Skålsystem?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 19 februari 2013 i kategori Skål och tal

Fråga: Jag skulle gärna vilja veta i vilken ordning man skålar. Värden hälsar alla välkomna till bords, men sedan.  Om vi är fler än åtta runt bordet ska värdinnan då börja med att skåla med sin bordsherre eller den ”finaste” kvinnan runt bordet? Ska kvinnor överhuvudtaget föreslå en skål?

Vanligtvis säger ju värden att det är fritt att dricka när man själv önskar, men det är en trevlig sed att skåla med varandra.

Svar: Värdpersonen skålar med alla gästerna, vilket är ett välkomnande av dem och sker med en gemensam skål. Värden skålar därefter med sin bordsdam, så med kvinnan till vänster och så med varje gäst för sig i den ordning som passar – alltså inte med den som just har stoppat munnen full med mat eller som sitter djupt inbegripen i ett samtal.

Värdinnan skålar samtidigt som värden om det finns dessa två värdpersoner, med alla gästerna. Därefter skålar värdinnans bordspartner med henne, och hon fortsätter att skåla med alla gästerna, en i taget, i den ordning som blir lämplig. Finns en hedersgäst skålar hon gärna med den personen så snart som möjligt. Detta oavsett antal gäster. Men är det fler än åtta kring bordet ska gästerna inte föreslå en ny skål tillbaka med värdinnan som i så fall skulle riskera att bli berusad och inte klara av sina värdinneplikter, brukar man säga. Det är förstås inte så, dricker man en liten klunk per skål blir man knappast redlös. Men det är en gammal smårolig tradition som många håller på i formella sammanhang.

Kvinnor tar numera gärna initiativet till skålar. En skål är en vänlighet i nutida sed, inte som förr en del i en stram ritual grundad på rangordning och annat omodernt.

Magdalena Ribbing

Talstörare?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 7 januari 2013 i kategori Skål och tal, Socialt vett

Fråga: Får man egentligen äta under tiden som någon håller tal vid en fest, jag tänker särskilt på bröllop. Kan man det enligt god etikett? Bröllopstalen är ofta så långa så man kan knappt står ut med att inte äta och dricka när talet har pågått i tjugo minuter (och är tråkigt dessutom!).

Får man smygäta under tiden utan att göra bort sig?

Svar: Nej, det är ohövligt och ouppfostrat att inte ge den som talar all uppmärksamhet. Den som vill vara artig, vänlig och visa sin goda uppfostran lägger ner kniv, gaffel, sked så snart ett tal börjar, dricker inte, pratar inte under tiden, utan lyssnar till talet. Det är också en artighet mot den som talet riktas till.

Tal vid fester av olika slag är inte till för enbart den som det riktas till. Det är också ett slags underhållning för alla gäster. Därför ska det som talaren vill säga om festföremålet vara intressant för alla att ta del av. Inte en redogörelse för festföremålets levnad fram till nu, inte en berättelse om tokigheter som festföremålet har gjort tidigare, inte något som får gästerna att skratta på festföremålets bekostnad. Och vid bröllop: inte ett ord om tidigare pojk- och flickvänner!

Många pratar, äter, går ut under pågående tal, inte av elakhet utan av okunnighet om vad som är hyfs och stil, eller av brist på förståelse för talaren. Den som håller ett tal har vanligen ansträngt sig mycket för att formulera sig, och nästan alla talare tycker att det är svårt att hålla tal.

Men också talaren har ett eget ansvar, nämligen att hålla ett kort tal, och ett som är genomtänkt, underhållande och vänligt! Inte längre än tre minuter, mer än så klarar knappt någon att lyssna engagerat. Om inte talaren är gudabenådat skicklig, förstås. Det är mycket få talare.

Magdalena Ribbing

Tacktals-vin?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:00, 7 december 2012 i kategori Måltider, Skål och tal

Fråga: I lördags kom vi i diskussion med några goda vänner om vilket vin man skålar i (med) i samband med tacktalet vid en middag. De flesta av oss ansåg att man håller tacktalet mot slutet av efterrätten och att man då skålar i efterrättsvinet. Men en gäst var av uppfattningen att man håller tacktalet efter avslutad middag och att man då skålar med det sista av vinet till varmrätten – och att man inte skålar i efterrättsvin som alltid dricks ”fritt”.
Tacksam om vi kan få hjälp att reda ut vad som är gängse etikett.

Svar: Den etablerade seden i svensk tradition är att värdinnans bordskavaljer håller tacktalet när sista rätten, alltså desserten är i det närmaste slut, och att gästerna då skålar med värdinnan i dessertvinet. Därefter dricks inte mer av vinet, och utbringas inte heller fler skålar.

Alltså inte tacktal när middagen är helt slut, och inte heller skålande i vin som serverats till någon annan rätt – det är ju inte ens säkert att gästerna har kvar av det vinet.
Detta är som sagt vedertagen sed, men inte är det så noga, tycker jag, om man dricker en klunk till av något vin som man har kvar i något glas, och inte heller om tacktalet hålls lite för tidigt eller lite för sent. I Finland hålls tacktalet efter huvudrätten, exempelvis, och i Frankrike hålls inga tacktal alls. Det finns alla varianter – men du frågar efter gängse etikett, och den är som jag har beskrivit ovan.

Magdalena Ribbing

Vinvänster?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:00, 14 november 2012 i kategori Måltider, Skål och tal, Socialt vett

Fråga: När man skålar med exempelvis vin i glaset brukar man väl hålla glaset i höger hand, eller beror det på åt vilket håll man skålar?

Har sett att vissa kända personer ibland lyfter glaset med vänster hand. Kan detta betecknas som korrekt?

Svar: Ett vinglas – eller annat dricksglas – håller man med höger hand, det är grundregeln. Vänsterhänta får försöka hålla glaset med höger hand, men är det omöjligt så tas givetvis glaset med vänster hand. Detsamma gäller den med skadad högerhand, svarar jag genast för att kommentatorerna ska slippa påpeka det.

Många flyttar glaset till vänster hand i det ögonblick då de skålar med bordsgrannen till höger, för att inte med sin lyfta högerhand ”bygga en mur” mellan sig och den tillskålade. Öppet visir kallas det också. Men det är inte alls nödvändigt formellt sett, utan är snarast en av de många onödiga ”regler” som används i något slags disciplinärt syfte, kanske militärt i grunden om man vill skåla med höger armbåge utåtvänd i någon form av honnörsgest.

Men civilt och korret är, när man skålar med bordsgrannen till höger, att man lyfter glaset med höger hand och håller sin högerarm och armbåge intill sin egen kropp. Då blir det inte minsta ”mur” mellan en själv och bordsgrannen. Om man däremot skålar genom att hålla ut armen i vinkel blir det ju tråkigt för den som får ens armbåge på kinden. Men formellt ska man ju inte skåla genom att ha armbågen ut, så svaret på din fråga är helt enkelt: behåll glaset i höger hand och se till att ha din högerarm intill dig själv – det är korrekt.

Ändå är det ganska många som uppfattar detta sätt som oartigt, och känner man den vibrationen från sin högra bordsgranne så tar man glaset med vänster hand – hellre det än att skapa irritation för en sådan struntsaks skull.

Magdalena Ribbing

Mammatalskrav?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 8 oktober 2012 i kategori Bröllop, Skål och tal

Fråga: Min dotter som är väldigt noga med sitt utseende och med att inte göra bort sig pratar nu om att gifta sig, vilket är jätteroligt, hon har en fantastisk pojkvän. Så där är allt frid och fröjd, men dotterns pappa är tyvärr avliden och nu säger hon att jag måste hålla bröllopstal istället för pappan, och det gör mig livrädd. Jag har endast varit på ett bröllop och jag har inte en aning om hur det går till och framför allt vet jag inget om vad ett tal ska innehålla, och eftersom hon är väldigt noga är jag jätterädd att hon ska tycka jag är pinsam på hennes stora dag, hon har sagt förut att hon har fått skämmas för saker vi sagt eller gjort i hennes sällskap.

Hjälp mig!  Ska jag hålla tal? I så fall, vad ska talet innehålla?

P.S. Jag har sagt till min dotter att jag är ovillig till detta, men då säger hon att det är min plikt och skyldighet eftersom hon ingen pappa har.

Svar: Din dotter verkar lite självupptagen och pretentiös med detta krav på sin mor. Du ska inte behöva vara rädd för din dotters reaktioner! En vuxen kvinna som din dotter ska inte heller utöva sådan press på dig som är så rädd för att hålla tal. Någon annan släkting eller närstående kan hålla ett tal på brudens mors vägnar, det kommer övriga att förstå. Men förbereder du dig väl och övar i god tid så kommer du att klara av att hålla tal till din dotter. Att du gör det till din dotter och hennes make på deras bröllopsfest är rätt enligt formell etikett.

Har du ett manuskript att läsa från så är det lättare att hålla talet. Som brudens mor ska du hålla det alldeles i början av måltiden, så avstå från att dricka något med alkohol till dess att du har hållit talet, du klarar dig bättre utan påverkan.

Ditt tal ska vara kort och hjärtligt. Du berättar vilken underbar dotter du har, och att du vet att hennes pappa hade varit lika glad som du denna stora dag i er dotters liv, när hon har fått sitt hjärtas utvalde som du välkomnar i er familj.

Så värst mycket mer behövs inte – du ska inte börja berätta om hennes liv från vaggan och skolan och utbildningen, det är ingen intresserad av, utan säg bara soliga vänliga saker om hur fin hon är och hur glad du är att hon har fått en så bra man. Kan du komma på någon liten kärleksfull anekdot är det bra. Säg ingenting om före detta pojkvänner, krångel i skolan, misslyckanden eller vad det kan vara som en del talare brukar tycka är kul att skämta om för att få åhörarna att skratta – men det är alltid fel att skaffa ett skratt på någon annans bekostnad.

Vänligt, glatt och soligt ska ditt tal vara och det behöver inte vara längre än ett par minuter. Det viktigaste är att du säger att du är glad för din dotters skull och att du önskar henne och hennes man all lycka i världen. Och så avslutar du med att utbringa en skål för brudparet.

Magdalena Ribbing

Glasklingande?

Skrivet av Magdalena Ribbing 08:00, 6 augusti 2012 i kategori Skål och tal

Fråga: När jag var i tonåren, född 1935, och mina föräldrar kom in på etikettfrågor, ville jag inte ta det till mig för jag förstod att den kunskapen skulle innebära ett ökat avstånd till mina skolkamrater. Jag var redan mobbad som överklass i den lilla arbetarstaden. Mina föräldrar var akademiker.

Häromdagen åt jag middag med en tysk vän, f.d. vd. för ett stort svenskt företag. Han hade troligen inte haft samma erfarenheter då det gällde klassmotsättningar. Vi drack ett utsökt vin till maten och jag närmade mitt glas till hans för att skåla. Han reagerade och sa, vänskapligt, att så skålar man bara då det gäller öl. Det kändes trots allt obehagligt att ha blivit tillrättavisad och jag ångrade mitt tidiga avståndstagande i etikettfrågor.

Den här vännen, en Mr Higgins, borde väl inte ha tillrättavisat mig, men hade han rätt i sak?

Svar: Etikett, som jag ser på och förmedlar detta ämne, är ett ramverk för möten av alla slag mellan människor, en samstämd förväntan på hur mötet ska gå till. Detta ramverk finns i alla samhällsklasser, sedan alla tider och i alla kulturer. Att någorlunda känna till det förväntade beteendet i varje slags möte är nödvändigt för att social gemenskap inklusive arbetslivet ska fungera smidigt utan att såra eller störa andra i onödan.

Däremot är alla stilfinesserna inte nödvändig kunskap, såsom exempelvis att man inte klingar med glasen ihop i formellt skålande. Sådan insikt klarar man sig utan, den som vill skåla genom att föra sitt glas ihop med den andra personens stör inte och sårar inte. Men framförallt påpekar man inte för någon annan att ”så gör man inte” eller ”så gör man”, annat än på direkt förfrågan.

Så svaret på din fråga är: nej, man för inte ihop glasen vid formellt skålande. Men, även det formellt sett, man skålar inte i öl. Till skillnad från det formaliserade skålandet kan inte lättsamt informellt skålande omgärdas av gammaldags ritualer, då förlorar denna gest av vänlighet sin innebörd.

Det du gjorde var varken helt fel eller helt rätt sett ur denna rätt så onödiga etikettssynvinkel, och det den person du skålade med gjorde var direkt olämpligt.

Magdalena Ribbing

Talansvar?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 5 juli 2012 i kategori Bröllop, Skål och tal

Fråga: Vi ska gifta bort vår dotter i sommar och naturligtvis ska brudens far hålla tal till sin dotter.

Men, ska han dessutom hälsa välkommen? Varken vi eller brudgummens föräldrar ”håller” bröllopet, det är brud och brudgum som gör, men är de då att betrakta som värdar?

Svar: Ja, det är brudparet som är värdpersoner eftersom de är inbjudare och betalare och det är därmed deras åliggande att välkomna sina gäster. Men kanske tycker de att det är skönt att slippa det talet denna dag, och då kan brudens far gärna välkomsttala, och säga att han har fått det hedersamma uppdraget att på brudparets vägnar välkomna gästerna osv. Detta måste ju göras upp med brud och brudgum, tänk om de gärna vill välkomsttala själva!

Kort därefter håller brudens far talet till sin dotter, inkluderande brudgummen, alltså inte enbart till bruden, på samma sätt som brudgummens far eller/och mor håller tal till sin son, inkluderande bruden.

Magdalena Ribbing

Troendeskål?

Skrivet av Magdalena Ribbing 08:00, 28 juni 2012 i kategori Bröllop, Skål och tal

Fråga: Jag har en del funderingar kring skålande i samband med bröllop med frikyrkligt troende bröllopspar och gäster.
Vad betyder egentligen skål och att vi skålar med varandra? Exempelvis i samband med ett tal på ett bröllop.

Är det lämpligt att skåla för brudparet med cider i glasen på ett frikyrkligt bröllop? Jag vill inte väcka anstöt om så kan bli fallet? Med andra ord, är skålandet att betrakta som en profan ritual, eller kan den lika väl passa i ett troende kristet sammanhang?

Svar: Ursprungligen var skålen riktad uppåt mot de högre makterna för att åkalla deras hjälp. Senare har skålen använts för att hylla kung, härskare, präst, nationen, hjältar och andra förebilder. På senare sekler har man skålat för gästerna, för värdfolket, för kvinnan, för våren – för gemenskapen.

Begreppet skål – ordet på svenska är egentligen detsamma som något omslutande, jämför med ett skal – finns i många andra kulturer. På flertalet språk önskar man god hälsa när man skålar i vinet. På hebreiska skålar man till livet, exempelvis. Att önska god hälsa eller hylla livet genom att skåla för brudparet i cider är inte formellt fel. Men du kan ju undvika ordet skål om det finns risk att det väcker så kallad anstöt hos övriga, och istället säga ”jag höjer mitt glas och önskar brudparet lycka” – det vore konstigt om någon skulle kunna ta illa upp i någon kultur eller tro av det.

Magdalena Ribbing

Bröllopstalgräns?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:00, 23 maj 2012 i kategori Bröllop, Skål och tal

Fråga: Är i den trevliga situationen att bli bjuden på en del bröllop och skulle gärna hålla tal de gånger jag känner att jag har en nära relation till någon i brudparet. Var dock bjuden på ett bröllop för något år sedan där jag tillfrågades om jag ville hålla ett tal. Jag hade dock inte räknat med den stora mängden talare och när sittningen var inne på sin tredje timme trodde jag att toastmastern glömt bort mig. Efter ytterligare cirka en timme hoppades jag att toastmastern glömt bort mig. Till slut fick jag ordet, höll mig mycket kortare än planerat, satte mig ner igen och fick vänta ytterligare på de sista talarna.

Jag upplevde situationen som mycket olustig eftersom jag tyckte att mitt tal inte tillförde något till festen utan bara drog ut på en oändligt lång (och i ärlighetens namn ganska tråkig) sittning. Sedan dess avstår jag gärna från att hålla tal då jag helst ser att sittningar inte skall vara för långa och att alltför många, alltför långa, och ofta ganska dåliga, inte sällan improviserade, tal skapar en dålig feststämning.

Nu gifter sig snart en av mina, sedan många år tillbaka, allra närmsta vänner och jag känner att jag gärna skulle vilja hålla tal, men jag är rädd för att hamna i en situation som den ovan, att mitt tal blir ett i mängden och inte tillför något. Hur kan jag undvika detta? Kan jag anmäla till toastmastern att jag gärna håller ett tal, men bara om det inte är fler än X tal totalt, kan jag stryka mig från talarlistan under sittningens gång om jag tycker att det har varit tillräckligt med tal, eller skall jag bara strunta i mitt tal?

Svar: Du beskriver perfekt den situation som uppstår på allt fler bröllop: alldeles för många tror att de måste hålla tal, de tror att ju längre talet är dess bättre och att talets längd är en mätare på hur mycket vän talaren är med festföremålet. Allt fler anser att de ska visa videos, spela musik, uppträda i halvtimmeslånga sketcher, toastmaster förmår inte sätta stopp, gästerna orkar inte höra på, middagen tar hela natten, det blir ingen tid till samtal eller dans och hela kalaset blir segt och tråkigt.

Inget tal borde vara längre än tre minuter men gärna kortare. Ett tal ska vara genomtänkt, inövat och vänligt. Ingen gäst vill höra om brudens eller brudgummens liv från första blöjan till bröllopsdagen. Ingen gäst är intresserad av hur rolig bruden var som fyraåring, eller att lyssna till en redogörelse för brudgummens olika kärlekspartners, resor, fadäser osv.

Så ta kontakt med toastmaster-madame, föreslå efter dina egna genomlidna erfarenheter att det sätts stopp efter tre minuter (kan göras på olika skämtsamma sätt) och att talarna är informerade i förväg om att de har allra högst tre minuter på sig. Då klarar de av att avbrytas efter den tiden, få rött kort och förmås sätta sig. Kan du och toastmaster-madame organisera detta kommer detta bröllopskalas att bli roligt, spänstigt, underhållande.

Du kan om du vill avanmäla dig från talarlistan under festens gång och du kan villkora ditt talande så att du avstår om talen blir fler än tio eller vad du tycker verkar okej.

Sist: det är jättebra att du tänker som du gör, vore alla så pass hänsynsfulla skulle många bröllopsfester bli mycket roligare!

Magdalena Ribbing

Toastmadamestil?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:08, 24 februari 2012 i kategori Bröllop, Klädsel, Skål och tal

Fråga: Två av mina allra närmaste vänner ska gifta sig. Jag har tackat ja till att vara toastmadame och klädkoden är ”Valfri stilig klädsel”. Vigseln kommer att vara borgerlig och jag vet att mina vänner inte misstycker om klädsel så länge det inte är väldigt osmakligt, men jag vill ändå hålla mig till etikett.

Jag vill gärna ha en klänning på mig. Bör den gå nedanför knäna? Bör den ha axelband? Bör jag undvika spets och liknande material? Eftersom det är ett sommarbröllop, bör jag undvika tyngre färger? Kan jag ha kavaj ovanpå klänningen (framförallt till kvällen) och bör jag i sådant fall undvika en svart sådan? Hur festaktig kan klänningen vara? Är siden eller andra ”blanka” material okej?

Angående rollen som toastmadame har jag ett par funderingar angående talet. Hur kort får det vara utan att anses vara för kort? Då jag talat färdigt, lämnar jag då över till brudens mor (hennes far har tyvärr gått bort) så att hon är den första att få ordet? Bör jag över huvud taget hålla mitt tal innan brudens mor fått hålla sitt – eller ska jag istället nöja mig med att hälsa alla välkomna och säga något kort om/till brudparet innan jag ger ordet vidare?

Svar: Hopplös klädkod, den kommer att innebära problem för gästerna som inte får veta om de ska ha smoking, frack eller mörk kostym eller kanske kavaj. Kvinnorna kommer precis som du att tveka om de ska ha långt, axelbart eller kort klänning respektive festkjol på kavajnivå eller något annat “valfritt stiligt” som ju inte är en klädselangivelse utan ett luddigt påhitt till ingen hjälp för gästerna.

Nåja, om bjudningskorten är utsända är det inget att göra åt detta. Du kan givetvis ha klänning och med denna virriga klädkod kan du välja ungefär vad du vill, men jag avråder från alltför ”fin” klädsel på nivån frack eller smoking. Håll dig till något på mörk-kostymnivå vilket är knälång (mest elegant om den precis täcker knät) kjol eller klänning, med överdel som har täckta axlar men gärna kan vara ärmlös och ha urringning. Ljusare färg är vanligast på sommarbröllop, även om jag har sett marinblå chiffong på ett sådant och det var väldigt vackert. Siden och spets är okej liksom alla festmaterial utom sammet som man inte har sommartid.

Kavaj behövs knappast, det är juni och antagligen är ni inomhus, annars är en stor schal bättre än en kavaj som alltid blir vardagsbetonad om den inte är av spets eller siden vilket är ovanligt.

Du som toastmadame ska inte alls hälsa gästerna välkomna, det är värdpersonen, här alltså värdinnan, som ska göra det, och du ska ge henne ordet först av alla talare. Toastmadame reser sig när alla gäster har satt sig till måltiden, och ser till att det blir tyst, varpå toastmadame inte håller tal men meddelar sådant som gästerna behöver få veta (jag ger förslag till det som brukar vara bra att informera om, det kan ju vara annat som du vill säga angående praktisk information):

”Lite information denna underbara kväll när våra kära X och Y har blivit ett: rökpauserna meddelar jag om tre gånger under måltiden och då kan rökare gå ut på trappan fem minuter. Talen kommer att hållas mellan rätterna, och då förväntas alla sitta kvar och lyssna till allt klokt och roligt, inga tal får vara längre än tre minuter, då blir det gult kort och utvisning i värsta fall. Jag har det hedersamma uppdraget att vara toastmadame och ni som inte redan har anmält till mig att ni vill tala, skicka mig en lapp om det så får ni ordet så småningom. Nu går enligt traditionen första ordet till aftonens värdinna tillika brudens mor, varsågod X (brudens mors namn), ordet är ditt”.

Din huvuduppgift är att fördela ordet till talarna på ett kortfattat, kvickt sätt. Du gör det bäst genom att planera talarlistan i förväg, och få information av brudparet och deras närmaste om vilka som kommer att tala och med serveringspersonalen om när det blir bäst att talen hålls, ofta mellan rätterna. Säg till alla som ska hålla tal att inga tal får vara längre än tre minuter, det är mycket nog.

Du behöver inte hålla ett eget riktigt tal, men vill du gärna så kan du hålla ett kort fint tal till brudparet efter föräldrarnas och eventuellt närmaste släktens tal.

Magdalena Ribbing

10 tidigare inlägg