Fråga: Jag undrar vad som gäller med s.k. save the date-inbjudningar. Vi fick ett sådant i oktober för ett bröllop som äger rum i maj. Det känns som att man inte kan tacka nej till bröllopet då ”riktiga” inbjudan kommer (eller man kan ju alltid tacka nej, men kanske du vet vad jag menar) – man har ju vetat om det så långt på förhand.

Å andra sidan är jag inte nära bekant med paret och om någon av mina närmaste råkade ha bröllop/dop/studentfest vid samma populära tidpunkt skulle jag kanske välja att gå på den istället. Till saken kommer också att jag bor långt från festorten, det blir inte himla dyrt att resa men det är ett projekt med att åka tidigare från jobbet etc. Det känns ”fel” att tänka att det är besvärligt att ta sig till festen när man haft så lång tid på sig att ordna med ledigt och transport.

Sammanfattningsvis försöker jag inte säga att jag inte skulle vilja gå på festen, jag försöker bara fundera på frågor som kan uppkomma vid dylika save the dates. Har du någon syn på saken?

Svar: Visst kan du tacka nej när den formella inbjudan anländer – även om du har vetat sju månader i förväg att du blir bjuden på bröllopet kan du ju veckan innan inbjudan kommer ha fått veta att du måste åka på tjänsteresa, att du bryter ett ben och inte kan gå, att någon i din närhet blir sjuk och behöver dig, att det har uppstått något vad som helst som gör att du inte kan närvara. Det är inte detsamma som ett tvång att infinna sig när man får ett spar-detta-datum-kort, inte heller när man får en inbjudan.

Du tackar ja om du vill, har råd, tycker det är roligt att gå. Du tackar nej om du har något skäl, vilket som, att inte gå. Och du svarar vänligt på inbjudan förstås, oavsett om du kan gå eller inte, och anger för ett eventuellt nej-tack den orsak du har, om du vill vara snäll. Annars räcker ”tyvärr är jag förhindrad att närvara”. Det kan ju vara just avståndet, och din arbetstid. Inbjudaren ska absolut inte fråga dig varför du inte kan närvara! Har du en anledning som du kan ange så gör du det, för att vara artig. Men du måste inte!

Men vet du redan när spar-detta-datum-kortet kommer, att du vid tiden för festen kommer att vara utomlands eller av annat skäl inte kan närvara, så svara genast nej tack, det är hövligt och en hjälp till inbjudarnas planering.

Magdalena Ribbing

Fråga: Jag och min fästman ska gifta oss i år och är i full färd med att planera och skissa på inbjudningskort. En tanke dök upp kring det här med att osa.
Vad gör man om människor osar efter det sist angivna datumet? Vi har tänkt klargöra i ett informationsmejl till alla inbjudna att inget svar innan sista datumet att osa är ett nej. Anledningen till att vi vill ha ett sista-datum är ju för att vi ska kunna planera vigsel och fest mer i detalj. Anledningen till undran är att vi av erfarenhet vet att det finns en del i hans släkt som glömmer bort att osa i tid.

Svar: För det första: skriv inte osa, det missförstås av allt fler (osa innebär att gästen ovillkorligen ska svara ja tack eller nej tack men det vet inte alla). Skriv i stället ”Svar till xxxx absolut senast den xxxx; uteblivet svar eller svar efter detta datum räknas som icke närvaro”.

Det är inte extra vänligt eller elegant men jag vet av frågorna till min spalt att det är bedrövligt vanligt att gäster ger sjutton i att svara, vilket ställer till massor av problem för inbjudarna. Eftersom du vet att en del av dina gäster är av den osvarande arten är ditt förslag att räkna alla sena eller uteblivna svar som nej och meddela detta helt okej, enligt min uppfattning.

Magdalena Ribbing

Fråga: Min kusin ska gifta sig och jag har givetvis blivit bjuden till bröllopet. Inbjudan, som uttryckligen anger att jag är välkommen, skickades endast till min mamma. Jag blev alltså bjuden via min mamma. Till saken hör att jag är över 25 och flyttade hemifrån när jag var 18 och då till en annan stad ca 2 timmar bort. I den staden bor även min kusin. Varken jag eller min mamma har vardaglig kontakt med min kusin, men vi hörs vid födelsedagar, träffas om någon fyller jämnt och vi har varandras adresser/nr. Jag träffar min mamma ungefär en gång i månaden, men det är sällan jag har tid att åka ”hem” dit. Detta är min kusin medveten om. Så, varför fick inte jag en egen inbjudan? Jag anser inte att jag är något barn fortfarande eller att min närvaro vid bröllopet är beroende av om min mamma kommer att deltaga eller inte. Inte heller tycker jag att det är min mammas uppgift att o.s.a med ett ”jag kommer gärna, men jag får återkomma om huruvida min dotter kommer eller ej när jag vet hur hon jobbar”. Eller ska jag o.s.a på egen hand fast jag inte fått en egen inbjudan?

Ytterligare en störande sak är att jag nyligen avslutade ett långt och seriöst förhållande. Om inte min kusin har fått reda på det ryktesvägen har hon troligtvis ingen aning om detta. Hon kanske inte ens vet att vi var tillsammans så länge för hon och min pojkvän träffades aldrig. Borde hon ha kollat upp detta eller är det okej att bara strunta i en eventuell partner? Det är ett riktigt stort bröllop så jag tror inte det handlar om att bjuda få.

Det känns som att jag har blivit behandlad som ett barn där hänsyn varken har tagits till mitt egna hushåll eller eventuell partner.

Surar jag i onödan?

Svar: Du är bjuden på din kusins bröllop men via din mor. Din kusin som du uppenbarligen har sparsam kontakt med (ingen koll på ditt privatliv, trots att ni bor i samma stad) har förmodligen tänkt rationellt och skickat inbjudan till din mor och dig på samma kort.

Nu är du sårad över att inte ha fått en egen, personlig inbjudan, och sur över att din kusin inte har brytt sig om att ta reda på hur du har det med partner.

Du surar i onödan. Visserligen hade det varit artigare om du hade fått en egen inbjudan på ett eget kort i din egen brevlåda – men du är ju uttryckligen bjuden och så otroligt viktigt är det väl ändå inte med ett eget kort? Kanske det var för få bjudningskort tryckta. Kanske inbjudarna ville spara på porton. Kanske din kusin fann det var praktiskt att skicka inbjudan till dig och din mor på samma kort. Din kusin förmodade väl att din mor har telefon så att hon kunde ringa dig och förklara att du också var bjuden. Jag håller med dig om att det som sagt hade varit snyggare om du fått en egen inbjudan, men kontakten med din kusin verkar ju svag, så varför skulle kusinen bry sig så mycket om att du kanske hade blivit gladare för ett eget kort?

Det är ingenting att hänga upp sig på, och ingenting att sura över. Egentligen är det hyggligt att du är bjuden, eftersom ni ses så sällan att kusinen inte har minsta aning om hur du har det i ditt privatliv. ”Givetvis” skriver du om att du inbjuds – men det är inte något självklart. En fråga som jag ofta svarar på är om kusiner som man sällan umgås med måste bjudas på bröllop enbart av den anledningen att de är släkt. Nej, svarar jag, det finns ingen sådan ”regel” att kusiner ovillkorligen ska bjudas på ens bröllop.

Och det där med din eventuella partner – om du inte har orkat/brytt dig om/hunnit träffa din kusin som bor i samma stad, med din partner medan er långvariga relation pågick, då kan du väl ändå inte tycka att kusinen skulle forska i ditt privatliv för att ta reda på om du har en partner eller inte?

Tacka ja till bröllopet, glöm att du har haft så pretentiösa tankar om egen inbjudan och pojkvänskontroll, och ha det jättekul på bröllopet!

Magdalena Ribbing

Fråga: Vi har blivit bjudna på bröllop i mitten av mars månad 2013. Trevligt och hedrande, bruden är närstående och även om vi inte har något tätt umgänge vare sig med henne eller hennes föräldrar nuförtiden ses vi – i bästa fall – någon gång om året. Ja, rent av mer sällan numera eftersom bruden bor långt bort från oss.

Bröllopet skall äga rum i en by nära brudparet men mycket långt bort från där vi bor, och till byn tar man sig antingen med flyg (1,5 timmar från Arlanda) eller med buss (12 timmar). Man förväntas stanna några dagar på hotellet. Flygbiljetterna är ganska dyra, det kostar ca 6 000 kronor t/r för två personer. Tillsammans med hotellkostnader betyder detta att bröllopsbesöket för vår del kommer att gå på runt tiotusen kronor.

Vi tycker detta är mycket pengar. Men vi är mer än väl medvetna om att det inte är vilket kalas som helst, detta är deras bröllop – men kan man verkligen begära av inbjudna gäster att de skall betala flygresor och uppehälle för så mycket pengar?

Är det mycket oartigt att tacka nej till ett bröllop när det är en närstående som gifter sig?

Svar: Tacka nej till bröllopet, vänligt förstås, men säg som det är, att avståndet tyvärr är för långt och att ni beklagar att ni inte kan närvara, men ni ska skåla för brudparet den kvällen och skickar era lyckönskningar. Och så sänder ni iväg en trevlig present också. Det är orimligt att lägga ut tiotusen kronor av skattebetalda pengar för att delta i ett bröllop med någon som man knappt umgås med.

Det är inte ett dugg oartigt att tacka nej. Ingen kan förväntas delta i en bröllopsfest som kräver så stora utgifter. Hade ni mycket gott om pengar och verkligen ville vara med så hade det varit trevligt både för er och brudparet – men det är ingen som kan tycka illa vara att ni tackar nej.

Magdalena Ribbing