Kosten att förväxla biologism med biologi

Skrivet av Helena Lindblad 17:23, 26 maj 2011 i kategori Allmänt

När jag skrev min kommentartill dagens stora Ingmar Bergman-text hade jag ingen tanke på göra någon slags värdering av olika familjeformer , utan att betrakta  en mcyket specifik händelse.  Aftonbladets Ulrika Stahre, som tydligen inte alls ser dramatiken i historien, avfärdar alltihop som biologism och familjekonservatism. Men det är väl ändå en jäkla skillnad på familjekonstellationer i början av seklet och som det ser ut idag 2011.  En ännu större skillnad mellan familjer som bär på hemligheter om barnens ursprung och familjebildningar  där det sociala föräldraskapet så att säga är inbyggt från början (adoptioner, spermadonationer, äggdonationer)?

  Man måste ha rätt dålig fantasi eller rätt fyrkantiga glasögon för att inte fascineras över uppgifterna om att Ingmar Bergmans far, en djupt troende man och själasörjare, eventuellt bytte ut sin hustrus dödfödda barn mot en annan kvinnas barn. Utan att säga något. Vad kan det finnas för psykologiska underströmmar i en familj där pappan lever med en lögn av sådan episka mått som eventuellt  denne Erik Bergman gjorde?  Man måste också fråga sig hur det kan  ha påverkat en konstnär som hämtat så mycket stoff från sin uppväxt som Ingmar Bergman. Och vars familjerelationer dessutom gestaltats konstnärligt om och om igen.

Jag är den siste att rangordna sociala och biologiska föräldraskap.  Att förväxla biologi med biologism är bara dumt. Eller att göra det till en fråga om kärlek och omsorg. Titta till exempel på Lisa Cholodenkos ”The kids are allright”som sannerligen problematiserar frågan. Däremot är jag övertygad att det har en väldig betydelse för en människa att känna sig lurad på sitt ursprung. Se bara hur det har påverkat till exempel Lars von Trier, som på moderns dödsbädd reda på att hans far inte vars hans biologiska pappa, vilket förmodligen är den händelse i vuxenlivet som påverkat just honom mest.

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Det hade varit intressant om Bergman hade varit i livet. Nu? Inte ett dugg. Nu kan man bara spekulera. Hade han varit en annan sorts människa, filmare, författare? Ingen får någonsin veta.

Håller helt med; har man någon som helst inblick eller intresse i Bergmans produktion och (under)texter, är den här informationen – om riktig – alldeles underbart freudianskt fantasieggande. Mankell är sur över att han skrivit en tråkig tv-biografi som bara rapar det Ibbe redan berättat ett antal gånger, och Stahre… Tråk i kubik!

Håller helt med; har man någon som helst inblick eller intresse i Bergmans produktion och (under)texter, är den här informationen – om riktig – alldeles underbart freudianskt fantasieggande. Mankell är sur över att han skrivit en tråkig tv-biografi som bara rapar det Ibbe redan berättat ett antal gånger, och Stahre… Tråk i kubik!

Varför i hela fridens namn kollade hon inte upp om det hade fötts ett döfött barn under den aktuella veckan? Nej, det är en kvinna som vill ha uppmärksamhet och ingen rolig historia. Bara detta att IB och hans mor var mycket lika. Hur var detta möjligt?

Jag fascineras inte alls av uppgifterna. Snarare finner jag mig undra om varför man ens gjorde ett dna-test. På de anhörigas initiativ eller nåt annat? Jag ser inget bevänt med det om det inte var på det anhörigas initiativ. Alla har ett privatliv, saker som händer i och under en livstid som ibland har sina förklaringar, ibland inte, men som borde förbli privata. Oavsett om man är/var känd filmregissör eller inte.

vad duktigt av helena lindblad att inte uppmärksamma att du och Stahre inte fokuserar på samma delar av berättelsen. Ni talar inte ens om samma sak. Ni talar dock om samma ämne. Läs noggrannare nästa gång måhända? Stahres text handlar mer om arv och miljö samt åt det här att man skall bli alldeles till sig över detta fynd.

Intresse bland människor är olika. Stahre har en annan utgångspunkt och ett annat intresse än dig. Så är det. De är inget aqtt bråka om. Då ni som sagt inte talar om samma sak. De är knappast så att man behöver göra skaldesånger kring det.

det jag finner intressant i Stahres text är associationerna med bortbyting och att detta bör förpassas ur svenska språket. Det anser nämligen inte jag av flertalet skäl som jag inte ämnar gå in på nu.

Normalt sett så slutar jag läsa när begreppet ”biologism” dyker upp, använd gärna ordet ”verklighetism” istället, då framgår er verklighetsförnekan lite tydligare för folk som inte är så pålästa. Nu läste jag tyvärr vidare och måste påpeka att man måste ha ett väldigt meningslöst liv om tycker att uppgifterna om Bergmans eventuelle far är intressanta.

Så märkvärdigt var det väl ändå inte om man tänker på att liknande händelser måste ha inträffat ofta på den tiden. Det var ju en stor skam för en ogift kvinna att bli med barn och föda det, samtidigt som många män ansåg, att de kunde behandla kvinnor ur lägre samhällsklasser, som de behagade, men var tvungna att lämna kvinnor ur sin egen klass orörda, tills de kunde gifta sig med dem. De allra fattigaste råkade förstås ännu värre ut än Ingmar Bergmans mor, som ju ändå hade en familj bakom sig, medan de allra fattigaste var tvungna att ordna saken helt på egen hand, ofta genom en illegal abort eller kanske dödade de sitt nyfödda barn. Själv känner jag mig inte alls förvånad, men naturligtvis kan man inte se på det, som hände då utifrån nutida moraluppfattning.

Tidigare inlägg