”Min bror blir misshandlad av sin kvinna”

Fråga: Hur kan jag hjälpa min bror? Han lever sedan några år i ett särboförhållande med en kvinna som misshandlar honom såväl fysiskt som psykiskt. Hon kränker honom på alla möjliga sätt och jag ser hur min bror bryts ned bit för bit. Hans självkänsla och självförtroende ligger nu på noll.

Johan är på tok för snäll och försöker hela tiden vara till lags. Han är rädd för att bli ensam vilket gör att han klamrar sig fast vid minsta halmstrå i förhållandet. Han blir slagen, knuffad, spottad på och hotad med andra hemskheter. Han har hållit detta inom sig men det sista året har han öppnat sig för mig. Förnuftsmässigt vet han att han borde dra sig ur förhållandet medan tid är, men känslomässigt klarar han det inte. Jag har försökt säga till honom att om han tar emot så mycket skit så kommer en dag när det rinner över och då kanske han gör något dumt som han får ångra – någonstans går ju gränsen för alla. Hur kan jag hjälpa honom att komma vidare? Han mår jättedåligt.

Det konstiga är att Anna tidigare alltid haft förhållanden med våldsamma män där det varit hon som misshandlats. Nu har hon Johan som för allt smör i Småland inte skulle slå. I stället blir hon den som misshandlar. Hur kan det bli så konstigt? I Johans tidigare förhållande som varade i drygt 20 år var kvinnan mycket introvert och osocial. Anna däremot är mycket social och glad så jag kan förstå att han föll för henne. Men skenet bedrog.

Tekla

Svar: Hej Tekla! Att även män kan bli utsatta för psykisk och fysisk misshandel är vanligare än många tror. Problemet uppmärksammas dock inte lika ofta som mäns våld mot kvinnor vilket bland annat medför att de män som drabbas känner sig annorlunda och skamfyllda. Det är därför mycket bra att din bror under det sista året har börjat öppna sig för dig. Att berätta om problem brukar vara en förutsättning för att man ska kunna komma på lösningar.

När det gäller människor som tar till våld tror jag att orsakerna till att man gör det är desamma både för män och för kvinnor. I grunden finns en oförmåga att hantera relationer och dessutom kan de som brukar våld inte kontrollera sina impulser och sätta nödvändiga gränser. Våld är ett primitivt sätt att lösa konflikter på, något man tar till för att man inte är benägen eller kapabel att välja något bättre sätt. Många gånger har våldsverkare vuxit upp i familjer som hanterat konflikter på liknande sätt och ibland har de varit utsatta för svåra traumatiska upplevelser som bidragit till en ständigt underliggande aggressivitet som påverkar det mesta i livet. Självklart kan det även finnas andra orsaker.

Det händer att samma person både misshandlar och blir misshandlad, ibland i en och samma relation och ibland att den som tidigare blivit misshandlad blir någon som misshandlar i en annan relation. En orsak kan vara en mycket låg självkänsla som funnits sedan barndomen. När du berättar om Anna kan jag tänka mig att det är så och att det faktum att hon levt med våldsamma män inte förbättrat hennes syn på sig själv. När hon nu upplever Johans rädsla blir hon mycket provocerad för att hon känner igen sig och det, bland annat, väcker hennes aggressivitet.

Att leva tillsammans med någon som saknar gränser och impulskontroll är mycket svårt och jag förstår att Johan mår dåligt. Det är naturligtvis också svårt att vara den som utsätter någon annan för detta. Båda är offer och båda behöver hjälp. Den våldsamma söker oftast inte hjälp förrän de drabbas av påtagliga konsekvenser av sina handlingar och en sådan konsekvens kan vara att man blir lämnad eller polisanmäld. Din fråga gäller dock hur du ska kunna hjälpa Johan.

Jag tycker att du ska rekommendera Johan att ta kontakt med någon av landets Kriscentrum för män. Där finns professionella rådgivare/terapeuter som kan erbjudna samtal enskilt eller i grupp. Telefonrådgivningen är kostnadsfri och avgifterna för samtalen är subventionerade. Det finns även så kallade Mansjourer dit man kan ringa och tala med andra män som arbetar som volontärer. Det enklaste är att via Internet söka telefonnummer och hemsidor till dessa verksamheter. Här kan Johan få kontakt med och hjälp av andra som antingen träffat andra män som har liknande erfarenheter, eller som har varit med om psykiskt och fysiskt våld men tagit sig ur det.

Ann-Kristin Lundmark, leg. psykolog och leg. psykoterapeut

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Siffrorna från Helweg-Larsen och Fredriksens undersökning Balans hänvisar till nedan är analyser av kriminalregistret och det är betydligt vanligare att kvinnor anmäler än män. Det finns fler exempel på undersökningar:
Våld i parforhold – ulike perspektiver (Norge). Thomas Haaland, S-E Clausen, Berit Schei (2005).
British Home Office Research Study 191. Catriona Mirrlees-Black (1996/99).
National Family Violence Study (USA). Murray A Straus, Richard Gelles, Suzanne K Steinmetz (1976 och 1986).
Dunedin Multidisciplinary Health and Development Study (Nya Zealand).
Are Men and Women Equally Violent? (Australien). Bruce Headey, Dorothy Scott, David de Vaus (1999).
Att kvinnors relationsvåld skulle vara den politiskt korrekta åsikten var helt nytt för mig. En Google-sökning på socialdemokraternas sida ger 127-0 i träffar för ”mäns våld mot kvinnor” mot ”kvinnors våld mot män”.

@Observant. Att inte hålla med den allmänna meningen kan förstås leda till att man framstår som ”bråkig”. Men i ett fall som detta, där den politiskt korrekta åsikten, går stick i stäv med verkligheten (vilket bevisats i otaliga forskningsrapporter, och som jag visade t.o.m i forskning som mina motdebattörer åberopar), då är det kanske dags att lämna den postmodernistiska åsikten att ”det finns ingen sanning, allt är relativt, alla får tycka som de vill”, och våga se att det finns bevisbara sanningar, i detta falla att män är betydligt mer våldsbenägna än kvinnor, o står för ett grövre och allvarliga våld. När allt är ett tyckande leder det till att vi inte tar de största problemen på allvar, utan låter ett tidsbundet tyckande styra var vi skall lägga fokuset. I detta fall är det väldigt allvarligt om vårt fokus vrids från det vanligt förekommande våldet med utgång i allvarliga skador o död, mot ett fokus på ett våld som inte är varken vanligt eller har särskilt allvarliga följder.

@Ylva. Du har inte läst insändarna ordentligt om du inte ser att flera av dem försöker förminska mäns våld mot kvinnor genom att försöka påstå att kvinnors våld mot män skulle vara lika vanligt förekommande och ha lika allvarliga konsekvenser, en politisk korrekt åsikt men inte förenligt med verkligheten. Ang forskning så påpekade jag att även den forskning som mina motdebattörer åberopar (och som jag personligen anser ovetenskaplig) men t.o.m. den bevisar att män står för MER än hälften av allt relationsvåld. Detta är då t.o.m forskning som tillkommit som ett led i att försöka få det att framstå som motsatsen, men inte ens då har man lyckats bevisa detta, så felaktigt är det. Vi kommer ingen vart med någon våldsproblematik om vi inte börjar med att våga se hur verkligheten ser ut. När t.o.m forskning jag inte stöder bevisar min uppfattning borde även politiskt korrekta personer, som du, kunna se riktigheten i det jag framhåller.

Psykopater projicerar ofta sina egna handlingar och negativa egenskaper på andra. Om denna kvinna är psykopat så finns det en väldigt stor chans att hon inte alls själv blivit misshandlad i tidigare förhållanden, utan varit den som misshandlade där med. Tips: sök efter psykopati och projicering

@Balans. Skojigt resonerat av dig måste jag säga. All forskning som inte stöder din uppfattning gills inte, är inte seriös. Alltså ”finns” den inte enligt dig.
Dessutom, fascinerande att läsa att du redan vet allt om hur kvinnor misshandlar män. Då är det bara örfilar tydligen? Märkligt.
Jag får inte heller riktigt ihop det, varför är det en kränkning mot misshandlade kvinnor att man belyser misshandlade män? På vilket sätt kränker det ett offer att man berättar att det finns ytterligare offer? Det är väl INGEN här som har försökt att påstå att kvinnors våld mot män ”överträffar” mäns våld mot kvinnor.

Stötta din bror att göra en polisanmälan. Så skulle alla kvinnor i samma sits uppmanas att göra. Fysisk och psykisk misshandel är ett brott. Och kan med tiden hota hans liv.

Se till att din bror lämnar sin labila flickvän. Han riskerar sitt liv genom att stanna i hennes våld. Den dagen kan komma då hon går över gränsen fullständigt och dödar honom. Det våld som utövas i ett förhllande trappas inte av, det ökar och den utsatte kan förvänta sig mer av samma och värre. Hjälp honom att inse att hans liv står på spel.

Jag har själv befunnit mig i situationen att bli psykiskt förnedrad och t.o.m slagen av min dåvarande sambo. Det var faktiskt min syster och hennes man som hjälpte mig ur det förhållandet, så jag känner med Johan i berättelsen. Tyvärr kan han nog inte räkna med hjälp från samhället då de förmodligen kommer att skratta åt honom, precis som de gjorde med mig. Dvs, allt är så fokuserat på mäns våld mot kvinnor att det omvändna blir en omöjlighet. Det kan inte hända. Inte ens psykvården trodde på mig.
Nåväl, det är länge sedan nu och jag har lärt mig att vara mer selektiv med mitt val av partner. Men såren finns ju kvar.. så ta hand om din bror, se till att han får annat att göra än att svara på särbons försök att närma sig. För mig blev utvägen att flytta till annan ort, det kanske kan vara lösningen även för Johan?

Våld mellan kvinnor och män i en nära relation är jämt fördelat, enligt en sammanställning av studier av Fiebert från 1997. Studierna är från USA, Kanada, Australien, Nya Zealand, Sydafrika och europeiska länder som Sverige, Finland och England etc.

Johan bör genast lämna denna kvinna som uppenbarligen har problem med att sätta normala gränser för sitt beteende. Jag anar någonstans att Johan känner ett ansvar för kvinnan och att han stannar i relationen dels p.g.a av detta men även för att han har en låg självkänsla och inte ser sitt eget värde.