Fråga: Min relation till min 70-åriga mamma blir allt sämre, samtidigt som hennes fysiska hälsa och i förlängningen min psykiska hälsa försämras. Vi har alltid haft ett ganska ansträngt förhållande, mycket på grund av hennes psykopatliknande personlighetsdrag. Mamma kan ljuga utan att blinka, hon föraktar svaghet och de flesta känslor i stort och är mycket mån om att framställa sig som bättre än hon är. Hon pratar också illa om kvinnor i allmänhet och har alltid klampat in i mitt liv; ett mönster som jag inte helt kunnat förhindra. Mamma har under hela min uppväxt även varit fysiskt sjuk och deprimerad, vilket gjort att jag tagit hand om henne – och gör det än i dag.
 
När jag några gånger har pressat mamma, ställt henne till svars för sina kränkande uttalanden och krävt att hon ska ta sitt ansvar, har hon blivit så arg att hon hotade med att ta sitt liv. En gång hindrade jag henne också rent handgripligen från att hoppa från elfte våningen. Till saken hör att min pappa varit föga närvarande under min uppväxt och att jag har psykiskt sjuka syskon. Själv är jag en snart 40-årig kvinna, snygg och välutbildad, men har inte kunnat hålla ihop nära relationer speciellt länge – trots att jag gått i flera terapier.
 
En av mina närmaste vänner uppmanar mig att klippa kontakten med min mamma. Känslomässigt skulle det vara en lättnad, även om jag uppfostrats till att vara hennes ständiga vapendragare och assistent. Samtidigt är jag så involverad i detta spel att jag inte vet om det funkar. Mitt liv känns så insnärjt att jag inte kan tänka.

Anonym

Svar: Hej. Givetvis är en rimlig utgångspunkt att det är viktigt att värdesätta och vårda relationen till sina föräldrar. Samtidigt är det viktigt att värna sina egna gränser. Ibland är detta en svår balansgång, men i ditt fall tycks det vara kraftig slagsida åt ett håll där din mamma tar sig in i ditt liv på ett sätt som du inte mår bra av.

Utifrån din beskrivning av hur har ni haft det genom åren, och av er nuvarande situation, låter det som att ni skulle må bra av att öka avståndet till varandra. Du behöver skapa dig ett utrymme att tänka dina egna tankar utan påverkan från din mamma. Jag förstår att det är svårt för dig att distansera dig från henne, speciellt som hon håller dig som gisslan med hot om självmord. Men för din egen mentala överlevnad tror jag att du behöver gå emot de skuldkänslor jag antar provoceras fram när du försöker hålla på dina gränser gentemot henne.
   
Det du kan göra för din mamma är att hjälpa henne med att skaffa information om vart hon kan vända sig om hon behöver professionell hjälp med sitt fysiska och psykiska mående, sedan är det hon som ansvarar för att använda sig av den hjälp som trots allt finns att tillgå. Syftet med detta är att då hon får professionell hjälp för det som din mamma i nuläget lastar på dig, finns det en möjlighet för dig att upprätta det avstånd till henne som du så väl behöver.
   
När det gäller dina svårigheter att hålla ihop nära relationer är det antagligen så att dessa svårigheter kommer att bestå så länge relationen till din mamma ser ut som den gör. På grund av att du har fullt upp med att värja dig mot henne, finns inte någon plats att släppa in andra. Din mamma måste flytta ut, för att andra ska kunna flytta in.

Anders Eklund Rimsten, familjerådgivare