Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:00, 24 maj 2012 i kategori Fest, Presenter
Fråga: Har fått inbjudan till födelsedagsfest där det klart står att man undanber sig presenter. Istället önskar man ett litet ekonomiskt bidrag från var och en.
Min fråga är om man kan komma ”tomhänt” till festen eller om man ändå bör ha med sig någonting?
Svar: Intressant att inbjudaren inte vill ha “presenter” men gärna pengar – sådana är väl också en present? Det är alltså föremål som inbjudaren inte vill ha. Är det en så kallad betalfest där gästerna ska ge en viss bestämd summa för att få vara med på kalaset?
Nåja, ge det önskade bidraget och kom tomhänt till kalaset. Finns inte ett bankkonto angivet så ta med kontanterna i en snygg liten ask med rosett om, så ser det ut som den present det är.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:15, 30 april 2012 i kategori Fest, Inbjudningar, Presenter
Fråga: Jo, jag fyller 40 och kommer att ha en födelsedagsfest tillsammans med två andra väninnor som också fyller 40. Vi kommer att bjuda både gemensamma och egna vänner. Nu undrar jag vad Magdalena tycker gällande presenterna? Naturligtvis skall ju de gäster som bara känner en av oss inte behöva ta med någon present till de övriga två.
Skall vi skriva något om detta på inbjudan, och i sådana fall, finns det någon bra formulering?
Svar: Presenter på ett födelsedagskalas är så pass självklara att det inte behöver verkar girigt med en formulering om dem på inbjudningskortet. Skriv ungefär så här: ”Bästa presenten till oss är våra gästers närvaro på vår fest – och vill någon ge något därutöver så räcker det mer än väl med något till den av oss som du/ni känner”.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 26 april 2012 i kategori Människor emellan, Presenter
Fråga: Jag har precis avslutat ett förhållande med min pojkvän, nu f.d.
Under förhållandet så fick jag en upplevelse i julklapp, av ett värde strax under tusenlappen. Den här upplevelsen är något som det var planerat
att vi skulle göra tillsammans, utomlands (d.v.s., han har betalat både för sig själv och för mig).
Vi utnyttjade aldrig de här upplevelsebiljetterna under förhållandet, och nu undrar jag hur jag ska förhålla mig till min julklapp efter att förhållandet har tagit slut. Kan jag ändå be honom om att få utnyttja biljetten själv (eller i sällskap med honom, om vi båda skulle känna oss bekväma med det)?
Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till den här julklappen. Det känns dumt att be honom om något som det var meningen att vi skulle uppleva tillsammans. Å andra sidan hade jag inte gett tillbaka julklappen om den till exempel varit ett smycke.
Svar: När en relation avslutas brukar man försöka enas om vad som ska behållas av de gåvor av värde som man har givit varandra. Självklart skulle du ha givit din f d pojkvän tillbaka ett smycke eller annat föremål av värde – undantaget är kläder och väskor. Föremål av värde har man vanligen fått mot bakgrund av att relationen syftade till en gemensam framtid. Det är förmodligen mer ovanligt att man får – eller tar emot – dyrbarheter om förhållandet är avsiktligt kortvarigt.
Vardera parten i en avslutad relation avgör om och vad den andra får behålla, eller om det ska återlämnas. Att bara utan överenskommelse behålla det värdefulla som givits är fel och kan kallas girigt.
Din julklapp i form av en upplevelse har nog frusit inne när er relation har upphört. Men är ni fortfarande vänner föreslår jag att du pratar med din f d pojkvän om denna present. Säg att du gärna genomför den tillsammans med honom om det känns okej även för honom. Är det viktigt för dig att få denna upplevelse men han är ointresserad kan du säga att du kan tänka dig att använda din del ensam. Eller köpa ut hans del och ta med någon annan. Allt handlar om hur ni två uppför er gentemot varandra.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 20 april 2012 i kategori Bröllop, Presenter
Fråga: Vår dotter är förlovad med en riktig svärmorsdröm. De är båda välutbildade och har bra jobb. Vi vill inte bestämma hur de ska planera denna fina dag men vad ska de kunna förvänta sig av oss när det gäller finansiell hjälp till bröllopet och typ av bröllopspresenter? Vid det här laget har de båda haft kompletta hushåll så de har fått gallra en hel del när de slog ihop sina påsar. Vi har inte haft någon erfarenhet av just denna typen av bröllop förut.
Svar: Orsaken till att brudens föräldrar för i tiden brukade betala bröllopet och stå för en del utrustning som bröllopspresent till brudparets gemensamma hem var att kvinnor stod under sina föräldrars vård som ogifta, och sällan tjänade egna pengar, eller hade rätt att disponera sina pengar.
Brudens föräldrar bjöd till bröllopet, bestämde hur detta skulle gå till, vilka som skulle bjudas, liksom vad de ville ge i form av lakan, handdukar, bordsutensilier, möbler eventuellt. Efter bröllopet var det brudgummen som bestämde över sin frus pengar. Allt detta är ju numera totalt förlegat. Vi befinner oss i 2000-talet, vilket en del trycks vilja glömma just när det gäller sådant som att brudens föräldrar minsann ska betala bröllopet.
Att självförsörjande vuxna människor i dag förväntar sig, eller ibland (fast det verkar inte vara så i det här fallet) kräver, att brudens, och lika ofta brudgummens, föräldrar ska betala bröllopet med mera är både girigt och helt fel.
Vill brudparsföräldrarna frivilligt bidra till kalaset så är det säkert välkommet. Men beträffande vuxna människor som gifter sig handlar det om vad de själva vill och anser att de vill lägga ut sina egna pengar på. Då ska inte heller brudens eller brudgummens föräldrar blanda sig i hur bröllopet utformas.
Din dotter kan inte förvänta sig något specifikt från sina föräldrar, vilket ju inte alls hindrar att du kan fråga henne om du vill: ”kan vi ge er lite ekonomiskt bistånd till bröllopsfesten, om ni tänker ha en sådan?” eller höra med henne om det är något speciellt hon önskar sig som bröllopspresent. Det kanske finns något ärvt föremål som kan vara roligt att få?
Men jag kan också tänka mig, med den långa erfarenhet jag har av frågor till min spalt, att brudparet kan komma att önska sig en bröllopsresa. I så fall föreligger ingen tradition att denna ska betalas av brudparsföräldrarna. Vill dessa bidra till resan så är det lika frivilligt som vänligt.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 28 mars 2012 i kategori Bröllop, Presenter
Fråga: Vi är bjudna på bröllop och brudparet har önskat sig pengar till en bröllopsresa. Hur ska vi göra? Bruden är nämligen skyldig mig 700 kr och jag förstår att hon har inga planer på att betala tillbaka. Ska jag göra ett snyggt kuvert med ett meddelande som berättar att hon nu inte längre är skyldig mig några pengar och att detta är min present till henne. Eller ska jag bita i det sura äpplet och ge henne 1000 kr?
Svar: Så trist! Allra bäst vore att du fick tillbaka dina 700 kr i god tid så att du slapp att blanda ihop bröllopspresenten med en skuld. Man kan ju tycka att en bröllopspresent enbart ska vara generös och glädjande och inte handla om att avskriva en skuld – men samtidigt är ju 700 kr en icke försumbar summa som du ju ska ha tillbaka på något sätt. Så jag tycker att du kan ge brudparet en snygg liten ask och lägga i en hundralapp plus ett snyggt rosettomknutet papper till bruden där det står ungefär ”Kvitto på avskriven skuld på 700:- Varmaste lyckönskningar”.
Eller om du kommer på ett bättre sätt att formulera detta – för visst borde hon bli glad över att inte längre vara skyldig dig denna summa. För hon kommer väl ihåg att hon är skyldig dig dessa pengar?
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:00, 22 mars 2012 i kategori Presenter
Fråga: Jag undrar när det kan vara berättigat att bli arg för en present? Det är en person som är arg på mig därför att jag har gett henne böcker som har handlat om allmän psykologi som tar upp en mängd olika problem och konkreta fall som människor kan ha eller råka ut för. Jag har alltså inte tyckt att de har pekat på något specifikt problem. Jag har gett bort en sådan bok till personen ifråga och två andra böcker till två personer i hennes närhet. De andra har inte har inte tagit illa upp utan en person tyckte det var väldigt kul och den andra har inte sagt något. Hon som blev arg tycker att det är okänsligt och menar att det är att säga till folk att de har problem. Hon undrade i jämförelse vad jag skulle tycka om jag fick ett par alldeles för små byxor.
Jag har naturligtvis inte menat att såra någon utan tycker själv att det är väldigt intressant att utveckla sig själv hela livet och anser att ingen människa är helt perfekt, därför förstår jag inte varför hon kan ta så väldigt illa upp som hon gjorde. Böckerna har jag läst själv och gett bort därför att jag tyckte de var bra. Den jag gav henne handlade om de tio vanligaste misstagen som vanliga människor gör.
Var går gränsen för när man kan bli arg för en present?
Svar: Det verkar som om din vän som fått böcker om psykologi är lite väl självupptagen. Skulle man resonera som hon gör så skulle man inte kunna ge en roman där barn finns med i handlingen till en barnlös person, eller en bok där trädgårdar förekommer till den som är pollenallergisk. Det är föralldel en inte helt relevant parallell, men ändå i samma art, och inte sämre än din väns jämförelse med att ge dig för små byxor. Hon borde känna dig så väl att hon inte behövde ta illa upp för det du avsåg som en vänlighet. För det gjorde du ju?
Säg till din stingsliga vän att du verkligen inte menade det hon har uppfattat och att du gärna tar tillbaka boken och ger henne någon annan, om exempelvis segling eller grönsaker eller något annat ämne som hon inte tar illa upp av.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 21 mars 2012 i kategori Fest, Presenter
Fråga: Jag och min man har blivit inbjudna att fira en gammal kompis som fyller jämnt. Firandet ska ske i form av en överraskningsmiddag på en restaurang: födelsedagsföremålet vet inte något om detta utan tror endast att det är en middag med hans respektive. Det är denne respektive som har bokat bord på restaurangen för de närmaste vännerna. Vi, dvs vännerna, ska själva stå för notan och det visar sig i efterhand (efter det att vi har sagt att vi är med) att det är en ganska dyr restaurang trerättersmeny är bokad och det kommer att kosta ca 600 kr per person.
Nu har några av de övriga vännerna (som vi endast känner ytligt) bestämt att vi går alla ihop och köper en present. De har skickat ut ett mejl och skriver att alla ska sätta in 600 kr per familj till ett konto. Detta börjar kännas väldigt dyrt då kvällen kommer att gå på 1200 kr för oss plus present. Vi är överhuvudtaget inte informerade eller tillfrågade om presenten eller eventuella prisnivåer innan. Hur gör vi för att på ett snyggt sätt meddela att vi tycker det är för dyrt?
Svar: Ojojoj! Så gör man inte i en vänkrets – eller någonstans! För att det ska bli en gemensam present ska samtliga givare tillfrågas först, och gå med på detta. Nu har någon tagit detta lyxinitiativ och gjort det till ett krav – och då föreslår jag att du och din man vänligt avböjer att delta och säger att ni har en egen present.
600 kr är mycket för en födelsedagspresent, i synnerhet när presentgivarna dessutom betalar middagen. För varje par blir det ju en utgift på minst 1800 kronor för att fira denna kompis födelsedag. Man kan säga att “gästerna” ändå skulle ätit middag hemma, men hemmamat är vanligen avsevärt billigare än 600 kronor per person. Så köp en trevlig present för en hundralapp, någon antikvarisk bok eller någon fyndig pryttel, och ge den till jubilaren.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 16 mars 2012 i kategori Fest, Presenter, Socialt vett
Fråga: Min yngre bror fyller jämna år inom kort och kommer att ha “öppet hus” i hemmet, en större gård på landsbygden. Starttid vid kl 17-tiden en lördag. Mat och dryck kommer att serveras som buffet/gående bord. Sannolikt kommer det ett stort antal gratulanter/gäster, bekantskapskretsen och släkten är stor.
Några frågor med anledning av detta:
Hälsningsceremoni i förhållande till alla gäster som kommer att droppa in löpande under aftonen ?
Vem hälsar på vem?
När överlämnas presenter?
När är det lämpligt att hålla hyllnings/gratulationstal?
När bör man tacka värdparet och bryta upp ? Tar man adjö av flera än värdparet ?
Svar: Inbjudaren, jubilaren som jag förstår det, är ju huvudperson men samtidigt värd och ska ovillkorligen hälsa på alla gäster när de kommer. De har ju kommit för att hylla honom och måste få ta i hand och säga grattis. Det gör att han knappast kommer att kunna sitta ner och äta under mer än en kort stund då och då när ingen ny gäst är på ingång. Värdparet, skriver du vilket gör att jag förmodar att jubilaren har en partner, och den personen ska alla gäster också hälsa på. Inkommande gäster hälsar på de som redan har kommit, om man följer formell etikett. Annars hälsar man på dem man ser!
Släkten, du som bror exempelvis, kan hjälpa till att visa gäster tillrätta och ta hand om de som verkar vilsna.
Presenter överlämnas av givarna när de hälsar på jubilaren, som om han hinner, packar upp det han får efterhand och ser förtjust ut samt ställer det på ett presentbord, med noggrann anteckning om vem som givit vad (för det vänliga tackkortet som han ska skicka till varje givare inom ett par veckor).
Gästerna som kommer hälsar alltså på jubilaren, därutöver på alla bekanta och om möjligt även på obekanta, men är det fler än cirka trettio personer anses det inte nödvändigt att man går runt och hälsar på alla, utan då räcker det med dem man känner. Det hindrar inte att den som är riktigt hövlig hälsar på alla närvarande.
Talen till jubilaren får passas in där det blir rimligt, helst när en majoritet av gästerna är på plats och sitter ner med sina tallrikar.
Gästerna stannar en timme, flera om det känns så, och går hem när kalaset verkar avta. Alla måste säga tack och adjö till inbjudaren alltså jubilaren, och hans partner men inte nödvändigtvis till fler.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 11:36, 15 mars 2012 i kategori Bröllop, Presenter
Fråga: Min syster och hennes pojkvän vill bli sambo och de har redan hyrt en möblerat lägenhet i väntan på att deras hus ska bli färdigt (det ska ta ett par år) men än så länge har de inga bröllopsplaner.
Alla deras vänner och släktingar vill ge dem presenter som om det vore ett riktigt bröllop.
Jag vet inte vad jag ska göra. Är jag gammalmodig som tänker att man ger bort en present bara när man gifter sig och inte när man blir sambo?
Svar: Det är inte så lätt att bestämma sig för om två personer som flyttar ihop ska räknas som ”gifta” och därmed ges bröllopspresenter. Väldigt många gifter sig inte utan lever tillsammans livet ut utan vigselbevis. Andra gifter sig och skiljs efter ett eller ett par år.
Men det verkar ju som om din syster och hennes pojkvän har blivit ett etablerat par, med syfte till en gemensam framtid eftersom de skaffar ett hus tillsammans. Då kan du ge dem en present för att fira detta. Du skulle kunna prata med din syster och höra hur hon tänker om detta. Ska hon och hennes partner ha en fest för att fira att de flyttar ihop? Eller vill de vänta med firandet till dess att huset blir färdigt? Då kan du också vänta med en riktig bröllopspresent till dess, eller till att de kanske gifter sig.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 06:00, 28 februari 2012 i kategori Presenter, På arbetsplatsen
Fråga: Jag jobbar i en butik som ska läggas ner. Det är en liten butik och vi är bara några få anställda. Vi har jobbat nära butiksägaren och haft god stämning i alla år.
Det jag undrar nu är om det finns oskrivna regler för om man bör köpa en present till butiksägaren (han är också chefen), att ge sista arbetsdagen? Vi anställda är bedrövade över situationen eftersom nedläggningen innebär att vi kommer bli arbetssökande allihop. Därför är det med blandade känslor jag ens tänker tanken om att ge en present, eftersom det inte är någon glädje involverad.
Vi trodde kanske att från butiksägarens sida skulle det komma ett förslag om att vi kunde göra något tillsammans till exempel gå på restaurang eller på pub för en gravöl, men han har inte sagt något om det.
Hur brukar man göra? Finns det ens regler? Kan jag få ett råd?
Svar: Någon present till butiksägaren behövs inte. Han hade, som du skriver, kunnat bjuda er anställda på något trevligt sista dagen, men kanske det inte finns ekonomi till sådant?
Men ingen tradition säger att de som förlorar arbetet ska ge sin forna arbetsgivare någon present. Tacka vänligt för den tid som varit, det räcker verkligen.
Magdalena Ribbing
.jpg)
Mest kommenterade