Fråga om hyfs & stil

DN:s folkvettsexpert Magdalena Ribbing svarar på läsarnas frågor. Ett urval frågor och svar kan läsas på DN.se. De som inte lämnar rätt e-postadress eller har full mejlbox nås inte av svaret på sina frågor. Ställ din fråga till etikett@dn.se

Prenumerera på RSS

Senaste inläggen

Mest kommenterade

RSS

Endast inlägg från kategorin "Människor emellan"

Armstödsrätt?

Skrivet av Magdalena Ribbing 08:49, 10 februari 2010 i kategori Människor emellan

Fråga: Jag flög nyligen till Thailand på semester som jag hade sett fram emot väldigt länge.

Jag hade beställt platsen 1D dvs till vänster i mittraden. Jag fick ett par sidan om mig som gjorde gällande att det gemensamma armstödet var avsett endast för passageraren som satt i mitten medan jag menade att jag borde få tillgång till 50% av armstödet. Detta fick till följd att personen som satt på mittplatsen hela tiden satt och stötte och tryckte på min armbåge och emellanåt även sparkade på mina fötter.

Nu min fråga: har jag fel som även vill utnyttja det gemensamma armstödet? Jag har flugit väldigt många gånger och aldrig upplevt detta förut.

Svar: Flygplanspassagerarbeteende har varit uppe i spalten några gånger och alltid vållat enorma diskussioner om rättigheter och anpassning och "jag har minsann betalat så jag gör som jag vill". Tänk om även den bredvidsittande resonerande på samma sätt? Slagsmål kanske?

Naturligtvis är det absurt att en passagerare ensam lägger beslag på gemensamma bekvämligheter. Det bör varje normal individ begripa. Tyvärr är det inte så, vilket ju gör att just sådana här dumma situationer uppstår, med irritation och ilska som följd.

Så vad du skulle ha gjort är att vänligt och soligt ha sagt till medpassageraren ungefär "vi delar väl på komforten, du har armstödet första timmen, jag den andra". Skulle ditt förslag avvisas bör flygvärdinna eller steward tillkallas för att lösa problemet. Det är ju otroligt pinsamt och barnsligt men kanske det hjälper.

Magdalena Ribbing

Kommentarer(0)

Ska självberöm pågå?

Skrivet av Magdalena Ribbing 09:12, 9 februari 2010 i kategori Människor emellan

Fråga: Jag har ett problem med en bekant. Bekanten är en vän till min man och vi träffas på grund av detta ibland. Det som jag upplever som ett problem är att bekanten hela tiden måste bekräftas och att detta även utsträcker sig till bekantens barn. Problemet är att det inte går att föra ett enda normalt samtal eftersom bekanten hela tiden för in samtalet på sig själv och sin egen förträfflighet eller hur omsvärmad, populär smart osv hon eller barnet är. Om man bara svarar ja, mmm, jaså osv så blir vederbörande sur. Hur gör man? Tycker att hela upplägget är jättejobbigt. Du har säkert en smart lösning.

Svar: Det är inte så ovanligt med någon som behöver ständig uppmuntran - men jag håller med om att det är tröttsamt. Och svårt att hantera! Du kan försöka med att raskt föra över samtalet till något annat än det denna person talar om, sig själv. När hon säger "och så måste jag berätta att jag är så bra och mitt barn så begåvat" säger du ilsnabbt på gränsen till att avbryta "ja, just det och för den delen, såg ni programmet/filmen xxx" - - - alltså omedelbart in på ett annat spår. Metoden är att säga ett bekräftande "ja" och prata om annat. Blir hon sur då, så låt henne bli det.

Eller gör motsatsen: så snart den bekräftelsebehövande börjar prata om sig själv och sitt, tystnar du, berättar ingenting själv utan håller bara med, gång på gång: "jaha, säger du det" - "fick du så mycket komplimanger, jaha" - "har barnet löst alla ekvationer, så hon är så begåvad" - - håll med. Men ställ inte några frågor, de kanske leder till mer självberöm, utan var bara instämmande. Ett sådant samtal måste rimligen bli supertrist även för den mest självupptagna, efter en stund.

Magdalena Ribbing

Kommentarer(36)

Ska sällskap hälsa?

Skrivet av Magdalena Ribbing 07:00, 9 februari 2010 i kategori Människor emellan, Socialt vett

Fråga: Jag undrar över följande: när jag är och hälsar på i den mindre stad jag är uppväxt i (flyttade därifrån för 15 år sedan) och är ute på stan med till exempel min mamma, som känner många som hon hejar på, förväntas även jag hälsa på dessa personer? Jag har ju ingen aning om vilka de är, men det känns oartigt att inte heja på dem när jag går bredvid min mamma. Samtidigt känns det lite fånigt att hälsa på för mig helt okända personer. Vad är rätt?

Svar: Det finns ett enda artigt och rätt sätt i de situationer du beskriver och det är att också säga hej, även om man inte känner dem som ens sällskap hälsar på! Säg ett vänligt “hej” och så är det bra med det.

Magdalena Ribbing

Kommentarer(20)

Ska doftare flytta?

Skrivet av Magdalena Ribbing 05:50, 9 februari 2010 i kategori Människor emellan

Fråga: Det finns många intressanta frågor att förkovra sig i, inser att det finns mycket att lära.
Jag är överkänslig (Multiple Chemical Sensivity (MCS) eller sensorisk hyperreaktivitet (SHR), mot kemikalier där b.la. cigarettrök, damm och starka dofter i parfymer är det största problemet. Jag åker ofta tåg och det händer att någon har på sig rakvatten eller parfym som jag inte klarar av att vara i närheten av. En del sorter går bra men andra hinner jag inte ens känna doften av innan jag börjar hosta. Det finns inga läkemedel som biter på det här, jag måste lämna platsen där ämnena finns. Så då är frågan: vad är rimligt att göra om jag utsätts för detta, be personen sätta sig någon annan stans eller är det jag som skall flytta på mig?

Svar: De som befinner sig i det offentliga rummet bör bete sig enligt utsagd eller förväntad hyfs, viktigast är att uppföra sig så att andra inte blir störda. Man kan alltså inte på ett tåg göra sådant som en majoritet finner obehagligt.

Den som inte tål dofter inom en normal ram såsom deodoranter, hårspray, parfym, rakvatten, kan inte förvänta sig att de doftande ska ta hänsyn till en mycket liten minoritets problem. Det är alltså du som får flytta dig, även om det är synd om dig som är så allergisk. Ditt problem är inte känt av alla dina medpassagerare. Alla som har normal doftmängd ska inte behöva flytta sig för din skull. Det kan tyckas orättvist, men tänk dig att du vill öppna en burk surströmming på tåget, ska då alla andra behöva flytta sig för att slippa lukten, om de ogillar den?

Du skulle kunna säga till en intillsittande starkdoftare, mycket vänligt förstås, "ursäkta, jag är doftallergiker, skulle du ha något emot att flytta till den lediga platsen därborta" men du kan inte alls vara säker på att detta besvaras med ett glatt "visst". Förmodligen och med rätta skulle doftaren säga "varför flyttar du inte själv dit?"

Vad du kan göra är att tala med SJ och fråga om du kan beställa en plats som är mer avskild.

Magdalena Ribbing

Kommentarer(77)

Köstörare?

Skrivet av Magdalena Ribbing 09:06, 8 februari 2010 i kategori Människor emellan

Fråga: Jag har sedan länge störts av att folk i gemen tycker det är självklart att alla ska flytta sig för att någon väljer att gena genom en kö i stället för att gå en omväg själv. Som köande får man hela tiden vara beredd på att steppa fram och tillbaka och flytta sin kundvagn/dramaten för att andra är för lata. Vad är allmän hyfs? Jag tycker nämligen inte det räcker att man artigt frågar om man får gå igenom - jag får flytta på mig lika ofta i alla fall.

Svar: Detta bör man klara av att stå ut med - alltså att maka sig framåt eller bakåt för att släppa igenom andra kunder som är lika jäktade och trötta som man själv. Det finns verkligen ingen anledning att försvåra för andra genom att bilda en privat järnridå i den kö man står i för att tvinga de som vill passera att gå en omväg runt denna kö.

Så jag tror att du gör klokt i att vänligt flytta din kundvagn för att släppa igenom andra - och själv soligt be att få passera mitt i en kö om du ser en kortare, eller kanske roligare, sådan vid en annan kassa.

Magdalena Ribbing