Bröllopstalgräns?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:00, 23 maj 2012 i kategori Bröllop, Skål och tal

Fråga: Är i den trevliga situationen att bli bjuden på en del bröllop och skulle gärna hålla tal de gånger jag känner att jag har en nära relation till någon i brudparet. Var dock bjuden på ett bröllop för något år sedan där jag tillfrågades om jag ville hålla ett tal. Jag hade dock inte räknat med den stora mängden talare och när sittningen var inne på sin tredje timme trodde jag att toastmastern glömt bort mig. Efter ytterligare cirka en timme hoppades jag att toastmastern glömt bort mig. Till slut fick jag ordet, höll mig mycket kortare än planerat, satte mig ner igen och fick vänta ytterligare på de sista talarna.

Jag upplevde situationen som mycket olustig eftersom jag tyckte att mitt tal inte tillförde något till festen utan bara drog ut på en oändligt lång (och i ärlighetens namn ganska tråkig) sittning. Sedan dess avstår jag gärna från att hålla tal då jag helst ser att sittningar inte skall vara för långa och att alltför många, alltför långa, och ofta ganska dåliga, inte sällan improviserade, tal skapar en dålig feststämning.

Nu gifter sig snart en av mina, sedan många år tillbaka, allra närmsta vänner och jag känner att jag gärna skulle vilja hålla tal, men jag är rädd för att hamna i en situation som den ovan, att mitt tal blir ett i mängden och inte tillför något. Hur kan jag undvika detta? Kan jag anmäla till toastmastern att jag gärna håller ett tal, men bara om det inte är fler än X tal totalt, kan jag stryka mig från talarlistan under sittningens gång om jag tycker att det har varit tillräckligt med tal, eller skall jag bara strunta i mitt tal?

Svar: Du beskriver perfekt den situation som uppstår på allt fler bröllop: alldeles för många tror att de måste hålla tal, de tror att ju längre talet är dess bättre och att talets längd är en mätare på hur mycket vän talaren är med festföremålet. Allt fler anser att de ska visa videos, spela musik, uppträda i halvtimmeslånga sketcher, toastmaster förmår inte sätta stopp, gästerna orkar inte höra på, middagen tar hela natten, det blir ingen tid till samtal eller dans och hela kalaset blir segt och tråkigt.

Inget tal borde vara längre än tre minuter men gärna kortare. Ett tal ska vara genomtänkt, inövat och vänligt. Ingen gäst vill höra om brudens eller brudgummens liv från första blöjan till bröllopsdagen. Ingen gäst är intresserad av hur rolig bruden var som fyraåring, eller att lyssna till en redogörelse för brudgummens olika kärlekspartners, resor, fadäser osv.

Så ta kontakt med toastmaster-madame, föreslå efter dina egna genomlidna erfarenheter att det sätts stopp efter tre minuter (kan göras på olika skämtsamma sätt) och att talarna är informerade i förväg om att de har allra högst tre minuter på sig. Då klarar de av att avbrytas efter den tiden, få rött kort och förmås sätta sig. Kan du och toastmaster-madame organisera detta kommer detta bröllopskalas att bli roligt, spänstigt, underhållande.

Du kan om du vill avanmäla dig från talarlistan under festens gång och du kan villkora ditt talande så att du avstår om talen blir fler än tio eller vad du tycker verkar okej.

Sist: det är jättebra att du tänker som du gör, vore alla så pass hänsynsfulla skulle många bröllopsfester bli mycket roligare!

Magdalena Ribbing

Toastmadamestil?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:08, 24 februari 2012 i kategori Bröllop, Klädsel, Skål och tal

Fråga: Två av mina allra närmaste vänner ska gifta sig. Jag har tackat ja till att vara toastmadame och klädkoden är ”Valfri stilig klädsel”. Vigseln kommer att vara borgerlig och jag vet att mina vänner inte misstycker om klädsel så länge det inte är väldigt osmakligt, men jag vill ändå hålla mig till etikett.

Jag vill gärna ha en klänning på mig. Bör den gå nedanför knäna? Bör den ha axelband? Bör jag undvika spets och liknande material? Eftersom det är ett sommarbröllop, bör jag undvika tyngre färger? Kan jag ha kavaj ovanpå klänningen (framförallt till kvällen) och bör jag i sådant fall undvika en svart sådan? Hur festaktig kan klänningen vara? Är siden eller andra ”blanka” material okej?

Angående rollen som toastmadame har jag ett par funderingar angående talet. Hur kort får det vara utan att anses vara för kort? Då jag talat färdigt, lämnar jag då över till brudens mor (hennes far har tyvärr gått bort) så att hon är den första att få ordet? Bör jag över huvud taget hålla mitt tal innan brudens mor fått hålla sitt – eller ska jag istället nöja mig med att hälsa alla välkomna och säga något kort om/till brudparet innan jag ger ordet vidare?

Svar: Hopplös klädkod, den kommer att innebära problem för gästerna som inte får veta om de ska ha smoking, frack eller mörk kostym eller kanske kavaj. Kvinnorna kommer precis som du att tveka om de ska ha långt, axelbart eller kort klänning respektive festkjol på kavajnivå eller något annat “valfritt stiligt” som ju inte är en klädselangivelse utan ett luddigt påhitt till ingen hjälp för gästerna.

Nåja, om bjudningskorten är utsända är det inget att göra åt detta. Du kan givetvis ha klänning och med denna virriga klädkod kan du välja ungefär vad du vill, men jag avråder från alltför ”fin” klädsel på nivån frack eller smoking. Håll dig till något på mörk-kostymnivå vilket är knälång (mest elegant om den precis täcker knät) kjol eller klänning, med överdel som har täckta axlar men gärna kan vara ärmlös och ha urringning. Ljusare färg är vanligast på sommarbröllop, även om jag har sett marinblå chiffong på ett sådant och det var väldigt vackert. Siden och spets är okej liksom alla festmaterial utom sammet som man inte har sommartid.

Kavaj behövs knappast, det är juni och antagligen är ni inomhus, annars är en stor schal bättre än en kavaj som alltid blir vardagsbetonad om den inte är av spets eller siden vilket är ovanligt.

Du som toastmadame ska inte alls hälsa gästerna välkomna, det är värdpersonen, här alltså värdinnan, som ska göra det, och du ska ge henne ordet först av alla talare. Toastmadame reser sig när alla gäster har satt sig till måltiden, och ser till att det blir tyst, varpå toastmadame inte håller tal men meddelar sådant som gästerna behöver få veta (jag ger förslag till det som brukar vara bra att informera om, det kan ju vara annat som du vill säga angående praktisk information):

”Lite information denna underbara kväll när våra kära X och Y har blivit ett: rökpauserna meddelar jag om tre gånger under måltiden och då kan rökare gå ut på trappan fem minuter. Talen kommer att hållas mellan rätterna, och då förväntas alla sitta kvar och lyssna till allt klokt och roligt, inga tal får vara längre än tre minuter, då blir det gult kort och utvisning i värsta fall. Jag har det hedersamma uppdraget att vara toastmadame och ni som inte redan har anmält till mig att ni vill tala, skicka mig en lapp om det så får ni ordet så småningom. Nu går enligt traditionen första ordet till aftonens värdinna tillika brudens mor, varsågod X (brudens mors namn), ordet är ditt”.

Din huvuduppgift är att fördela ordet till talarna på ett kortfattat, kvickt sätt. Du gör det bäst genom att planera talarlistan i förväg, och få information av brudparet och deras närmaste om vilka som kommer att tala och med serveringspersonalen om när det blir bäst att talen hålls, ofta mellan rätterna. Säg till alla som ska hålla tal att inga tal får vara längre än tre minuter, det är mycket nog.

Du behöver inte hålla ett eget riktigt tal, men vill du gärna så kan du hålla ett kort fint tal till brudparet efter föräldrarnas och eventuellt närmaste släktens tal.

Magdalena Ribbing

Klingskål?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 1 december 2011 i kategori Skål och tal

Fråga: Såg 22 november  tv-programmet Sommarpratarna i tv1, då varje gäst vid skålen under lunchen touchade sitt glas mot de andras glas.  En av de fem deltagarna kommenterade detta med att det nog inte var fint att göra så i civiliserade sällskap. Varifrån kommer kling-i-glaset-seden och är det mindre civiliserat att göra så?

Svar: I formella sammanhang klingar man inte i glasen, man höjer sitt glas till ungefär hakhöjd eller strax under, och skålar genom att ta ögonkontakt, dricka en klunk, ögonkontakt igen och sätta ner glaset. Man för inte ihop glasen utan kan skåla med någon långt bort, bara man kan ta denna viktiga ögonkontakt.

Många tycker att det blir en roligare skål om man sitter nära varandra och slår ihop glasen försiktigt. Exempelvis gör gäster från andra kulturer gärna så. Det är ingen stor grej, men formellt, som sagt, klingar man inte i glasen. Det är enligt information till mig vanligare att klinga i glasen under födelsedagsfester i Småland, där glasbruken ligger tätt.

Hur bruket har uppstått är osäkert, jag har hört olika förklaringar; en att när ens mun har nuddat glaskanten och den man hyser kärlek till har gjort samma sak med sitt glas och dessa glas därpå förs ihop blir det som en ställföreträdande kyss. Eller att glaset i vilket man skålat till någon högres ära inte ska användas igen utan krossas för att inte besudla den första skålen, kanske var det därför man slog ihop glasen så att de gick sönder, men då efter skålen. Fler förklaringar finns säkert hos den bildade kommentatorskretsen; välkomna!

Magdalena Ribbing

Bufféskål?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 21 oktober 2011 i kategori Fest, Skål och tal

Fråga: Jag har en fundering inför mitt 40-års kalas. När gästerna kommer får de en välkomstdrink. Sen när det är dags för middag har vi buffé och dricker rödvin till.
När håller jag välkomsttalet?

Svar: Välkomstdrinken bjuds under det att gästerna samlas – tänk dig ett uppsamlingsheat – och då hålls inga tal eller formellt skålande.

När alla gästerna har hämtat sin första omgång mat, alla sitter ner och har fått vin i glasen, äskar du tystnad och reser dig för att hålla ditt korta, varma välkomsttal (du säger ungefär att alla dina underbara vänner och släktingar som har kommit till din födelsedagsfest är utvalda för att du har önskat dig att just de ska fira din födelsedag tillsammans med dig), och att du nu välkomnar dem genom att höja en skål för vänskapen, för allas i lagom takt tilltagande ålder och framförallt för alla de närvarande. Skål!

Magdalena Ribbing

Rödvinsskål?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:00, 4 oktober 2011 i kategori Måltider, Skål och tal

Fråga: Min man var i dagarna på konferens och förundrades vid förrätten över att styrelseordföranden inledde sitt välkomststal med frasen ”man håller ju aldrig en välkomstskål i vitt vin, men nu är det vitt vin vi har i glasen så nu får det bli så”. Varpå övriga vid bordet nickade förstående.
Vi ställer oss frågande inför detta och undrar om du kan belysa denna fråga?

Svar: Det var en traditionellt kunnig styrelseordförande minsann! Förr på finformella middagsbjudningar var huvudrätten så gott som alltid kött av något slag, och till det dracks rött vin. Måltiden inleddes med först en soppa som man drack sherry till, så en fiskrätt till vilken dracks vitt vin, och så kom huvudrätten, köttet, och då höll värden sitt välkomsttal till huvudrättens röda vin, det var det som var viktigaste drycken kanske man kan säga.

I dag är den allmänna och av de allra flesta, inklusive mig, självklara uppfattningen att välkomstskålen hålls i det första vinet, alltså oavsett rött eller vitt, detta därför att så många gäster har koll på artigheten att inte dricka av vinet innan värdpersonen har utbringat första skålen.

Magdalena Ribbing

Etikettspalten: Hut och hyfs vid bordet

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 2 oktober 2011 i kategori Etikettspalter, Måltider, Skål och tal

Formellare måltider kräver en viss behärskning av deltagarna.

Man förväntas äta med måtta, inte slänga i sig allt på tallriken i två svep utan stoppa en lagom omgång i gapet, stänga munnen, tugga, svälja, kanske prata med någon, ta en ny lagom liten munsbit osv. Vill man te sig behaglig för omgivningen finns några grundregler: Aldrig prata med mat i munnen! Aldrig stoppa in en ny omgång mat innan den pågående i munnen har svalts ner. Aldrig dricka med mat i munnen.  Vad gör man om någon vill skåla fast man har munnen fylld av mat? Ler vänligt, pekar försiktigt mot sin mun och hoppas att skålaren vill vänta den korta stund det tar att tugga ur och svälja för att kunna dricka utan mat i mun.

Skålandet är gammal sed med anor från vikingatiden eller ännu längre bort i hedenhös. Man har skålat för att åkalla högre makters beskydd och kraft. Förr var skålandet en komplicerad ritual med rangordning och annat tråkigt ceremoniellt, i dag är skålandet en vänlighet, som ett tyst tal till den man skålar med. Principen i varje skål är ögonkontakt, glaset höjt till cirka en decimeter under hakan, en klunk, förnyad ögonkontakt, glaset nedställt på bordet. Vid gemensamma skålar sveper man med blicken runt bordet och ser på sina bordsgrannar sist, innan klunken.

Armbågarna på bordet? Okej mot slutet av måltiden. Men armbågarna ska då placeras nära bordskanten, inte långt ut på bordet, och nära kroppen, det vill säga den egna, inte bordsgrannarnas.

Olivkärnor, fiskben, broskbitar, otuggbar mat? Helst sorteras sådant ut redan på tallriken innan man har hunnit anbringa det på gaffeln. Men har man fått in det i munnen så föser man ut det oätbara på gaffelns baksida och placerar det på tallrikens bräm eller kant.

Brödassietten står till vänster vid kuvertet. Där ligger vanligen ett kuvertbröd, som man kan börja bryta bitar av innan man fått mat och signalen till att börja äta. Men man brer inte en regelrätt smörgås av kuvertbrödet för att bita av efterhand om man vill vara formellt korrekt, utan bryter en munsbit i taget, detta därför att det man haft i munnen inte ska läggas tillbaka på tallriken (undantag ovanstående oätligheter).

Om det inte är absolut nödvändigt lämnar man inte bordet under pågående måltid. Måste man absolut gå ut medan övriga äter så ursäktar man sig diskret hos sina bordsgrannar men säger inte som pinsamt nog ofta hörs ”ursäkta jag ska bara gå på toaletten”. Det vill ingen veta. ”Ursäkta mig ett ögonblick” räcker.
Allra sist när måltiden är avslutad och värdpersonen har rest sig lägger gästerna sina servetter till vänster, lätt hopvikta – inte i de eventuella mangelvecken, inte på tallriken, inte på stolen. Och så tackar man värdpersonen på svenskt trevligt sätt för den härliga måltiden.

Magdalena Ribbing

Här finns mer att läsa om trevligt bordsskick!

Formellare måltider kräver en viss behärskning av deltagarna.
Man förväntas äta med mÃ¥tta, inte slänga i sig allt pÃ¥ tallriken i tvÃ¥ svep utan stoppa en lagom omgÃ¥ng i gapet, stänga munnen, tugga, svälja, kanske prata med nÃ¥gon, ta en ny lagom liten munsbit osv. Vill man te sig behaglig för omgivningen finns nÃ¥gra grundregler: Aldrig prata med mat i munnen! Aldrig stoppa in en ny omgÃ¥ng mat innan den pÃ¥gÃ¥ende i munnen har svalts ner. Aldrig dricka med mat i munnen.  Vad gör man om nÃ¥gon vill skÃ¥la fast man har munnen fylld av mat? Ler vänligt, pekar försiktigt mot sin mun och hoppas att skÃ¥laren vill vänta den korta stund det tar att tugga ur och svälja för att kunna dricka utan mat i mun.
Skålandet är gammal sed med anor från vikingatiden eller ännu längre bort i hedenhös. Man har skålat för att åkalla högre makters beskydd och kraft. Förr var skålandet en komplicerad ritual med rangordning och annat tråkigt ceremoniellt, i dag är skålandet en vänlighet, som ett tyst tal till den man skålar med. Principen i varje skål är ögonkontakt, glaset höjt till cirka en decimeter under hakan, en klunk, förnyad ögonkontakt, glaset nedställt på bordet. Vid gemensamma skålar sveper man med blicken runt bordet och ser på sina bordsgrannar sist, innan klunken.
Armbågarna på bordet? Okej mot slutet av måltiden. Men armbågarna ska då placeras nära bordskanten, inte långt ut på bordet, och nära kroppen, det vill säga den egna, inte bordsgrannarnas.
Olivkärnor, fiskben, broskbitar, otuggbar mat? Helst sorteras sådant ut redan på tallriken innan man har hunnit anbringa det på gaffeln. Men har man fått in det i munnen så föser man ut det oätbara på gaffelns baksida och placerar det på tallrikens bräm eller kant.
Brödassietten står till vänster vid kuvertet. Där ligger vanligen ett kuvertbröd, som man kan börja bryta bitar av innan man fått mat och signalen till att börja äta. Men man brer inte en regelrätt smörgås av kuvertbrödet för att bita av efterhand om man vill vara formellt korrekt, utan bryter en munsbit i taget, detta därför att det man haft i munnen inte ska läggas tillbaka på tallriken (undantag ovanstående oätligheter).
Om det inte är absolut nödvändigt lämnar man inte bordet under pågående måltid. Måste man absolut gå ut medan övriga äter så ursäktar man sig diskret hos sina bordsgrannar men säger inte som pinsamt nog ofta hörs ”ursäkta jag ska bara gå på toaletten”. Det vill ingen veta. ”Ursäkta mig ett ögonblick” räcker.
Allra sist när måltiden är avslutad och värdpersonen har rest sig lägger gästerna sina servetter till vänster, lätt hopvikta – inte i de eventuella mangelvecken, inte på tallriken, inte på stolen. Och så tackar man värdpersonen på svenskt trevligt sätt för den härliga måltiden.
Magdalena Ribbing

Ölskål?

Skrivet av Magdalena Ribbing 10:30, 18 juli 2011 i kategori Skål och tal

Fråga: Min kära fru säger att man inte skålar med öl (om man ska följa hyfs och fasonerna). Är det sant?

Svar: Fruar har ofta rätt. Enligt gammaldags konventionell sed skålar man vid en formell middag inte i det öl som kan bjudas till förrätten, utan väntar till dess att vinet bjuds.

Magdalena Ribbing

Brudparstal?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 14 juli 2011 i kategori Bröllop, Skål och tal

Fråga: Vi ska gifta oss och ha fest för släkt, vänner och bekanta. Våra föräldrar kommer – med största sannolikhet – att hålla tal till oss under kvällen. Vi betalar bröllop och fest själva. Vem ska då hålla välkomsttal och tacktal?

Svar: Klarar brud och brudgum av att hålla välkomsttalet själva så är det bäst när de själva är inbjudare! Om det inte känns bekvämt kan föräldrarna, en eller två eller alla, ombes att hålla välkomsttalet i brudparets ställe: ”Jag/vi har fått hedersuppdraget att på brudparets vägnar hälsa er alla välkomna till denna bröllopsfest…” osv.

Tacktalet kan hållas av en nära vän eller släkting till någon av brudparet, eller en tärna eller marskalk, som då ska få veta detta i förväg.

Magdalena Ribbing

Talbalans?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 14 juni 2011 i kategori Skål och tal

Fråga: Det påstås att tacktalet till värdinnan inte får vara längre än värdens välkomsttal. Om värden bara höjer sitt glas och säger ”välkomna”, så skulle detta reducera tacktalet till det enda ordet ”tack”. Redan ”tack för maten” skulle vara för långt och ett minutlångt tacktal ett allvarligt etikettsbrott. Kan detta vara riktigt?

Otack lär ju vara världens lön, men måste verkligen värdinnor med tunghäftade äkta hälfter tvingas gå genom livet utan ordentliga tacktal?

Svar: Jisses vilket trams! Visserligen är korta vältänkta middagstal en välsignelse och ett tacktal som pågår mer än ett par minuter outhärdligt (för det allra mesta). Men om värdpersonen säger det enda ordet ”välkomna” gör han eller hon en grej av att förkorta det obligatoriska välkomsttalet och då kan tacktalaren säga något i samma stil ”jag femdubblar välkomsttalet och säger tack för en underbar måltid.” Eller skoja på samma sätt och säga enbart ”tack”. Eller hålla ett helt vanligt tacktal. Ingetdera är något etikettbrott, sannerligen inte – sådana finns inte annat än i avsiktlig elakhet och hänsynslöshet.
Och kanske litegrann i larviga påhitt om nödvändig längd på tacktal för att motsvara välkomsttalet.

Magdalena Ribbing

Skålningstid?

Skrivet av Magdalena Ribbing 10:30, 9 juni 2011 i kategori Måltider, Skål och tal

Fråga: Vi är några vänner som började diskutera kring en informell middagsbjudning med vin.
När är det egentligen brukligt/lämpligt att värden/värdinnan skålar när man sätter sig att äta en middag i ett mindre sällskap, där det serveras vin till maten?
Före första tuggan eller efter ett par tuggor av maten? Vi hade olika uppfattningar när det var brukligt.
Eller spelar det inte någon roll?

Svar: Gammal sed är att man låter gästerna ta en tugga eller två innan man höjer sitt glas en decimeter upp för välkomstskålen. Det är egentligen en praktisk åtgärd: innan man dricker en första klunk alkohol ska man ha något i magen för att inte vinet ska påverka på ett oönskat sätt.

Magdalena Ribbing

10 tidigare inlägg