Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Fråga Insidans experter

Vad är det för skillnad på riskbruk och missbruk?

Fråga: Hej Peter! Sedan du rett ut begreppen riskbruk, missbruk och beroende i SVT:s serie ”Kysst av spriten” har jag funderat en del. Vad är det för vits och mening med att dela in alkoholproblematik i mer än två delar?
 
En del skulle kunna vara ”riskbruk” eller ”högkonsumtion” för att definiera de som INTE är beroende. Övriga skulle kunna vara ”beroende”. Termen ”missbruk” är väl egentligen ointressant? Graden av beroende är väl egentligen ointressant? Det är som graviditet – antingen är man det – eller inte.
 
Vattendelaren i den här problematiken är väl att man som riskbrukare klarar av att dämpa sitt drickande och också kan återfå en alkoholkonsumtion som inte ger oönskade konsekvenser för den som dricker och dennes anhöriga.
 
En beroende klarar inte detta  – utan får avhålla sig från alkohol och får finna sinnesron och lindra ångesten på annat sätt än på kemisk väg.  Vore tacksam om du kan utveckla din syn på nyttan av att definiera problematik på mer än två sätt.

Nemo

Svar: Hej Nemo. Det stämmer att vi inom hälso- och sjukvården gärna använder tre kategorier, missbruk, beroende och riskbruk, när vi beskriver allvarlighetsgraden av alkoholproblem. Låt mig berätta hur vi tänker och hur de tre begreppen kanske ändå kan vara till nytta.   

Begreppet riskbruk är ingen formell diagnos på samma sätt som missbruk och beroende, utan används för att beskriva alkoholvanor som enligt erfarenhet och befolkningsstudier innebär en risk för ohälsa och växande alkoholproblem på sikt om de fortsätter.   

Riskbruk är att man dricker ofta och mycket, eller intensivt. En tumregel är att man har riskabla alkoholvanor om man regelbundet dricker mer än 14 glas vin (eller motsvarande) per vecka som man och mer än 8 glas vin som kvinna, eller om man två gånger i månaden eller oftare dricker sig berusad. Uppskattningsvis femton till tjugo procent av svenskarna har riskabla alkoholvanor, främst i form av berusningsdrickande. Bland unga män och kvinnor är andelen riskbrukare högre, upp till trettio respektive tjugo procent.   

Att alkoholvanorna är riskabla är något som de flesta blir uppmärksam på först i samband med en hälsoundersökning eller ett rutinbesök inom hälso- och sjukvården, när frågor ställs av läkaren eller sjuksköterskan om alkoholvanorna, oftast tillsammans med andra frågor om faktorer i livsstilen som kan innebära hälsorisker.

Riskbruk som begrepp ger oss en möjlighet att beskriva och samtala om alkoholvanor som för tillfället har måttliga eller ibland inga negativa konsekvenser, men som på sikt kan innebära mer påtaglig ohälsa. Man brukar också ge råd om måttligare alkoholvanor i förebyggande syfte. Riskbrukare som ändrar sina alkoholvanor och börjar dricka mindre brukar efter ett par veckor märka ganska rejäla hälsovinster som bättre sömn, minskad vikt och ökad stresstålighet.   

Missbruk av alkohol beskriver alkoholvanor som pågått en tid och som har lett till återkommande problem i relation till omgivningen. En annan benämning är skadligt bruk av alkohol. Missbruket kan uppkomma under någon fas i livet då man ”festar” eller i en viss situation, till exempel under en separation. Att missbruka alkohol innebär många nackdelar och risker, både socialt och hälsomässigt. Utöver att göra bort sig på arbetet eller hemma kan man råka ut för olyckor. Om missbruket fortsätter en längre tid kan det gå över i ett beroende.

Missbruket skapar även nya problem, som bidrar till att vidmakthålla drickandet, det blir ett sätt för flykt och tröst. Ändå är missbruk en mindre allvarlig diagnos än beroende. Den som missbrukar alkohol kan sluta dricka eller övergå till måttligt drickande utan större svårigheter. Ofta sker detta av sig själv när situationen förändras. I några fall behövs hjälp, om inte annat för att inse att man dricker på ett skadligt sätt. Ibland behöver man hjälp med bakomliggande problem. Missbruk är oftast en episod i livet, som inte återkommer, och som man bryter på egen hand eller med hjälp av familjen eller vänner.
   
Precis som du påpekar Nemo, så är beroende allvarligare. Det är ett kroniskt tillstånd, och inte som missbruket en kort och tillfällig episod. Den som blivit alkoholberoende har fått ett förändrat sätt att reagera på alkohol i hjärnans belöningssystem, och har ett lättväckt sug och en kontrollförlust vid försök att dricka. För att få kontroll över tillvaron igen vid ett alkoholberoende måste man helt avstå från alkohol och leva helnyktert under lång tid, kanske för resten av livet, och inte bara det, också hitta sätt att trivas med en nykter livsstil. Det är ofta är en stor livsomställning som kräver uthållighet och mycket stöd.   

Diagnoser ska inte användas för att sätta etiketter på människor, det är viktigt, men de kan vara till nytta för att beskriva vad som har hänt och utifrån det erbjuda råd och förslag om vad som kan vara realistiskt och bäst att göra i den uppkomna situationen.
 
Bästa hälsningar,

Peter Wirbing, beteendevetare och alkoholbehandlare