Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 21 maj 2012 i kategori Måltider
Fråga: Ofta när jag får ut och äter på internationella restauranger i Sverige så anammar jag det andra landets bordsskick, och de gånger som andra påpekar att jag beter mig synnerligen märkligt så hänvisar jag till att man brukar äta så i landet där maten kommer från.
Exempelvis så äter jag gladeligen min sushi med händerna, höjer upp skålen med den kinesiska nudelsoppan till hakan och sörplar i mig innehållet med hjälp av pinnarna, eller använder gaffeln för att putta upp den thailändska curryn på skeden som jag sedan stoppar in i munnen.
Är det accepterat att använda ett annat lands bordsvett om man äter deras mat på en svensk restaurang? Eller tycker Magdalena, likt många av mina vänner, att jag beter mig lite märkligt?
Svar: Det är frivilligt att ta hänsyn till sin omgivning. Tror man att man gör ett intressant intryck på andra genom att bete sig “lite märkligt” kan man ju hålla på med det. Man blir sällan hemskickad av det skälet. Men normalt i meningen korrekt, vänligt och artigt är att inta sin föda på det sätt som är minst besvärande för de personer man har i sin närhet.
Om du vill sörpla i dig soppan för att visa din insikt i kinesiskt bordsskick så är det ditt val. Extra artigt är det inte – förutsatt att sörplandet inte pågår i ett kinesiskt sammanhang där övriga också sörplar, av artighet.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 09:03, 14 maj 2012 i kategori Fest, Måltider
Fråga: Vid en fest med 40 gäster hade värdparet lagt ner mycket omsorg på bordsplaceringen, inte minst för att de som var på festen för första gången skulle bli väl introducerade och känna sig uppmärksammade. I en strålande rolig och kort presentation redogjorde värdparet för hur de resonerat när de gjort placeringen. Det som var chockerande för vissa gäster var att placeringen gjorts oberoende av kön. Det viktiga var att man skulle få stimulerande och intressanta bordsgrannar. De allra flesta hade utomordentligt trevligt under middagen, men det var två par som inte alls kunde finna sig i situationen och försökte ordna till en mera konventionell placering vid ett av de mindre bord som vi var placerade vid. De sa att det minsta man kunde begära var att de skulle ha blivit informerade i samband med inbjudan så att de hade haft chansen att tacka nej.
Måste man verkligen förvarna för ett så oskyldigt brott mot vad som är brukligt?
Svar: Det är en sak att man som gäst förväntar sig en konventionell placering, en annan att man har den mycket dåliga stilen att gnälla eller klaga om denna förväntan inte uppfylls. Tråkigt och stelbent att vara så fast i sitt tänkande att man inte klarar av en oväntad placeringsteknik. Att försöka ändra placeringen är katastrofalt olämpligt, och att ha synpunkter annat än positiva på placeringen är givetvis helt fel.
Förhoppningsvis nåddes inte värdpersonerna av denna ouppfostrade och onödiga kritik.
I dag är placeringen i likhet med de gamla etikettreglerna befriad från mycket av de forna onödigheterna, och en okonventionell placering som du beskriver är varken fel eller unik. Men om man som inbjudare med säkerhet vet att man har gäster som inte klarar av detta slags nutid bör man meddela dem i förväg ”förresten, det blir ingen vanlig placering, vi gör på ett nytt sätt, så att ni vet” och då kan dessa gäster tacka nej och stanna hemma med sin fantasilöshet.
Har man vanliga hyggliga gäster som inte grävt ner sig i förlegad etikett behöver man verkligen inte förvarna.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:00, 24 april 2012 i kategori Måltider
Fråga: Jag har en fråga gällande servettanvändning. När jag har satt mig till bords lägger jag ju servetten i knät. Jag tycker att det är mycket obehagligt att inte vara ren runt munnen, både för min skulle och för andras, så jag torkar mig ganska ofta under en middag. Inte för att jag slabbar mycket, men ibland bjuds det på mat som kräver mer torkarbete. När jag torkar mig, vänder jag den smutsiga delen av servetten uppåt så att den inte kommer åt mina kläder. Problemet blir då att efter ett tag (detta händer inte varje middag) tar servetten slut. Kan man be om en ny servett eller låtsas man som ingenting? Hur beter man sig?
Svar: Men inte kletar du väl ner dig så mycket att en servett blir helt kladdig under en måltid? Hur äter du då? Eller vad är det för slags mat som gör att du blir så kletig? Spaghetti med köttfärssås? Taco?
Servetten används för att torka bort matkladd från mungiporna, och till det går det åt ett litet stycke av servetten, som du helt riktigt vänder inåt när du lägger tillbaka den i knät.
Om du nu råkar äta så att du kladdar ner en hel servett (det kan ju vara olyckligt små servetter!) så vet du ju detta om dig själv, och då föreslår jag att du har med dig pappersnäsdukar som du torkar dig om munnen med, och därefter knycklar ihop och lägger i en ficka eller din väska (som aldrig ska placeras på matbord). Du kan inte be om en ny servett hemma hos någon, däremot på en restaurang.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 27 mars 2012 i kategori Måltider
Fråga: Min mor och jag beställde grillade räkor på en bättre restaurang. Vi fick in varsin tallrik med en generös mängd (små) grillade räkor. Till vår förvåning var räkorna oskalade. Vi jobbade på med kniv och gaffel men det var alldeles hopplöst att få skalen av räkorna. Att skala dem för hand var inte att tänka på – räkorna var glödheta. Till slut frågade jag vår servitör hur det var tänkt att vi skulle få i oss maten. Han sa att om vi ville skulle vi få räkorna i en påse att ta med oss hem och äta dem hemma när de svalnat. Det ville vi inte.
Hur skulle man ha ätit en sådan rätt?
Svar: Jisses! Vilken dum krog! Jag tror att jag skulle ha skickat ut räkorna när de anlände och bett att få tillbaka dem skalade. Så som du beskriver ska inte grillade räkor serveras utanför strandpartyt. Vissa skaldjur kan kanske ätas med skalen på, men inte räkor, i alla fall ingen av dem jag har träffat på, och inte om de är grillade och heta. Kockarna borde tänka efter hur maten ska kunna intas på ett lämpligt sätt, och det är det inte att behöva dra upp en timjankvist ur köttgrytan och repa av den, eller ta tag i kräfthalvan och skala den ätbar, eller att få oskalade varma räkor på tallriken.
Det är inte heller rimligt att ge er räkorna för hemmaätande, det var ju inte därför ni gick på krogen.
Hoppas du slapp betala i alla fall!
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 22 mars 2012 i kategori Människor emellan, Måltider, Socialt vett
Fråga: Jag bor fortfarande hemma och det är så att min pappa har ovanan att rapa ganska mycket både vid bordet och vid andra sammanhang. Som tur väl är har han i alla fall den goda smaken att hålla munnen stängd och liksom bara pysa ut rapen. Personligen tycker jag dock att en rap inte bör ske i närheten av andra även om det bara är en ”pysning”.
Försökte prata med mamma om problemet men hon blev arg på mig och sa att rapa måste man få göra hemma och att det bara var dumheter jag håller på med.
Det kunde såklart ha varit värre! De smaskar inte eller sådana allvarligare fel men de hänger men armbågarna på bordet, gäspar rakt ut och nyser i händerna och jag tycker verkligen att det ser otrevligt ut.
Jag anser att ett visst mått av etikett tillhör även hemma av respekt för varandra medan mina föräldrar tycker att jag är jobbig och håller på med överklassfasoner. De blir riktigt arga om jag någon gång försöker föra ämnet på tal. Mamma menar att hemma ska man få vara som man får vara avslappnad – personligen kan jag inte se hur etikett skulle vara ett hinder för det – men inte heller på restaurang håller de på etiketten.
Jag vet också att det inte är lämpligt att påtala andras dåliga etikett men jag vet inte riktigt vad jag ska göra eftersom det gäller min egen familj som jag träffar och äter med nästan varje dag.
Jag undrar – har mamma rätt? Är jag för överkänslig och har Magdalena något tips på hur jag bör hantera situationen?
Svar: I sitt hem bör man ha rätten att göra som man vill, om det handlar om sådant som att ha fötterna på bordet, rapa eller vad annat man nu tycker är jättetrevligt. Men så snart ens beteende är störande för andra i detta hem måste man ta hänsyn till dem. I en familj ingår man i en gemenskap som alla måste förhålla sig till – en person i denna gemenskap kan inte få förstöra trevligheten för övriga. Nu verkar ju din far vara medveten om att rapande inte är påtagligt charmfullt, eftersom han anstränger sig att dölja det i viss mån. Din mor verkar vara tolerant och ha överseende med sin mans bordsoskick, och då är dessa två i majoritet, så jag föreslår att du försöker ta upp problemet direkt med din far. Du kan kanske säga något lättsamt om att du skulle uppskatta om han inte rapade vid matbordet.
Men din mor har rätt i att just rapandet får betraktas som tillåten ovana i den absolut närmsta kretsen, äkta hälft och barn, så länge ingen blir äcklad av det. I en del kulturer är det till och med rätt sätt att rapa för att visa att man är mätt.
Bäst vore ändå om du försöker strunta i rapandet för att behålla den goda kontakten med båda dina föräldrar.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:06, 19 mars 2012 i kategori Måltider
Fråga: Min kollega och jag jobbar på en större arbetsplats inom industrin och äter lunch i ett mindre lunchrum tillsammans med cirka 15 personer. På
arbetsplatsen finns en pastasallad som lunchalternativ. Salladen består av makaroner, kyckling samt diverse grönsaker i små bitar. Då maten redan är i små bitar behöver den inte skäras upp. Mitt något ovanliga val av bestick till denna lunch är en sked, istället för kniv och gaffel. Jag anser att det är smidigare att äta maten på ett sådant sätt.
Detta irriterar min kollega som under flera månader inte kunnat vänja sig vid åsynen av att jag äter pastasalladen med sked och hon hävdar att hon
känner obehag av det, för att det ser så konstigt ut och för tankarna till barn som äter. Jag hävdar att jag varken spiller, kladdar eller orsakar något osmakligt ljud när jag äter och att det därför bör anses vara förenligt med gott bordsskick att äta med sked. Det bör också nämnas att jag vid en finare middag inte skulle äta liknande mat med sked.
Ska jag vika mig för min kollegas åsikt eller kan jag även fortsättningsvis äta maten med sked?
Svar: Man äter endast flytande föda med sked, om man vill iaktta ett normalt hyfsat bordsskick. Att äta pastasallad med sked, eller exempelvis potatismos med sked är förbehållet barn.
Så jag kan inte svara dig att det inte spelar någon roll att du äter pastasalladen med sked. Det ser barnsligt och fel ut, antingen du är på bjudning eller på jobbet.
Men din kollega som irriterar sig kunde också visa viss tolerans mot ditt barnbordsskick, tycker jag, hon bör ha insett vid det här laget att du inte är intresserad av ett elegantare manér vid det gemensamma måltidsbordet, och därför sluta klaga på dig. Alla vill inte iaktta ett snyggt bordsskick, och du har ju ändå fattat att i ett sådant ingår att inte spilla eller smacka, så ditt behov av att äta med sked borde kunna överses med.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:40, 16 mars 2012 i kategori Måltider, Socialt vett
Fråga: Jag och min bästa vän, vi är båda 21, studenter, brukar träffas och käka middag hemma hos henne kanske två gånger i månaden. Oftast bjuder hon mig på mat hon har hemma och säger då innan till mig ”Jag tänkte bjuda dig på middag ikväll!” men ibland går vi tillsammans till affären för att köpa maten och delar då på kostnaden. Vi käkar också hemma hos mig då och då, och kör då på samma stil, antingen tar jag det jag har hemma eller så köper vi tillsammans.
Det är oftast hon som lagar maten medan jag gör lite av det.
Efter varje middag så är det alltid självklart att jag ska hjälpa till och diska när vi är hos henne. Oftast blir det kommentaren ”Jag lagade middagen, du diskar”.
Är det verkligen så? Detta är ju ingen ”fin” middag utan mer vardagsmiddag, men ska jag hjälpa till med disken, fastän det är hon som har bjudit över mig och lagat maten åt mig?
Svar: Men vad är det för en struntsak som du beskriver! Om du hjälper din kompis att diska när ni två har ätit middag tillsammans, är det så konstigt? Så oartigt? Så jobbigt?
Du får väl be henne diska lite när ni är hos dig. Laga maten själv och be henne ta disken.
Eller, bättre, strunta totalt i att du två gånger i månaden får diska hos din bästa vän efter er gemensamma måltid.
Som jag läser din fråga anser du att en gäst ska behandlas som en ärad sådan av den som är värdperson. Men så är det ju inte i det du beskriver, du är inte bjuden på formell middag, det påpekar du själv, utan ni är kompisar, äter tillsammans, delar ibland på kostnaderna – och på arbetet med att tillreda måltiden och göra i ordning efter den. Helt självklart tycker jag.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:00, 13 mars 2012 i kategori Måltider
Fråga: Det senaste tiden ser man på TV i olika matprogram hur kockarna staplar upp maten till små torn. Detta gäller speciellt förrätter. Tyvärr ser man aldrig hur man äter dessa rätter snyggt. Får man fälla tornet? Hur äter man dessa många gånger fantastiska skapelser snyggt enligt hyfs och etikett? Jag har tackat nej till många restaurangmiddagar av anledningen att jag inte vet hur jag ska tackla problemet.
Svar: Visst är det fånigt med matuppläggningar som är som skådebröd, alltså inte ätvänliga. Jag har sett detsamma som du. Det enda man kan göra när man ska äta dessa ”finesser” är att diskret fälla tornet så att det ligger ner och blir möjligt att angripa hyfsat för att få i sig det säkert mycket läckra tornet.
Men du ska verkligen inte tacka nej till middagar på grund av tornfallsrisken, alla kring bordet har ju exakt samma problem.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:00, 6 mars 2012 i kategori Måltider
Fråga: Jag äter varje dag lunch med en jämnårig kollega. Mitt bekymmer är hans bordsskick. Han slickar/biter på kniven, äter makaroner med sked och lyfter tallriken till munnen för att kunna lassa in maten. Det stör mig så pass att jag undviker att titta på honom och faktiskt skulle vara glad om vi inte åt lunch tillsammans. Då är det här ändå en person som jag gillar.
Får man ha åsikter om andra vuxna människors bordsskick? I sådana fall, hur gör man det på ett bra sätt? Det här är min uppfattning om bordsskick som går emot hans, inte nödvändigtvis jag som har rätt.
Svar: Du delar det här problemet med ganska många som själva har hyggligt bordsskick och inte står ut med att de personer som de lunchar med eller äter middag med inte har motsvarande stil. Intressant är det sätt vi har att äta i sällskap med andra betyder mycket mer än många vill tro. Det finns många exempel på att relationer har upphört på grund av den ena partens usla bordsmanér, och på yrkeskarriärer som har stäckts av samma anledning.
Men det är svårt att säga till någon utanför den egna familjen något som i klartext blir ”du äter på ett äckligt sätt, sluta med det!” Du skulle kunna skaffa en bra etikettbok med ett utförligt kapitel om bordsskick, ge den till din kollega med ett bokmärke vid det kapitlet, och säga på ett utpräglat vänligt och gulligt vis ”du får den här för att jag gillar dig och tror att du har nytta av det här kapitlet.”
Det du beskriver är inte sådant som är okej enligt vedertagen hyfs och stil i andras sällskap. Man slickar inte på kniven, man lyfter inte upp tallriken för att sleva i sig maten och man äter inte makaroner med sked. Men din trevlige kollega har ju uppenbarligen inte fått lära sig detta, och då kan du på ett mycket snällt sätt hjälpa honom. Hur han uppfattar det beror helt på ditt sätt att säga det, så var varsam, och välj tillfälle, ingen annan ska se det du ger honom.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 5 mars 2012 i kategori Måltider, På arbetsplatsen
Fråga: Hur ska man ställa sig till arbetskamrater som tar med sig sina müsliskålar och smörgåsar till arbetsbordet på morgonen, mitt på dagen eller vid lunchtid.
I det här specifika fallet handlar det om en tidningsredaktion där det normalt är ganska rörigt, folk springer fram och tillbaka och alla tar med sig kaffekopparna till sina skrivbord.
Men nu har frågan ställts hur man ska se på ätandet vid skrivbordet, hälsar en som aldrig frågat förr.
Svar: Det är ett problem på många arbetsplatser med ätande-kaffedrickande-godissmaskande vid gemensamma arbetsbord. Inte minst mat som sprider lukt, typ taco och thaimat, som jag ofta får frågor om till min spalt – alltså hur andra ska kunna hindra luktmatsätarna.
På förekommen anledning, alltså frågor till spalten, har jag i min nya bok ”Etikett på jobbet” skrivit en del om detta, likaså i mina frågesvar. Min bestämda uppfattning är att mat och dryck vid ett gemensamt arbetsbord måste vara uttryckligen accepterat av alla för att få förekomma. På din redaktion har ni, förmodar jag, möten med alla då och då, och ett sådant är rätt tillfälle att ta upp ämnet. Avstå från att peka ut någon speciell person, men säg att det har blivit ett visst problem med ätandet vid arbetsbordet, och att du undrar om alla kan enas om något slags rätt och fel angående detta.
Alldeles personligen tycker jag att ätande ska ske i därför avsedd omgivning, vilket mycket sällan är ett arbetsbord som man delar med andra. Eftersom jag hemföll ibland åt detta när jag var verksam på Dagens Nyheters redaktion har jag stor förståelse för företeelsen, vilket inte hindrar att ätandet vid arbetsbordet i andras sällskap måste vara accepterat av dessa.
Magdalena Ribbing
Mest kommenterade