ställer frågan om väninnan också är välkommen.

Vi känner ej denna kvinna och har ingen lust att bjuda in henne till vår fest.

Om vi säger nej till min systers väninna kan det innebära att min syster tackar nej till festen och det vore tråkigt. Hur kan man på ett artigt och fint sätt säga nej till väninnan?

Svar: Nej, man har ingen skyldighet att bjuda in en gästs vän, inte ens om det är en vän till en nära släkting – förutsatt att vännen inte är en sambo eller annan som gästen hör ihop med.

Men här är det frågan om en av din systers vänner som du och din man inte känner, och då behöver du inte bjuda henne. Säg till din syster (det är ju hon som vill bjuda med sin vän och som ska framföra till vännen att hon inte blir medbjuden), att det tyvärr inte passar för er att bjuda en för er obekant gäst.

Det är din systers val om hon föredrar att göra sin vän sällskap, eller hellre går på fest till dig och sin svåger. Men du behöver inte ha det minsta dåligt samvete över att inte bjuda en obekant person till ditt hem.

Magdalena Ribbing

Barnfrihet?

Fråga: Vi har flyttat och har tänkt bjuda några av våra vänner på middag så att de kan se vårt nya hem. Då dessa vänner har mottagningar är alltid deras barn med och det blir ofta väldigt stojigt och stökigt med många barn och det har även hänt att saker i värdfamiljens hem har gått sönder, vilket man tydligen som barnfamilj måste räkna med.

Vi har inte har några barn och vårt hem är inte anpassat för barn och vi önskar ha en barnfri middag. Visst kan jag ta bort vissa ömtåliga saker, men vissa saker är svåra att ta bort, som akvarium på piedestal (tungt), golvlampor, tömning av vitrinskåp, större statyer, ömtåliga möbler etc. Samtidigt känns som om ska jag ta bort dessa saker blir vårt hem tomt och mörkt. Vi har egentligen inte heller plats att husera sju barn som ska ha mat.

Tyvärr antar jag att jag måste specificera i inbjudan att vi önskar barnfritt då många av dagens barnfamiljer anser att det är en självklarhet att deras barn alltid ska vara med. Så hur formulerar jag en inbjudan, som oftast i våra kretar skickas via e-brev, på ett trevligt och korrekt sätt? Skickar jag per brev kan jag enkelt adressera kuvertet till X och Y och inte X, Y med familj och hoppas att budskapet går fram.

Hur svarar jag på ett korrekt och trevligt sätt om någon familj frågar om de får ta med sig sina barn? Hur gör jag om någon familj ändå dyker med sina barn? Ska jag se till att förbereda med speciell mat (jag tror inte barn uppskattar vår ”vuxenmat”) och leksaker? Kan tillägga att vi inte har någon TV med DVD att sätta besökande barn framför. Hur gör jag om något ömtåligt olyckligtvis går sönder? Tar smällen och betalar för att köpa nytt eller kostnaden för en reparation? Vid en av bjudningarna då en möbel i värdfamiljens hem gick sönder ryckte barnets familj bara axlarna åt att deras barn haft sönder den.

Visst kan det kännas som enklast att strunta i att bjuda hem våra vänner, men vi känner samtidigt att vi, nu när vi äntligen har plats, vill bjuda tillbaka för alla de middagar vi varit på hos våra vänner. Att hyra lokal för en middag med några få vänner känns tråkigt då dessa lokaler ofta är för större sammankomster och att bjuda på restaurang känns fel då vi samtidigt vill visa upp vårt nya hem, även om det inte är anpassat för stojiga barn.

Svar: Om kulturen i umgängeskretsen är att barnen alltid är med så måste du precisera noga att de inte är välkomna till er. Det måste göras både elegant och finkänsligt, och jag tror att det bästa är att du mejlar till barnfamiljerna precis som det är, ungefär ”Välkomna, X och Y, på middag kl 19 dag datum till vårt nya hem – som tyvärr är ytterst olämpligt för barn, vilket gör att vi måste be era trevliga barn att stanna hemma denna gång”.

Pappersbrev adresserat endast till de vuxna skulle knappast innebära att dessa förstod att barnen inte var medbjudna. Barn tas med ständigt numera på det allra mesta, inte alltid till glädje för barnen som inte har kul på vuxenkalas och som ibland tvingas se sina nära vuxna bli olika de nyktra vardagsföräldrarna – även måttliga mängder alkohol påverkar och barn ska slippa se sina och andra vuxna smålarviga på grund av detta.

Om någon gäst ringer och säger att barnen måste få följa med så upprepa att det inte är möjligt denna gång. Men säg också att barnen är välkomna med sina föräldrar någon annan gång när det inte är andra gäster och barn där, så att föräldrarna kan hålla reda på sina barn. Om någon gäst dyker upp med barn till middagen trots allt, så får du ordna i köket med en barnplats och be en förälder sitta där med barnet/barnen. Ha smörgås och läsk till hands. Det är inte ditt ansvar att hålla reda på ett objudet barn, det får föräldern ta på sig.

Går något sönder på grund av ett vilt barn som du inte har bjudit med, så säg artigt till föräldrarna ”den här stolen måste skickas på reparation, tar du kostnaden?” vilket föräldern knappast kan säga nej till.

Föräldrar måste förstå att deras barn inte alltid är välkomna, tråkigt kan föräldrar tycka, men som du beskriver barnen i ert umgänge förstår jag att du inte så gärna vill ha dem i ert hem.

Man har faktiskt rätt att möblera sitt hem som man vill utan hänsyn till vännernas barn.

Magdalena Ribbing

Uppvaktningsförbud?

Fråga: I ett forum jag deltar i diskuteras det varför människor publikt undanber sig födelsedagsfirande.
Jag har förstått det som att ett skäl till detta kan vara att i vissa – många? – kretsar håller man reda på när släktingar och vänner fyller jämnt och att seden då är att komma hem till den firande personen oanmäld, och att den som fyller förväntas ha förberett ankomsten av människor med mat och godsaker.

Detta kontrasterar ju mot en annan sed om att inte komma hem till människor oanmäld.

Svar: Det finns i många umgängeskretsar en firandekultur, och den kan se helt olika ut. Man klarar sig sällan undan det som är etablerat i den krets man rör sig i. Men gör man det mycket tydligt för ett antal närstående så bör ens vilja respekteras. Alltså ska den som är jubilar säger ifrån att han eller hon absolut inte vill bli firad och absolut vill att detta respekteras.

För de icke firningslystna finns, särskilt utanför storstäderna, en praxis att annonsera i lokaltidningen att ”all uppvaktning undanbes”. För somliga kan det tolkas som en påminnelse om att personen fyller jämna år. Jag tror tvärtom att det är uppriktigt menat och anser att uppmaningen ska tas på allvar.

Trots detta kommer kanske ändå några som ska ”överraska” och då gäller det att ha ett förhållningssätt till sitt beslut. Man måste inte öppna dörren. Man kan ha rest iväg någonstans (om man nu verkligen inte vill firas, det finns i min mejllåda exempel på jubilarer som har undanbett sig allt firande och ändå blivit besvikna över att ingen har kommit med blommor på den stora dagen!)

Så nej, jag kan inte reda ut hur man ska göra – eftersom det som sagt skiljer sig stort åt i olika kretsar.

En sed, eller osed i mitt tycke, är att den som fyller jämna år förväntas ha dryck och förtäring hemma för alla, arbetskamrater, släkt, vänner, som oanmält önskar gratulera, och då gäller det öppen dörr från kl 15. Inte bra, jubilaren har ingen chans att värja sig, och ingen möjlighet att beräkna mat och dryck.

Magdalena Ribbing

Betalkalaspresent?

Fråga: Det gäller en polare som fyller 30 år. När jag fyllde 30 hade jag en middag hemma för ett mindre sällskap, nu när han fyller 30 har han via Facebook bjudit in till ett ställe på Söder. Jag antar att man får stå för mat och dryck själv, vilket jag (pluggar också) inte vill lägga pengar på. Man kan inte tvinga någon att fira hemma, eller bjuda tillbaka på samma sätt, det har jag insett sedan länge. Men kan han förvänta sig att jag ska dyka upp? Ska jag säga som det är ”jag har inte pengar, måste prioritera annat”? Kan han då bli sur eller ifrågasätta? Svårt detta; vad är allmänna tips? Gå dit och sitta i ett hörn? Och hur gör man med presenter när någon firar på krogen? En present ska ju vara en gåva där ingen annan tanke än att glädja den som får den ska ligga bakom; men är det så? Är inte en present en slags betalning för en bjuden middag eller annat (om det nu inte kommer från familjen).
Är min fråga korkad?

Svar: Visst kan du avstå från nöjet att fira din polare om villkoret är att du lägger ut pengar som du inte vill göra av med på hans firande! Nu vet du inte säkert att det är så, men om vi förutsätter att din onda aning är rätt, att gästerna alltså förutsätts betala för sig, så kan du svara helt enkelt ”tyvärr förhindrad” och så skickar du ett ståtligt födelsedagskort till den stora dagen.

Skulle du gå dit utan att äta eller dricka något skulle det nog verka lite konstigt för övriga. Din polare hade nog kunnat ordna sin födelsedagsfest på annat sätt om han hade tänkt efter, en eftermiddag hemma med något att dricka och en hembakt tårta hade dugt. Men att be sina vänner komma till en krog, betala själva och ge honom presenter – är det vad han vill så är det präktigt självupptaget.

Du frågar om en present är en ”betalning för en bjuden middag”. Nej, presenten är en symbol för välgångsönskningar och har i princip ingenting med bjuden mat att göra. Men det blir fel om gästen betalar sin mat och förväntas ge en present dessutom, betalningen anses vara presenten.

Din fråga är inte det minsta korkad. Det är så vanligt numera att människor placerar sig själva i fokus. Det är ju vad din polare gör när han vill se alla sina vänner på krogen denna födelsedag, inte har råd att bjuda dem men inte heller förmår avstå från presenter utan hoppas att alla ska betala för att få fira honom, och dessutom ge honom presenter. Nej, det behövs inga presenter om man bidrar till kalaset med att betala för sig!

Magdalena Ribbing

Ensamgående?

Fråga: Maken och jag har mycket olika behov och utbyte av umgänge med andra. Jag har inga problem med att gå själv och lämna honom hemma, men jag undrar om det är etikettsmässigt ok att tacka ja bara den ena parten till en inbjudan som är till oss som par? Eller är det förolämpande mot värden/värdinnan att bara den ena vill komma? Jag tänker främst på fester, bröllop, middagsbjudningar.

Svar: I konventionella sammanhang bjuds par som en enhet, dvs att båda i paret tackar ja – eller nej. Men detta gällde framförallt förr då det var viktigt att placeringen vid middagen var varannan herre, varannan dam, viktigast att ingen kvinna blev utan bordskavaljer. Särskilt om flera män tackat nej blev det problem. Inte sällan ansågs det att en kvinna som kom ensam till en bjudning utgjorde en möjlig frestelse för de gifta män som var närvarande. Därför denna stadfästa sed att tacka nej för båda om den ena var förhindrad.

I dag ser det annorlunda ut. Det är vanligt att den ena i ett par tackar ja även om den andra inte kan delta.

Du kan alltså mycket väl tacka ja för egen del, men då säga – skriva ungefär ”tyvärr är X förhindrad, men får jag komma ensam gör jag det gärna”.

Magdalena Ribbing

Smokinggala?

Fråga: Jag ska på en gala med dans där smoking eller motsvarande gäller som klädkod och efter att ha letat lite så har jag kommit fram till att jag ska ha smokingklänning och då undrar jag om jag kan ha min balklänning. Den är ärm- och axelbandslös, med glitter- och pärldetaljer på framsidan. Den är inte speciellt utsvängd utan förhållandevis rak. Jag vill ju inte klä upp mig för mycket eller för pretentiöst samtidigt som jag vill smälta in bland de andra

Svar: I dag används det som förr skulle kallats frackklänning även till smoking, lika ofta som att klädsel motsvarande nivån mörk kostym används till smoking. Vilket slags smokingklänning man väljer beror på tillfället – och förstås vad man har att välja bland.

Gala, skriver du – ja, det ska rätteligen vara en riktigt stor fest, och då kan du mycket väl ha din balklänning. Är den golvlång? Då kan du kanske lägga upp den till ankellängd så tar du ner finhetsgraden lite grann. Ta med dig en fin festschal att hänga över axlarna om du ser att majoriteten övriga kvinnor har mindre ringade klänningar än din.

Magdalena Ribbing

Studentfyllfest?

Fråga: Min fråga rör min roll som värd under en kväll. Jag är för närvarande student och bor tillsammans med tre andra, innan terminsstart okända, studenter. Min granne fyllde år och beslutade att hålla en stor födelsedagsfest i vårt gemensamma hus.

Då jag ville att hon skulle njuta av sin födelsedag erbjöd jag mig att ta på mig värdskapet och ansvaret för tillställningen. Det visade sig dock att hon bjudit in allt för många gäster (vänners vänner etc) och flertalet gäster blev MYCKET berusade. Det började spillas drinkar på heltäckningsmattorna, folk kräktes i badrummen och grannarna klagade.

Under kvällens gång kände jag mig tvingad att ta på mig en väldigt ”kall” och tillbakavisande roll för att inte hela tillställningen skulle spåra ur totalt. Även om jag inte var direkt otrevlig kände jag mig ändå tvingad in i en avvisande och översittaraktig roll. Situationen kändes dessutom mycket märklig då jag oftast inte träffat många av gästerna tidigare.

Hur pass avvisande och tillrättavisande kan jag vara mot mina egna gäster som värd? Vad kan jag göra till nästa gång så att jag inte hamnar i en liknande situation igen?

Svar: Du beskriver ett såvitt jag vet tyvärr tämligen normalt studentfestande (för övrigt är det inte bara studenter som tycker att fester är roligare ju fullare man är). Det borde din födelsedagsgranne och du ha känt till, och arrangerat kalaset därefter, exempelvis ransonerat tillgången på alkohol. Eller haft festen i en lokal där fulla studenter inte kunde förstöra inredning osv.

Men nu är festen hållen, den dystra erfarenheten gjord och du ska inte ha det minsta dåligt samvete för att du försökte stävja det omogna supandet och det därav följande saboterandet av en annan persons hem. Du gjorde rätt som försökte mildra effekterna av detta barnsliga supande.

Dina och födelsedagsgrannens gäster betedde sig pinsamt, även om fylleri kan tolereras till en viss gräns så ska man hejda sig innan man kräks, spiller och vrålar. Andras hem är inte ens eget och man får utföra sitt kräkande och spillande i den inredning som man själv bekostar.

Så nästa kalas: välj en lokal av enkel sort, ett kalt enkelt klubbrum någonstans, och ta dit vinet och maten. Utsätt inte dig och din gästfria omgivning än en gång för ungdomsfylleri och självcentrerade usla fasoner.

Magdalena Ribbing

Cocktailklädsel?

Fråga: Jag har blivit bjuden på cocktailparty för att fira en 50-åring. Tillställningen är en lördag kl 20.00. Det står inget om klädsel på inbjudan. Hur ska jag klä mig?

Svar: Så bra att det inte har angivits någon klädkod – det ska inte behövas till en relativt informell tillställning som ett cocktailparty, även om den här är lite utanför cocktailtiden som förr brukade vara mellan kl 16 eller 17 och 19 eller 19.30; cocktailpartyt var en lättsam bjudning som inträffade innan gästerna skulle hem eller bort på middag.

Du förväntas klä dig på nivån Kavaj, lite finare eftersom det är födelsedag och kvällsbjudning. Exempelvis en knälång festfin kjol och en jacka eller top i material som är finare än vardag, kanske matt siden eller sammet eller något annat som du inte kan ha till vardags.

Eller ett par eleganta festfina långbyxor och en top, med täckta axlar men festbetonad. Eller en hel klänning om du har en passande sådan, alltså knälång, med eller utan ärm men inte baraxlad, urringad om du vill.

Tunna snygga skor och ganska liten, finare väska blir rätt.

Magdalena Ribbing