Fråga: En av mina allra bästa vänner är väldigt besvärlig att bjuda på mat. Hon är vegetarian och äter alltså inte kött eller fisk, dessutom tycker hon verkligen inte om i stort sett någon grönsak. Detta brukar jag kunna anpassa när det bara är vi, men ska jag ha större middagsbjudning tycker jag att det blir svårt att planera något som även hon kan gilla.

Jag vill gärna bjuda på ”ny” och lite rolig mat för de andra gästernas skull men urvalet blir ju väldigt begränsat då denna väninna tycker om/äter så få saker. Jag har heller varken tid eller lust att laga specialmat till henne.
Det känns också som att hon förväntar sig att få mat hon kan äta/tycker om när hon är bjuden.
Hur ska jag göra, och vad förväntas av mig som vän/värdinna?

Svar: En bjudning är inte i första hand till för att tillgodose varje gästs specialönskemål angående maten, utan för den övergripande gemenskapens skull. Har man en gäst med så komplicerad mathållning behöver man verkligen inte laga denna särskilda mat, utan säger till vid inbjudan ungefär ”jag lagar några nya rätter som jag gärna vill bjuda alla på, men du kan ju inte äta dem eftersom det är kött/fisk/morötter (eller vad det nu är hon inte vill äta) så det jag klarar av att bjuda dig på är kokt ägg/potatis/(något annat). Okej hoppas jag”.

Kanske säger hon då att det tycker hon inte är roligt nog som festmat och då säger du att ”tråkigt, men då måste jag be dig själv ta med något du tål och vill äta”. Det är ju en nära vän till dig och då borde du kunna ta upp ämnet med henne på tu kvinns hand för att reda ut matproblemet.

Det finns gränser för hur pretentiös man kan få vara. Att man är bjuden på middag eller annan måltid innebär inte att man kan förvänta sig specialkost – och till alla som anser att bjudning främst innebär att gästerna får gratis mat och dryck säger jag att så är det inte.

Magdalena Ribbing

Fråga: Jag undrar hur man på artigaste sätt snirklar sig ur situationen: hembjuden till svärmor eller chefen på middag och märker efter den första tuggan att maten smakar så vidrigt (för salt, för bränt etc) att det är svårt att äta vidare. Hur hanterar man denna situation på bästa sätt? Ska man använda en vit lögn? Och vad svarar man om värden förvånat rynkar på ögonbrynen och frågar: – Tycker du inte om min mat?!
Ska man vara uppriktig eller ska man skylla på huvudvärk eller på att man är allergisk mot maten?

Svar: Det är ju tursamt nog mycket sällan som bjudmat är oätlig, men för säkerhets skull ska man alltid ta en liten portion först, om man inte är säker på att den är god nog för ens egen utsökta smakkänsla.

Är det direkt feltillredd mat, ogenomstekt eller hårig eller annat, så låter man bli att äta upp. Det är ursäktligt i sådana fall, man låter bara maten ligga kvar. Som gäst diskuterar man inte tillredningen, ingredienserna eller uppläggningen om man inte har något positivt att säga.

En vettig och väluppfostrad värdperson frågar absolut inte gästen om han eller hon inte tycker om maten! Ingen vid bordet ska notera vad andra har och inte har på sina tallrikar.

Får du ändå denna oartiga och ganska dumma fråga kan du knappast svara ”nej jag tycker inte om maten”. Du får gå runt nej:et ungefär så här ”det ser läckert ut, men tyvärr går inte jag och xxx (vad det nu är för mat) så bra ihop, jag beklagar, men det är jättefin potatis/grönsaker så jag är helt nöjd ändå”.

Magdalena Ribbing

Fråga: Jag och min fru dricker inte så mycket alkohol och tackar ofta nej när det bjuds t ex vin till en middag. Väldigt vanligt är då att man tillfrågas om varför man inte vill ha vin/dricka alkohol. Jag tycker att den frågan är olämplig och opassande, och min fråga är: vad ska man svara? Senast jag tillfrågades om varför jag inte ville dricka vin, tillrättavisade jag personen i fråga och sa att jag inte behövde svara på sådana frågor, att det är min ensak vad och varför jag dricker något. Men det känns ju inte heller riktigt bra att svara så, det är ganska otrevligt och skapar dålig stämning, den som frågar är oftast inte illasinnad utan tänker sig bara inte för, och har kanske inte gjort sig förtjänt av en offentlig tillrättavisning. Så, vad ska jag säga nästa gång? Har Magdalena några bra förslag? Jag är alltså inte nykterist men vill inte dricka så ofta, det finns ingen särskild anledning, jag känner bara inte för det.

Svar: Detta slags fråga kommer allt oftare sedan något eller några år. Det är ytterst egendomligt att en del personer tar sig rätten att ifrågasätta någons icke-alkoholintag men det är uppenbarligen mycket vanligt. De som frågar och insisterar på att andra ska dricka beter sig urdåligt.

Ditt svar kan vara ”jag avstår därför att jag mår bra av att göra det”. Tjatar den frågande ännu mer trots ditt sanningsenliga svar kan du vänligt motfråga ”berätta för mig varför du är så intresserad av att jag inte har lust att dricka alkohol”. Det brukar tysta frågvisa personer. Eller så får du en livfull beskrivning av det fantastiskt roliga livet som alkoholvän. Om det nu är så.

I alla fall är det bättre att ha ett vänligt tonfall än att på en middag med vänner säga som du gjorde, att du inte behöver svara på sådana frågor. Det blir en onödig snäsning. Ju lugnare och vänligare attityd du har, desto mindre anledning får ifrågasättarna för fortsatt tjat.

Magdalena Ribbing

Fråga: Jag undrar huruvida det finns någon regel kring att skämta vid middagsbordet? Alltså när maten har serverats och man äter. Det känns som att vissa personer som är väldigt skämtsamma kanske borde hålla inne lite på skämten med tanke på att det lätt kan hända en olycka om någon råkar börja skratta med dricka i munnen. Det går ju inte riktigt att kontrollera. Så, är det oartigt att skämta mycket när man äter?

Svar: Ja du, det är en fråga om behärskning kanske man kan säga – men visst kan den som gärna vill berätta något extra skrattframkallande försöka ta hänsyn till övriga och avstå från det roligaste just när andra har munnen full med mat.

Men det ankommer också på de som äter att se till att de inte stoppar munnen full! Även på grund av risken för skrattanfall är det bra att komma ihåg att små omgångar mat som stoppas i gapet är det tryggaste bordsskicket.

Magdalena Ribbing

Fråga: Hur är det nu för tiden med att fler än 8 gäster kan börja äta utan att vänta på övriga? Jag läste någonstans att det bara är en myt!

Svar: Det är korrekt att som gäst alltid invänta en signal från värdpersonen att nu inleds måltiden – antingen börjar värdpersonen, vanligen värdinnan, att äta, eller så säger värdpersonen ”varsågoda”.

Uppfattningen att man kan börja äta när det är fler än åtta vid bordet är som sagt spridd, men felaktig ur formell etikettsynvinkel. Jag brukar förklara att man inte är bjuden på en måltid främst för att man är hungrig, och att man därför ska börja äta så snart man kan; utan man bjuds för att ingå i den gemenskap som gäster och värdpersoner utgör. Då är gemenskapen överordnad maten, och därför äter man samstämt så gott det går – alltså inte så att några gäster hugger in på maten innan alla andra har fått mat på sina tallrikar.

Magdalena Ribbing