Resepresentetikett?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:11, 15 mars 2013 i kategori Presenter

Fråga: Jag tycker det är en pina att leta presenter till personer jag inte känner så väl. Jag känner prestationsångest över detta och tanken på att ge en present som inte uppskattas gör mig lika obehaglig som när jag själv mottagit presenter som jag inte önskat och heller inte uppskattat. Jag döljer efter bästa förmåga min ouppskattande känsla och tackar med ett leende så gott jag kan.

Jag åker utomlands på konferens, i arbete, en eller ett par gånger per år och varje gång undrar jag vad min omgivning förväntar sig av mig. Skall jag köpa presenter till våra barns kusiner, min mor och far, syskon, svägerskan, svärmor etc? Allra helst skulle jag ta med min fru så att hon kan ordna med detta, vilket hon ofta gör klanderfritt, vilket igen jag känner höjer förväntningarna på mig.

När jag reser själv har jag ofta många böcker och mycket teknik med mig eftersom detta används i det arbete jag utför – rent logistiskt finns alltså inte mycket plats eller vikt kvar till presenter och det känns riktigt fånigt att betala extra för presenter som kanske ingen kommer uppskatta ändå.

Vad är kutym vid dessa resor? Bör jag köpa present med hem till barnen och min fru? Hur stort nät av presenter borde jag fylla? Räcker det med choklad eller skall alla presenter ha lokal förankring?

Jag förstår upprinnelsen när resor var ovanligt och destinationer var exotiska från den egna hemmakulturen. Att då ta med sig en del av denna främmande kultur för att medföra något intressant eller spännande ser jag flera poänger med, men när vi idag kan läsa mer än önskas om alla resmål och kultur på nätet – och troligen köpa hem själv vid intresse – känns hela presentinköpskarusellen efter utlandsresa som ett förlegat arv och omodernt tvång.

Jag har bläddrat igenom 17 sidor under rubriken ”presenter” men inte hittat något om vett och etikett kring att ”ta med present hem från utlandsresa”.

Svar: Nej, du har inte hittat något om presenter från den som gjort en utlandsresa i mitt spaltarkiv därför att jag inte har svarat på en sådan fråga – du är först med den! (Lika roligt för mig varje gång, dvs dagligen, när det kommer en fråga som jag aldrig fått tidigare trots att spalten nu har pågått i bortåt femton år).

Först: helt rätt att du försöker se glad och tacksam ut för de presenter du får, även om du ogillar det givna. Du ska vara glad över och tacka för det som presenten är en symbol för: vänlighet, omtanke, oavsett det uttryck den får.

Och så detta med att du ska köpa presenter till familjen när du är på utlandsresa – nej, nej, nej! Hel rätt som du skriver, det är omodernt och baserat på forna tiders resande som ansågs som en förmån, en exklusivitet som den hemvändande resenären borde dela med sig av till alla som inte fått samma ynnest.

Men i dag ser det helt annorlunda ut, alla tycker inte ens att det är roligt att resa utomlands. Det finns inte minsta anledning att du ska köpa presenter enbart av det skälet att du reser utanför landets gränser. Köp något till dina barn om du vill, någon enkel grej som är rolig brukar finnas hos gatuförsäljare; men lägg inte ner mycket pengar på något som du inte är bergsäker på faller i smaken. Till din hustru kan du säkert köpa något som blir uppskattat, eller låta bli. Men till övrig familj behöver du inte alls köpa något, någon sådan vedertagen sed finns inte i nutid.

Det låter som om du har vant alla vid att det vankas presenter när du har varit utomlands? Ack ack, då är det svårt att bryta, men börja trappa ner med att köpa små konsumtionsvaror beroende på vilket land du har varit i: en bit ost, en flaska olivolja, en liten ask choklad, en burk marmelad, oliver.

Det räcker mer än väl och blir säkert ännu mer uppskattat än souvenirdockor och prydnadssaker.

Magdalena Ribbing

Syskonbarnspresenter?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 8 mars 2013 i kategori Presenter

Fråga: Jag har ett dilemma som jag inte verkar komma från. Jag har sedan flera år slutat att skicka presenter till mitt syskons barn då jag aldrig fått någon respons på försändelserna. Barnen detta berör är tre mellan 17 och 23. Barnen och jag har i princip ingen kontakt och pratar eventuellt i telefon ungefär vartannat år. Jag har valt att inte engagera mig i umgänget då detta varit en relation som inte tillför något positivt i mitt liv.

Som många ungdomar önskar sig dessa barn emellanåt dyra saker, något som mitt ensamstående syskon då ringer och äskar bidrag till. Tidigare har jag (som också ensamstående till två) skyllt på dålig ekonomi. Nu fick jag återigen en fråga om jag kunde tänka mig att sätta in en mindre summa under ett år för en present som ska inhandlas nästa år. Jag känner mig som en riktig snåljåp men vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det hela. Presenten som ska handlas kostar flera tusen kronor.

Svar: Varför skulle du betala presenter till syskonbarn när du inte har någon kontakt med dem? Och som det verkar, endast sporadisk med ditt syskon? Inte behöver du sätta in pengar till någon present!

Utan att du skriver det förutsätter jag att ditt syskon inte ger dina barn presenter; vore det så skulle det föreligga ett slags presentutbyte och ett stopp för det bör båda parter vara ense om.

Dina syskonbarn får stå ut med att inte få de dyra saker de önskar sig. Det handlar inte om att du skulle vara snål, snarare verkar ditt syskon vara ganska girigt.

Magdalena Ribbing

Presentplanering?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 21 februari 2013 i kategori Inbjudningar, Presenter

Fråga: Vi har i släkten en jämn födelsedag om ett tag dit vi inte blivit inbjudna att delta. Vi har inte heller något större umgänge med jubilaren, så det är helt naturligt.

Nu har ett par nära släktingar som är bjudna en önskan att uppvakta jubilaren med en större gåva och har därför kontaktat oss för att vi ska bidra till denna. Vi har sagt att vi gärna skickar våra gratulationer och en blomma till jubilaren, men att vi anser det räcker. Någon dag senare kontaktar jubilaren oss personligen för att bjuda in oss och strax efter kontaktar en av släktingarna oss för att återigen diskutera gåvan.
Det känns onekligen som att bli inbjuden med armbågen och att orsaken är den önskade gåvan. Ska vi ta skeden i vacker hand eller artigt beklaga att vi inte har möjlighet att delta? Måste vi bidra till den önskade gåvan?

Svar: Man måste aldrig medverka till en gemensam present om man inte vill. Du har ju svarat på den första frågan att ni tänker ge en blomma.

Därefter kom en inbjudan till kalaset, och du misstänker att den handlar om jubilarens önskan om att få tillräckligt många givare till en önskad storpresent. Men du vet inte om det är den egentligen orsaken och därför kan du inte agera som om din misstanke vore rätt. Alltså har du tre alternativ: stå kvar vid din blomma som enda present, och tacka nej till kalaset; tacka ja till kalaset och ändå inte ge mer än blomman; eller tacka ja och medverka i insamlingen.

Eftersom du inte har så mycket kontakt med jubilaren är det lika rätt att tacka nej som att tacka ja.

Det handlar alltså om vad du vill, och vad du tycker vore trevligast: gå på kalaset – eller inte gå på kalaset.

Du kan mycket väl tacka nej utan att ange skäl, men kan du skriva ”tyvärr är vi förhindrade att närvara på grund av en planerad resa som sammanfaller i tid” eller något liknande lite vagt så är det lite trevligare.

Magdalena Ribbing

Presentundvikande?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:00, 1 februari 2013 i kategori Bröllop, Presenter

Fråga: Jag och min fästman är mitt uppe i våra bröllopsplaner och har därför under en tid sparat ihop de pengar som behövs för att betala det relativt kostsamma bröllop vi vill ha. Vi vill kunna bjuda många och känna att de som delar vår glädje får komma till en fin middag och genomtänkt fest. Vi tycker också att det känns viktigt och roligt att vi får bjuda på och ordna festen själva.

Nu är vi mitt uppe i att skicka ut inbjudningarna, och har i samband med detta börjat fundera på bröllopspresenterna. Vi har nämligen förstått att vissa redan funderar över bröllopspresenter. Vi har släkt och vänner som valt att ha otraditionella och mindre bröllopsfester eller tillställningar och många i vår generation har då önskat sig pengar till bröllopsresan. Nu har vi förstått att några av våra gäster tänker att detta också gäller oss, och att de ska ge ett bidrag till vår bröllopsresa. Resan är dock redan betald och vi tycker att det känns konstigt och obekvämt att ta emot pengar som vi inte använder till något särskilt. Dessutom känns det lite som att våra gäster då betalar för det vi egentligen vill bjuda på.

Vi förväntar oss naturligtvis inte några presenter alls egentligen, men vet ju att vi kommer att få, och hoppas då att vi kan få saker som blir fina minnen och som påminner oss om givaren och tillfället. Vi vet att man kan göra – eller åtminstone att folk gör – en lista över saker som man önskar sig, men tycker att också det känns obekvämt. Vi vill ju inte begära saker av våra gäster. Och man kan väl inte skicka ut en sådan lista? En lista på saker som vi önskar oss kan ju dessutom sända fel budskap eftersom vi mer än gärna vill ha omtänksamt egenpysslade ting eller arvegods. Vi har också gäster som reser från andra länder och att ens få presenter av dem känns märkligt. Vi vill inte på något sätt antyda att man bör ge en present som dessutom ska vara köpt. Men vi vill ju också hjälpa våra gäster och vara förberedda på de frågor vi kan få. Vi har funderat på om man på något sätt kan låta gästerna veta vilken servis vi samlar till så att de har något alternativ. Men hur gör vi egentligen? Och vad är god sed?

Svar: Intressant fråga – och ovanlig, det vanliga är motsatt frågeställning, som har förekommit i spalten otaliga gånger, alltså att brudparet önskar sig pengar från sina gäster.

En möjlighet är att på inbjudan skriva ”våra gästers närvaro är den bästa presenten till oss – eventuella frågor besvaras av Xxx på tel 0000″. Och så ber du Xxx som är någon närstående att säga att hon eller han råkar veta vad du och din fästman vill angående presenter, alltså att ni inte önskar er pengar men blir glada för något hemgjort eller ärvt, alternativt någon del till servisen Yyy.

Till gästerna som kommer från andra länder och har kostat på en dyr resa kan du ju skriva ett par rader direkt på bjudningskortet om att ni är så glada att de kommer till bröllopet att ni hoppas att det får ersätta eventuella presenter.

Magdalena Ribbing

Babypresentinformation?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 25 januari 2013 i kategori Barn, Presenter

Fråga: Vi väntar vårt första barn i april och förbereder oss nu mentalt och praktiskt för detta. Jag och min man försöker leva miljömedvetet och hälsosamt, och vill gärna att detta skall gälla även vårt barn. Därför är noga med vilka produkter vi väljer till vårt barn, och undviker i möjligaste mån sådant som kan innehålla onödiga kemikalier. Tyvärr har vi upptäckt att baby/barn-prylar ofta innehåller allt från flamskyddsmedel till plaster och parfymer som kan avge cancerframkallande och/eller hormonstörande ämnen, något som vi gärna vill undvika att utsätta vårt barn för så långt det är möjligt. Naturligtvis går dessa ämnen inte att undvika helt och hållet, men vi försöker hålla nivån nere.

Nu kommer vi till vårt problem, som egentligen är ett lyxproblem. Vi antar, och ha också fått signaler om, att vi kommer att få presenter till barnet från släkt och vänner när barnet är fött. Detta är ju fantastiskt roligt och glädjande! Mitt dilemma ligger i hur jag bör hantera detta i relation till vår önskan om att minska mängden kemikalier och giftiga ämnen i vårt barns närhet. Naturligtvis förväntar jag mig inte att alla som vill ge vårt barn en gåva är lika insatta i frågan som vi, inte heller förväntar jag mig att allt de ger skall vara ekologiskt, vi är inga fanatiker. Men jag känner mig tveksam till att låta mitt barn använda exempelvis kläder med plasttryck, leksaker som kan avge farliga ämnen och så vidare.
Hur bör jag hantera detta?

Jag har försökt signalera hur vi tänker till dem vi umgås mycket med genom att berätta om de böcker vi läst. Men om jag känner dem rätt är det inte alla som uppfattar denna signal som att jag önskar att även de skall välja sina gåvor med omsorg. Bör jag vara ännu tydligare och säga rakt ut att jag vill att de är försiktiga? Hur mycket skall jag i så fall förklara om vad man kan tänka på? Hur skall jag gå tillväga för att signalera mina tankar till folk som vi inte umgås lika tätt med, men som kan tänkas ge en gåva till exempel i samband med dopet? Eller bör jag inte alls ”förvarna”? Bör jag tacka och ta emot, och sedan inte använda gåvan, eller bör jag bortse från min egen oro och använda gåvan av tacksamhet?

Svar: Det är inte så enkelt att få andra att tänka som man själv gör – jag föreslår därför att du blir mycket tydligare än du är nu, visavi släkt och vänner. Säg till dem du pratar med att ni har fokus på miljömedvetenhet, och att ni vill att barnet ska slippa xxx och yyy – räkna upp sådant som du vill undvika. Innan barnet har anlänt är det ju inte liktydigt med presentkrav, utan en information i ett samtal, precis som om du skulle berätta att du blivit glutenintolerant eller vad som helst som kan vara av intresse för dem du känner.

Det är nog enda sättet att få åtminstone färre farliga saker och kläder. Och det är inte oartigt att berätta vad man har för uppfattning om miljön. Skulle du ändå få ovälkomna saker till barnet så kan du försöka byta, eller bara avstå från att använda dem. Det måste inte givaren informeras om.

Magdalena Ribbing

Porträttpresent?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:17, 17 januari 2013 i kategori Presenter

Fråga: Att måla ett (verklighetstroget) porträtt av någon som en gåva, är det en trevlig eller oförskämd idé?
Beror det kanske på hur väl man känner personen? (Inte tillräckligt väl för att veta svaret på frågan, i detta fall).

Svar: Svårt att veta, men det kan vara känsligt att avbilda en person utan att objektet är med på det. Som att ta en porträttbild i smyg. Man kanske har en helt annan självbild än den som konstnären fått fram. Förmodligen kan det bli nästintill chockartat i värsta fall. Jag skulle inte rekommendera det, däremot kan ju frågan mycket väl ställas: ”det vore roligt att måla av dig, vill du det?”

Men att överraskas av en gåva i form av ett målat porträtt av sig själv …. nej, inte en lysande idé.

Magdalena Ribbing

Barnpresentönskan?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:00, 10 januari 2013 i kategori Barn, Presenter

Fråga: Min dotter har önskan om att ha födelsedagskalas när hon fyller år och bjuda sina förskolekamrater.  Det är i sig inget problem utan det är presenterna som hon kan komma att få. Hon är nämligen inte leksaksbarn utan hon är mer en pysseltjej som älskar att måla och klistermärken.

Så min fråga är: Är det okej att skriva ”leksaker undanbes men gärna pysselsaker som färgpennor och klistermärken”? Eller är det fel av mig? För min man tycker nämligen att sådana krav kan jag inte ställa.

Svar: Det är nog inte så bra att skriva detta på inbjudningskorten som delas ut till förskolekamraterna, det blir som att du vill bestämma vilka presenter du förväntar dig att din dotter ska få. Men jag antar att du ringer själv förskolekamraternas föräldrar och frågar om närvaro, eller att föräldrarna ringer till dig; det kan ju lösas genom att ange telefonnummer vid ordet ”svar”. (att bara skicka bjudningskort till förskolan och be om svar från barnen själva fungerar inte alltid).

Och när du då talar med föräldrarna kan du i förbifarten nämna ditt barns preferenser – ungefär ”förresten, om det skulle bli aktuellt med en present så älskar min dotter att måla och hålla på med klistermärken, men är inte vidare intresserad av leksaker”.

Magdalena Ribbing

Pedagogpresent?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:00, 14 december 2012 i kategori Presenter

Fråga: Jag har denna gång blivit ansvarig för att köpa avskedsgåva till en av ”pedagogerna på förskolan”. Hon har arbetat där närmare 10 år. Jag behöver några tips på vad som kan passa att köpa från alla föräldrarna? Själv kan jag tycka att en blomma med kort blir lite enahanda. Jag tycker man vill ge något man minns och som består. En idé är att fråga övrig personal om hennes smak osv. Summan ligger på omkring 400 kronor.

Svar: En bra bok, kanske ett litet fint uppslagsverk eller ordbok, är ju något man behåller livet ut. En vacker siden- eller kashmirschal är en annan ofta välkommen present om man känner mottagarens smak.

Magdalena Ribbing

Slutgåvor?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:00, 12 december 2012 i kategori Presenter, På arbetsplatsen

Fråga: Jag ska snart lämna en arbetsplats där jag varit i snart 10 månader. Jag har haft ett par närmare chefer över mig samt 5-6 personer på min ”nivå”. Min relation till de flesta är främst professionell, men ett par kollegor har jag blivit något närmare vän med. Nu undrar jag om jag som lämnar arbetsplatsen förväntas ge några presenter till mina arbetskamrater. Jag känner mig tveksam till att jag skulle förväntas ge några presenter – särskilt cheferna.

Svar: Nej nej, du som ger dig iväg behöver inte ge någon present, det är snarare du som ska få något som ett slags tack!

Så inga presenter, framförallt inte till cheferna. Men har du en arbetskamrat som du kommit att bli vän med är en present mer befogad, men verkligen ingenting som normalt förväntas.

Magdalena Ribbing

Presentkrav?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 10 december 2012 i kategori Barn, Inbjudningar, Presenter

Fråga: Jag är 33 år gammal och allt fler människor omkring mig har skaffat barn. Detta gör att jag hela tiden blir inbjuden till barnkalas och liknande. Detta låter som ett litet problem, men helt plötsligt är jag omgiven en massa barn som ska födelsedagspresenter, doppresenter och en del julklappar. Med cirka 30 barn i bekantskapskretsen och släkten blir detta både dyrt och tidsödande.

Jag är inte heller speciellt förtjust i barn, vilket gör att jag hellre lägger mina dyrbara helger på annat än barnkalas. Kan man blankt säga nej till en sådan inbjudan? I och med att de flesta är nära vänner till mig, så är det svårt att komma med något undanglidande svar som: ”jag har tyvärr inte möjlighet att närvara” eftersom de då frågar vad som jag då ska göra.
Kan man bara säga att man inte orkar eller vill? Det är ju främst mina vänner jag vill umgås med, inte deras barn. Och ger verkligen alla presenter till alla sina vänners och bekantas barn när de fyller år, eller är det bara min bekantskapskrets som är ovanligt givmild?

Svar: Tyvärr skapas ibland alltför snabbt en vana att ge presenter, att uppmärksamma födelsedagar osv, som omsider blir en börda, både för givaren och mottagaren. Något slags gengäldande förväntas ju i allmänhet från mottagaren av presenterna.

Du har hamnat i den kostsamma och tidskrävande fällan att ge alla dina vänners barn presenter och det kan du inte fortsätta med, det blir alldeles för jobbigt med tiden. Så försök med att säga vänligt när du blir ombedd att komma till barns födelsedagskalas, ungefär ”jag har så mycket omkring mig till vardags att jag måste spara mina lediga timmar till att umgås mest med mina vuxna vänner – men tack för att ni tänkte på mig”. Går du inte på barnkalaset behöver du ju inte ge en present.

Och julklappar – nej, det behöver du inte alls ge till dina vänners barn, om du inte är gudmor till dem. Det blir också en stor obalans i givandet och mottagandet, du får knappast julklappar och födelsedagspresenter från alla dessa barn. Även om det inte handlar om att presenter ska kvitteras mot varandra kan det bli besvärande för den som ständigt tar emot, i princip föräldrarna till presentbarnen, att du ger och ger.

Så jag föreslår att du skickar ett fint julkort till alla barnfamiljer som du brukar ge julklappar till, och skriver ”I år avstår jag från presenter till alla barn och sätter istället in pengarna till Rädda barnen” (eller den organisation du vill stödja). Och så gör du det, hur lite eller mycket du vill.

Magdalena Ribbing

10 tidigare inlägg